[RR] Gran Canaria 2015 Vecka 8. Nu avslutad med nya bilder.
Dagen efter Pico var det planerad vilodag. Marcelo var sjuk och behövde vila ut. Oliver och jag hade lite känningar från strapatserna. Min älskade hustru som inte vill vara med på bild och som tycker att cykling är ett nödvändigt ont för idoter som jag, hade lovat att en dag hyra elcykel och följa med en sväng. Turen planerades till Puerto de Mogan via kusten, ca 60 km tor. Fiske/hamnbyn är mycket trevlig och erbjuder mysiga resturanger precis vid bryggan samt små gränder fulla med butiker.
Vi bestämde oss för att hyra en elcykel hos BM-bike intill rondellen mellan Maspalomas och Playa del Ingles. Jag cyklade dit och frugan tog en promenad. Vi studerade kolossen och frugan fick en genomgång av hur det fungerar. Jag frågade om batteriet räckte för turen fram och tillbaka och det var inga problem, minst 100 km om man kör på eco och touringläget var svaret. Lite snabba inställningar av sadel osv samt pappersskrivande. Vi hade väl med kontokortet så att depositionen kunde göras? Nej, det hade vi inte. Jag fick ta en raketvända med min cykel och hämta det. Vilodagen började bra.
Vägen dit gick smärtfritt och det går inte att låta bli att imponeras när man ser elcykeln segla förbi uppför, konceptet är smart och kommer säkert bli en betydligt vanligare transportform för massorna framöver. Man måste nog vara lite hardcore cyklist för att hävda att det är roligare att kämpa sig upp utan hjälp.
I Puerto de Mogan träffade vi Joakim och Elisabeth och åt med dem. Uppsaladuon hade grymt fina likadana hojar. Nån form av teamcyklar från Trek. Efter lunch och promenad i kvarteren for de vidare och vi påbörjade återfärden. Cyklar ni hit så ta med badkläder och handduk, här finns möjlighet att bada i havet utan att behöva kämpa med vågorna, piren täcker av stranden från vågor.
Hemfärden började som ditresan slutade. Vi cyklade bitvis lite före elcykeln för att sen vänta. När vi tagit alla långa backar innan Maspalomas och stannade för att vänta dröjde det ovanligt länge innan frugan dök upp. När hon väl kom var det en syn som fick mig att ana oråd. En svettig och andfådd anticyklist förkunnade förgrymmat att hon tagit sista två backarna utan batteri då det tagit slut. Vad gör man nu? Ringer hjälp? Byter cykel? Vi kom fram till att om hon plockade sista två rondellbackarna innan bensinmacken så skulle det nog lösa sig. Hon kämpade som ett djur och jag hejade på. Jag fick ingen beröm efteråt för den insatsen kan jag lova. Efter backarna var all kraft borta och hon gick på ångorna fram till en punkt hon vandrat en tidigare dag. Här bestämde vi att jag skulle ta elcykeln sista biten och hon skulle leda min cykel hem. Oliver hakade på mig en bit till.
Frugan ledde alltså en cykel stor som en mindre häst hem. Det väckte förvånansvärt mycket munterhet bland diverse lokalbefolkning tex taxichaufförer. Frugan tyckte det var lite halvskämmigt, jag tog det mest som ett tecken på genuint cykelintresse.
Jag fick sätta mig på en 25 kilo tung pansarcykel med vanliga pedaler och utan batterier. Cyklade härket hela vägen upp för backen till uthyraren. Men om folk hade roligt åt frugan så måste jag ha varit dagens syn. Fullkittad lvg cyklist med lvg-skor, på en elcykel och orkar med nöd och näppe ta mig upp för en liten backe våldsamt vispande med pedalerna användandes en underlig utväxling. Väl framme kan man kanske tänka sig att uthyraren skulle visa lite medlidande, men inte.... Hon har kört på turbo, ni har inte följt instruktionerna osv. Jaja, skitsamma nu var jag ju av med eländet i alla fall. Gick in på Spar bredvid och köpte ett par badtofflor för 37 kr för att slippa gå i cykelskorna tillbaka. Lätt frustrerad harvade jag på i mina smattrande badtofflor, och med mina långben lyckades jag utan problem gå ifrån ett par fullkittade vandrare i kängor och med ryggsäck. Måste känts märkligt för dem.
Denna vilodag har alltså inga bilder av sekretesskäl. Men vill man se bilder från Puerto de Mogan så finns det bla i förra årets tråd.
Vi bestämde oss för att hyra en elcykel hos BM-bike intill rondellen mellan Maspalomas och Playa del Ingles. Jag cyklade dit och frugan tog en promenad. Vi studerade kolossen och frugan fick en genomgång av hur det fungerar. Jag frågade om batteriet räckte för turen fram och tillbaka och det var inga problem, minst 100 km om man kör på eco och touringläget var svaret. Lite snabba inställningar av sadel osv samt pappersskrivande. Vi hade väl med kontokortet så att depositionen kunde göras? Nej, det hade vi inte. Jag fick ta en raketvända med min cykel och hämta det. Vilodagen började bra.
Vägen dit gick smärtfritt och det går inte att låta bli att imponeras när man ser elcykeln segla förbi uppför, konceptet är smart och kommer säkert bli en betydligt vanligare transportform för massorna framöver. Man måste nog vara lite hardcore cyklist för att hävda att det är roligare att kämpa sig upp utan hjälp.
I Puerto de Mogan träffade vi Joakim och Elisabeth och åt med dem. Uppsaladuon hade grymt fina likadana hojar. Nån form av teamcyklar från Trek. Efter lunch och promenad i kvarteren for de vidare och vi påbörjade återfärden. Cyklar ni hit så ta med badkläder och handduk, här finns möjlighet att bada i havet utan att behöva kämpa med vågorna, piren täcker av stranden från vågor.
Hemfärden började som ditresan slutade. Vi cyklade bitvis lite före elcykeln för att sen vänta. När vi tagit alla långa backar innan Maspalomas och stannade för att vänta dröjde det ovanligt länge innan frugan dök upp. När hon väl kom var det en syn som fick mig att ana oråd. En svettig och andfådd anticyklist förkunnade förgrymmat att hon tagit sista två backarna utan batteri då det tagit slut. Vad gör man nu? Ringer hjälp? Byter cykel? Vi kom fram till att om hon plockade sista två rondellbackarna innan bensinmacken så skulle det nog lösa sig. Hon kämpade som ett djur och jag hejade på. Jag fick ingen beröm efteråt för den insatsen kan jag lova. Efter backarna var all kraft borta och hon gick på ångorna fram till en punkt hon vandrat en tidigare dag. Här bestämde vi att jag skulle ta elcykeln sista biten och hon skulle leda min cykel hem. Oliver hakade på mig en bit till.
Frugan ledde alltså en cykel stor som en mindre häst hem. Det väckte förvånansvärt mycket munterhet bland diverse lokalbefolkning tex taxichaufförer. Frugan tyckte det var lite halvskämmigt, jag tog det mest som ett tecken på genuint cykelintresse.
Jag fick sätta mig på en 25 kilo tung pansarcykel med vanliga pedaler och utan batterier. Cyklade härket hela vägen upp för backen till uthyraren. Men om folk hade roligt åt frugan så måste jag ha varit dagens syn. Fullkittad lvg cyklist med lvg-skor, på en elcykel och orkar med nöd och näppe ta mig upp för en liten backe våldsamt vispande med pedalerna användandes en underlig utväxling. Väl framme kan man kanske tänka sig att uthyraren skulle visa lite medlidande, men inte.... Hon har kört på turbo, ni har inte följt instruktionerna osv. Jaja, skitsamma nu var jag ju av med eländet i alla fall. Gick in på Spar bredvid och köpte ett par badtofflor för 37 kr för att slippa gå i cykelskorna tillbaka. Lätt frustrerad harvade jag på i mina smattrande badtofflor, och med mina långben lyckades jag utan problem gå ifrån ett par fullkittade vandrare i kängor och med ryggsäck. Måste känts märkligt för dem.
Denna vilodag har alltså inga bilder av sekretesskäl. Men vill man se bilder från Puerto de Mogan så finns det bla i förra årets tråd.
