[RR] Skarföre (nu med video)
Vinter har fortsatt, men jag har inte kunnat njuta av den till fullo pga mina förfrysta tår. Skidning ger för mycket tryck på de ännu inte helt läkta delarna, och det har därför blivit för lite skidat denna vinter. Cykling fungerar bättre och när det såg ut att bli en möjlighet till bärande skare måste jag bara ut. Bärande skare förutsätter stora temperaturskillnader mellan dag och natt och det är långt ifrån varje år det inträffar. Bara två veckor tidigare var jag ut i samma område på en övernattningstur på skidor och sjönk rakt ner till marken genom skön. Nu visade väderleksrapporten på tre till fyra dagar av lämpligt väder, så det var bara att ta tillfället i akt.
På söndag eftermiddag kl 16:35 gav jag mig iväg hemifrån. Jag skulle gärna ha gett mig iväg tidigare, då solnedgången var kl 18:11, men det gick inte. Framför mig var ungefär 37 km cykling på små vägar till min startpunkt, myren Vajosuo.
Jag började närma mig spelplatsen lite efter solnedgången. Temperaturen sjönk snabbt, från att ha varit lite under nollan då jag startade till minus tio grader.
Ut på myren för att kolla skaren. Den verkade stark nog.
Efter en stund hittade jag ett lämpligt ställe att slå läger på. Egentligen hade jag tänkt testa min nya tarp, en Alpkit Rig 7, men rullade i stället bara ut mina liggunderlag för helhetsupplevelsens skull. Det blåste inte och risken för snöfall var nästan obefintlig, så en tarp skulle inte ha gett något mervärde. Jag drack en kopp varm kakao och åt mina smörgåsar och livet log.
En klar natt, några dagar innan fullmåne. Det var också tyst: Inga ugglor, vargar eller orrar. Jag hade nog hoppats på någon av dom, även om det är i tidigaste laget för orrarna, som annars spelar i just där jag var.
Följande morgon var lite kallare än förutspått med -16C, men det är ju ännu inte så kallt att det blir jobbigt. Jag åt bara en snabb frukost, dock utan att pruta på mitt franskrostade kaffe. Utsikt mot ost från min sovplats.
Det blev att gå en bit genom bristande skare innan myren öppnade sig och skaren blev stark nog. Avfärden var runt halv åtta på morgonen, lite efter soluppgången.
Myren Vajosuo.
Mot solen.
Den brinnande busken.
Mycket djurspår på myren.
Iskristaller.
Spår av Stora Tjocka Larry.
Skidspår.
De flesta våta platserna på myren verkade frusna, men jag höll mig ändå undan dem.
Ännu en myrtall.
Tre sätt att ta sig fram: Skating på skidor är kul, likaså en fatbike, men snöskorna förefaller lite onödiga på ett så hårt underlag.
Ibland brast skaren.
Ett tämligen säkert vargspår av storleken att döma. Sidan på filterlådan är ungefär 65 mm.
Ute och cyklar.
Lite efter tio på förmiddagen var det dags för en andra frukost med kaffe och kex. Jag passade också på att smälta snö till dricksvatten för resten av dagen.
Det var varmt och skönt i solen och temperaturen steg snabbt.
Dags för en snabb fältamputation...
Jag fortsatte cykla, men så småningom började skaren brista oftare och oftare. Solen värmde upp ytskiktet på snön.
Jag lämnade myren för lite stigar.
Det blev en kort tur på småvägar till följande myr, Kurjenrahka, där skaren också hade blivit för mjuk. Där fanns dock lite snöskoterspår att cykla på. Ännu en stund senare var det dags för lunch och ett beslut. Lunchen var helt god, men beslutet att cykla hem var lite motvilligt. Det var från början meningen att Toni skulle komma ut på eftermiddagen och jag skulle vara en natt till i skogen, men jag ringde återbud åt honom. Mina förfrysta tår är fortfarande en källa till osäkerhet och jag ville inte riskera att störa läkningsprocessen. Problem är att jag ännu inte känner huruvida det är kallt eller varmt om tårna, vilket är något mindre önskvärt då följande natt skulle bli riktigt kall.
Jag cyklade 45 km hem på mindre och större vägar och det tog mig nästan tre timmar. Hemma igen var jag kl 17:30 efter en ganska seg sista sträcka.
En kul utflykt åter en gång.
Ett stycke video (sätt helst på helskärm och mera upplösning):
Edit: Video
På söndag eftermiddag kl 16:35 gav jag mig iväg hemifrån. Jag skulle gärna ha gett mig iväg tidigare, då solnedgången var kl 18:11, men det gick inte. Framför mig var ungefär 37 km cykling på små vägar till min startpunkt, myren Vajosuo.
Jag började närma mig spelplatsen lite efter solnedgången. Temperaturen sjönk snabbt, från att ha varit lite under nollan då jag startade till minus tio grader.
Ut på myren för att kolla skaren. Den verkade stark nog.
Efter en stund hittade jag ett lämpligt ställe att slå läger på. Egentligen hade jag tänkt testa min nya tarp, en Alpkit Rig 7, men rullade i stället bara ut mina liggunderlag för helhetsupplevelsens skull. Det blåste inte och risken för snöfall var nästan obefintlig, så en tarp skulle inte ha gett något mervärde. Jag drack en kopp varm kakao och åt mina smörgåsar och livet log.
En klar natt, några dagar innan fullmåne. Det var också tyst: Inga ugglor, vargar eller orrar. Jag hade nog hoppats på någon av dom, även om det är i tidigaste laget för orrarna, som annars spelar i just där jag var.
Följande morgon var lite kallare än förutspått med -16C, men det är ju ännu inte så kallt att det blir jobbigt. Jag åt bara en snabb frukost, dock utan att pruta på mitt franskrostade kaffe. Utsikt mot ost från min sovplats.
Det blev att gå en bit genom bristande skare innan myren öppnade sig och skaren blev stark nog. Avfärden var runt halv åtta på morgonen, lite efter soluppgången.
Myren Vajosuo.
Mot solen.
Den brinnande busken.
Mycket djurspår på myren.
Iskristaller.
Spår av Stora Tjocka Larry.
Skidspår.
De flesta våta platserna på myren verkade frusna, men jag höll mig ändå undan dem.
Ännu en myrtall.
Tre sätt att ta sig fram: Skating på skidor är kul, likaså en fatbike, men snöskorna förefaller lite onödiga på ett så hårt underlag.
Ibland brast skaren.
Ett tämligen säkert vargspår av storleken att döma. Sidan på filterlådan är ungefär 65 mm.
Ute och cyklar.
Lite efter tio på förmiddagen var det dags för en andra frukost med kaffe och kex. Jag passade också på att smälta snö till dricksvatten för resten av dagen.
Det var varmt och skönt i solen och temperaturen steg snabbt.
Dags för en snabb fältamputation...
Jag fortsatte cykla, men så småningom började skaren brista oftare och oftare. Solen värmde upp ytskiktet på snön.
Jag lämnade myren för lite stigar.
Det blev en kort tur på småvägar till följande myr, Kurjenrahka, där skaren också hade blivit för mjuk. Där fanns dock lite snöskoterspår att cykla på. Ännu en stund senare var det dags för lunch och ett beslut. Lunchen var helt god, men beslutet att cykla hem var lite motvilligt. Det var från början meningen att Toni skulle komma ut på eftermiddagen och jag skulle vara en natt till i skogen, men jag ringde återbud åt honom. Mina förfrysta tår är fortfarande en källa till osäkerhet och jag ville inte riskera att störa läkningsprocessen. Problem är att jag ännu inte känner huruvida det är kallt eller varmt om tårna, vilket är något mindre önskvärt då följande natt skulle bli riktigt kall.
Jag cyklade 45 km hem på mindre och större vägar och det tog mig nästan tre timmar. Hemma igen var jag kl 17:30 efter en ganska seg sista sträcka.
En kul utflykt åter en gång.
Ett stycke video (sätt helst på helskärm och mera upplösning):
Edit: Video
Senast ändrad:
