[RR, lvg] Julkalender - Från Britain till Bozen [Lucka 24 nu öppnad]
Den andra dagen cyklade vi direkt från boendet. Är alltid skönt att inte behöva bränna tid på biltransport. Å andra sidan så kan man ju täcka in fler riktiga godbitar om man använder bilen för att eliminera transportsträckor så det är ju för- och nackdelar med båda varianterna.
Vi kom iväg strax före nio och åkte till att börja med i Inntal i riktning mot Innsbruck. Hade inledningsvis lite strul då rutten jag tänkt att vi skulle ta på norra sidan floden visade sig vara en grusväg. Blev istället att vi följde väg 171 till Ziller-floden där vi svängde på cykelbanan som går söderut i Zillertal. Var lite fuktigt på asfalten här ett tag.
Blev omkörda av tåget.
Man fick vara lite alert på vart cykelbanan tog vägen då det var en del kurvor och avtag, men var man bara uppmärksam funkade det fint. Eller, rättare sagt, det funkade fint till någonstans strax efter Zell am Ziller där det helt plötsligt blev gruscykelväg. Vi tog då istället landsvägen på västra sidan floden till Hippach och därifrån den stora och mer trafikerade vägen på östra sidan floden till Mayerhofen. Skulle jag gjort om det hade jag nog hållit mig på västra sidan ner till Mayerhofen.
I Mayerhofen blev det en snabbfika innan vi påbörjade klättrandet upp i Zillergrund.
Passerade ett hotell en liten bit innan betalstationen (inte heller här var det någon avgift för cyklister).
Backens karaktär var att första halvmilen lutade det på lite mer utan att alls vara i närheten av föregående dags brytbackar. Sen var det en dryg mil med tämligen beskedlig lutning innan man hade de sista kilometerna där det brantade till en del.
Inledningsvis var det rätt blöt vägbana och det var lite regn i luften utan att det blev något egentligt av det.
Den långsammare halvan av gruppen, i vilken jag ingick, gjorde denna dag sällskap upp. Här och var passerade vi någon liten gård.
Efter ett tag började vi skymta toppen på backen.
Man ser ett "galleri" lite högre upp. Detta skulle vi igenom och efter det kom en skapligt lång tunnel som var upplyst, men inte jättebra.
Gäller att se till så man inte går/cyklar in i väggen!
Lyckligtvis svängde dock vägen vänster innan man hel krockade med betongskapelsen. Efter det kom man upp till den andra tunneln. Även den var upplyst, men inte med några kraftigare lampor. Dessutom hade den en rejäl kurva, så det var en ganska lång sträcka där man inte såg någon av tunnelns öppningar. Skulle jag köra den backen igen skulle jag garanterat ta med ett framlyse med lite kräm så att man såg bättre. Med det svaga skenet var det efter ett tag nästan så att jag började få lite svårt med balansen. Jag tappade liksom referensramarna för att visuellt kunna ha koll på lutningen. Har för mig att någon annan i gruppen upplevde samma sak.
Utsikt från dammen neråt i dalen vi kommit upp igenom.
Våra två lite raskare kamrater hade tagit sig upp till restaurangen som låg ganska spektakulärt belägen.
Några bilder på dammen tagna från trappan upp mot restaurangen.
Blev en soppa med knödel vilken satt fint i det lite kyliga vädret. När vi kom ner åkte vi över till andra sidan dammen och tittade. Fin utsikt även därifrån. Man ser vägen mellan de två tunnlarna.
Ner genom ffa den första tunneln tog jag det väldigt lugnt dels p.g.a. belysningen och dels p.g.a. att underlaget inte var helt perfekt och dessutom fuktigt. Då jag också stannade till och fotade på några ställen kom jag en bit efter de andra. Vi hade dock beslutat att vi skulle träffas i ett gathörn med en prispall nere i Mayerhofen så jag tänkte att de får väl vänta in mig där.
Ju längre ner jag kom desto mörkare blev molnen och jag insåg att det nog skulle mycket till för att det inte skulle bli regn. Några bilder på vägen ner.
Mycket riktigt så brakade det loss med ett antal kilometer kvar och det var inget duggregn utan en rätt bra dusch. Blev snabbt så pass blöt om allt utom överkroppen som jag hade regnjackan på så att när jag passerade några hus kändes det meningslöst att åka in för att försöka ta skydd. Bättre att ta sig ner och ha utförskörningen avklarad innan man börjar frysa. Till saken hör här att med några kilometer kvar ner delar vägen sig för att en kortare bit vara två vägar, en på vardera sidan dalen. Då jag kom med rätt bra fart fram till stället där vägen delade sig insåg jag att det skulle vara riskabelt att försöka direkt svänga in på vägen vi kommit upp på. Alternativet hade varit att fortsätta rakt fram tills jag fått ner farten och vänt tillbaka till avtaget. Beslutade mig dock att istället trycka på lite för att komma upp en bit i backen på vägen som gick rakt fram. Jobbade mig upp till avtaget där det gick ner en väg som återanslöt till vägen vi åkt upp på och tog denna.
När jag sen kom ner till prispallen så var de andra inte där.
Tänkte att de kanske åkt in och tagit skydd på något hotell för att vänta ut regnet. Stod under tak och det var inte alltför kallt så det gick ingen större nöd på mig men efter 15-20 minuter började jag allvarligt fundera på om jag kanske skulle åka upp och titta efter dem, men just då kom de rullandes ner. De hade då stått och väntat på mig på det partiet där jag åkt den andra vägen. Dessutom hade jag inte deras telefonnummer (något som sedan korrigerades) så det blev lite knasigt.
Nåväl, vi tyckte vi kunde förtjäna något att pigga upp oss med så det blev ett besök på konditori Kostner som måste gått bra med tanke på mängden platser de hade både inne och ute. De var dock inte sämre än att de utan att protestera serverade fyra blöta cyklister.
Vi åkte sedan tillbaka ner genom Zillertal. Vårt lok gjorde livet surt för mig genom att ligga och trycka på rejält. Jag är komplett värdelös på plattkörning och hade varken ben eller riktig motivation att plåga mig till max så de fick vid några tillfällen vänta in mig då jag släppt. Bilden visar en sekvens där loket är på en kortare vilopaus och reservloket kopplats in.
Som synes var det mörka moln norrut, men lyckligtvis var det slutregnat för den dagen.
När vi kom tillbaka till hotellet lånade vi en slang och sköljde av cyklarna. Måste f.ö. säga att jag tycker hotellet vi hittat var riktigt bra. De hade ett låst privat garage där vi kunde ha cyklarna, det fanns som sagt möjlighet att skölja av cyklarna, det var rikligt med mat som var helt OK och det fanns viss valmöjlighet vid middagen och priset var i mina ögon klart överkomligt.
Profil och karta:
Vi kom iväg strax före nio och åkte till att börja med i Inntal i riktning mot Innsbruck. Hade inledningsvis lite strul då rutten jag tänkt att vi skulle ta på norra sidan floden visade sig vara en grusväg. Blev istället att vi följde väg 171 till Ziller-floden där vi svängde på cykelbanan som går söderut i Zillertal. Var lite fuktigt på asfalten här ett tag.
Blev omkörda av tåget.
Man fick vara lite alert på vart cykelbanan tog vägen då det var en del kurvor och avtag, men var man bara uppmärksam funkade det fint. Eller, rättare sagt, det funkade fint till någonstans strax efter Zell am Ziller där det helt plötsligt blev gruscykelväg. Vi tog då istället landsvägen på västra sidan floden till Hippach och därifrån den stora och mer trafikerade vägen på östra sidan floden till Mayerhofen. Skulle jag gjort om det hade jag nog hållit mig på västra sidan ner till Mayerhofen.
I Mayerhofen blev det en snabbfika innan vi påbörjade klättrandet upp i Zillergrund.
Passerade ett hotell en liten bit innan betalstationen (inte heller här var det någon avgift för cyklister).
Backens karaktär var att första halvmilen lutade det på lite mer utan att alls vara i närheten av föregående dags brytbackar. Sen var det en dryg mil med tämligen beskedlig lutning innan man hade de sista kilometerna där det brantade till en del.
Inledningsvis var det rätt blöt vägbana och det var lite regn i luften utan att det blev något egentligt av det.
Den långsammare halvan av gruppen, i vilken jag ingick, gjorde denna dag sällskap upp. Här och var passerade vi någon liten gård.
Efter ett tag började vi skymta toppen på backen.
Man ser ett "galleri" lite högre upp. Detta skulle vi igenom och efter det kom en skapligt lång tunnel som var upplyst, men inte jättebra.
Gäller att se till så man inte går/cyklar in i väggen!
Lyckligtvis svängde dock vägen vänster innan man hel krockade med betongskapelsen. Efter det kom man upp till den andra tunneln. Även den var upplyst, men inte med några kraftigare lampor. Dessutom hade den en rejäl kurva, så det var en ganska lång sträcka där man inte såg någon av tunnelns öppningar. Skulle jag köra den backen igen skulle jag garanterat ta med ett framlyse med lite kräm så att man såg bättre. Med det svaga skenet var det efter ett tag nästan så att jag började få lite svårt med balansen. Jag tappade liksom referensramarna för att visuellt kunna ha koll på lutningen. Har för mig att någon annan i gruppen upplevde samma sak.
Utsikt från dammen neråt i dalen vi kommit upp igenom.
Våra två lite raskare kamrater hade tagit sig upp till restaurangen som låg ganska spektakulärt belägen.
Några bilder på dammen tagna från trappan upp mot restaurangen.
Blev en soppa med knödel vilken satt fint i det lite kyliga vädret. När vi kom ner åkte vi över till andra sidan dammen och tittade. Fin utsikt även därifrån. Man ser vägen mellan de två tunnlarna.
Ner genom ffa den första tunneln tog jag det väldigt lugnt dels p.g.a. belysningen och dels p.g.a. att underlaget inte var helt perfekt och dessutom fuktigt. Då jag också stannade till och fotade på några ställen kom jag en bit efter de andra. Vi hade dock beslutat att vi skulle träffas i ett gathörn med en prispall nere i Mayerhofen så jag tänkte att de får väl vänta in mig där.
Ju längre ner jag kom desto mörkare blev molnen och jag insåg att det nog skulle mycket till för att det inte skulle bli regn. Några bilder på vägen ner.
Mycket riktigt så brakade det loss med ett antal kilometer kvar och det var inget duggregn utan en rätt bra dusch. Blev snabbt så pass blöt om allt utom överkroppen som jag hade regnjackan på så att när jag passerade några hus kändes det meningslöst att åka in för att försöka ta skydd. Bättre att ta sig ner och ha utförskörningen avklarad innan man börjar frysa. Till saken hör här att med några kilometer kvar ner delar vägen sig för att en kortare bit vara två vägar, en på vardera sidan dalen. Då jag kom med rätt bra fart fram till stället där vägen delade sig insåg jag att det skulle vara riskabelt att försöka direkt svänga in på vägen vi kommit upp på. Alternativet hade varit att fortsätta rakt fram tills jag fått ner farten och vänt tillbaka till avtaget. Beslutade mig dock att istället trycka på lite för att komma upp en bit i backen på vägen som gick rakt fram. Jobbade mig upp till avtaget där det gick ner en väg som återanslöt till vägen vi åkt upp på och tog denna.
När jag sen kom ner till prispallen så var de andra inte där.
Tänkte att de kanske åkt in och tagit skydd på något hotell för att vänta ut regnet. Stod under tak och det var inte alltför kallt så det gick ingen större nöd på mig men efter 15-20 minuter började jag allvarligt fundera på om jag kanske skulle åka upp och titta efter dem, men just då kom de rullandes ner. De hade då stått och väntat på mig på det partiet där jag åkt den andra vägen. Dessutom hade jag inte deras telefonnummer (något som sedan korrigerades) så det blev lite knasigt.
Nåväl, vi tyckte vi kunde förtjäna något att pigga upp oss med så det blev ett besök på konditori Kostner som måste gått bra med tanke på mängden platser de hade både inne och ute. De var dock inte sämre än att de utan att protestera serverade fyra blöta cyklister.
Vi åkte sedan tillbaka ner genom Zillertal. Vårt lok gjorde livet surt för mig genom att ligga och trycka på rejält. Jag är komplett värdelös på plattkörning och hade varken ben eller riktig motivation att plåga mig till max så de fick vid några tillfällen vänta in mig då jag släppt. Bilden visar en sekvens där loket är på en kortare vilopaus och reservloket kopplats in.
Som synes var det mörka moln norrut, men lyckligtvis var det slutregnat för den dagen.
När vi kom tillbaka till hotellet lånade vi en slang och sköljde av cyklarna. Måste f.ö. säga att jag tycker hotellet vi hittat var riktigt bra. De hade ett låst privat garage där vi kunde ha cyklarna, det fanns som sagt möjlighet att skölja av cyklarna, det var rikligt med mat som var helt OK och det fanns viss valmöjlighet vid middagen och priset var i mina ögon klart överkomligt.
Profil och karta:
