RR Port de Valldemossa
I oktober har vi i Bålsta CK vår årliga höstresa för att avsluta landsvägssäsongen. I år var det femte gången som jag var med. Fyra av dom fem gångerna har resan gått till Alcudia på Mallorca. Den här resan blev mitt tjugonde besök på ön och samtidigt nummer nitton i ordningen där cykel var i fokus.
En plats jag bara varit på en gång under alla de tidigare besöken är Port de Valldemossa. En liten hamn, som inte är helt olik Sa Calobra, nere vid havet skyddad av branta bergväggar. Frågan är vem som bygger en väg till ett sådant ställe? Någon har i alla fall gjort just det och det är jag tacksam för. Stigningen är betydligt kortare än Sa Calobra men ungefär lika brant och slingrar sig upp längs bergsväggen i tighta serpentiner.
Bålsta var uppdelade i tre grupper på ön och tyvärr var vi i långgruppen lite drabbade av hotellbuffé, dvs matförgiftning. Jag och Olle hade tillbringat varsin natt på muggen och vi var inte fulltaliga den här dagen även om vi två var tillbaka i sadeln. Det var lite trötta ben.
Dagens rutt.
Vi rullar ut längs "Vassvägen", en av tre naturliga utfarter från Alcudia.
En liten och kompakt klunga på väg upp mot Valldemossa.
Jonas rullar in i Valldemossa.
Proffsfika i Valldemossa.
Port de Valldemossa ligger inklämt mellan bergen.
En smal, fin väg leder ner/upp.
Fina serpor, till stor del i en gles pinjeskog.
Man kan stanna och vila även nerför...
Det är egentligen för brant för att ha händerna på hoodsen...
Som sagt, för brant för sånt. Det var därför jag hann stanna och fota och hinna ikapp igen.
Sen bar det uppför!
Jag hade inte mina bästa klätterben och fick släppa iväg Jonas lite.
Rullar igenom Deià
Kustvägen, påväg mot Soller.
Åhh kanon Puig Major!
Vi blev visst omkörda av en elcykel i ingången till Piggen. Det gick ju inte att acceptera så jag letade upp klätterbenen och var först uppe på toppen. Jonas rullade upp som tvåa.
Bosse!
Vi svängde inte vänster, den här gången.
Snart hemma i Alcudia igen. Bara några mil nedförsbacke kvar till ett par välförtjänta cervesas!
Dagen efter blev det mer berg. Totalt 82mil för mig på veckan med en dag som föll bort pga buffé.
En plats jag bara varit på en gång under alla de tidigare besöken är Port de Valldemossa. En liten hamn, som inte är helt olik Sa Calobra, nere vid havet skyddad av branta bergväggar. Frågan är vem som bygger en väg till ett sådant ställe? Någon har i alla fall gjort just det och det är jag tacksam för. Stigningen är betydligt kortare än Sa Calobra men ungefär lika brant och slingrar sig upp längs bergsväggen i tighta serpentiner.
Bålsta var uppdelade i tre grupper på ön och tyvärr var vi i långgruppen lite drabbade av hotellbuffé, dvs matförgiftning. Jag och Olle hade tillbringat varsin natt på muggen och vi var inte fulltaliga den här dagen även om vi två var tillbaka i sadeln. Det var lite trötta ben.
Dagens rutt.
Vi rullar ut längs "Vassvägen", en av tre naturliga utfarter från Alcudia.
En liten och kompakt klunga på väg upp mot Valldemossa.
Jonas rullar in i Valldemossa.
Proffsfika i Valldemossa.
Port de Valldemossa ligger inklämt mellan bergen.
En smal, fin väg leder ner/upp.
Fina serpor, till stor del i en gles pinjeskog.
Man kan stanna och vila även nerför...
Det är egentligen för brant för att ha händerna på hoodsen...
Som sagt, för brant för sånt. Det var därför jag hann stanna och fota och hinna ikapp igen.
Sen bar det uppför!
Jag hade inte mina bästa klätterben och fick släppa iväg Jonas lite.
Rullar igenom Deià
Kustvägen, påväg mot Soller.
Åhh kanon Puig Major!
Vi blev visst omkörda av en elcykel i ingången till Piggen. Det gick ju inte att acceptera så jag letade upp klätterbenen och var först uppe på toppen. Jonas rullade upp som tvåa.
Bosse!
Vi svängde inte vänster, den här gången.
Snart hemma i Alcudia igen. Bara några mil nedförsbacke kvar till ett par välförtjänta cervesas!
Dagen efter blev det mer berg. Totalt 82mil för mig på veckan med en dag som föll bort pga buffé.

