Hellashampus
Medlem
[RR] MTB vid Nesbyen
Tycker det varit lite få rr från sommaren varför jag känner mig tvungen att dela med mig från min cykling runt omkring Nesbyen i Norge. Jag har varit runt på olika platser i Norge men inte hittat någon som riktigt levererat det jag varit ute efter, fjällcykling. I år testade jag Nesbyen. Jag bodde i ett gammalt säterområde sydväst om Nesbyen inte långt från Bögaset, uttalas snabbt och med uppgång på slutet. Kommunen håller på att bygga liknande grusåka som Trysil där. Hoppade över det. Jag hoppade även över endurospåren nere i dalen, finns många. Det får bli nästa gång. På grund av åska och regn körde jag bara en kortare tur första dagen. Det finns flera märkta turer i området. Under vistelsen använde jag mig annars av trailguide.net för att hitta runt. De följande dagarna var det bara solsken och lätt bris och jag har lite svårt att skilja dem åt. Jag började i alla fall med att utforska spåren uppe på fjället vid Kvasshovda och Trommenatten. Mycket trevlig cykling med bra stigar som dock i stora delar saknar skyltning. Inget större krig med vandrare heller eller djur för den delen. Det gick snabbt att ta sig upp på fjället och jag fastnade inte någon smal, djup och söndertrampad, av djur, stig som jag gjort på annat håll.
Kvasshovda eller Trommenatten
Efter några dagar tänkte jag att jag vill testa vad svartmarkerad stig betyder enligt trailguide så jag cyklade bort mot Dyna där det fanns en. Det såg enligt kartorna inte ut att vara så många höjdkurvor för att ta sig dit enligt någon karta jag tittade på. De var nog inte så många men jag kontrollerade nog inte hur mycket varje kurva betydde. Cyklade uppför i cirka två timmar. Struntade i den sista biten bort till Dyna och den svartmarkerade stigen. Rätt val. När man vänder åter mot dalen löper snirklig och snabb stig tillbaka. Mycket trevligt. Mindre trevligt var att när jag väl kom ner till botten och skulle tillbaka till min sida var det uppför ca 300 höjdmeter och vattnet var slut och 25 grader i luften. Tämligen törstig när jag kom hem.
Trevlig stig på tillbakavägen från Dyna
Från toppen på Dyna med ett litet huck i bakgrunden
Men detta var ändå inte den sämsta planeringen under vistelsen. Mer om det snart. Någon dag senare tog jag bilen över till andra sidan och cyklade ut till Dyna och tog den svarta stigen hem. Man kan se att bortom Dyna finns flera intressanta leder men jag hade inte tid för dem. Den svartmarkerade stigen var inte kul utan bara ojämn med höga babyheads. Så jag fick för mig att svart var inte så svårt. Jag hade nämligen spanat in en annan intressant stig som gick över toppen på Beia. Det stod att den var svår och man fick bära vissa bitar.
Jag cyklade över fjället till början på stigen. Denna gång hade jag faktiskt utöver rygga med 2.5 l vatten, ett äpple, en powerbar och powerdricka. Det började bra med fantastiskt väder och lätt bris. När jag väl kom fram till stigens början blev jag först överraskad för det såg ut som att stigen var en gammal övergiven skogsväg. Men sedan började eländet. Vägen upphörde efter hundra meter och sedan var det i stort sett inte möjligt att cykla och jag bar och drog cykeln uppför de kommande två timmarna. Det var samma väder men ingen bris i skogen. Vätskan gick åt men jag sparade på äpplet. När jag kom upp till toppen trodde jag att nu jävlar ska det gå undan nedför. Stigen var också bredare men det berodde på att vandrare som startar från Nesbyehållet inte går längre. Nu var det lika brant nedför som tidigare uppför. Inte cyklingsbart om man inte hade dödslängtan. Efter ett tag blev det lite bättre och jag började försöka rulla vissa bitar trots risken att krascha nedför sidobranterna med aggressiva tallar. På vissa ställen hade stigen rasat så att man fick kliva över raset. Till slut började det plana ut och jag kunde börja köra på. När jag kom ner till en liten bäck träffade jag på ett gäng svenskar som tydligen hade som tradition att åka till Nesbyen. De bodde nere i byn, 30 grader nej tack. Där åt jag mitt äpple. Sedan följde en snabb, svängig och bred stig ner till vägen till Nesbyen. Nere vid vägen sa jag hejdå till svenskarna som bara behövde rulla ner till sitt boende, ja tack. Själv hade jag minst 600 höjdmeter att klara av för att komma hem. Konstaterade när jag började uppstigningen att vattnet var slut. Tog av mig handskar och armbågsskydd för att få svalka, hjälpte kanske. Lite oklart när jag kom hem till stugan, åt sjuhållet, och hade börjat någon gång efter klocka elva. Minns att jag blev jagad av ett får på vägen upp. Hade lite svårt att accelerera ifrån henne. När jag kom hem tryckte jag i mig som om jag kört ett tungt vasalopp vilket fungerade för nästa dag var det bara på det igen. Av stigens 9 km var max 2 km något att ha. Kommer inte köra den igen.
Toppen av Beia. Tror jag struntade i hur den bilden blev.
Jag hade sett på trailguide att det fanns stigar nordost om Nesbyen vid Rauddalsfjellet. Körde dit på mindre än en timme och betalade bomavgift vilket inte gick att undgå. Norhennen är bra på att ta betalt för sina vägar. Där jag bodde avkrävdes avgift men inga riktiga bommar. Stigen börjar på fjället och går upp runt det. Bra stig och trevlig omgivning som ett vykort. Det är dessutom ordentligt skyltad. Detta område tillhör Gol kommun och de har satsat på skyltning i området. Träffade en trevlig norman som spontanpratade med mig. Inte så vanligt enligt tidigare erfarenhet av norhennar. Jag hann inte med Nystölfjellet runt som ligger i närheten och det fanns även andra stigar i området som var cyklingsbara enligt normannen. Det får bli en annan gång.
Bra cykling vid Rauddalfjellet
Nästa dag var min sista heldag och den regnade bort men jag var inte så ledsen över det. Jag var rätt slut i kroppen. Förhållandena detta året var ut över det vanliga. Jag körde några gånger fel och hamnade i vad som normala fall var myrmark. Men det var bara att cykla på, lite mer rätt. I området där jag bodde finns det ett café/restaurang som också hyr ut sina hus tillhörande sätern. Området är mycket trivsamt och erbjuder mycket varierad cykling. Nesbyen, Gol, Ål och Geilo håller på att göra något för cykling men har väl en bit kvar till vad Trysil kan erbjuda men området har vad jag vill ha och jag kommer att åka hit fler gånger
Mitt val av cykel var min Radon Slide 160 karbong. Kort reach och smala fälgar funka suveränt bra. Den syns i bildens nederkant.
Kvasshovda eller Trommenatten
Efter några dagar tänkte jag att jag vill testa vad svartmarkerad stig betyder enligt trailguide så jag cyklade bort mot Dyna där det fanns en. Det såg enligt kartorna inte ut att vara så många höjdkurvor för att ta sig dit enligt någon karta jag tittade på. De var nog inte så många men jag kontrollerade nog inte hur mycket varje kurva betydde. Cyklade uppför i cirka två timmar. Struntade i den sista biten bort till Dyna och den svartmarkerade stigen. Rätt val. När man vänder åter mot dalen löper snirklig och snabb stig tillbaka. Mycket trevligt. Mindre trevligt var att när jag väl kom ner till botten och skulle tillbaka till min sida var det uppför ca 300 höjdmeter och vattnet var slut och 25 grader i luften. Tämligen törstig när jag kom hem.
Trevlig stig på tillbakavägen från Dyna
Från toppen på Dyna med ett litet huck i bakgrunden
Men detta var ändå inte den sämsta planeringen under vistelsen. Mer om det snart. Någon dag senare tog jag bilen över till andra sidan och cyklade ut till Dyna och tog den svarta stigen hem. Man kan se att bortom Dyna finns flera intressanta leder men jag hade inte tid för dem. Den svartmarkerade stigen var inte kul utan bara ojämn med höga babyheads. Så jag fick för mig att svart var inte så svårt. Jag hade nämligen spanat in en annan intressant stig som gick över toppen på Beia. Det stod att den var svår och man fick bära vissa bitar.
Jag cyklade över fjället till början på stigen. Denna gång hade jag faktiskt utöver rygga med 2.5 l vatten, ett äpple, en powerbar och powerdricka. Det började bra med fantastiskt väder och lätt bris. När jag väl kom fram till stigens början blev jag först överraskad för det såg ut som att stigen var en gammal övergiven skogsväg. Men sedan började eländet. Vägen upphörde efter hundra meter och sedan var det i stort sett inte möjligt att cykla och jag bar och drog cykeln uppför de kommande två timmarna. Det var samma väder men ingen bris i skogen. Vätskan gick åt men jag sparade på äpplet. När jag kom upp till toppen trodde jag att nu jävlar ska det gå undan nedför. Stigen var också bredare men det berodde på att vandrare som startar från Nesbyehållet inte går längre. Nu var det lika brant nedför som tidigare uppför. Inte cyklingsbart om man inte hade dödslängtan. Efter ett tag blev det lite bättre och jag började försöka rulla vissa bitar trots risken att krascha nedför sidobranterna med aggressiva tallar. På vissa ställen hade stigen rasat så att man fick kliva över raset. Till slut började det plana ut och jag kunde börja köra på. När jag kom ner till en liten bäck träffade jag på ett gäng svenskar som tydligen hade som tradition att åka till Nesbyen. De bodde nere i byn, 30 grader nej tack. Där åt jag mitt äpple. Sedan följde en snabb, svängig och bred stig ner till vägen till Nesbyen. Nere vid vägen sa jag hejdå till svenskarna som bara behövde rulla ner till sitt boende, ja tack. Själv hade jag minst 600 höjdmeter att klara av för att komma hem. Konstaterade när jag började uppstigningen att vattnet var slut. Tog av mig handskar och armbågsskydd för att få svalka, hjälpte kanske. Lite oklart när jag kom hem till stugan, åt sjuhållet, och hade börjat någon gång efter klocka elva. Minns att jag blev jagad av ett får på vägen upp. Hade lite svårt att accelerera ifrån henne. När jag kom hem tryckte jag i mig som om jag kört ett tungt vasalopp vilket fungerade för nästa dag var det bara på det igen. Av stigens 9 km var max 2 km något att ha. Kommer inte köra den igen.
Toppen av Beia. Tror jag struntade i hur den bilden blev.
Jag hade sett på trailguide att det fanns stigar nordost om Nesbyen vid Rauddalsfjellet. Körde dit på mindre än en timme och betalade bomavgift vilket inte gick att undgå. Norhennen är bra på att ta betalt för sina vägar. Där jag bodde avkrävdes avgift men inga riktiga bommar. Stigen börjar på fjället och går upp runt det. Bra stig och trevlig omgivning som ett vykort. Det är dessutom ordentligt skyltad. Detta område tillhör Gol kommun och de har satsat på skyltning i området. Träffade en trevlig norman som spontanpratade med mig. Inte så vanligt enligt tidigare erfarenhet av norhennar. Jag hann inte med Nystölfjellet runt som ligger i närheten och det fanns även andra stigar i området som var cyklingsbara enligt normannen. Det får bli en annan gång.
Bra cykling vid Rauddalfjellet
Nästa dag var min sista heldag och den regnade bort men jag var inte så ledsen över det. Jag var rätt slut i kroppen. Förhållandena detta året var ut över det vanliga. Jag körde några gånger fel och hamnade i vad som normala fall var myrmark. Men det var bara att cykla på, lite mer rätt. I området där jag bodde finns det ett café/restaurang som också hyr ut sina hus tillhörande sätern. Området är mycket trivsamt och erbjuder mycket varierad cykling. Nesbyen, Gol, Ål och Geilo håller på att göra något för cykling men har väl en bit kvar till vad Trysil kan erbjuda men området har vad jag vill ha och jag kommer att åka hit fler gånger
Mitt val av cykel var min Radon Slide 160 karbong. Kort reach och smala fälgar funka suveränt bra. Den syns i bildens nederkant.
