Ajdå, hade vi stängt dörren dit. Jag klipper in här. Det är Leo bakom tangentbordet! Det var lite före de bra digitalkamerornas tid vilket kanske syns :)
UCPA, Objectif Méditerranée - Grand raid VTT 2002
Vi trampade iväg uppför den branta stigningen, med reseledaren i täten. Det var varmt, säkert närmare +30C i skuggan, svetten rann nerför pannan och sved till i ögonen. Vi var tio personer i gruppen, varav hälften på lånecyklar och resten med sina egna mer eller mindre inkörda cyklar. Klungan fick en rejäl spridning redan i den här första klättringen, alla fick köra i sitt eget tempo uppför så att de skulle orka med denna lilla rundan. Det var riktigt kul att för första gången äntligen få köra lite singletrack i alperna, något som jag bara läst om tidigare. Det här skulle bli en helt otrolig vecka, fast det här var bara början! Efter en timmas provtur så styrde vi hemåt igen, tillbaka ner till UCPA Centret i Les Orres. Gil, vår reseledare under den kommande veckan, ville även se vilken nivå alla i gruppen låg på. Det skiljde en hel del mellan oss alla, både i ålder(25 till 50 år) och träningsmängd. Alla var dock inställda på att ge allt de hade, må det bära eller brista!
Dagen innan hade jag och Jonas anlänt till den lilla alpbyn Les Orres, som ligger i sydvästra delarna av alperna. Efter att hela vintern planerat och till slut hittat en resa som verkade bra och lagom svår så var vi äntligen på plats. Cyklarna hade vi lämnat hemma, trots att vi helst hade cyklat med egna cyklar. Det var helt enkelt lättast och smidigast att köra på UCPA’s lånecyklar. Vi reste med så lite bagage som möjligt, bara en liten ryggsäck och Camelbaken så man slapp checka in något. Det visade sig vara ett smart drag, för att ta sig till Les Orres var inte det lättaste. Efter flyg till Turin, tåg till Oulx, buss till Briancon, tåg till Embrun och till slut taxi sista biten till Les Orres så var vi glada att vi inte hade mer bagage eller cyklar att släpa på.
UCPA
UCPA centret i Les Orres är ett riktigt multi-sportcenter. Det ligger precis innan de stora typiska franska vintersporthotellkomplexen som ligger mitt i byn. Här samlas hundratals semesterfirare(mest fransmän, men även andra hittar dit, som vi) för att göra något kul under semestern. Det är helt klart ett smart sätt att sätta folk i rörelse. Bo enkelt och billigt, ta betalt för hela paketet med boende, mat och guide samt ev. redskap. Det är UCPA’s koncept sedan många år tillbaka och det funkar riktigt bra! Allt ingår, det är slagdängan. Det finns ett antal UCPA center i Frankrike, utspridda överallt där det finns fina förhållanden för respektive aktivitet. Vi bodde bara två nätter på själva centret, så det dignande ta-för-dig-själv-och-ät-så mycket-du-orkar frukostbordet var väl det jag saknade mest när vi väl drog iväg på cykelturen som kallades för ”Objectif Méditerranée - Grand raid VTT”!
Jag och Jonas äntligen på väg! Första dagen som också blev den jobbigaste
Baguette, oui?!
Mat, det är ju det som gör att man orkar cykla, så den första riktiga cykeldagen började med en rejäl frukost på UCPA centret. Något man som nordbo fostrats till är ju att äta en redig frukost, speciellt om man ska utföra hårt fysiskt arbete under dagen. Då blev man lite förvånad när flera av deltagarna(fransmännen såklart) bara drack en stor kopp te/kaffe och tog sig en liten bit baguette med marmelad. Det kunde man väl inte klara sig på tänkte jag och satte i mig något som liknade choklakpuffar med allt för mycket choklad, i brist på riktig gröt…förutom ett par bitar baguette med marmelad och till sist en liten yoghurt. Laddad och klar, sen var det dags att ordna lunchpaket att ta med sig. En nästan hel baguette med ost och skinka samt en banan och ett äpple. Det var allt som fick plats i mina överfulla tröjfickor, eftersom Camelbaken redan var sprängfylld med resten av de oumbärliga sakerna som kan behövas under en veckas cykeltur. Jag kan ju redan nu meddela att resten av frukostarna under den kommande veckan bestod av enbart baguette med marmelad och te/choklad/kaffe, inget mer… Nåja, det gick faktiskt att anpassa sig till denna näringsmässigt helt felaktiga intag av enbart snabba kolhydrater direkt på morgonen. Kroppen är en makalös manick, när den väl utsätts för några ultimatum… Det var rena raketbränslet, i alla fall en stund!
Första dagens klättring, den ”lätta” biten på bild
Första cykeldagen var den helt klart tuffaste också. Vi hade förberett oss på en sex timmars dag, med tre-fyra timmars klättring och sen lunch ute i det fria och efter det en utförskörning på en dryg timma. Vatten fanns att fylla på vid lunchstället fick vi reda på. Med det i åtanke så fyllde jag min tre liters Camelbak med just tre liter och tog inte med mig mer vatten i den extra vattenflaskan som ändå satt i flaskhållaren på cykeln. Likaså gjorde Jonas, men vad vi inte var förberedda på var att det skulle ta betydligt längre än fyra timmar till lunch… Efter fyra timmar var allt vatten slut. Vi hade fortfarande en tredjedel kvar att klättra, nu med cykel på axeln! Jag hade använt mitt vatten någorlunda sparsamt och hade en liten skvätt kvar, men Jonas var törstig sedan länge. Tack och lov fanns det några campare med husbil däruppe som hade lite extra vatten. Efter drygt fem timmar så stannade vi för lunchpaus och officiell vattenpåfyllning, lite hungrigare än räknat men den lunchmackan satt fint! Första dagen tog slut efter drygt sju timmar, då hade vi cyklat 1620 stighöjdsmetrar upp och 1835 fallhöjdsmetrar ner.
På väg upp igen, en hel del cykelsläpning blev det!
Att cykla i alperna är inte riktigt samma som att köra sin vanliga repa ute i skogarna därhemma. Det är sällan man hittar stigar med serpentinsvängar i sverige, det var bland annat det man fick lära sig att behärska under veckan. Reseledaren Gil passade på att lära ut denna ädla konst till dom som inte klarade av att slänga cykeln runt en hårnålskurva i en nerförsbacke med respektabel lutning(och inte allt för många centimetrar till godo att göra misstag på). Så, vid tillfälle så gav han lektioner till alla som behövde det och det viktigaste var att RULLA runt hela svängen – inte stanna upp! Gick det inte, så var det bara att nöta in tills det funkade, disciplin! Man blir garanterat en bättre cyklist av en sådan här resa, alltid lär man sig något nytt.
Stigarna var ofta smala med branta stup på ena sidan.
Hela cykelresan tog sex dagar. Dagsetapperna var 30-65km och vi var ute oftast runt 6-7 timmar per dag. Färden utgick som sagt från Les Orres, Frankrike. Vi körde in i Italien dag två och tillbaka till Frankrike dag fyra. Vi övernattade på följande platser på vägen till Medelhavet: Condamine, Bagni, Isola, Belvèdére, Sospel. Slutmålet var Menton, dit vårt kvarlämnade bagage kördes på sista dagen så vi slapp åka tillbaka till starten i Les Orres.
Här i bergen fanns all typ av cykling, terrängen varierade en hel del. Bara man överlevde morgonens klättring, för det gick oftast uppför först varje dag. Sen fick man njuta av de fina nerförslöporna. Det kunde ha varit lite mer fina singletracks, det var väl det enda man kunde klaga på i brist på annat. Klättringarna förresten, det var mestadels lättcyklad grusväg och sist en liten bit stig som oftast var så brant att man fick släpa/bära upp cykeln till toppen av berget. Det utkämpades många roliga race uppför, om man nu var på det humöret. Reseledaren Gil var överlägset bäst tränad och gav rejält med motstånd, när som helst – var som helst!
Naturen i alperna är helt otrolig på sommaren, den går inte att beskriva utan måste upplevas. Bilder gör ingen rättvisa heller, bara en liten förhandsvisning av hur det verkligen är därnere. Det gäller bara att ha lite tur med vädret, för så länge det är fint väder är det riktigt skönt men när det regnar kan det bli rejält kyligt. Vi hade rätt så bra väder, det regnade bara en och en halv dag allt som allt. När det regnade så hade vi fördel gentemot de andra av att ha kört en hel del i ösregn och lera därhemma. Vi körde nerför med en helt annan fart än de andra som halkade runt på de ofta så steniga stigarna.
Som avslutning på en del av dagarna, så körde vi ner på de slingriga bilvägarna till kvällens övernattningsplats. Då kunde det gå fort, vi körde ofta om flera bilar nerför eftersom de inte kunde hålla samma fart i svängarna som vi cyklister. Det var inga problem med att köra i 60-70km/h utan att trampa, det var riktigt kul! Dagarna som avslutades med klättring gick det inte lika fort, men när man väl fick reda på att man var nära så spurtade vi i ”mål”!
Vi bodde oftast på vandrarhem, men även i stuga på camping. Det ingick frukost, lunchpaket och middag. Boendet var ibland rätt primitivt men funktionellt, det var ju trots allt cyklingen som var huvudsaken med resan. Vissa dagar fick man hjälpa till med middagen, men oftast var det på campingens/vandrarhemmets restaurang som vi åt på. Det var tur, för man var rätt så slut efter en hel dags cykling, de dagarna som det regnade var vi rätt ”färdiga”! Vi kom ofta fram till dagsetappmålet vid 16-17 tiden och middagen serverades tidigast klockan 19, ville man ha något innan dess så fick man fixa(=köpa) det själv. Så lite fickpengar för mellanmål gick åt, på de ställen där det fanns något att köpa. Av alla middagar så var skrovmålet på vandrarhemmet i Sospel näst sista dagen den som lär gå till historien som den godaste på länge! Det var värt allt slit som vi genomgått dagarna innan!
Sista dagen då vi till slut såg Medelhavet var härlig! Det gick mest nerför och det var fina stigar i områdena runt omkring Sospel. Jag har nog aldrig bromsat så mycket som den dagen, fälgarna var glödheta! Fördel för dom med skivbromsar alltså. Resan avslutades med bad i Medelhavet, det var inte helt fel!
En sådan här resa rekommenderas verkligen till alla som letar efter utmaningar större än ett långlopp. Man blir helt klart en starkare cyklist av att ha cyklat i alperna. Efter att ha upplevt klättringar på flera timmar i sträck så finns det ju inte en backe som längre kan kallas för annat än ett kort motlut därhemma!
Nerför var alltid roligast att köra! Jonas visar vägen.
* Nivån
Vi var förberedda på att en sådan här resa skulle vara jobbig. ”Objectif Méditerranée - Grand raid VTT” är en av UCPA’s svåraste MTB turer. Det var den jobbigaste cyklingen jag varit med om någonsin, eftersom man körde rätt hårt och länge varje dag. Trots allt var det inte mycket värre än vi väntat oss. Det är otroligt vad man orkar med när man väl är på plats och får lite frisk alpluft i lungorna!
Det är inget för en otränad person, om man vill njuta av cyklingen. Men brukar man köra några långlopp eller tränar 3-4ggr i veckan så är det inga problem. Denna resa var klassad med fyra stjärnor och svårast. Det finns även enklare resor, så det är bara att välja den resa som kan tänkas passa. Läs mer på
http://www.ucpa.se och
http://www.ucpa.com.
* Cyklarna
Nåja, vi hade väl hoppats på lite bättre utrustade cyklar än de vi fick låna. Lapierre Technic Team 250 cyklarna var utrustade med SR Suntour fjädergaffel(ingen dämpning) och 24-vxl Alivio. De visade sig trots allt att hålla bra, växlarna fungerade överraskande bra, men framgaffeln och bromsarna var det sämsta med dom. Vi slet ut tre par bromsklossar per cykel på sex dagar. Ett par V-bromsar med cartridge belägg och parallellmekanism hade tagit/hållit bättre eller ännu hellre skivbromsar. Nu fick man justera bromsarna dagligen för att få de att ta. Däcken var väl inte de bästa heller, men man vande sig efter ett tag. Jonas hade otur med sitt bakdäck som tog helt slut efter fyra dagar. Som tur var fanns reservdäck att tillgå.
* Övrigt
Tänk på att inte ta med mer saker än absolut det nödvändigaste, på så sätt blir det roligare att cykla och njuta av resan. Det går att få ner allt i en 25 liters ryggsäck. Ryggsäckar går att låna från UCPA, men de var rätt stora. Jag lyckades få ner alla mina grejer i en Camelbak Blowfish som bara rymmer 11 liter packning men då fick jag i gengäld trycka ner en hel del saker i tröjfickorna också! Vi som körde på lånecyklar slapp dessutom att släpa på verktyg/pump eftersom reseledaren hade det med sig. Sedan ska man ta med egna SPD(eller vad man nu föredrar) pedaler om man lånar cykel, för det sitter vanliga pedaler på lånecyklarna.
* Resevokabulär
Kan man inte franska, så kan följande vara bra att kunna. Det går rätt bra att prata engelska med reseledaren, men man missar en hel del information och roliga historier utan att kunna språket ordentligt. Så plugga gärna på lite innan, eller fuska med följande:
Alléz alléz = Kom igen, öka farten!
Tres bien! = Jättebra! Standardsvar, funkar på allt!
Rollage = Rulla
Droite = Höger, sa de något annat så var det vänster
Un bier, merci! = En öl tack!
Bonjour = God morgon!
Bonsoir = God kväll!
Salut! = Hej!
Merde! = #¤*!!! (tas till när något går åt skogen!
VTT = Är förkortning på Veló Tout Terrain, dvs terrängcykling eller MTB helt enkelt.
Framme i Menton vid Medelhavet. Färdigkört för den här gången!
U.C.P.A. Resor
Vasagatan 5A, 411 24 Göteborg.
Tel 031-711 50 54, Fax 031-701 63 50
Hemsida UCPA:
http://www.ucpa.se/ http://www.ucpa.com/
Mail Sverige: skitotal@ucpa.se
Mail Frankrike: webmaster@ucpa.asso.fr
Start Les Orres:
http://www.lesorres.com/
Mål Menton:
http://www.menton.com/
Cycles Lapierre:
http://www.cycles-lapierre.fr/
Kom ihåg-lista, utrustning & tips
Prylar att ha med sig, ta bara med det allra nödvändigaste:
* Cykel(går även att låna) – Om man orkar släpa med sig sin egen så är det ju roligare.
* Cykelhjälm(går även att låna) – Utan hjälm kör man inte
* Ryggsäck 35 liter(går även att låna) - Enligt UCPA’s rekommendation 30 liter, men man klarar sig med mindre. Min Camebak Blowfish rymmer bara 11 liter grejer förutom 3 liter vatten. Lyckades få ner allt utom maten i väskan. Maten i fickorna på cykeltröjan, det gick bra eftersom det var baguette varje dag till lunch.
* Cykelskor – Riktiga cykelskor är att föredra, men det går med vanliga skor också. Man klarar sig med enbart med cykelskorna om man inte har något emot att gå barfota på kvällen om det har varit blött under dagen…annars släpar man med ett par vanliga skor/sandaler/badtofflor också.
* SPD Pedaler – Det sitter vanliga pedaler på lånecyklarna. Ta med egna om du har riktiga cykelskor.
* Cykelkläder – En kortärmad cykeltröja, ett par cykelbyxor, två par cykelstrumpor, regn/vindjacka och cykelhandskar. Förutom det kan en långärmad cykeltröja vara bra att ha, alternativt armvärmare. En kortärmad underställströja värmer fint lite extra om det är kyligt eller regnigt någon dag. Regn/vindbyxor hade ingen med sig, trots att det regnade en del vissa dagar, man klarar sig utan. Hade med mig ett par långa tunna tights som inte kom till användning någon dag, nästa gång stannar de hemma.
* Vattenflaska – En eller två 0.75 liters flaskor är bra att ha, även om man kör med Camelbak. Vatten finns inte alltid att fylla på under dagsturerna, då behövs det lite extra.
* Solglasögon och solskyddsmedel – Solen är stark på de här höjderna!
* Sovsäckslakan – Man sover i campingstugor/vandrarhem/värdshus och ska ha med sig lakan. Sovsäckslakan väger minst och tar liten plats.
* Handduk – Badlakan säger UCPA, så liten som möjlig tycker jag… Hade med mig en liten resehandduk som torkar snabbt, tar liten plats och väger nästan inget. Räckte precis.
* Vanliga kläder – Att ha på sig på kvällen. Ett par lättviktsbyxor och en tunn långärmad underställströja var vad jag hade med mig och det funkade bra. UCPA rekommenderar en fleecetröja, trots att det inte var så värst kallt på kvällarna. När temperaturen sjönk till +15C på kvällen tyckte jag det började bli behaglig temperatur, då hade redan alla andra i gruppen dragit på sig fleecetröjorna. ;-)
* Badbyxor – Kan vara trevlig när man tar sig ett dopp!
* Hygienartiklar – Tandborste, tandkräm, duschtvål, lite tvättmedel för ett par tvättar av cykelkläderna.
* Diverse – Huvudvärkstabletter och ev. andra mediciner, plåster, nål och tråd, liniment, penna & papper. Bestick typ engångs av plast kan vara bra, men inget måste.
* Verktyg – Guiden har med sig en del verktyg, men trots det kan en 7 & 8 mm insexnyckel vara bra att ha med sig för att enkelt kunna meka lite ifall verktygen är utlånade. Pump hade de flesta med sig, så man kan klara sig utan.
* Reservdelar – Man får med sig två slangar och ett paket V-bromsklossar. Cyklar man med sin egna cykel så ta med egna nya bromsklossar ifall du har skivbromsar. Snabblänkar till kedjan, typ SRAM Gold-Link kan vara bra att ha vid kedjebrott. Ett reservdäck är inte heller fel…
* Glöm inte – Pengar, pass, biljetter och försäkringskassans blankett E111(Intyg för sjukvårdsförmåner i EU länder).
* Att tänka på – Om du flyger med enbart handbagage så ta inte ta med knivliknande föremål, t.ex. campingbestick av metall eller Leathermantool. Våra SPD pedaler gick bra att få igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen, vilket vi var lite oroliga för innan resan. Checkar du in bagaget så är det ju inga problem…ifall inte väskan kommer bort…
* Till sist – Ta med extra energikäk! Om man är van vid att äta oftare än tre gånger om dagen(baguette till frukost, lunch och sedan en jättemiddag pasta/ris på kvällen) så känns det bra om man har minst en energikaka och lite gel per dag att trycka i sig när orken börjar ta slut. Vi hade med oss 5-8 Maximkakor och 2-4 Maximgel var.
Karta & diagram
Från Les Orres i norr till Menton vid medelhavet på sex dagar - ca 30 mil
”Banprofil” på hela sträckan, dag för dag, samt min egen pulskurva som kuriosa.
Leo@happymtb.org
