[RR] LVG i Arizonaöknen
Det här är min första RR, hoppas den uppskattas.
För några veckor sedan var det full panik på att få komma iväg och cykla lite. Bor sedan en tid tillbaka i Chicago och vintern har varit minst sagt omild. Efter lite diskussion med en cykelkompis kom vi fram till att det gick att besöka hans vänner i Tucson, AZ, som bor där under vintern för att träna. Sagt och gjort, biljetter bokades.
Landade onsdag kväll och det blev inte mycket mer än att hitta till huset där vi skulle bo och sedan sova.
Dag 1 har jag tyvärr inga bilder ifrån, men det vart en längre tur med två fina berg.
Dag 2 - Gates pass.
På väg ut från Tucson.
Landskapet domineras av kaktusar, låga buskar och rednecks i stora truckar.
På väg uppför Gates Pass, grym uppförsbacke med tokbrant nedstigning på andra sidan, glad att vi inte körde åt andra hållet.
Undertecknad halvvägs uppför Gates.
Jag och reskamraten Waylon.
Stopp för vätskepåfyllning vid bensinmack, ganska sliten.
Dag 3 - Öken öken öken och A-Mountain.
Riktigt fina vägar överlag, släta och med ganska lite trafik.
På väg tillbaka in till staden mötte vi Joey som vi bodde hos och han tyckte vi skulle ta oss upp på det som kallas för A-Mountain. Jag kände redan efter hundra meter att det var tokbonk på g och fick släppa. Gick på 39-23 hela vägen upp och kände nog ändå att det var värt det. Staden ni ser på bilden är Tucson västerifrån.
Dag 4 - Eldprovet: Mt. Lemmon
Mt. Lemmon börjar på ~750möh och topp med tillhörande skidort ligger på 2971möh. Drygt 43km in alles, vilket ger ganska snäll lutning, men det tar sin tid. Gav oss av vid tiosnåret för att se till att få så mycket värme som möjligt däruppe. Det var den varmaste dagen under min tid i Arizona, med 27 grader när vi började klättringen och ca 3 grader på toppen.
Bestigningen innebär passage genom inte mindre än fyra klimatzoner, öken - prärie - skog (med tillhörande björnar) och snötäcke.
Precis i början på uppstigningen, med två av våra värdar i förgrunden. De är ruskigt snabba och jag valde tidigt att släppa och passa på att njuta av turen istället för att plågas för att ändå misslyckas med att hänga på i deras tempo.
Utsikten börjar arta sig..
Tyvärr fick min reskamrat slut på vatten och valde att vända halvvägs, jag var inte smart nog att ta kameran ifrån honom och därför har jag inga bilder mellan den förra och den här bilden från toppen som två otroligt trevliga kanadensare ställde upp på att ta och maila till mig.
På toppen avnjöts sedan rabarberpaj med glass och en kopp kaffe. Kändes välförtjänt efter ca 2,5 timmar uppförsbacke. Trevligt sällskap av tidigare nämnda kanadensare.
Nedstigningen tog sedan ungefär 50min och är utan tvekan det roligaste jag gjort på cykel.
Efter en dag som denna spelar det ingen roll att sovplatsen är lite spartansk. Speciellt inte när den är gratis och dessutom hos några genomtrevliga cyklister.
Allt som allt blev det en otroligt lyckad utflykt. ~400km allt som allt, och deus vet hur många höjdmeter. Strålande väder, inga(!) punkteringar, bra sällskap, listan kan göras lång.
Nu är jag tillbaka i ett kallt och regnigt Chicago och längtar inte direkt mindre till våren. Fast snart är det spring break och då bär det av till Georgia, RR kommer.
Mvh,
Johannes
För några veckor sedan var det full panik på att få komma iväg och cykla lite. Bor sedan en tid tillbaka i Chicago och vintern har varit minst sagt omild. Efter lite diskussion med en cykelkompis kom vi fram till att det gick att besöka hans vänner i Tucson, AZ, som bor där under vintern för att träna. Sagt och gjort, biljetter bokades.
Landade onsdag kväll och det blev inte mycket mer än att hitta till huset där vi skulle bo och sedan sova.
Dag 1 har jag tyvärr inga bilder ifrån, men det vart en längre tur med två fina berg.
Dag 2 - Gates pass.
På väg ut från Tucson.
Landskapet domineras av kaktusar, låga buskar och rednecks i stora truckar.
På väg uppför Gates Pass, grym uppförsbacke med tokbrant nedstigning på andra sidan, glad att vi inte körde åt andra hållet.
Undertecknad halvvägs uppför Gates.
Jag och reskamraten Waylon.
Stopp för vätskepåfyllning vid bensinmack, ganska sliten.
Dag 3 - Öken öken öken och A-Mountain.
Riktigt fina vägar överlag, släta och med ganska lite trafik.
På väg tillbaka in till staden mötte vi Joey som vi bodde hos och han tyckte vi skulle ta oss upp på det som kallas för A-Mountain. Jag kände redan efter hundra meter att det var tokbonk på g och fick släppa. Gick på 39-23 hela vägen upp och kände nog ändå att det var värt det. Staden ni ser på bilden är Tucson västerifrån.
Dag 4 - Eldprovet: Mt. Lemmon
Mt. Lemmon börjar på ~750möh och topp med tillhörande skidort ligger på 2971möh. Drygt 43km in alles, vilket ger ganska snäll lutning, men det tar sin tid. Gav oss av vid tiosnåret för att se till att få så mycket värme som möjligt däruppe. Det var den varmaste dagen under min tid i Arizona, med 27 grader när vi började klättringen och ca 3 grader på toppen.
Bestigningen innebär passage genom inte mindre än fyra klimatzoner, öken - prärie - skog (med tillhörande björnar) och snötäcke.
Precis i början på uppstigningen, med två av våra värdar i förgrunden. De är ruskigt snabba och jag valde tidigt att släppa och passa på att njuta av turen istället för att plågas för att ändå misslyckas med att hänga på i deras tempo.
Utsikten börjar arta sig..
Tyvärr fick min reskamrat slut på vatten och valde att vända halvvägs, jag var inte smart nog att ta kameran ifrån honom och därför har jag inga bilder mellan den förra och den här bilden från toppen som två otroligt trevliga kanadensare ställde upp på att ta och maila till mig.
På toppen avnjöts sedan rabarberpaj med glass och en kopp kaffe. Kändes välförtjänt efter ca 2,5 timmar uppförsbacke. Trevligt sällskap av tidigare nämnda kanadensare.
Nedstigningen tog sedan ungefär 50min och är utan tvekan det roligaste jag gjort på cykel.
Efter en dag som denna spelar det ingen roll att sovplatsen är lite spartansk. Speciellt inte när den är gratis och dessutom hos några genomtrevliga cyklister.
Allt som allt blev det en otroligt lyckad utflykt. ~400km allt som allt, och deus vet hur många höjdmeter. Strålande väder, inga(!) punkteringar, bra sällskap, listan kan göras lång.
Nu är jag tillbaka i ett kallt och regnigt Chicago och längtar inte direkt mindre till våren. Fast snart är det spring break och då bär det av till Georgia, RR kommer.
Mvh,
Johannes
