kontorsråttan
Aktiv medlem
[RR] till stugan och tillbaka
Sambons familj har en stuga en bit utanför Tammerfors i Finland. På senare år har Graveln fått följa med dit, och det finns en hel del riktigt fina stigar/vägar runt omkring. I år gjorde jag dock ett litet annat upplägg och cyklade varvet runt. Från Viking line terminalen i Åbo till stugan, därifrån till Mathildedal där det bor släkt och sen därifrån tillbaka till Åbo. Dag 1 blev en för mig relativt lång dag med litet dryga 20 mil, resan till Mathildedal har jag gjort ett par gånger förr och de ca 25 milen brukar jag ta på 2 dagar med övernattning. Sista dagen tillbaka till Åbo brukar landa in på 8-10 mil beroende på rutt. Så det nya för i år var egentligen bara dag 1 från Åbo till stugan.
Dag 1 rullar vi av färjan vid halv 8 tiden, vi stannar ett kvarter från hamnen och resten av familjen släpper av mig + cykel. Skönt med tidig start. Rutten går mestadels längs små asfaltvägar men med några mil grus på tre olika ställen. Och några oundvikliga skitmil på större asfaltvägar, det är svårt att undvika helt tyvärr.
Fina grusvägar!
Frukost efter 1,5 timme på ABC i Aura, naturligtvis kommer det en surfinne och säger att cykeln (som var torr och någorlunda ren) inte får vara inomhus så frukosten fick avnjutas på baksidan huset, vid rökrutan. Tack och lov inga rökare på plats. Fortsatt mestadels fantastiska småvägar till Oripää och upp till lunchstoppet i Punkalaidun.
Jättetrevligt kafé som var öppet och serverade en bra laxmacka, det fanns en glasskiosk precis bredvid.
På många mindre orter i Finland är restaurangerna stängda måndag-tisdag, i alla fall på sommaren när jag har varit där. Det gäller att ha litet koll i förväg att man kan få mat i magen. Det finns ju ingen Circle K var 5:e mil heller längs de här småvägarna… Vinden var sida till sida-med så det rullade på bra. Temperaturen steg från behagliga 20 grader till lite väl varma 25-26 grader till lunchen. Det blev drygt 30 grader senare på dagen.
Från Punkalaidun vidare på små fina asfaltvägar i stort sett fram till Narva.
Passerade den stora metropolen Krääkkiö. Finnarna och namn, liksom.
När man kommer upp på väg 301 är friden slut och det är betydligt mer trafik och rätt smal vägren i stort sett fram till Lempäälä, så här trampar man på så mycket man kan för att få det gjort. Cykelbanor genom tätorterna och sen in på småvägar igen bakom det stora shoppingcentret Ideapark. Asfalt blir grus, och vägen var mer kuperad än jag trott, det var lite tungt bitvis. Här korsar man någon vandringsled och det ser ut som ett rätt trevligt skogsområde. I Kangasala lockade det litet med en glass, men jag suktade ännu mer efter en after-bike-öl och tog bara ett kort stopp för att dra i mig en gel. Sen vidare på väl intrampade vägar norrut i riktning Orivesi. I Ponsa blir det grusväg igen sista 7 kilometrarna.
När jag svänger in på sista traktorstigen till stugan känner jag nästan doften av en IPA.
IPA.
Det blev 9 timmars cykeltid på 206 km och 11 timmars totaltid, ungefär som förväntat. Jag är inte snabbare än så tyvärr. Men det var mestadels skön och avslappnad cykling.
Dag 2.
En knapp vecka senare var det dags igen. Cykeln lastades med hängmatta, sovsäck etc för en tvådagarstur till Mathildedal. Planerad rutt var ca 25 mil med övernattning en bit söder om Tammela. Det finns ett par friluftsområden i krokarna där man kan komma i närheten av sjö utan att braka in på sommarstugetomt. Annars är det lite samma problem där som här, finns det någon form av väg till en sjö ligger det en sommarstuga där. Jag tog samma väg som förra gången dag 1 och höll mestadels till på små fina asfaltvägar. Lunch intogs sedvanligt (tredje gången nu) på Ravintola Sääksmäen Silta på en liten ö längs väg 130. Inte världens bästa väg, men funkar några kilometer. Vägarna 2846 och 2843 är fantastiska små asfaltvägar utan målade mittlinjer, så där vågar bilarna hålla ut när de kör om! Annars är mittlinjer farliga, man ska akta sig för att få vänsterhjulen över dem… Kaffe och vattenpåfyllning på uteserveringen vid Venesilta Camping. Sen var det bara några kilometer kvar till friluftsområdet vid sjön Kiuvajärvi där jag hittade en schysst avskild plats att hänga upp hängmattan några meter från vattnet.
Skönt med ett snabbt dopp så man kan krypa ned i sovsäcken fräsch. Sen blev det middag. Real Turmat är ju ingen trerätters middag, men skönt att bara behöva värma vatten och inte diska någonting. Drygt 13 mil denna dag, en trevlig etapp.
Dag 3.
Inget regn under natten eller på morgonen och eftersom det blåste litet så var allt torrt. Bara att packa ihop och dra.
Cyklade lite snäll stig och plockade blåbär. Fortsatte på fantastiska vägarna 2824 och 2802 till Somero där frukostmacka och kaffe intogs på ett litet fik.
Från Somero till Salo hade jag valt en del grusväg, ca 50/50.
Pittoreskt värre att rulla in i Salo längs med ån. Och jag hittade en uteservering som serverade pizza och öl till lunch.
Mellan Salo och Mathildedal har jag cyklat några gånger, den här gången hade jag lagt upp en litet mer experimentell rutt på grus / traktorvägar etc.
En del mindre vägar, en del större.
Traktorvägarna blev grönare, och grönare.
Och som det ibland går när man ”skrivbordsplanerar” så fick jag vända om när det visade sig att kartan och verkligheten inte riktigt stämde överens. Så det blev litet asfalt denna gång också.
Sen hade jag siktat på att ta sista biten in till naturreservatet i Mathildedal på en riktigt rolig single/doubletrack, nu visade det sig att den var avsiktligt uppgrävd en liten bit. Nå, det gick ju att komma förbi ändå, och det visade sig att det var något bygge i andra änden av vägen som de väl inte ville att folk skulle passera. Blev knappt 13 mil p g a omväg.
Dag 4 var en kort etapp på ca 85km från Mathildedal till Viking line i Åbo. Jag hade lagt upp en ny rutt på småvägar och med en bilfärja på vägen, men familjeåtaganden medförde en senare start än tänkt och med tanke på att Viking Line inte väntar på att lilla jag ska rulla ombord så fick det bli en mindre experimentell rutt. Skitväder var förutspått, och skitväder levererades, även om det faktiskt blev mindre regn än jag trott. Tyvärr drog den blöta asfalten med sig ett par punkteringar som åt upp en del av den marginal som fanns, men jag hann med en kopp kaffe på något slags fäbodskafé på vägen, sjukt uppskattat i regnet kan jag säga! Familjen kom till färjeläget 15-20 minuter efter mig, så då stod jag där med hjulen avtagna och cykeln hjälpligt avtorkad (den åker oftast inne i bilen). Eftersom det blev dåligt med after-bike-öl dag 2 och 3 avhjälpte jag det på färjan.
Med hjälp av den här rundan lyckades jag klocka in över 100 mil på en månad, en sträcka som vissa andra gör på 2 dagar när det är Sverigetempo eller liknande, men som för mig var nytt månadsrekord.
Dag 1 rullar vi av färjan vid halv 8 tiden, vi stannar ett kvarter från hamnen och resten av familjen släpper av mig + cykel. Skönt med tidig start. Rutten går mestadels längs små asfaltvägar men med några mil grus på tre olika ställen. Och några oundvikliga skitmil på större asfaltvägar, det är svårt att undvika helt tyvärr.
Fina grusvägar!
Frukost efter 1,5 timme på ABC i Aura, naturligtvis kommer det en surfinne och säger att cykeln (som var torr och någorlunda ren) inte får vara inomhus så frukosten fick avnjutas på baksidan huset, vid rökrutan. Tack och lov inga rökare på plats. Fortsatt mestadels fantastiska småvägar till Oripää och upp till lunchstoppet i Punkalaidun.
Jättetrevligt kafé som var öppet och serverade en bra laxmacka, det fanns en glasskiosk precis bredvid.
På många mindre orter i Finland är restaurangerna stängda måndag-tisdag, i alla fall på sommaren när jag har varit där. Det gäller att ha litet koll i förväg att man kan få mat i magen. Det finns ju ingen Circle K var 5:e mil heller längs de här småvägarna… Vinden var sida till sida-med så det rullade på bra. Temperaturen steg från behagliga 20 grader till lite väl varma 25-26 grader till lunchen. Det blev drygt 30 grader senare på dagen.
Från Punkalaidun vidare på små fina asfaltvägar i stort sett fram till Narva.
Passerade den stora metropolen Krääkkiö. Finnarna och namn, liksom.
När man kommer upp på väg 301 är friden slut och det är betydligt mer trafik och rätt smal vägren i stort sett fram till Lempäälä, så här trampar man på så mycket man kan för att få det gjort. Cykelbanor genom tätorterna och sen in på småvägar igen bakom det stora shoppingcentret Ideapark. Asfalt blir grus, och vägen var mer kuperad än jag trott, det var lite tungt bitvis. Här korsar man någon vandringsled och det ser ut som ett rätt trevligt skogsområde. I Kangasala lockade det litet med en glass, men jag suktade ännu mer efter en after-bike-öl och tog bara ett kort stopp för att dra i mig en gel. Sen vidare på väl intrampade vägar norrut i riktning Orivesi. I Ponsa blir det grusväg igen sista 7 kilometrarna.
När jag svänger in på sista traktorstigen till stugan känner jag nästan doften av en IPA.
IPA.
Det blev 9 timmars cykeltid på 206 km och 11 timmars totaltid, ungefär som förväntat. Jag är inte snabbare än så tyvärr. Men det var mestadels skön och avslappnad cykling.
Dag 2.
En knapp vecka senare var det dags igen. Cykeln lastades med hängmatta, sovsäck etc för en tvådagarstur till Mathildedal. Planerad rutt var ca 25 mil med övernattning en bit söder om Tammela. Det finns ett par friluftsområden i krokarna där man kan komma i närheten av sjö utan att braka in på sommarstugetomt. Annars är det lite samma problem där som här, finns det någon form av väg till en sjö ligger det en sommarstuga där. Jag tog samma väg som förra gången dag 1 och höll mestadels till på små fina asfaltvägar. Lunch intogs sedvanligt (tredje gången nu) på Ravintola Sääksmäen Silta på en liten ö längs väg 130. Inte världens bästa väg, men funkar några kilometer. Vägarna 2846 och 2843 är fantastiska små asfaltvägar utan målade mittlinjer, så där vågar bilarna hålla ut när de kör om! Annars är mittlinjer farliga, man ska akta sig för att få vänsterhjulen över dem… Kaffe och vattenpåfyllning på uteserveringen vid Venesilta Camping. Sen var det bara några kilometer kvar till friluftsområdet vid sjön Kiuvajärvi där jag hittade en schysst avskild plats att hänga upp hängmattan några meter från vattnet.
Skönt med ett snabbt dopp så man kan krypa ned i sovsäcken fräsch. Sen blev det middag. Real Turmat är ju ingen trerätters middag, men skönt att bara behöva värma vatten och inte diska någonting. Drygt 13 mil denna dag, en trevlig etapp.
Dag 3.
Inget regn under natten eller på morgonen och eftersom det blåste litet så var allt torrt. Bara att packa ihop och dra.
Cyklade lite snäll stig och plockade blåbär. Fortsatte på fantastiska vägarna 2824 och 2802 till Somero där frukostmacka och kaffe intogs på ett litet fik.
Från Somero till Salo hade jag valt en del grusväg, ca 50/50.
Pittoreskt värre att rulla in i Salo längs med ån. Och jag hittade en uteservering som serverade pizza och öl till lunch.
Mellan Salo och Mathildedal har jag cyklat några gånger, den här gången hade jag lagt upp en litet mer experimentell rutt på grus / traktorvägar etc.
En del mindre vägar, en del större.
Traktorvägarna blev grönare, och grönare.
Och som det ibland går när man ”skrivbordsplanerar” så fick jag vända om när det visade sig att kartan och verkligheten inte riktigt stämde överens. Så det blev litet asfalt denna gång också.
Sen hade jag siktat på att ta sista biten in till naturreservatet i Mathildedal på en riktigt rolig single/doubletrack, nu visade det sig att den var avsiktligt uppgrävd en liten bit. Nå, det gick ju att komma förbi ändå, och det visade sig att det var något bygge i andra änden av vägen som de väl inte ville att folk skulle passera. Blev knappt 13 mil p g a omväg.
Dag 4 var en kort etapp på ca 85km från Mathildedal till Viking line i Åbo. Jag hade lagt upp en ny rutt på småvägar och med en bilfärja på vägen, men familjeåtaganden medförde en senare start än tänkt och med tanke på att Viking Line inte väntar på att lilla jag ska rulla ombord så fick det bli en mindre experimentell rutt. Skitväder var förutspått, och skitväder levererades, även om det faktiskt blev mindre regn än jag trott. Tyvärr drog den blöta asfalten med sig ett par punkteringar som åt upp en del av den marginal som fanns, men jag hann med en kopp kaffe på något slags fäbodskafé på vägen, sjukt uppskattat i regnet kan jag säga! Familjen kom till färjeläget 15-20 minuter efter mig, så då stod jag där med hjulen avtagna och cykeln hjälpligt avtorkad (den åker oftast inne i bilen). Eftersom det blev dåligt med after-bike-öl dag 2 och 3 avhjälpte jag det på färjan.
Med hjälp av den här rundan lyckades jag klocka in över 100 mil på en månad, en sträcka som vissa andra gör på 2 dagar när det är Sverigetempo eller liknande, men som för mig var nytt månadsrekord.
