[RR] Weekend-bikepacking i grusvägseldorado längs Råne Älvdal

Domestique

Aktiv medlem
[RR] Weekend-bikepacking i grusvägseldorado längs Råne Älvdal
Efter en lång och bister vårvinter i Jokkmokk med skidföre långt in i maj, anlände äntligen våren den 29 maj, och sommaren den 30 maj. Det var alltså läge att sticka ut på säsongens första korttur för att stilla en del abstinens och prova en del nya inköp.

Söder om Muddus nationalpark finns ett stort område som i öster avgränsas av E10 mellan Gällivare och Överkalix och i väster av Luleåälven. Vi har lite skämtsamt börjat kalla det Gravel Heaven eftersom det i princip bara finns grusvägar ända ner mot Mårdsel-Gunnarsbyvägen. Det finns inte många samhällen. Nattavaara och Murjek är de stora metropolerna. Pålkem, en charmig men lite avsomnad by med en pittoresk vit kyrka och en gammal byggnad som en gång inhyst en konsumbutik som slog igen i början av 70-talet, men skylten sitter fortfarande kvar. I söder angränsar det dock till Bodens kommun och Sörbyn/Gunnarsbyn och Mårdsel där man på senare år haft en ganska expansiv turistisk utveckling. Nära ligger också TreeHotel och Arctic Bath, som lockar filmstjärnor, oljeshejker och andra högprofilgäster. För något år sedan kunde man möta Justin Bieber vandra på grusvägarna runt Harads. Nu är det dock global pandemi, så besökarna är tyvärr få i nuläget.

ArcticBikeLife_20200530_160907.png

Bild: Precis i början av grusklättringen efter Messaure finns en kallkälla där vi fyller på vatten (och pumpar däck)

Jag och min cykelpolare Piera, som också driver den samiska designbutiken StoorStalka packade för en natt ute och stack iväg fredag eftermiddag från Jokkmokk och cyklade mot Messaure. Fram till Messaure är det asfalt och en av de bästa "träningsvägarna" för LVG i närheten då det är väldigt lite trafik. Vid Messaure börjar sen det roliga; grusvägen som leder till Nattavaara och som inleds med 4,65 km uppför. Inledningsvis ganska brant upp mot 11%, men avslutningen ganska beskedlig. Messaure är ett av vattenkraftens stora projekt. En gång byggdes här upp ett helt litet samhälle med affär, skola, bensinstation, brandstation och bostäder för att härbärgera arbetarna under byggtiden. Idag finns inte många spår kvar. Dammen är monumental men miljön är ganska deprimerande och en påminnelse om de enorma miljöingrepp som en vattenkraftsutbyggnad innebär.

I början av backen finns en kallkälla så vi stannar till och fyller på vatten. Efter den inledande grusklättringen så kommer vi sedan upp på en platå strax söder om Muddus nationalpark. Muddus, som är en del av världsarvet Laponia, är en park med urskogar, myrar och lågfjäll. Våren har äntligen anlänt, men det är fortfarande is på sjöarna. Jag vet inte vilken geologisk process som ligger till grund för det, men här finns också otaliga små sjöar. Det är väldigt speciellt.

ArcticBikeLife_Drone_GravelHeaven.png

Bild: Vägen mot Nattavaara strax söder om Muddus. Många små sjöar och fortfarande har isen inte riktigt släppt sitt grepp

Efter ett tag börjar det gå nedför och landskapet ner mot Råne älvdal öppnar upp sig. Råneälven är en outbyggd älv som under 80-talet var hotad av utbyggnad, men i sista stund räddades den. Idag är den på väg att etablera sig som en fin laxälv och det tas varje år lax på +10 kg långt upp i älven och den lockar långväga laxflugfiskare som vill uppleva en vild älv, med en vild laxstam i en fantastisk miljö.

Grusvägen mellan Messaure och Nattavaara är väldigt hårdpackad och lättcyklad så vi kan hålla rätt bra fart. Någon kilometer innan byn, viker vi av söderut på en mindre grusväg som tar oss ner mot en annan tvärväg, som går från Murjek och byn Polcirkeln. Det går lite lätt utför och vi passerar snart den lilla byn Koskivaara. Från Koskivaara följer vägen nära Råneälven och fiskeplatserna avlöser varandra. Än är det dock ingen som fiskar; laxfiskepremiären är 1 juni men det är också för höga flöden just nu.

Till i år har jag skaffat riktiga väskor. Tidigare har jag mest "turat" med fatbike, men då jag cyklar fatbike hela vintern på skoter- och hundspannspår, är det skönt att slippa den under barmarksperioden. Sadelväskan är en Revelate Designs Terapin på 14 L och styrväskan en Revelate Designs Pronghorn på 11 L. Ramväskan beställde jag måttsydd från Rogue Panda med rullstängning. Allt sitter som det ska och då jag vandrat rätt mycket tidigare, så har jag ganska mycket lättpackarutrustning som inte fyller upp så mycket volym.

Denna tur har jag dock inte packat superlätt. Planen är att filma lite längs vägen, så jag har en Feyutech-gimbal och en Mavic Air 2. Den senare har precis kommit från Cyberphoto, och är grymt smidig. Äntligen en liten drönare, som både ger bra resultat och inte är alltför stor.

När vi kommer ner till nästa tvärväg, så stannar vi till på bron över älven och beskådar den höga vattenföringen innan vi fortsätter på Hornbergsvägen, som är en mindre skogsväg som mynnar ut strax öster om Mårdsel. Jag har kört den med bil en gång och den brukar inte vara någon höjdare, men nu har man börjat fixa till den men då också öst ut en lös beläggning av makadam och täckmassor som gör den ganska svårcyklad. Jag kör med 35 mm bredd och just här hade jag velat ha något bredare. Vid ett tillfälle när jag filmar med ena handen och håller i styret med andra, skär framhjulet ner och det blir en OTB och skrapsår på knäna, men inget allvarligare.

Vi stannar till vid Muorkafors och flyger lite drönare. Solen börjar närma sig horisonten, men den här tiden så dippar den bara mer precis under, innan den stiger igen. Vi fortsätter till Snaskoselet där jag vet att det finns en öppen stuga och iordningställd eldstad. Vi har tält med oss, men är den ledig ser vi inget självändamål i att sova i tält. Vid Snasko finns förutom en stuga, även en (tandem)-toalett och en vedbastu. Det är egentligen fantastiskt att en sån plats är öppen för vem som helst att använda. Och att den hålls i fint skick. Avståndet till större samhällen är troligen en av förklaringarna.

ArcticBikeLife_20200530_215157.png

Bild: Kojan vid Snaskoselet. Tandemmuggen i bakgrunden

ArcticBikeLife_20200530_233226.png

Bild: Piera eldar vid Snaskoselet


Från Jokkmokk har vi cyklat lite drygt 11 mil, varav största delen på grusvägar av olika beskaffenhet. Antalet bilar vi sett från Messaure kan räknas på en hand och de var alla längs vägen till Nattavaara.

Jag trycker i mig en REAL kebabgryta, men köpte även en bit Jokkmokkskorv som vi grillar. Piera har gurpi med sig. Gurpi betyder ungefär att det är "inlindat" och det är en grov färs på ren med ganska mycket renfett som är inlindad i nätfeta och sedan rökt på suovas-vis. Det är energirikt, håller bra och är galet gott att grilla när man är ute. I norrbottniska temperaturer då man kan hålla det svalt så håller sig såväl gurpi som suovasbiergo (den "vanliga" suovas) minst en vecka, kanske längre beroende på hur väl man kan förvara.

ArcticBikeLife_Drone_Midnight2.png

Bild: Råneälven på väg mot havet. En fin skogsälv med vild lax

Breakfast.png

Bild: Jokkmokkskorv och gurpi till frukost

Jag somnar rätt snabbt och premiärnatten för min nya Pajak-sovsäck är ingen större utmaning. Vi vaknar till klarblå himmel och det känns direkt att det är värme i luften - det är årets första sommardag. Vi käkar upp korven och gurpin, packar ihop och fyller på vatten och börjar rulla vidare. Från Snasko är det knappt två mil ner till den större tvärvägen som går Edefors - Lakaträsk - Mårdsel - Pålkem och slutar vid E10 norr om Överkalix. Det är ganska mycket nedför och skogsvägen går genom en bedårande ganska öppen och torr skog. Öster om oss brusar Råneälven. Den större grusvägen mot Mårdsel är hårdpackad, så de sista kilometrarna in till byn går snabbt.

I Mårdsel har Fredrik Broman och Jonas Gejke öppnat The Outpost. Fredrik driver sedan tidigare Aurora Safari Camp i Sörbyn och Jonas har flyttat upp från Kenya till Sörbyn. På grund av Covid-19 är dock besökarna få just nu. Vi sätter oss på bron, men rätt snart kommer Britta som jobbar för The Outpost och berättar att en kille som är på väg att springa från Stockholm till Kebnekaise snart kommer förbi och snart kom han förbi också med sin springkärra. Max Giovanni Pisano hade startat i Stockholm 24 dagar innan och var vid gott mod. Det var meningen att han skulle bo i Outpost, men det blev en tidigare förläggning och han stannar bara till som hastigast innan han fortsätter upp mot Polcirkeln. Britta bjuder på glass som vi njuter på bron i den varma sommarvärmen innan vi fortsätter.

ArcticBikeLife_Drone_Outpost.png

Bild: The Outpost i Mårdsel

Tanken var från början att vi skulle cykla tillbaka via Messaure, men klockan har blivit rätt mycket och vi båda måste hinna med lite jobb på kvällen, så Piera ringer sin sambo och ber henne möta upp i Vuollerim. Från Mårdsel fortsätter vi en bit i riktning mot Lakaträsk och viker sedan av norrut igen mot Murjek. Nu cyklar vi norrut igen och det är svagt uppför och lite motvind, så vi ligger runt 20-22 km/h. Solen gassar och Piera håller på köra över en huggorm. Vi stannar till i Murjek och fyller på vatten på toaletten i väntsalen i det lilla stationshuset. Murjek är en by som sett sina bästa stunder dock. En gång bodde här närmare femhundra personer och det fanns ett lärarseminarium. Idag är många av husen tomma och förfallna men en gång har det nog varit en fin och charmig liten by.

ArcticBikeLife_20200531_151421.png

Bild: Vattenpåfyllning i Murjek

Från Murjek tar asfalten vid och till Vuollerim är det mest transportsträcka även om vi passar på att "trampa ur" och få lite mjölksyra. Totalt hann vi cykla nästan 20 mil, mestadels på grusvägar i ett fantastiskt område som ligger lite bakom även för Norrbottningar som bor i de större tätorterna. Ett fantastiskt område att utforska på cykel, det finns nästan hur mycket grusväg som helst.

ABL_StoorStalka.png

Bild: Pieras sambo Lotta hämtar upp oss i Vuollerim så vi kapar de sista fem milen

Sammanfattningsvis har det varit en trevlig tur. Det är så lätt att bli hemmablind och inte se allt som finns precis runt hörnet. Hela det här området vi cyklat i är ett eldorado om man gillar grusväg och naturupplevelser. Fantastiska skogar, vilda vattendrag som Råneälven, Aimojokk, Spikälven, Solälven med flera genomkorsar området. Här finns det mesta av landets vilt representerat - det är björntätt och älgrikt. Det finns också ett antal små fina naturreservat som urskogsreservatet Pellokielas med 500 år gamla tallar och väldigt mycket torrved. Längs Råneälven finns också gott om vindskydd och stugor som är iordningsställda främst för fiskare, men som är utmärkta att nyttja för såna här färder också, även om det också är bra att ha tält med. I dessa coronatider har jag själv ställt om från en planerad roadtrip ner mot Frankrike, till att utforska mer hemmavid. Och det är ju faktiskt rätt underbart att kunna nå både fjälltrakter och urskogsregioner som denna inom en dag på cykel!
 

svpe

Aktiv medlem
[RR] Weekend-bikepacking i grusvägseldorado längs Råne Älvdal
Kul att läsa! Tack för att du delar med dig! Finns hundratals mil med fina grusvägar här i Norrbotten.
 

jolov

Aktiv medlem
[RR] Weekend-bikepacking i grusvägseldorado längs Råne Älvdal
Kul!

suttit och kikat lite på kartor över området och tänkt ta mig en tur, mamma är uppvuxen i Messaure.
Kanske ramlar in ett PM med lite frågor framöver! :)
 

jooks

Aktiv medlem
[RR] Weekend-bikepacking i grusvägseldorado längs Råne Älvdal
Tack! Är uppväxt i Boden och Gällivare och har länge tänkt på att cykla i dessa trakter. Det här var fantastiskt inspirerande läsning!
 

heffe

Aktiv medlem
[RR] Weekend-bikepacking i grusvägseldorado längs Råne Älvdal
Fantastiskt! Bra och informativt skrivet.

Tandem-dass alltså, sitter man bakom/framför eller bredvid då? ;)
 

Domestique

Aktiv medlem
[RR] Weekend-bikepacking i grusvägseldorado längs Råne Älvdal
Fantastiskt! Bra och informativt skrivet.

Tandem-dass alltså, sitter man bakom/framför eller bredvid då? ;)

Haha det var vänster-höger-varianten, inte bakom/framför. Upplysningsvis så körde vi dock solo (avgränsat av en viss tids utvädringsperiod), men är man ännu bättre kompisar finns möjligheten! 🥴 😁💩
 

HåkanC

Aktiv medlem
[RR] Weekend-bikepacking i grusvägseldorado längs Råne Älvdal
Även jag instämmer i hyllningskören
Är detta den 1a RRen med drönarbilder?

Finns det skopåsar kvar är det bara att skicka
 

Tbird

Aktiv medlem
[RR] Weekend-bikepacking i grusvägseldorado längs Råne Älvdal
Kul!

suttit och kikat lite på kartor över området och tänkt ta mig en tur, mamma är uppvuxen i Messaure.
Kanske ramlar in ett PM med lite frågor framöver! :)


Efter en lång och bister vårvinter i Jokkmokk med skidföre långt in i maj, anlände äntligen våren den 29 maj, och sommaren den 30 maj. Det var alltså läge att sticka ut på säsongens första korttur för att stilla en del abstinens och prova en del nya inköp.

Söder om Muddus nationalpark finns ett stort område som i öster avgränsas av E10 mellan Gällivare och Överkalix och i väster av Luleåälven. Vi har lite skämtsamt börjat kalla det Gravel Heaven eftersom det i princip bara finns grusvägar ända ner mot Mårdsel-Gunnarsbyvägen. Det finns inte många samhällen. Nattavaara och Murjek är de stora metropolerna. Pålkem, en charmig men lite avsomnad by med en pittoresk vit kyrka och en gammal byggnad som en gång inhyst en konsumbutik som slog igen i början av 70-talet, men skylten sitter fortfarande kvar. I söder angränsar det dock till Bodens kommun och Sörbyn/Gunnarsbyn och Mårdsel där man på senare år haft en ganska expansiv turistisk utveckling. Nära ligger också TreeHotel och Arctic Bath, som lockar filmstjärnor, oljeshejker och andra högprofilgäster. För något år sedan kunde man möta Justin Bieber vandra på grusvägarna runt Harads. Nu är det dock global pandemi, så besökarna är tyvärr få i nuläget.

Visa bilaga 420893
Bild: Precis i början av grusklättringen efter Messaure finns en kallkälla där vi fyller på vatten (och pumpar däck)

Jag och min cykelpolare Piera, som också driver den samiska designbutiken StoorStalka packade för en natt ute och stack iväg fredag eftermiddag från Jokkmokk och cyklade mot Messaure. Fram till Messaure är det asfalt och en av de bästa "träningsvägarna" för LVG i närheten då det är väldigt lite trafik. Vid Messaure börjar sen det roliga; grusvägen som leder till Nattavaara och som inleds med 4,65 km uppför. Inledningsvis ganska brant upp mot 11%, men avslutningen ganska beskedlig. Messaure är ett av vattenkraftens stora projekt. En gång byggdes här upp ett helt litet samhälle med affär, skola, bensinstation, brandstation och bostäder för att härbärgera arbetarna under byggtiden. Idag finns inte många spår kvar. Dammen är monumental men miljön är ganska deprimerande och en påminnelse om de enorma miljöingrepp som en vattenkraftsutbyggnad innebär.

I början av backen finns en kallkälla så vi stannar till och fyller på vatten. Efter den inledande grusklättringen så kommer vi sedan upp på en platå strax söder om Muddus nationalpark. Muddus, som är en del av världsarvet Laponia, är en park med urskogar, myrar och lågfjäll. Våren har äntligen anlänt, men det är fortfarande is på sjöarna. Jag vet inte vilken geologisk process som ligger till grund för det, men här finns också otaliga små sjöar. Det är väldigt speciellt.

Visa bilaga 420892
Bild: Vägen mot Nattavaara strax söder om Muddus. Många små sjöar och fortfarande har isen inte riktigt släppt sitt grepp

Efter ett tag börjar det gå nedför och landskapet ner mot Råne älvdal öppnar upp sig. Råneälven är en outbyggd älv som under 80-talet var hotad av utbyggnad, men i sista stund räddades den. Idag är den på väg att etablera sig som en fin laxälv och det tas varje år lax på +10 kg långt upp i älven och den lockar långväga laxflugfiskare som vill uppleva en vild älv, med en vild laxstam i en fantastisk miljö.

Grusvägen mellan Messaure och Nattavaara är väldigt hårdpackad och lättcyklad så vi kan hålla rätt bra fart. Någon kilometer innan byn, viker vi av söderut på en mindre grusväg som tar oss ner mot en annan tvärväg, som går från Murjek och byn Polcirkeln. Det går lite lätt utför och vi passerar snart den lilla byn Koskivaara. Från Koskivaara följer vägen nära Råneälven och fiskeplatserna avlöser varandra. Än är det dock ingen som fiskar; laxfiskepremiären är 1 juni men det är också för höga flöden just nu.

Till i år har jag skaffat riktiga väskor. Tidigare har jag mest "turat" med fatbike, men då jag cyklar fatbike hela vintern på skoter- och hundspannspår, är det skönt att slippa den under barmarksperioden. Sadelväskan är en Revelate Designs Terapin på 14 L och styrväskan en Revelate Designs Pronghorn på 11 L. Ramväskan beställde jag måttsydd från Rogue Panda med rullstängning. Allt sitter som det ska och då jag vandrat rätt mycket tidigare, så har jag ganska mycket lättpackarutrustning som inte fyller upp så mycket volym.

Denna tur har jag dock inte packat superlätt. Planen är att filma lite längs vägen, så jag har en Feyutech-gimbal och en Mavic Air 2. Den senare har precis kommit från Cyberphoto, och är grymt smidig. Äntligen en liten drönare, som både ger bra resultat och inte är alltför stor.

När vi kommer ner till nästa tvärväg, så stannar vi till på bron över älven och beskådar den höga vattenföringen innan vi fortsätter på Hornbergsvägen, som är en mindre skogsväg som mynnar ut strax öster om Mårdsel. Jag har kört den med bil en gång och den brukar inte vara någon höjdare, men nu har man börjat fixa till den men då också öst ut en lös beläggning av makadam och täckmassor som gör den ganska svårcyklad. Jag kör med 35 mm bredd och just här hade jag velat ha något bredare. Vid ett tillfälle när jag filmar med ena handen och håller i styret med andra, skär framhjulet ner och det blir en OTB och skrapsår på knäna, men inget allvarligare.

Vi stannar till vid Muorkafors och flyger lite drönare. Solen börjar närma sig horisonten, men den här tiden så dippar den bara mer precis under, innan den stiger igen. Vi fortsätter till Snaskoselet där jag vet att det finns en öppen stuga och iordningställd eldstad. Vi har tält med oss, men är den ledig ser vi inget självändamål i att sova i tält. Vid Snasko finns förutom en stuga, även en (tandem)-toalett och en vedbastu. Det är egentligen fantastiskt att en sån plats är öppen för vem som helst att använda. Och att den hålls i fint skick. Avståndet till större samhällen är troligen en av förklaringarna.

Visa bilaga 420896
Bild: Kojan vid Snaskoselet. Tandemmuggen i bakgrunden

Visa bilaga 420901
Bild: Piera eldar vid Snaskoselet


Från Jokkmokk har vi cyklat lite drygt 11 mil, varav största delen på grusvägar av olika beskaffenhet. Antalet bilar vi sett från Messaure kan räknas på en hand och de var alla längs vägen till Nattavaara.

Jag trycker i mig en REAL kebabgryta, men köpte även en bit Jokkmokkskorv som vi grillar. Piera har gurpi med sig. Gurpi betyder ungefär att det är "inlindat" och det är en grov färs på ren med ganska mycket renfett som är inlindad i nätfeta och sedan rökt på suovas-vis. Det är energirikt, håller bra och är galet gott att grilla när man är ute. I norrbottniska temperaturer då man kan hålla det svalt så håller sig såväl gurpi som suovasbiergo (den "vanliga" suovas) minst en vecka, kanske längre beroende på hur väl man kan förvara.

Visa bilaga 420899
Bild: Råneälven på väg mot havet. En fin skogsälv med vild lax

Visa bilaga 420900
Bild: Jokkmokkskorv och gurpi till frukost

Jag somnar rätt snabbt och premiärnatten för min nya Pajak-sovsäck är ingen större utmaning. Vi vaknar till klarblå himmel och det känns direkt att det är värme i luften - det är årets första sommardag. Vi käkar upp korven och gurpin, packar ihop och fyller på vatten och börjar rulla vidare. Från Snasko är det knappt två mil ner till den större tvärvägen som går Edefors - Lakaträsk - Mårdsel - Pålkem och slutar vid E10 norr om Överkalix. Det är ganska mycket nedför och skogsvägen går genom en bedårande ganska öppen och torr skog. Öster om oss brusar Råneälven. Den större grusvägen mot Mårdsel är hårdpackad, så de sista kilometrarna in till byn går snabbt.

I Mårdsel har Fredrik Broman och Jonas Gejke öppnat The Outpost. Fredrik driver sedan tidigare Aurora Safari Camp i Sörbyn och Jonas har flyttat upp från Kenya till Sörbyn. På grund av Covid-19 är dock besökarna få just nu. Vi sätter oss på bron, men rätt snart kommer Britta som jobbar för The Outpost och berättar att en kille som är på väg att springa från Stockholm till Kebnekaise snart kommer förbi och snart kom han förbi också med sin springkärra. Max Giovanni Pisano hade startat i Stockholm 24 dagar innan och var vid gott mod. Det var meningen att han skulle bo i Outpost, men det blev en tidigare förläggning och han stannar bara till som hastigast innan han fortsätter upp mot Polcirkeln. Britta bjuder på glass som vi njuter på bron i den varma sommarvärmen innan vi fortsätter.

Visa bilaga 420897
Bild: The Outpost i Mårdsel

Tanken var från början att vi skulle cykla tillbaka via Messaure, men klockan har blivit rätt mycket och vi båda måste hinna med lite jobb på kvällen, så Piera ringer sin sambo och ber henne möta upp i Vuollerim. Från Mårdsel fortsätter vi en bit i riktning mot Lakaträsk och viker sedan av norrut igen mot Murjek. Nu cyklar vi norrut igen och det är svagt uppför och lite motvind, så vi ligger runt 20-22 km/h. Solen gassar och Piera håller på köra över en huggorm. Vi stannar till i Murjek och fyller på vatten på toaletten i väntsalen i det lilla stationshuset. Murjek är en by som sett sina bästa stunder dock. En gång bodde här närmare femhundra personer och det fanns ett lärarseminarium. Idag är många av husen tomma och förfallna men en gång har det nog varit en fin och charmig liten by.

Visa bilaga 420898
Bild: Vattenpåfyllning i Murjek

Från Murjek tar asfalten vid och till Vuollerim är det mest transportsträcka även om vi passar på att "trampa ur" och få lite mjölksyra. Totalt hann vi cykla nästan 20 mil, mestadels på grusvägar i ett fantastiskt område som ligger lite bakom även för Norrbottningar som bor i de större tätorterna. Ett fantastiskt område att utforska på cykel, det finns nästan hur mycket grusväg som helst.

Visa bilaga 420902
Bild: Pieras sambo Lotta hämtar upp oss i Vuollerim så vi kapar de sista fem milen

Sammanfattningsvis har det varit en trevlig tur. Det är så lätt att bli hemmablind och inte se allt som finns precis runt hörnet. Hela det här området vi cyklat i är ett eldorado om man gillar grusväg och naturupplevelser. Fantastiska skogar, vilda vattendrag som Råneälven, Aimojokk, Spikälven, Solälven med flera genomkorsar området. Här finns det mesta av landets vilt representerat - det är björntätt och älgrikt. Det finns också ett antal små fina naturreservat som urskogsreservatet Pellokielas med 500 år gamla tallar och väldigt mycket torrved. Längs Råneälven finns också gott om vindskydd och stugor som är iordningsställda främst för fiskare, men som är utmärkta att nyttja för såna här färder också, även om det också är bra att ha tält med. I dessa coronatider har jag själv ställt om från en planerad roadtrip ner mot Frankrike, till att utforska mer hemmavid. Och det är ju faktiskt rätt underbart att kunna nå både fjälltrakter och urskogsregioner som denna inom en dag på cykel!

Jag är uppvuxen i Messaure så det är roligt att läsa en skildring från mina "hemmatrakter", har cyklat och åkt rullskidor efter flera av de vägar ni cyklade, min favorit är mellan Messaure och Nattavaara, den vägen var oftast slät som ett salsgolv där hjulen rullade utan det durr som var på alla asfaltvägar i trakten..
Cykelstigen mellan Fatjas / Järta och Messaure går inte av för hackor, den cyklade jag då det begav sig på en 10 vxl Flying Finn med bockstyre och ram växel, då jag inte sprang den istället, det var tider det.
 
Topp