[RR] Göteborg (Vänersborg) - Hudiksvall
Planen var att starta lördagen 11 juli och vara framme sent 12:e. Misärväder norr om Göteborg gjorde att jag startade på söndagen istället.
Dag 1. Cykel ner till stationen (fuskar med tåg, för att kunna hålla min plan, som i efterhand ändå inte var helt välplanerad) för att ta tåget till Vänersborg.
Från Vänersborg upp till Uddeholm var det väldigt fina vägar och natur. Dalsland är nog ett av de finare landskapen i Sverige med Håverud som kronan på verket. En dag på 28 mil, mest motvind men med en entusiasm som höll uppe hastigheten.
Dag 2. En riktig misärdag med total förnedring. Vaknade med en mental iver att jag skulle plöja 38 mil. Mina ben hade redan bonkat innan jag ens klivit på cykeln. Trodde i min enfald att benen skulle vakna efter någon timma. Så var inte fallet, motvind till förbannelse gjorde att även den mentala resan blev sådär spännande, samt att det inte var en visuell upplevelse i norra Värmland och södra Dalarna. Det mest upplyftande den dagen var ett möte med två grabbar från Lund som cyklade Sundsvall-Lund, betydligt mycket gladare och fräschare än jag. Skönt med ett trevligt samtal med andra cyklister. Där och då bestämde jag att en övernattning i Falun var tvunget för min överlevnad. Nederlag och total förnedring som cyklist. Dock var det inte ens nära den förnedring jag utsatte mig för senare innan Borlänge. Trött som få och risig i magen trodde jag att jag skitit ned mig. Var tvungen att stanna och kika. I ett skogsparti med byxorna nere och inspektion av byxor susar två killar förbi på moped. Svettig och naken cyklist med lycra kändes lite fel just där och då, är relativt tacksam att jag inte är hemmahörande i Dalarna. Inte mitt stoltaste ögonblick!
Misärdagen innehöll motvind, ben som inte vill och blottning. Denna dag blev det inte så många bilder mer än ett motiv på en vacker morgon i Hagfors.
Dag 3. Efter sammanlagt 40 mil i motvind, av totalt 48, var jag rädd att benen skulle vara helt slut. Men väl på cykeln gick det hur bra som helst. En vacker passage var Åmot, väldigt fint för ett matstopp inhandlat på lokala Tempo.
Summering efter tre dagar och 68 mil:
1. Träna mer cykling, löpning skälper mer än hjälper på långa turer.
2. Ta med vätskeersättning så slipper jag risig mage och trötta ben.
3. Dalsland är väl värt besök för cyklister.
4. Solocykling i motvind i så många mil är inte superroligt.
5. Svårt att hitta något ätbart som vegan i butiker och restauranger på mindre orter.
6. Bli bättre på att hitta undanskymda platser.
Dag 1. Cykel ner till stationen (fuskar med tåg, för att kunna hålla min plan, som i efterhand ändå inte var helt välplanerad) för att ta tåget till Vänersborg.
Från Vänersborg upp till Uddeholm var det väldigt fina vägar och natur. Dalsland är nog ett av de finare landskapen i Sverige med Håverud som kronan på verket. En dag på 28 mil, mest motvind men med en entusiasm som höll uppe hastigheten.
Dag 2. En riktig misärdag med total förnedring. Vaknade med en mental iver att jag skulle plöja 38 mil. Mina ben hade redan bonkat innan jag ens klivit på cykeln. Trodde i min enfald att benen skulle vakna efter någon timma. Så var inte fallet, motvind till förbannelse gjorde att även den mentala resan blev sådär spännande, samt att det inte var en visuell upplevelse i norra Värmland och södra Dalarna. Det mest upplyftande den dagen var ett möte med två grabbar från Lund som cyklade Sundsvall-Lund, betydligt mycket gladare och fräschare än jag. Skönt med ett trevligt samtal med andra cyklister. Där och då bestämde jag att en övernattning i Falun var tvunget för min överlevnad. Nederlag och total förnedring som cyklist. Dock var det inte ens nära den förnedring jag utsatte mig för senare innan Borlänge. Trött som få och risig i magen trodde jag att jag skitit ned mig. Var tvungen att stanna och kika. I ett skogsparti med byxorna nere och inspektion av byxor susar två killar förbi på moped. Svettig och naken cyklist med lycra kändes lite fel just där och då, är relativt tacksam att jag inte är hemmahörande i Dalarna. Inte mitt stoltaste ögonblick!
Misärdagen innehöll motvind, ben som inte vill och blottning. Denna dag blev det inte så många bilder mer än ett motiv på en vacker morgon i Hagfors.
Dag 3. Efter sammanlagt 40 mil i motvind, av totalt 48, var jag rädd att benen skulle vara helt slut. Men väl på cykeln gick det hur bra som helst. En vacker passage var Åmot, väldigt fint för ett matstopp inhandlat på lokala Tempo.
Summering efter tre dagar och 68 mil:
1. Träna mer cykling, löpning skälper mer än hjälper på långa turer.
2. Ta med vätskeersättning så slipper jag risig mage och trötta ben.
3. Dalsland är väl värt besök för cyklister.
4. Solocykling i motvind i så många mil är inte superroligt.
5. Svårt att hitta något ätbart som vegan i butiker och restauranger på mindre orter.
6. Bli bättre på att hitta undanskymda platser.
