[RR] Fjällstigar i Innlandet, Norge

[Sykler]

Efter en resa till Trysil i början av sommaren så fick jag direkt lust att åka tillbaka till Norge och cykla, framförallt utanför bikeparks och ut i det vilda. Jag hade gjort en sådan tur utanför Trysil och äventyrscykling är alltid det som lockar mig mest.

Jag hittade kanalen MatthewNorway på YouTube (https://www.youtube.com/@matthewnorway) som hade lagt upp en video på gruscykling i området väster om Idre Fjäll i Norge. Även om gruscykling inte lockar mig så såg omgivningarna riktigt trevliga ut och jag började direkt gräva i alla karttjänster, samt gå igenom Matthews video ruta för ruta för att lista ut vart han var exakt.

Resan planerades till början av Augusti men vädret satte stopp för det och andra åtaganden gjorde att jag ställde in mig på att det inte skulle bli någon resa detta år. Stället låg dock kvar i min lista på orter på yr.no och jag kollade kontinuerligt vädret där. Helt plötsligt, den 24 september så såg vädret alldeles perfekt ut, soliga dagar med 14-15 grader och minusgraderna hade redan gjort sitt intrång och raderat alla mygg. Chefen hemma och på jobbet gav tummen upp, jag bokade och åkte iväg nästa dag.

Dag 1

Jag packade bilen på torsdagsmorgonen och åkte mot motorvägen. Istället för att som vanligt ta påfarten mot Stockholm tog jag påfarten mot Oslo, vilket gav en väldigt härlig känsla när man såg köerna in mot stan medan man själv var på väg ut på ett äventyr med cykeln synlig i backspegeln.
Jag anlände till Johnsgård vid 15-tiden, en liten stugby vid vägs ände brevid en sjö, omgärdad av fjäll. I första hand är det ett ställe för familjer, jag valde det endast pga läget. Det gällde att planera mat och packning ordentligt då det bara finns en liten lanthandel några km bort och receptionen bara var öppen om man ringde ägarna i förväg.

Några kor väntar på incheckning vid receptionen i Johnsgård

Från sjön aldeles intill stugbyn

Utsikt från stugan


Under veckan som gått hade jag fått på nya radialdäck som jag aldrig hann testa innan jag åkte så jag svidade direkt om till cykelkläder och gav mig ut, med målet att komma upp på fjället Gloføkampen som ligger alldeles intill Johnsgård, bara 5km enkel väg.
Däcken funkade klanderfritt, de tog sig över rötterna, följt av stenarna och till sist högfjällsstigen utan problem. Däremot besannades mina farhågor att det var för brant för att cykla upp, även med en EMTB. Jag vände efter cirka 3km men hann innan dess njuta av ett folktomt fjäll, utan mygg och utan vind. En klar kontrast till centrala Stockholm där jag vistades tidigare i veckan.

Vägen ner var skoj men man får ta det lite försiktigt när man är en medelålders man ensam ute på fjället. Jag hade planerat att ta denna vägen över fjället under dag två så denna lilla rekognoseringstur var riktigt värdefull då jag redan hade sett en alternativ väg runt fjället.

Väl nere hade mina grannar anlänt, ett par Alaskan Malamutes och dess ägare som förklarade att det var en träff denna helg för folk med just Alaskan Malamutes. Det förklarade även varför den allergianpassade stugan var den enda som var tillgänglig för bokning i slutet av september. Både hundarna och människorna var trevliga men jag hoppades verkligen att det inte skulle bli en kör av hundar under natten med hela stugbyn full av hundar. Denna hundtyp gillar att låta och sover oftast utomhus då de blir för varma inhomhus.

Närmsta grannen

Dag 2


Natten förflöt med mestadels tysta hundar, jag vaknade till en kall men vacker morgon.

Morgon vid sjön

Jag väntade lite tills temperaturen gick upp lite och kom iväg på cykeln vid tio. Istället för den ursprungliga planen så cyklade jag upp för en traktorväg på fjället till en gård som heter Rosætra som tog mig från 700 höjdmeter till 800.
Efter det tog fjällstigen vid, stigen var dock väldigt svårcyklad med mycket sten och rötter, samt flera bäckraviner. Lyckligtvis med väldigt lite vatten då det inte regnat på flera dagar.

På väg upp mot Rosætra

Nära trädgränsen

När jag kom upp till kalfjället blev det dock bättre, stenarna blev mindre och rötterna försvann förstås. Retsamt nog så nådde jag höjden 995 meter, jag var bra sugen på att peka cykeln rakt upp bara för att nå 1000 jämnt men jag skulle ändå upp över den höjden senare på turen så det fick vänta. Efter det bar det neråt igen till 800 höjdmeter och det var en trevligt nedstigning med lagom lutning och utmaning.

Sedan kom jag till “civilisationen” vid en liten samling hus vid namn Storlægda, stället var helt öde men det finns en grusväg här som ansluter till vägnätet. Det är alltid skönt att ens rutt anslutet till sådana här punkter om nu något skulle inträffa. Det är lätt med EMTB att åka väldigt långt ut i ödemarken vilket kan vara en risk om något händer, framförallt när man som jag är ute ensam.

Storlægda

Jag fortsatte på nästa stig till nästa gård vid namn Spekedalssætra. Denna stig började väldigt lovande och till en början påminde den mig om stigarna hemma i Stockholm med lagom mycket rötter och sten. Det gick dock fort över till en stig bland fjällbjörkar som var smal och snirklig, svårt att få något flow. Uppe på kalfjället blev det lite bättre men bara marginellt. Sen kom jag in i ett långt skogsparti som var riktigt drygt.

Den här stigen hade inte markerats på några mtb-kartor och jag förstår varför. Den verkar mest ha använts av hästar och var väldigt svårcyklad. Det här var nog punkten på turen när mitt humör var som sämst, jag cyklade på men det gick otroligt långsamt och det var rätt själadödande att kolla cykeldatorn och inse att man bara kommit 200m på en rätt ordentlig ansträngning. Kan inte rekommendera denna stig.

Till sist kom jag dock fram till Spekedalssætra och kunde sätta mig ner med mina medhavda mackor och en Snickers vilket förbättrade humöret.

Spekedalssætra

Nu var det dags att klättra igen, från 800 meter upp till 1100. Till en början var det väldigt brant och jag fick ofta hoppa av och leda cykeln, tack “walk assist”.
Efter den förra stigen och humöret den gav mig så var det här inte direkt bättre. Jag började fundera på vad jag egentligen håller på med och varför jag gör detta. Men så lägger man ner cykeln en stund, sätter sig i den mjuka fjällmossan och tittar ut över landskapet så får man direkt ett svar på denna fråga. Klarblå himmel, vindstilla och inga mygg i slutet av september. Man inser hur lyckligt lottad man är som får uppleva detta tillfälle på fjället.

När jag kom upp till knappa 1000 meter blev det flackare och överlag lättcyklat med släta stigar och snäll lutning. Med den mäktiga Elgpiggen (1604m) bredvid mig så var det fjällcykling i sin finaste form. När man väl kommit över krönet på 1100 meter så var det lika fint nerför även om man tvingades till ett obligatoriskt vad över en större bäck som jag dock klarade mestadels torrskodd.

Elgpiggen

Nu fanns valet att cykla stig hela vägen ner eller att utnyttja en väg på fjället från 900m ner till dalen på 700m. Jag valde vägen i det här fallet då jag kände att jag fått mitt lystmäte av stigcykling för denna dag.

Grusvägen ner för fjället

Min ursprungliga plan var att utnyttja en traktorväg tillbaka till Storlægda och sedan samma stig över fjället som jag kom. Efter 3 mil stigcykling var jag dock rätt slut och valde istället asfaltsvägen tillbaka. Jag cyklade de knappa 2 milen tillbaka längs landsvägen, trött men nöjd.

 

[Sykler]

Dag 3

Vaknade upp till en lika kall morgon och tog bilen iväg till Orvøyvollen och parkerade där, det var samma ställe som jag rullade grusvägen ner för fjället under dag 2 och nu var det dags att klättra upp samma väg igen. På grusväg med elassistans kom man snabbt upp på kalfjället och 900 meters höjd.

Upp på kalfjället

Sedan tog stigen vid, till en början samma som jag cyklat under gårdagen men efter några hundra meter så vek jag av mot nordväst.

Jag fortsatte klättra mot 1170 meter och vägen upp var fin och lättcyklad. När man väl kommit upp hela vägen var det riktig propagandacykling på högfjällsplatån med helt perfekt stig och perfekt väder. Jag var lite orolig över några vad över bäckar i området men det visade sig vara enkelt att komma över med lite kliv på stenar.

Sedan var det dags att klättra lite ytterligare mot Raudsjøpiggen och det var mestadels hanterbart om än rätt stenigt. Blev ganska många avhopp och leda cykeln uppför branter eller över stenkistor. Toppen bjöd på fin utsikt och en stadig vind.

Sedan bar det av nedför mot Raudsjødalen med en väldigt rolig stig ned, precis rätt lutning för min smak och lagom stenigt, endast 1-2 partier där jag hoppade av och gick pga hur brant det var (jag hade nog kunnat rulla ner för dessa branter men ville riskminimera).

Väl nere i Raudsjødalen fyllde jag på lite vatten och åt en snickers innan jag cyklade vidare norrut längs ån. Denna del var den sämsta delen av turen, konstanta bäckraviner, myrar och allmänt dålig stig gjorde att det tog väldigt lång tid att ta sig fram, det hjälpte inte heller att jag klafsade ner i en myr och fick spendera resten av turen med blöta skor.

Den enda bro jag stötte på under min resa

När jag nått 1000 meters höjd blev det dock bättre och jag kunde börja avverka lite distans igen. Terrängen runt mig var flacka lutningar täckta av mossa i alla riktingar. Det gav en känsla av att vara väldigt lång bort från allt och alla, nästan som att vara på en annan planet för en stund.

Jag cyklade upp till Y-korsningen av stigar och vände tillbaka söderut.

Jag hade trott att denna stig skulle vara bättre och mer trafikerad än föregående men den visade sig ibland vara svår att följa. Lyckligtvis fanns det ledmarkeringar som man kunde hålla sig till när man tappade bort stigen. Stigen var relativt slät och man kunde hålla rätt bra fart, även om några bäckkorsningar och motvind sinkade processen.


Jag kom ner till en stigkorsning norr om Raudsjøen och svängde av mot nordöst och den sista klättringen för turen. Från 1050 meter till 1170. Flackt, det var dock en sådan klättring där man konstant tror man ser krönet men det bara förflyttar sig längre och längre bort.

Till slut nådde jag dock krönet med 6% batteri kvar och det var dags att rulla ner. Bra stig ner med många alternativ, jag var dock rätt mör efter denna tur och fokuserade mest på att inte få punktering och inte göra något dumt misstag på upploppet, jag hade börjat cykla vid 10 och klockan var nu 17.

Jag kom ner till sjön Loken vid 950 meter och här anslöt en grusväg som jag svängde av på. Grusvägen tog mig ner till asfaltsvägen på 750 meter och sedan blev det två kilometer asfalt tillbaka till bilen.

Därefter bar det av hemåt, riktigt härlig resa i slutet av säsongen och det blir nog fler i framtiden.

 

[hanek082]

underbar läsning på en dimmig höstmorgon!

 

[Sykler]

underbar läsning på en dimmig höstmorgon!

Tack! Tänkte att det skulle pigga upp i höstmörkret

 

[Patrik73]

Det verkade oerhört trivsamt och lite spännande det där, både för kropp och själ.
Vilken sorts Radial-däck var det du körde med och vad tyckte du om dem?
Jag är väldigt nyfiken på nya Magic Mary och Albert i gravity utförande. Idag har jag vanliga MM fram och Big Betty bak. Har kört några hundra mil med den kombon och gillar det skarpt, jag kör mestadels typisk stigcykling.

 

[Sykler]

Jag körde med MM fram och Albert baktill.
Tycker att de funkar väldigt bra vad gäller grepp men att det rullar lite tyngre, man får experimentera med trycket i däcken då man behöver ha högre tryck i radialdäck.
Nu när jag cyklat stig under hösten har jag känt att Albert kan tappa greppet när det är blött. Jag tror att när jag slitit ut bakdäcket så flyttar jag framdäcket bak och köper ett till MM.
Båda mina däck är trail pro.

 

[Patrik73]

Jag körde med MM fram och Albert baktill.
Tycker att de funkar väldigt bra vad gäller grepp men att det rullar lite tyngre, man får experimentera med trycket i däcken då man behöver ha högre tryck i radialdäck.
Nu när jag cyklat stig under hösten har jag känt att Albert kan tappa greppet när det är blött. Jag tror att när jag slitit ut bakdäcket så flyttar jag framdäcket bak och köper ett till MM.
Båda mina däck är trail pro.

Spännande, det är precis den kombination jag är ute efter. Har försökt läsa/kika mig till vilken kombo som passar bäst för typisk svensk stigcykling vilket inte är helt lätt.
Vad jag förstår verkar Albert funka väldigt bra både fram och bak ifall det är lite mer torrt och hårdpackat.
Att köra Mary både fram och bak är intressant, för hon greppar ju bra på det mesta.
Jag har själv en emtb och prioriterar punkteringsskydd högre än vikt, så det blir nog gravity både fram och bak. Speciellt då jag tycker det är kul att inte alltid behöva ta det optimala spåret utan bara köra över stock och sten utan att vara orolig för punktering, det har gått bra hittills.

Jag har också förstått att de nya radial däcken kan pumpas hårdare men ändå behålla greppet och deformeras riktigt bra över både rötter och sten trots högre psi. Verkar vara en riktig vinnare.

 

[Sykler]

Spännande, det är precis den kombination jag är ute efter. Har försökt läsa/kika mig till vilken kombo som passar bäst för typisk svensk stigcykling vilket inte är helt lätt.
Vad jag förstår verkar Albert funka väldigt bra både fram och bak ifall det är lite mer torrt och hårdpackat.
Att köra Mary både fram och bak är intressant, för hon greppar ju bra på det mesta.
Jag har själv en emtb och prioriterar punkteringsskydd högre än vikt, så det blir nog gravity både fram och bak. Speciellt då jag tycker det är kul att inte alltid behöva ta det optimala spåret utan bara köra över stock och sten utan att vara orolig för punktering, det har gått bra hittills.

Jag har också förstått att de nya radial däcken kan pumpas hårdare men ändå behålla greppet och deformeras riktigt bra över både rötter och sten trots högre psi. Verkar vara en riktig vinnare.

Ja när det är torrt så funkar Albert jättebra, det är väl framförallt lera som fastnar i däcket och ger sämre grepp över rötter och stenar, MM har inga problem med lera då mönstret är så glest.
En fördel, om man anser det vara en fördel är att med radialdäcken kan man köra med slang utan att behöva köra högre tryck då man inte behöver gå så lågt i tryck som tubeless medger.

 

[MagerValp]

Vad jag förstår verkar Albert funka väldigt bra både fram och bak ifall det är lite mer torrt och hårdpackat.

Stämmer fint, jag körde Albert sommarsäsongen i år och var riktigt nöjd. Så här års kan jag tänka mig att det är lite snålt med grepp, men jag har inte testat. Fick iofs precis ekrat om framhjulet så man kanske skulle dra ut på en tur och sladda lite...

 

[Patrik73]

Ja när det är torrt så funkar Albert jättebra, det är väl framförallt lera som fastnar i däcket och ger sämre grepp över rötter och stenar, MM har inga problem med lera då mönstret är så glest.
En fördel, om man anser det vara en fördel är att med radialdäcken kan man köra med slang utan att behöva köra högre tryck då man inte behöver gå så lågt i tryck som tubeless medger.

Ja precis, jag kanske får tänka om lite och fundera på om jag ska ha två Magic Mary i stället. Jag tycker det greppar väldigt bra i fram för mina ändåmål och jag cyklar ju när det är både torrt och blött.
Apropå storlek, har du 2,6" breda? Som jag skrev här nedanför, vissa verkar uppleva det som smalare än så, har du kollat bredden?
Tack för tipsen och ditt inspirerande äventyr. :)

 

[Patrik73]

Stämmer fint, jag körde Albert sommarsäsongen i år och var riktigt nöjd. Så här års kan jag tänka mig att det är lite snålt med grepp, men jag har inte testat. Fick iofs precis ekrat om framhjulet så man kanske skulle dra ut på en tur och sladda lite...

Coolt, bäst vore om man hade dubbla uppsättningar hjul så man kunde ha båda uppsättningarna och även blanda lite. Jag tycker det är ett bök att byta däck, det tar lite/svett/tårar tid att kränga av och på med gravity varianten för de är väldigt mycket styvare i konstruktionen. Men jag har inte heller haft punka en enda gång, så det får väl vara värt det. :)
Måste erkänna att det är spännande när man kan "drifta" lite ibland när det svänger, mestadels ofrivilligt, men kul är det.
Har du 2,6" breda eller? Verkar som att några upplever däcken som smalare än angivet, stämmer du in i den kören?

 

[MagerValp]

Coolt, bäst vore om man hade dubbla uppsättningar hjul så man kunde ha båda uppsättningarna och även blanda lite.

Jo dubbla hjulpar hade ju varit riktigt smuckt, skulle gärna haft en uppsättning för stigåka hemma och en uppsättning för bikepark. Fast nu på vintern byter jag ju hela cykeln i stället och kör fatbike.

Har du 2,6" breda eller?

Jag kör 2.4" och har inte tänkt närmre på det.

 

[Patrik73]

Jo dubbla hjulpar hade ju varit riktigt smuckt, skulle gärna haft en uppsättning för stigåka hemma och en uppsättning för bikepark. Fast nu på vintern byter jag ju hela cykeln i stället och kör fatbike.


Jag kör 2.4" och har inte tänkt närmre på det.

Kul, fatbike verkar roligt. Jag har funderat på att investera i dubbdäck över vintern, får se om det blir av eller inte.
Ok, jag menade egentligen att de som har haft synpunkter på bredden är såna som har köpt 2,6" breda däck och upplevt dem som 2,5" eller ännu lite smalare.
29" verkar inte finnas i lager riktigt överallt heller, men det kanske ordnar till sig till våren.