[RR] (Huvudsakligen) Dolomiterna

[GoranS]

Dag ett startade med cykling från hotellet strax söder om Bolzano in till jvnstn. Hann precis lösa biljett och komma upp på plattformen innan tåget mot Brennerpasset rullade in. Tyvärr var det betydligt fler som ville åka med cyklar än som det fanns platser för så det blev till att invänta nästa tåg som gick en halvtimme senare.

Tyvärr fanns det bara tre lediga cykelplatser och jag kom inte heller med detta tåg. Började misströsta. Tåget ytterligare en halvtimme senare kom jag dock med och kom upp till Fortezza där jag bytte tåg till ett mot Lienz. Hoppade av i Valdaora och började där dagens korta cykeltur.

Vädret var som synes hotande. Förutom lite lätt dugg höll det sig dock fram till dess att jag kom upp förbi Anterselva di Mezzo innan regnet började tillta.

Kom efter en stund upp förbi skidskyttestadion där de årligen kör världscuptävlingar.

Om stadion såg rätt tråkig ut nu på sommaren var Lago di Anterselva desto finare med sitt gröna vatten. Synd bara att det inte var sol.

Efter att ha passerat sjön kom jag fram till ett trafikljus. Vägen upp till Staller Sattel är nämligen så smal att bilar inte kan mötas. De släpper därför bara på trafiken söderifrån en kvart varje timme. Då jag tittade på klockan insåg jag att det var knappt 30 min tills det skulle bli grönt. I regnet och den inte alltför höga temperaturen kändes detta inte lockande så jag får erkänna att jag körde mot rött. Häll dock ordentligt åt sidan då jag mötte bilar på vägen upp och det var ingen som verkade upprörd över mitt "tilltag".

En serpentinkurva strax innan passet.

Uppe vid själva passet var det 11 grader och ganska kraftigt regn så det var bara att dra på regnjacka och regnhandskar inför den långa utförskörningen.

Passerade omgående en sjö på österrikiska sidan (passet ligger precis på gränsen mellan Italien och Österrike).

Hade det varit uppehåll hade det nog varit en riktigt fin utförskörning då asfalten bitvis var slät som ett salsgolv. Lyckligtvis för mig var utförskörningen efter en initial brantare del relativt flack så jag kunde ligga och trampa på rätt bra och därigenom hålla värmen. Sista biten ner mot Huben blev det något lite brantare parti och dessutom några tunnlar/gallerier. Var dock rätt glad när jag efter runt 35 km utförskörning kom ner till Huben i Iseltal där jag hade bokat ett rum på ett enkelt ställe. Efter en lång varm dusch gick jag ner och fick mig en pizza i magen.

 

[garfunkel]

Härligt! Ser fram emot fortsättningen :)

 

[Bikzz]

Cyklade genom Bolzano idag, från Merano / Reschenpass och nu på väg mot Tonale och Aprica!

 

[GoranS]

Härligt Bikzz! Du ska inte ta och svänga upp till höger på nerfarten från Tonale och ta Gavia? Det är ett pass som jag verkligen skulle vilja köra.

 

[Wolde]

Episkt!

 

[Bikzz]

Jag är långfärdscyklist nu, mkt packning, campar, så jag grejar inte alltför långa och branta.. Har cyklat hit från Amsterdam....

 

[snickarklas]

Oj, nu måste jag studera kartor. Ska till Dolomiterna (minns inte exakt plats) om ett par veckor och har funderat på om jag ska försöka hyra mig en cykel någon dag. Ser fram emot fortsättning.

Bikzz: Ser fram emot en RR från dig också:-)

 

[GoranS]

Dag 2 startade jag i soluppgången och körde innan frukosten klättringen upp till Luckner Haus. Nere i Iseltal låg en del molntussar och gjorde stämningen nästan lite trolsk. Bilden gör tyvärr inte vyn rättvisa.

Efter drygt 3 km planade det ut rejält i ungefär lika lång sträcka. Passerade ett vattenfall.

Efter fyra km med lutning av modell åkbacke planade det återigen ut i några kilometer innan jag kom fram till Kals am Grossglockner. Här stötte jag på en löpare som såg rejält sliten ut och lite högre upp i byn fanns en depå och en hel del bilar parkerade. Surfade runt lite och jag måste ha hamnat mitt i Grossglockner Ultra-Trail, ett löplopp på 11 mil med 7000 höjdmeter med start dagen innan.

I Kals am Grossglockner tog jag av höger och därifrån var det relativt ihållande stigning de sista 6-7 km upp till där asfaltsvägen tar vid Luckner Haus. Vid klart väder ska man tydligen kunna se de Grossglockner som ligger ca 6 km fågelvägen norrut. Den vy jag fick var dock denna.

Precis när jag kom upp började det droppa, så jag vände om för att om möjligt komma ner en bit innan vägbanan blev blöt. Kom några km innan det började spruta lite lätt från däcken. Blev dock inget kraftigare regn och efter ca en mil slutade det.

Kom tillbaka ner till hotellet där jag åt frukost.

Åkte sedan en halvmil på en mindre väg på södra sidan av Iseltal i riktning mot Lienz. Den stora vägen hade säkert gått att köra men den var betydligt mer trafikerad. Precis där den mindre vägen anslöt till den större vägen svängde jag av in på cykelbanan till Lienz. Visade sig vara ett utmärkt val då beläggningen var bra och det var riktigt fridfullt att rulla neråt i dalen på den.

Nere i Lienz svängde jag av söderut in i Pustertal. Redan efter några kilometer var det dock dags att ge sig i kast med dagens andra stigning. Visade sig vara precis så slitig som den höjdprofil jag sett indikerade; http://www.salite.ch/hochsteinhutte.asp?Mappa= Första 4,5 km med närmare 11% snitt och sista 6 km med ca 12% snitt sög rätt bra i benen. Bilden är från Bennberg, byn där vägen planade ut.

Asfaltsvägen slutar uppe vid en parkeringsplats. Där finns kallt och gott vatten att fylla på. Utsikten är dock obefintlig. Fortsätter man ytterligare drygt en halv kilometer upp på en grusväg kommer man upp till Hochsteinhütte. Det går att cykla större delen med racer men jag fick gå ett parti i början och ett i slutet. Den tekniskt drivne kan kanske klara hela vägen upp på racer (förutom grinden i början av grusvägen). Från Hochsteinhütte bör utsikten i klart väder vara riktigt fin ner mot Lienz och bort mot de omgivande bergen.

Ett par bilder från nerfarten. I vanlig ordning hade jag väldigt svårt att fånga brantheten på bilden.

Hade en plan på att ev. fortsätta Pustertaler Höhenstrasse hela vägen från Bannberg bort till Abfalterbach, men jag hade kollat vägen innan och visste att den innehöll en fyra kilometer lång uppförsbacke med 10% och då vädret såg ut som att det kunde dra ihop sig till regn igen beslutade jag mig för att före Assling ta vägen ner till Thal i botten på Pustertal. Var lite synd för Höhenstrasse:n verkade vara en fin väg, men jag hade ingen lust att få mer regn på mig.

Nere i dalen åkte jag först några kilometer på den rätt hårt trafikerade stora vägen innan jag svängde vänster, korsade floden och tog in på cykelbanan. Var mängder av cyklister som var ute. I stort sett uteslutande åkte de dock i motsatt riktning mot vad jag gjorde, d.v.s. de åkte neråt i dalen. Och det var en blandning av touringcyklar, mountainbikes och "vanliga" cyklar, kompletterat med någon enstaka racer. Cykelbanan gick ganska mkt i skog och hade delvis blöt vägbana efter något tidigare regn. Där solen kommit åt hade det dock torkat upp.

Då jag kom upp till Abfaltersbach såg det riktigt mörkt ut uppåt i dalen och jag svängde förbi tågstationen i hopp om att kanske kunna köpa en biljett för vidare transport med tåg därifrån tillbaka till Bolzano. Stationen var dock tvärdöd och det fanns ingen biljettautomat. Då jag inte var säker på om det gick att köpa biljett på tåget fortsatte jag upp till den lite större orten Sillian där det fanns en bemannade biljettförsäljning. Strax efter att jag kom dit öppnade sig skyarna i en rejäl regnskur.

Tyvärr visade det sig att jag för cykeln bara kunde köpa biljett till San Cándido. För mig själv skulle det dock gå bra att få en biljett direkt till Bolzano. Lösningen var att i San Cándido hoppa av tåget och hoppas hinna fixa biljett på de 7 minuterna tåget gjorde uppehåll där. Denna lösning resulterade dock i en flopp då det inte fanns någon bemannad biljettförsäljning och jag först gjorde tabben att försöka lösa biljett i trenitalias (italienska SJ) automat. Visade sig dock att denna inte sålde biljetter inom regionen utan att man där skulle använde en speciell automat. När jag konstaterat detta gick tåget. Efter att ha lyckats krångla mig igenom några menyval där man bl.a. fick leta fram stationskoden för Bolzano lyckades jag få automaten att ge mig en biljett. Dock hade jag nu 55 minuter till nästa tåg. Fördrev 20-30 minuter med att rulla igenom byn San Cándido.

När man ser denna typ av syner inser man att transport av cykel på tåg är en ganska mkt mer välutvecklad företeelse i vissa länder än vad som är fallet i Sverige!

Gick sedan smärtfritt tillbaka till Bolzano med tågbyte i Fortezza, precis som på uppvägen.

 

[GoranS]

Bikzz skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag är långfärdscyklist nu, mkt packning,
> campar, så jag grejar inte alltför långa och
> branta.. Har cyklat hit från Amsterdam....

Ah, coolt! Förstår att du inte är så sugen på att köra Gavia med en massa packning. Det är väl en skapligt tuff stigning även utan extra "barlast" om jag inte är helt felunderrättad.

 

[GoranS]

snickarklas skrev:
-------------------------------------------------------
> Oj, nu måste jag studera kartor. Ska till
> Dolomiterna (minns inte exakt plats) om ett par
> veckor och har funderat på om jag ska försöka
> hyra mig en cykel någon dag. Ser fram emot
> fortsättning.

Om du hyr lvg-cykel och vill ha förslag på kul på backar så kan du ju skriva en rad i tråden. Detta var min sjunde Dolomitresa och även om jag långt ifrån kört alla backar/vägar så har jag i alla fall hunnit skaffa mig en hygglig uppfattning om området.

 

[lister]

Här är en bild på utsikten du missade. Tagen idag.

För övrigt är jag mycket avundsjuk på dig som har cyklat dessa guldkorn. Hoppas jag kan komma ifrån och testa någon av dessa vägar om några veckor.

 

[GoranS]

Onekligen lite tjusigare!

 

[GoranS]

Dag 3 var tillika första dagen på Giro delle Dolomiti; http://www.girodolomiti.com/index.php?lang=en

Start och mål för denna etapp var Bolzano precis som för övriga etapper med undantag för etapp 4.

Vi rullade ut ur stan, upp till Appiano och vidare ner förbi Lago di Caldaro.

Rutten fortsatte sedan ner till Ora där vi vände norrut och följde östra sidan av dalen till Pineta där dagens tidtagningsbacke började. Var en långt ifrån snäll stigning upp till Gasthof Schneiderwiesen. Officiellt angavs backen till 10,7 km med 10,2% snittlutning. Hade lite svårt att komma in i någon riktig tävlingsmod. Efter tjugo minuter började det gå lite bättre, men det var först med några km kvar upp som jag riktigt kom igång när jag fick syn på en gammal bekant lite längre fram och hornen växte till sig. Depå på toppen med något jag aldrig sett i depåerna på tidigare upplagor av loppet jag åkt - apfelstrudel!

Då alla kommit upp och fått något i sig åkte vi nerför samma väg som vi kommit upp. Blev ett par fotostopp på vägen ner för att titta på utsikten, något som inte hunnits med på uppvägen! Vyn på bilden är söderut i dalen i riktning mot Trento.

Denna korta etapp avslutades sedan med lunch i mässhallen när vi kommit till målet. Rullade efter lunch tillbaka till hotellet och motstod frestelsen att köra någon extra backe då de kommande dagarna skulle bli långa och det kunde vara klokt att spara lite kraft till dom.

 

[Hasse#7]

Fin RR! Skönt att misärvädret börjar släppa.

 

[GoranS]

Fjärde dagen och andra etappen bjöd på en liten ändring i den planerade rutten. Vi startade dock som planerat och åkte upp i Isarco-dalen i riktning mot Bressanone. I Cardano vek vi dock av och åkte upp genom tunnlarna i stället för att fortsätta till Prato och där ta vägen mot Siusi och sedan vika av och åka via San Cipriano och Passo Nigra till Passo Costalunga.

Där man kommer ut ur de långa tunnlarna är det riktigt dramatiskt då man kör i en smal klyfta.

Vi fortsatte uppför, tog vänster vid Ponte Nova och passerade den fina lilla sjön Karersee (blir en konstig blandning av tyska och engelska i denna text, men regionen är tvåspråkig så ...).

Efter en klättring på närmare 1500 höjdmeter kom vi slutligen upp till Passo Costalunga. Från att på morgonen varit rätt mulet började det nu spricka upp allt mer även om molnen fortfarande låg uppe vid bergstopparna.

Precis efter passet hade vi en depå där det var återsamling för det rätt utdragna fältet. Sedan följde en utförskörning på ca 400 höjdmeter ner till Vigo di Fassa. Efter ca en halv mils färd svagt uppåt i dalen var det dags att angripa dagens tidtagningsbacke upp till Rifugio Gardeccia. Stigningen är lite besvärlig rent taktiskt då den startar rejält brant första dryga kilometern, sedan blir lättåkt ett parti (är t.o.m. lite utför) innan man de sista tre km har närmare 12% snittlutning.

Denna stigning kördes f.ö. på girot 2011. I klippet nedan går täten in i backen runt 1.02.57och huvudgruppen runt 1.08.24.

För att få en uppfattning om kvaliteten på de snabbaste åkarna i Giro delle Dolomiti kan nämnas att segertiden på denna etapp var 23.01 och då jag försöker titta vad Nieve i täten resp. Contador hade på motsvarande sträcka (tidtagningen stannade för oss vid bron där asfalten tar slut) på girot var det strax under 24 minuter resp. drygt 20,5 minuter. Sen är ju jämförelsen lite orättvis då proffsen kört 7 timmar innan de kommer till backen medan de i loppet bara turiståkt några timmar innan.

Hur som helst är det fantastiskt vackert när man kommer upp och har de typiska dolomitbergen runt omkring sig.

Efter att ha fått i sig lite dryck i depån var det dags att rulla tillbaka ner till Val di Fassa. Med ca en km kvar till dalens botten har man fin utsikt bort emot Sella-massivet.

Efter ett relativt långt lunchstopp i Pozza di Fassa vidtog sedan en lång och lite sövande transportsträcka ner genom Val di Fassa och Val di Fiemme, förbi Cavalese och den lilla backen upp till Passo San Lugano varifrån det är en enkel utförskörning ner till Ora. Den sistnämnda kan vara trevlig om man får lite fri väg, men jag lyckades bara delvis. Blev även ett traditionsenligt fotostopp i vänsterkurvan där det stupar rakt ner mot Ora (detta år missade jag att fånga själva stupet på bild).

Från Ora var det sedan raka vägen tillbaka till Bolzano. Låg ganska långt bakom huvudgruppen, men precis efter Ora är det ett avsnitt där det nästan alltid verkar blåsa sydliga vindar på eftermiddagarna och där man lätt kan ligga i 45-50 km/h på platten, vilket är rätt kul för en cyklist som jag som inte har något slätdrag att tala om. Med lite jagande så lyckades jag och några andra ansluta till svansen på gruppen med någon km kvar till målgången för etappen.

 

[kart]

Trevlig RR i trevlig miljö:)

 

[GoranS]

Kör vidare med dag 5 och loppets längsta etapp. Starten på etappen var identisk med föregående etapp, men tog inte av i Cardano utan fortsatte upp till Ponte Gardena i dalgången där stora motorvägen upp till Brennerpasset också går. För den som vill transportera sig i denna dal finns förutom motorvägen och den väg som vi cyklade på (SS12) även en cykelbana som är helt OK (går delvis på en gammal banvall), i alla fall upp till runt Ponte Gardena.

Vid Ponte Gardena tog vi av och klättrade upp till vägen som går från Chiusa upp i Val Gardena. Om man ska cykla upp på egen hand rekommenderar jag att man istället tar vägen genom tunneln nere vid Ponte Gardena och klättrar uppåt nere i dalen. Betydligt trevligare väg och som jag uppfattar det mindre trafik. I Selva Gardena var dagens första depå belägen. Från Selva Gardena är det inte långt upp till själva Sella Ronda, en tur över fyra bergspass runt ett bergsmassiv i arketypisk Dolomitstil. Denna runda ingår i loppet de flesta åren och detta år skulle rundan göras moturs vilket innebar att Passo Sella var första passet. Bjuder på några bilder från senare delen av klättringen.

Efter Sella var det efter en kortare utförskörning dags att ta sig an Passo Pordoi. En ganska behaglig stigning. Missade tyvärr att knäppa så mkt bilder så det blir en från uppförskörningen och en från nerförskörningen till Arabba även om ingen av dom riktigt gör omgivningarna rättvisa. Den senare är f.ö. en av mina favoriter vad det gäller utförskörningar i dessa takter - många fina serpentinkurvor som man kan hålla hygglig fart genom då de inte nyper till alltför mycket. Tyvärr var dock asfalten inte i riktigt toppskick så man fick vara lite försiktig p.g.a. det.

Från Arabba är det pang på in i nästa backe, den upp till Passo Campolongo vilket är det lägsta passet på rundan. Backen är därmed inte så lång, men det är i alla fall ett par km med skaplig lutning. Efter en utförskörning ner till Corvara med några riktigt fina kurvor (och bra asfalt) var det dags för den fjärde och sista backen, tillika dagens tidtagningsbacke, den upp till Passo Gardena. Hade ingen motivation denna dag så jag fintrampade mig uppför bortsett från sista kilometerna där jag tryckte på lite mer. Passo Gardena är precis som Sella och Pordoi pass som jag verkligen rekommenderar att man försöker köra om man är i trakterna.

Upptäckte uppe vid Passo Gardena att jag hade lite glapp i framhjulets lager. Såg inte till någon mekanikerbil så jag rullade ner till Selva Gardena där dagens lunch serverades. Tyvärr var det ingen mekaniker tillgänglig när jag kom ner och när jag ätit klart hade de hunnit ge sig iväg. Lyckades dock få dom att stoppa en nere i Ortisei, så när jag kom ner med gruppen till rondellen där väg SP64 drar iväg ner i dalen medan SS242 går uppe på norra kanten stod en mekanikerbil med öppen baklucka. Åkte in till sidan och fick lagret justerat. En av loppets MC-killar stannade till och eskorterade mig sedan tillbaka till gruppen under intensivt tutande för att få omkringvarande trafik att ge mig utrymme att komma fram. Måste erkänna att det på något barnsligt sätt faktiskt känns lite kul att ha privat MC-eskort. Efter detta rullade det på ner genom nedre delarna av Val Gardena och sedan genom Isarco-dalen till Bolzano i stort sett samma väg som vi kört ut på morgonen.

 

[GoranS]

Nästa dag var det vilodag på loppet. Jag hade egentligen planerat att på kvällen efter Sella Ronda-etappen ta tåget västerut bort till Malles, men etappen tog lite för lång tid för att jag skulle hinna med tåget så jag blev kvar i Bolzano. På morgonen kom det lite lätt regn så jag passade på att ägna fm åt att dels ta det lugnt och dels fixa lite med cykeln. Runt ettsnåret kom jag dock iväg på en kortare runda. Körde genom Bolzano.

Fortsatte sedan upp till Cardano men istället för att köra genom tunnlarna vi kört på etapp 2 så klättrade jag upp förbi Carnedo och San Vito.

Vägen blev sedan smalare men fortsatte uppför med varierande lutning.

Ju högre upp man kom desto mer vidsträckt blev utsikten.

Efter att ha klättrat en dryg mil med runt 9% snittlutning började vägen gå lite mer upp och ner. Passade på att fylla på vatten vid en liten kyrka.

Utförskörningen började på riktigt strax ovanför San Valentino, byn som syns på bilden nedan. F.ö. ser man även Passo Costalunga i vänstra halvan av bilden.

Utförskörningen ner i Valle d'Ega, förbi San Valentino, är en annan favorit. Lite snabbare än utförskörningen från Pordoi ner till Arabba, men med riktigt fina kurvor och helt OK asfalt. Väl nere i botten på dalen tog jag höger och åkte i motsatt riktning jämfört med vägen vi klättrat upp i början av etapp 2. Är en ganska speciell känsla att rulla ner genom de kilometerlånga tunnlarna på slutet. Nu var det motvind och jag kom nog bara upp i runt 65 km/h, men har man vinden med sig går det att köra 75-80 km/h i dessa tunnlar (och säkert mer om man är modig och/eller tung).

 

[mmmrrrr]

"Kan man gilla?"

 

[kart]

Dolomiterna, fantastiska miljöer sommar som vinter...

 

[Domestique]

Inspirerande RR och härliga bilder, känner igen mig på en del ställen! Trots att jag precis kommit hem efter tre veckor i Schweiz och Frankrike vill jag direkt styra kosan söderut igen. :)

 

[Bikzz]

Suveränt, ... men den sjunker under horisonten alltför fort, behöver en egen kategori !! Passerade Aprica idag, till Sondrio.

 

[GoranS]

Dags att ro denna RR i land.

Dag 7 var det dags för fjärde och kortaste etappen på loppet, men med den längsta backen, nämligen upp till närmare två och en halv mil upp till Italiens högsta asfalterade bergspass, Passo dello Stelvio. Starten för etappen var, som vanligt då Stelvio ingår i loppet, i Prato allo Stelvio. Detta innebar en bussfärd på ca 8 mil, förbi Merano och upp i Val Venosta, en dal med den ena äppelodlingen efter den andra.

Då väderprognoserna varit oroväckande var det med glädje vi stod i strålande solsken och inväntade starten klockan nio.

Blev inga bilder tagna på uppvägen då jag inriktade mig på att försöka cykla så fort jag kunde upp. Kom upp hyggligt nöjd med en tid som var fyra minuter långsammare än senast, men i alla fall med lite marginal under två timmar. Allra mest nöjd var jag dock med att vädret höll i sig och att vi slapp uppleva yr.no:s prognosticerad väder med 2 grader och regn. Var nog snarare 10 grader varmare och en hel del sol. Efter att ha bytt om till torra kläder och fått i mig lite att äta och dricka rullade jag upp till Albergo/Ristorante Tibet, ett tjugotal höjdmeter högre än passet och med lite bättre vy ner mot vägen vi kommit upp.

Blev även en bild bort mot glaciären.

Och så måste vi förstås ha en bild ner i dalen s.a. man ser lite fler serpentinkurvor. Man kan urskilja hotellet Franzenshöhe nere i dalen. Det ligger på knappt 2200 möh.

Planen var sedan att vi skulle åka genom Schweiz ner till Münstertal och en stor del av fältet åkte nog också den vägen, men när jag och några andra skulle ge oss iväg nerför vägen som går mot Bormio och Schweiz. Vägen delar sig efter några km och om man svänger höger och passerar Passo Umbrail kommer man in i Schweiz. Dock så var beskedet att vi inte fick åka ner där utan att vi istället skulle åka ner samma väg vi kommit upp. Detta p.g.a. att schweizarna tydligen inte ville släppa igenom ambulansen. Låter konstigt, men så var beskedet. Och jag var ärligt talat lite glad över det då jag åkt ner den vägen två gånger tid tidigare men aldrig åkt biten från passet ner till Franzenshöhe tidigare. Blev några bilder tagna på nervägen.

Det är f.ö. från någonstans runt serpentinkurva 24 (den på sista bilden ovan) som man har full vy upp mot passet.

Passade på att i Trafoi ta en bild av ett av skåpen med priser som står i entrén till Villa Thöni (tyvärr är bilden rätt kass).

 

[GoranS]

Femte etappen och nästa sista dagen på resan hade Val d'Ultimo (Ultental på tyska) som tema. Vi rullade längs norra sidan av dalen mot Merano upp till Sinigo där vi korsade över dalen till Lana och började klättringen upp i Val d'Ultimo.

Var åter en solig och fin dag. Första delen av klättringen är skaplig lutning utan att vara någon brytbacke.

Sedan blir det mer varierat och t.o.m. något kortare parti där det går utför. Uppe vid dammen Lago di Zòccolo, precis efter Santa Valburga började etappens tidtagningssträcka. Var en ganska speciell sådan då första milen var en mix av slätt och slakmota. Efter att ha legat på hjul i några km på en äldre italiensk herre som tuffade på i runt 36 km/h och inte verkade intresserad av att jag skulle hjälpa till kom ett snabbare gäng farande bakifrån. Ställde mig upp och spurtade in på sista hjul. När jag slängde några blickar på hastighetsmätaren varierade den mellan 42 och 47 km/h. Klart utanför min komfortzon så jag fick bita i bra för att hänga med. Var dock en kille som stod för huvuddelen av farthållningen och en annan som hjälpte till en del medan övriga var måttligt intresserade av att hålla upp tempot. Själv var jag på fallrepet hela tiden och kände att om jag skulle avancerat fram från sista rulle till täten skulle det lett till totalparkering, så jag låg kvar och hängde och slängde längst bak. Blev avhakad ett par gånger men segade mig ikapp då det stannade av i gruppen. Med någon km kvar till dess att stigningen går in i sitt branta slutskede valde jag dock att släppa för gott, hitta mitt eget tempo och trampa ur lite mjölksyra ur benen. Tycker det gick rätt skapligt och när jag kom in i den brantare delen (inledningsvis 12-13% och senare lite mindre) så hittade jag en hygglig rytm. Sista biten upp till Fontana Bianca blev det mer lättåkt och jag kom upp, rätt nöjd med min insats.

Lunch serverades uppe vid dammen.

Måste säga att jag är imponerad över loppets organisation och logistik. Uppdukade bänkar mitt ute i det vackra landskapet och varm mat, typiskt en pastarätt och en kötträtt. Om man istället vill ha en redig laddning ost istället för någon av de andra rätterna finns det.

Efter lunch vardet en rätt lång väntan på att bilen skulle åka tillbaka ner den väg vi kommit. Då massor av människor började rulla ner så var vi en grupp svenskar som också gav oss i väg neråt. Bjuder på några bilder från nerfarten.

Nere i Lana väntade de som rullat i förväg in ledarbilen och det var sedan gemensam klunga tillbaka till Bolzano.

 

[IngvarW]

Strålande det här också men på ett annat sätt, står på listan! Mvh Ingvar

 

[GoranS]

Sista etappen var, tyvärr, som vanligt en rätt blek historia söderut i dalen ner till Mezzocorona och sedan tillbaka upp till Bolzano. Det positiva var att de i alla fall hade hittat en ny tidtagningsbacke, Passo Much. Och även om den inte var lång, 1,4 km, så var den jobbig då snittlutningen var närmare 12%.

Vi åkte på östra sidan av dalen ner till söder om Leifers där vi tog av och åkte över till Pfatten och söderut till Laimburg.

Nere i Laimburg var starten för tidtagningen. La i lättaste växeln och stod upp första halvan av backen. Då benen började bli oroväckande stumma satte jag mig som hastigast ner och råkade då toucha till växelreglaget och vips så gick kedjan ner till en lättare växel. Nu var den dock verkligen nere på lättaste växeln och jag slet mig upp den sista biten och kom upp med benen fulla av syra. Korta backar är verkligen inte min styrka och min tid var strax över 50% längre än segrarens (har som något slags tummått att om jag är inom 50% av segrartiden är det rätt OK).

Det roligaste som inträffade under resten av etappen var att jag kom in i ett minilagtempo med ett par ryssar när vi skulle köra ikapp klungan. Är dock inte ryssarna som syns på bilden utan Martin och Stig från HCK.

Låg lite regn i luften och kom något stänk, men tacknämligt nog höll sig regngudarna på mattan och vi kom tillbaka till Bolzano utan att ha blivit blöta av nedfall från himlen.

 

[JLarsson]

Det får det bli nästa år. Verkar dock vara en djungel att anmäla sig...

 

[nisseson]

Ser fantastiskt ut! Har varit nere vid Sella för klättring för en herrans massa år sen, det här är väldigt lockande.

Göran, några do's and dont's att ge på hur man bör göra för att anmäla sig och köra nästa år?

 

[GoranS]

Tyvärr har jag dålig koll på anmälningsproceduren då jag åkt på arrangerad resa de sju gånger jag åkt loppet och researrangören skött administrationen med anmälning.

Av vad jag hört av de som kört loppet på egen hand tror jag dock att det är rekommendabelt att se till att ha en svensk licens.

 

[GoranS]

En sak jag skulle rekommendera är att man kommer ner några dagar innan loppet. I år var det ingen fara, men t.ex. 2013 var det riktigt varmt (typ 38 grader i skuggan på em) och det kan vara skönt att ha någon dag att acklimatisera sig.

Enligt rykte ska åtminstone delar av nästa års rutt baseras på önskemål från cyklisterna, så 2016 kan bli en riktig "best of"-upplaga.

 

[nisseson]

Tack för infon! Vad reste du med för arrangör?

 

[JLarsson]

GoranS skrev:
-------------------------------------------------------
> Tyvärr har jag dålig koll på
> anmälningsproceduren då jag åkt på arrangerad
> resa de sju gånger jag åkt loppet och
> researrangören skött administrationen med
> anmälning.

Jag är extremt osugen på buss utan tar mig gärna ner på egen hand.

 

[GoranS]

nisseson skrev:
-------------------------------------------------------
> Tack för infon! Vad reste du med för arrangör?

Cykeltours.

Mina anledningar att åka med dom är att det dels brukar vara ett rätt trevligt gäng människor att umgås med utanför loppet och att cykeln kommer ner på ett för mig rätt smidigt sätt. Bussresan är den stora nackdelen. Ett alternativ är att man skickar cykel och bagage med bussen och själv flyger ner med bara handbagage. Eller så fixar man allt själv. Går tåg från t.ex. München som jag tror tar ca 4h till Bolzano.

 

[Jannetuba]

Tack för fin reseberättelse. Jag har varit sugen på den här ett tag, men inte så lätt att komma iväg. Arrangerad resa är nog inte så dumt.

 

[GoranS]

För den som vill se lite rörliga bilder från loppet så har arrangören lagt upp ett klipp per etapp.