For fram som en oljad räv gåendes på tistlar på en lite bredare stig omgivet av högt gräs, såg något avlågt komma farande någon halvmeter framför cykeln som uppenbarligen inte var där tidigare. Tydligen insåg hjärnan att det var dåligt att köra över något sånt, så det blev ett bunnyhopp. Sjukt att man kan få sån reaktionstid. Kul att reptilhjärnan ännu kan reagera, i hoppet lyckades jag bränna in en tillräcklig bild i skallen för att identifiera den som en ~1m snok. Till reptilhjärnans försvar så var det inte direkt första gången den råkat ut för samma situation dock, så den vet nog hur den ska reagera. Tror det var på roslagsleden faktiskt.
Utöver det är det ju dom klassiska incidenterna med kaniner, rävar, grävlingar, katter och rådjur som får för sig att det bästa sättet att passera en stig är att springa allt dom kan precis innan en inte ont anande cyklist susar förbi.
Dom värsta 'livsformerna' är dock helt vanligt folk. Är det någon annan här som njuter av att cykla riktigt nära dom som går på cykelbanor för att skrämma upp dom lite extra? Av någon konstig anledning är det rätt skoj att höra dom skrika i förvåning/rädsla/panik. Sladda om dom är också effektivt, svårigheten är att få det att verka helt okontrollerat...