erik h
Aktiv medlem
Sago-cykling och första Eggbeaters-upplevelsen
Söndagen var i min julstressade planering vikt åt cykling och test av de nya Crank Brothers-pedalerna. Eftersom jag köpt dem för att kunna köra i snö så var det inte med besvikelse jag tittade ut klockan 9 och såg en decimeter nysnö och snöoväder. Kompisen Ville (ej ”Vilde Ville”) var lika sugen han så framåt elvatiden kom vi ut på Hellas-stigarna. Hela skogen var som i en saga, eller som de där snöiga jularna förr som eventuellt bara existerat i ens minne, med nedtyngda grenar över stigarna och en känsla av ”pulsa-djup” snö i gläntorna. Och överallt var det vi som ritade de enda spåren i den orörda snön med knarret under våra hjul.
Senaste tidens kyla har fått de djupa vattensamlingarna att frysa på ytan så att det går att cykla över. Oftast. Jag kom två meter ut på ett misstänkt platt parti och plötsligt - ka...kKRACK! och så stod jag där med vatten upp till bromsskivorna och ena foten under ytan. "Nåja, jag har nära hem och det är bara nollgradigt".
Detta var nog precis de elaka förhållanden jag ville ha för pedaltest. Temperaturen höll sig nog mycket nära noll så det blev kanske inte samma pack-is under skorna som vid förra snöturen men jag provade flera gånger att aktivt packa och fylla i med tjocka lager kramsnö under skorna och sedan chansa på var klossarna satt och trycka till. Klick, klick, klick. Varenda gång. Fjäderbågarna bara skär genom snön och rensar bort den.
Äggvisparna är helt enkelt inget annat än imponerande. Jag kände mig otroligt trygg trots att det var första gången i nya pedaler och cykeln bara for hit och dit under mig på alla hala rötter och stenar, tryggare än jag brukar med de annars underbara Time-pedalerna. De är lite segare att komma loss ur.
Jag kör vintertid ett par mycket mjuka Shimano MO35-skor men jag stördes inte alls av att inte ha den stora plattform jag är van vid från 545:orna. Dock kommer man ju inte ifrån att det händer att man behöver köra oiklickad ibland och då är ju små pedaler just små, så är det.
Det som några påpekade tidigare, att man kan slå sloss sig när man dunkar i stenar pga att fjädrarna sitter i par, märkte jag inte av. Men så dängde jag inte i något rejält heller idag.
Rundan blev till sist lite väl lång, över 2½ timme där vi var genomvåta under de sista två timmarna och lagom vilse tog en extremt lång och korkad väg hem när vi båda hade tunnelseende och mest värme, torra kläder och mat i tankarna. Men det var lätt värt det. Sago-cykling är värt det mesta.
Senaste tidens kyla har fått de djupa vattensamlingarna att frysa på ytan så att det går att cykla över. Oftast. Jag kom två meter ut på ett misstänkt platt parti och plötsligt - ka...kKRACK! och så stod jag där med vatten upp till bromsskivorna och ena foten under ytan. "Nåja, jag har nära hem och det är bara nollgradigt".
Detta var nog precis de elaka förhållanden jag ville ha för pedaltest. Temperaturen höll sig nog mycket nära noll så det blev kanske inte samma pack-is under skorna som vid förra snöturen men jag provade flera gånger att aktivt packa och fylla i med tjocka lager kramsnö under skorna och sedan chansa på var klossarna satt och trycka till. Klick, klick, klick. Varenda gång. Fjäderbågarna bara skär genom snön och rensar bort den.
Äggvisparna är helt enkelt inget annat än imponerande. Jag kände mig otroligt trygg trots att det var första gången i nya pedaler och cykeln bara for hit och dit under mig på alla hala rötter och stenar, tryggare än jag brukar med de annars underbara Time-pedalerna. De är lite segare att komma loss ur.
Jag kör vintertid ett par mycket mjuka Shimano MO35-skor men jag stördes inte alls av att inte ha den stora plattform jag är van vid från 545:orna. Dock kommer man ju inte ifrån att det händer att man behöver köra oiklickad ibland och då är ju små pedaler just små, så är det.
Det som några påpekade tidigare, att man kan slå sloss sig när man dunkar i stenar pga att fjädrarna sitter i par, märkte jag inte av. Men så dängde jag inte i något rejält heller idag.
Rundan blev till sist lite väl lång, över 2½ timme där vi var genomvåta under de sista två timmarna och lagom vilse tog en extremt lång och korkad väg hem när vi båda hade tunnelseende och mest värme, torra kläder och mat i tankarna. Men det var lätt värt det. Sago-cykling är värt det mesta.
