Dag 5: Jag vaknade vid 07.30 och packade ihop så tyst och snabbt som möjligt. Ingen kaffe eller frukost på plats. Kände märkligt nog att jag hade fått ganska bra sömn och kände mig till en början pigg och glad. Men hälarna skrek när jag trampade iväg, och de skulle skrika hela vägen till mål. Varje pedaltramp orsakade smärta och det skulle förbi så hela vägen till slutet.
Den här morgonen var den värsta jag haft. Jag kom ingenstans. Det fanns ingenting. Jag la mig en stund på en parkbänk utefter vägen och svor för mig själv. I nästa by finns en butik, där kan jag passa på att dricka frukost och äta kaffe. Men butiken i Tun var stängd. Jag var mest glad över en picnic-bänk, där jag dukade upp en bankett. Det skulle bli gröt spikad med ögonblick-choklad, en bit salami, och en stor kopp kaffe.
Kopplade ihop brännaren och nya tuben gasol. Den fungerade ju för fan inte heller! Kollar status på brännaren, dem ser inte trasig ut eller någonting. Provar igen, och det funkar inte. Suck. Okej, ingen lyxgröt. Åter igen blir det snabbkaffe med kallt vatten, men jag spikar med två paket choklad för att göra det drickbart och ge mig lite kolhydrater. Sparar ett paket gifflar som färdkost. Upptäckte att sadeln hade arbetat sig bakåt under resan, jag hade ju upp emot 4 kg som flöngde runt i sadelväskan så det kanske man förstår. Men jag tror jag får dra hårdare än "max 12 Nm" i fortsättningen.
Jag måste erkänna att jag inte njöt mer än ett par ögonblick av den sista dagen. Senor i benen och ömma punkter på fötterna värkte ganska kraftigt, och när jag försökte avlasta så överbelastade jag händerna i stället. Allt var dock inte dåligt! Jag passerade en hel del fina ställen. Någonstans efter Tun mötte jag en tjej som hade tempopinnar, och resten av dagen drömde jag om hur skönt det vore att lägga sig ner på cykeln. Det kom ett par backar som verkligen överraskade mig, i bägge fallen kom jag ur en kurva och stod plötsligt nästan stilla i en backe. De var nog bland de brantaste på hela vägen, och en av dem var dessutom en ganska dålig grusväg. Kul omväxling från landsvägen ändå!
I Vänersborg blev det en toast med alkoholfri cider följt av två koppar kaffe och blåbärspaj medans mobil och powerbank laddades. Svängde in på Coop och köpte mat jag kunde äta utan gaskök också.
Trampade vidare mot Uddevalla. Otroligt tråkig väg, inget att rapportera annat än att jag hade noll styrka och energi. När jag till slut nådde fram tog jag en stor tallrik på ett falafel-hak och lyssnade på historier från bordet brevid. Nu var det nära Lysekil så det var bara att leta efter någonstans att spendera helgen. Stationen där jag ska vara de närmsta veckorna är
visst obemannad fram tills på måndag.
Hittade ett ställe, en camping, lite utanför Lysekil. Glad över att spara in några kilometer cykling och minska risken för att mina vader ska explodera cyklar jag vidare mot slutmålet. Ju närmare jag kommer desto starkare blir motvinden. Kändes som en timmes långt ramptest. Sjukt långsamt går det, cyklar på lägsta växeln så fort det inte går nedförs.
Efter 124 km når jag målet. Som belöning upptäcker jag att brännaren helt plötsligt funkar, och jag får en varm måltid till middag.
Sammanfattar resan med Strava som ger 696 km och 35 timmars cykling, totalt gick det 4 dagar och 6 timmar från Gnesta till Lysekil, alltså 102 timmar. Cyklade bara en tredjedel av tiden på resan!