[RR] Levaneva
Första maj var denna gång på en torsdag och barnen var lediga från skolan på fredagen. Det blev följaktligen ett förlängt veckoslut i Österbotten med familjen hos svierin (svärfar på den lokala svenska dialekten). Närpes med omnejd har inte värst mycket att erbjuda en terrängcyklist, men jag ville ändå ut på en liten övernattningstur då våren trots allt är så kort. Det visade sig finnas ett intressant område 60 km bort, med rutter runt en stor myr och några vindskydd. Jag tog bilen dit och träffade Simo vid Rajavuori.
Österbotten är platt. Det var inte direkt någon nyhet, men en tur upp i ett utsiktstorn bekräftade saken.
Vi började med en runda västerut, men lyckades ta den fel väg och få nedförsbacken på en väg och uppförsbacken på svårare stigar.
Simo lyckades bli blöt om fötterna i ett parti som mjukats upp av fyrhjulingar. Smala däck verkar sjunka ner mera.
Vi cyklade på lättare stigar...
... kalhyggen...
... och trevligare stigar.
Efter en timme var vi tillbaka vid bilarna och fortsatte mot vårt egentliga mål. Underlaget var i början lätt...
... men snart visade det sig att följande två timmar långa parti knappast användes värst mycket och delvis var ganska svårcyklat.
Snart kom vi till lite spångar som erbjöd mycket lätt cykling för mig.
Simo hade det sämre utan vana att cykla på spång och med en framgaffel som var tom på luft. Ovana med tekniska stigar gav också en viss trötthet.
Den sista timmen gick åter på mera använda stigar och spångarna hade dessutom två plankor, så Simo hade inga problem längre.
Framme vid myren Levaneva, som var åtskilliga gånger större än de vi har runt Åbo.
Det kändes inte direkt som vår. Det var kanske fem grader i luften, men vinden var kall.
Det var rätt fint på myren i alla fall.
Efter fyra timmars cykling anlände vi till Maalarinmaa vindskydd och satte genast igång en brasa för korvgrillning.
Vila eller öl, det är frågan.
Till min förvåning klarade faktiskt Simos pump av att ge tillräckligt tryck för framgaffeln.
Ett fågeltorn fanns i närheten och vi gick dit för att beskåda solnedgången. Några moln var dock snabbare.
Kvällens öl var helt ok.
Vi pratade runt elden och lyssnade på omgivningen. Det var betydligt färre fåglar igång än under min övernattningstur två veckor tidigare i Ekenäs, troligen p.g.a den annorlunda biotopen. Jag hade väntat mig mera, men vi hörde i alla fall dalripa i närheten. Den finns inte i den sydligaste delen av landet.
Det var sovdags lite efter elva. Jag var inte direkt varm, men frös inte heller i min ultralätta sommarsovsäck. Temperaturen var säkert runt nollan. Jag vaknade i ett skede då det börjat ljusna lite och noterade att fåglarna börjat sjunga. En eller två timmar senare vaknade jag på nytt, men kunde inte längre höra några fåglar. Förklaringen uppenbarade sig då vi steg upp runt halv åtta. Visst är det vår, men med en liten extra krydda.
Det blev kaffe och smörgåsar rostade på elden, efter vilket jag gick ut för att fotografera lite. Världen såg annorlunda ut än kvällen innan.
Nate och Knard. Size matters.
Stackars Simo hade så smala däckavtryck. Denna vecka ska det dock bli ändring på den saken.
Vi cyklade tillbaka på mindre och större vägar.
Efter en timme var vi tillbaka vid bilarna och jag återvände till familjen i god tid innan lunch. En trevligt utfärd och mera än hälften av stigarna förblev ocyklade, så jag återvänder säkert dit någon gång.
Österbotten är platt. Det var inte direkt någon nyhet, men en tur upp i ett utsiktstorn bekräftade saken.
Vi började med en runda västerut, men lyckades ta den fel väg och få nedförsbacken på en väg och uppförsbacken på svårare stigar.
Simo lyckades bli blöt om fötterna i ett parti som mjukats upp av fyrhjulingar. Smala däck verkar sjunka ner mera.
Vi cyklade på lättare stigar...
... kalhyggen...
... och trevligare stigar.
Efter en timme var vi tillbaka vid bilarna och fortsatte mot vårt egentliga mål. Underlaget var i början lätt...
... men snart visade det sig att följande två timmar långa parti knappast användes värst mycket och delvis var ganska svårcyklat.
Snart kom vi till lite spångar som erbjöd mycket lätt cykling för mig.
Simo hade det sämre utan vana att cykla på spång och med en framgaffel som var tom på luft. Ovana med tekniska stigar gav också en viss trötthet.
Den sista timmen gick åter på mera använda stigar och spångarna hade dessutom två plankor, så Simo hade inga problem längre.
Framme vid myren Levaneva, som var åtskilliga gånger större än de vi har runt Åbo.
Det kändes inte direkt som vår. Det var kanske fem grader i luften, men vinden var kall.
Det var rätt fint på myren i alla fall.
Efter fyra timmars cykling anlände vi till Maalarinmaa vindskydd och satte genast igång en brasa för korvgrillning.
Vila eller öl, det är frågan.
Till min förvåning klarade faktiskt Simos pump av att ge tillräckligt tryck för framgaffeln.
Ett fågeltorn fanns i närheten och vi gick dit för att beskåda solnedgången. Några moln var dock snabbare.
Kvällens öl var helt ok.
Vi pratade runt elden och lyssnade på omgivningen. Det var betydligt färre fåglar igång än under min övernattningstur två veckor tidigare i Ekenäs, troligen p.g.a den annorlunda biotopen. Jag hade väntat mig mera, men vi hörde i alla fall dalripa i närheten. Den finns inte i den sydligaste delen av landet.
Det var sovdags lite efter elva. Jag var inte direkt varm, men frös inte heller i min ultralätta sommarsovsäck. Temperaturen var säkert runt nollan. Jag vaknade i ett skede då det börjat ljusna lite och noterade att fåglarna börjat sjunga. En eller två timmar senare vaknade jag på nytt, men kunde inte längre höra några fåglar. Förklaringen uppenbarade sig då vi steg upp runt halv åtta. Visst är det vår, men med en liten extra krydda.
Det blev kaffe och smörgåsar rostade på elden, efter vilket jag gick ut för att fotografera lite. Världen såg annorlunda ut än kvällen innan.
Nate och Knard. Size matters.
Stackars Simo hade så smala däckavtryck. Denna vecka ska det dock bli ändring på den saken.
Vi cyklade tillbaka på mindre och större vägar.
Efter en timme var vi tillbaka vid bilarna och jag återvände till familjen i god tid innan lunch. En trevligt utfärd och mera än hälften av stigarna förblev ocyklade, så jag återvänder säkert dit någon gång.

