Söker en galen fatbiker och bikerafter :)

[Yonna]

Och 1 minut senare är vi nästan uppe på toppen, snabbt som fan :)

Det blåser mycket så vi sitter inne och fika lite.

 

[Sambal Oelek]

Vilken bild! Den med röd stuga, två fatbikes och episk utsikt! Ja... så var det måndag imorgon också :)

 

[Yonna]

Vilken bild! Den med röd stuga, två fatbikes och episk utsikt! Ja... så var det måndag imorgon också :)

Jo, det är vackert här :)

Ska försöka svara och skriva lite mer RR idag för det är nu en vilodag.
Kan iaf berätta att inatt föll den första snön här, okej det var inte riktig snö men ändå vit och lite fluffigt. Inte nåt man blir glad av, tur att det försvann snabbt för vintern får vänta lite.

Ni får hälsningar från fria norska kor; de skiter mycket, är inte alls rädda och vill gärna slicka på fatbikes.

Och på mig.

Kan också berätta att jag har mördat många tjocka svarta sniglar och några stackars paddor. Inte lätt att undvika dem när dem hoppar rakt framför fetta däck.

Den här paddan (jo nu behövs ett förstoringsglas) hade iaf tur att Martin såg honom innan vi skulle mosa honom. Dem ser ju lite ut som fårskit, tyvärr kan dem hoppa helt plötsligt.

 

[ForesterGuy]

Hur är det nu...grodor hoppar, paddor kryper?

 

[Yonna]

Hur är det nu...grodor hoppar, paddor kryper?

Då har jag mördat både paddor och grodor.

Inte lätt att se om det var en groda eller en padda.

Den här lilla vän hoppade iaf ..

.. och den här kröp och mumsade på nån död mask eller nåt:

 

[Yonna]

Ska försöka svara lite, plus posta några jätte inspirerande bilder :D

Nä, nu tänker vi positivt... även om ena vill ge bort en handgranat i förlovningspresent ?

:)

för övrigt kanske endera i denna lyckliga tråd snarkar illa, har oöverstigliga hookups på maten eller bara råkar ha fel endorfiner. och då blir det ju tyvärr snart omstart..

Nejneji, inte så negativ. Martin snarkar inte; matavtalet är helt klart (han lagar och jag äter) och vi har ingen tid för fel endorfiner för vi ska ju fatcykla, det äter alll energi vi har haha. Och OM vi skulle ändå får ett liiitet problem då har vi ju alltid farbror Happy som omedelbart kommer med goda råd och tips, eller hur?

2019 är tydligen året det händer - först dyker det upp positiva nyheter i geologens långkörartråd och nu verkar yonna ha hittat en fatbikekompis. :-)

Hoppas med hel mitt hjärta att Stuvarn klarar sig! Han är en mycket imponerade och stark person. Känns lite fel att ha det kul och skriver oviktig snack om fatbikes och fjäll medan han kämpar för sitt liv.

[..] Och jag tror inte han skulle bli gladare av att fina trådar som denna tog en paus medan han kämpar på sjukhuset. Men, jag förstår din känsla och kan känna detsamma ibland när jag varit inne och läst i hans tråd.

Jo, det är sant. Vi får skriva mer glada trådar och postar mer fina bilder!

 

[Yonna]

... Ska fråga om han vill ;)

..., annars blir min blivande fiance ledsen ;)

Jag kommer inte ihåg att jag hunnit svara på den frågan, konstig, vad? :) Hmmm ... jag tänker helt plötslig att kanske vore det bättre att gå och cykla Kungsleden än Norska fjäll, det är ju antagligen kul att göra med en fatbike vad hörde jag ... vad tror du? :-P

Haha! Fegis du Martin!

Okej då, då får vi se vem flyr som först. :-P

Martin kan nu inte svara med sin gammalgubbemobil så jag kan babbla/skvallra så mycket jag vill just nu :)

Jag respekterar förstås att han inte vill förlova sig mennnnnn jag mötte två nyfikna norska damer i fjäll innan jag mötte honom och dem frågade vad jag gjorde där med den tjocka motorcykeln utan motor, om jag var alldeles ensam och ännu mer sådana frågor. Så jag berättade (för kvinnor vill gärna höra detta) att jag skulle träffa en kompis på andra sidan av bergen.
'Jaså, du cyklar alltså från Sverige 1000km för att träffa en kompis i Norge??'
'Nää, han bor också i Sverige'
'Varför träffas ni då inte där??'
'Jo, det är en bra fråga. Men uhmm, egentligen har vi aldrig sett varandra.'
'Vadå, du menar att du har en blinddate?? Vad romantisk! Var ska ni träffas? I en restaurang och då till bio?'
'Nää, vi ska cykla och tälta två veckor i fjäll. Det är alltså en fatdate.'
'Fatdate?'
'Jo, en fatträff, han har också en fatbike och två veckor med sådana tjockisar i fjäll då är vi varje kväll för trött blött hungrig kallt och sur för romantik.'
'...'
'Men han är mycket trevligt.'
'Var träffade ni, på en datingsite?'
'På Happyride, ett svenskt forum.'
'Happydate?'
'Nej happyride, ett cykelforum. Jag frågade om det var nån som ville följa med till Kaspiska havet.'
'Vaaa?? På en sån tjock cykel till Kaspiska sjön???'
'Och en liten båt, så då går det snabbare för det är nedströms till Kaspiska havet.'
'En bååååt...??'
'Jo, en uppblåsbar raft med konceptet: cykeln bär båten och båten bär cykeln. Det gjorde vikingar också med deras vargskep, men då utan cykel förstås.'
'...'
'Jag fick båten från Happy så därför heter båten Happyraft, eller egentligen Happyeverafter, alltså Happyeverrrrrrafter, om ni förstår ..'
Men det var tydligt att de trodde att jag hade för mycket fantasi och att de hade nog av mitt konstiga snack. Så de sa snabbt 'God tur, hoppas du får vackert väder!' och vandrade snabbt vidare, ivrigt viftande med deras vandringskäppar.
Så nästa gång säger jag att Martin är min fästman, mycket lättare att förklara, eller hur?

 

[Azog]

Underbar historia :D

 

[Yonna]

+1 på alla grattis!

Fast jag får säga att jag hoppas att tråden fortsätter leva, alternativt får en efterföljare, för jag gillar verkligen alla berättelser och bilder från äventyr ute i mer eller mindre ödsliga ställen.

Och +1 på det här, snälla fortsätt inspirera oss. Jag väntar med spänning på första delen (och sen fortsättningen) av RR-en från Vikingaledsturen.

Tack för snälla ord :)

Svaret och bilderna som kommer nu skrev jag innan jag mötte Martin men kunde inte posta för hade ingen bra täckning. Men äsch, ska posta ändå för det är kanske lite inspiration eller nåt (nej, det är det inte alls hihi):

Tyvärr ingen bra inspiration just nu för de sista dagarna var inte riktig kul. Pushade många timmar den jävlatunga fatbiken upp och upp och upp, till 1400hm. Vägen var skit, en liten grusväg men då utan grus och i stället tjock lera och många djupa spår. För att göra det ännu mer till ett kul fatäventyr regnade det mycket så den branta vägen var ett vattenfall. Enda roliga var att jag var helt ensam så jag slapp vafan-va-gör-du-här-frågor. Var inte heller trafik för det var förbjuden för motorfordon och ingen är så dum att pusha en cykel 1400m upp på en så branta väg. Och som tur fanns på båda sidor av vägen också stora hallon, så när jag nådde äntligen bergs topp var jag några kilo tyngre med goda vitaminer.

Men högt upp i den där fjällen var det bara sumpmark och fårskit så kunde inte hitta ett lämpligt tältplats. Jag sjönk till knän bort i kärret, och det bara regnade och regnade. Så det var nästan mörkt innan jag slängde tältet på fårskit, svampar och stora sten. Tur att man är då jättetrött så jag sov som en stock.

Nästa dag var lite samma happy dag, men sista sträckan var nedåt på asfalt och då körde fattien 70.9 km/t. Mitt rekord. Tyvärr vågade jag inte fortare för det fanns ju får och kor med på vägen. Och hjälmen flyttade hela tiden bakåt på huvudet så då måste jag ta en hand av styret för att trycka hjälmen bättre och det kändes inte så roligt när man flyger så fort. Tog förstås en bild på mitt rekord som bevis:

Jo, en dåligt bild men jag var helt frusen.

Mer fanns det inte att berätta, det är mycket pushbiking på omöjliga steniga vandringsleder och mycket vind, sol, regn och många små och stora bäckar, älvar och forsar. Bra för då finns det alltid dricksvatten:

Och om man har tur hittar man ett litet hus, vackert gjort av ivriga små djur.

Men framförallt finns där får och kor här. Och deras skit förstås.

De skiter mer än min skostorlek ..

.. och små bruna flugor älskar skiten. De älskar även mina strumpor, konstigt nog haha.

Vissa kor är nyfikna ..

.. och vill provsmaka på fattien.

Men det finns också kor som jag inte riktig lita på, och de kan vara jättesnabbt.

De ligger ofta lugn vid en stuga men när jag superförsiktig närmar stugan (yes! fikapaus) då kan det hända att de plötsligt hoppar upp och blänga arg på fattien och mig.

Vill inte gärna bråka med dem för deras horn har samma brett som fattien är långt, så det betyder för varje horn ett hjul och då flyger fattien i luften.

Får är lättare att bråka med, men ofta står dem vid det enda fikabordet som finns och vägrar flytta sig.

Hittade också en gång en får som kände sig helt ensam, så hon följde med några pushfatcyklingmil.

Hon var inte alls blyg och tyckte om selfies.

När vi hittade vägen igen plus några får, bläääätte hon ett sista farväl till fattien, och det var snällt :)

 

[ForesterGuy]

Hur var det nu, getter hoppar, får kryper? ?

 

[Yonna]

Fick några frågor om packning Martin/jag har med oss, så jag svarar i den här tråden för då kan jag också bifoga några bilder :)

Vad Martin har med sig kan han förstås berätta bättre än jag men förmodligen är det liiite mer än vad jag har.

Jo, det undrar jag också: hur fan tar han det med sig på sin stackars fattie?

Hans tält är bara litet större, men ändå lite mer packvolym/vikt (men om mitt tält skulle dö (inte konstigt efter 6år) då tror jag att jag vill ha samma tält som han).

Men jag har två tält med mig, alltså ett tält plus en tarp.

Han har däremot superviktiga prylar med sig som jag inte har.

Och den här prylen är jättekul tycker jag (men jag behövs förstås inte för jag är allllldrig vilse). Ska zooooma in lite så ni ser bättre vad det är för nåt:

Alltså en coool kompass :)

Däcken är också större och tyngre.

Men det är bara bra när man kör på så här 'vägar'.

Mina JJ däck är förresten inte alls bra för fjäll, det är helt klart, tyvärr ..

Så Martin har förmodligen några kilo mer på cykeln :)

Och därför får jag alllltid vänta på honom ;) Den här lilla pricken nånstans i fjällen är Martin som försöker fatcykla upp medan jag väntar ;) Men han är kanonbra på detta, otroligt duktig och stark!

 

[Yonna]

Fick några frågor om packning Martin/jag har med oss, så jag svarar i den här tråden för då kan jag också bifoga några bilder :)

Men svaret var inte komplett. Frågorna var egentligen vad jag (och Martin) har med oss, hur många byxor, vilka verktyg os. Men ska svara en annan gång, har nu ingen lust att tänka på detta.

Vill bara uppdata tråden nu.
Det var ett dum beslut att vänta 8 dagar på Martin i fjällen. Jag förbrukade mycket energi där, det är ju inte lätt att cykla, pusha och tälta i fjäll, framförallt inte efter några veckor fatcyklingen dit. Och efter 8 dagar skulle det vara september (minusgrader och kanske snö) och min plan var egentligen att jag då hade cyklat Mjölkevegen och Rallarvegen så att jag var i den varmare syddelen och kusten av Norge.
Men okej, jag ville gärna träffas Martin så jag väntade i Rondane- och Dovrefjäll. Med sommarskor som är inte riktig lämpligt för fjäll (halkig, ingen bra grep, ingen stöd för anklar och framförallt alltid blöt/kallt); med en sommarsovsäck (jävla kallt när det fryser så jag sov ofta dåligt, nästan frös ihjäl ibland); med JumboJim däck som har dåligt grepp i fjäll så cykeln gled ofta bort; men framförallt var jag trött, mycket trött. Hade inte ätit ordentligt sedan en månad eller nåt, inte heller vilat en enda dag och också fatbiken var trött. Bromsbelägg var nästan bort och slitna (inte alls roligt i fjäll) och det gick bara att växla när jag sparkade hårt på framväxeln, som var inte heller roligt för kedjan kunde då plötsligt fastna så då stod cykeln abrupt still och flög jag från cykeln.
Dessutom var Martin frisk och fräsch, mycket starkare, hans fattie har riktiga fjälldäck och mer växlar så han orkade cykla upp var jag fick pusha. Och när jag ramlade en gång, inte så farligt men ändå gjorde det ont, bestämde jag att det var nog. Jag behövde vila innan jag skulle bryta min nacke. Så jag skulle cykla till en lite camping, försöka äta mig fet och runt igen och framförallt vila två hela dagar. Martin skulle cykla i fjäll vidare och då skulle vi nånstans möta igen för jag kunde ju alltid cykla på asfalt till honom.

Att cykla till campingen gick nästan inte, jag hade ramlat på vänstersidan av kroppen (tur att jag hade hjälm på) och knä, axel och framförallt höft gjorde ont. Kunde inte sova några dagar på vänstersidan för det brann som fan. Men hade också tur för när jag cyklade in i den supermini campingen och pratade med ägaren om priset för ett tältplats, tyckte hon att det var för kallt att tälta.
"Det ska frysa, minus 3 grader, du behöver visst en stuga."
"Vad kostar en stuga?"
"400kr"
"Jösses, det har jag inte, jag är bara en fattig cyklist."
"Okej då, 300"
"Nej förlåt, det är för mycket för jag behöver vila minst två nätter."
"250 då?"
"Nej tack, du är mycket snäll, men det går bra i mitt tält."
Jo, jag är inte bara fattig men också dum och envis. Men kvinnan väntade på mig att jag skulle kliva av cykeln och följa med inne i receptionen. Men jag kunde inte stå på vänsterben så det var lite problematiskt att kliva av så jag stönade som en gammal tant och då ramlade jag helt dum bredvid cykeln. Kvinnan ropade omedelbart och mycket högt sin man och när mannen kom ville hon att han skulle bära mig till stugan! Jösses vad hemskt, så jag vägrade bestämt, använde fattien som rollator och sa att allt gick bra men att jag var bara liiite trött. Och då bestämde kvinnan att jag fick stugan för samma pris som ett tält (100kr) så det var mycket snällt :)

Stugan var varmt, hade kök, fyra säng och dessutom fanns ett extra kök som hade golvvärme, diskmaskin, tv och allt de där lyxiga grejer som en cooolfatbiker inte behövs men jag var ju en fatrollatortant så det var mycket fint. Det var en gäst till på campingen, en tysk kille som tyckte jag behövde riktigt mat så han kokade soppa som enligt honom bara LCHFkockar kan med "only vegetables and meat, really meat, really fat meat, FAT FAT meat" och varje gång han sa det tittade han på mina magra blåa ben och armar.
Men soppan var mycket god och jag sov två dagar härligt varm så livet kändes lite bättre igen. Men varje morgon var det vit ute (snö och frost) och jag insåg att cykla i fjäll var det dummaste jag kunde göra. Dessutom längtade jag till varm, torr, svensk skog full med snälla troll, så jo, då började jag cykla till Sverige igen. Och åkte även tåg, mycket fint som fatrollatortant.

Så har lärt mig lite mer om migsjälv och fatcykling i norska fjäll, inte riktigt kul att veta men det kan vara smart när jag ska cykla dit igen :)

Martin är förmodligen fortfarande i fjäll, hoppas det går bra för hans mobil är nästan tom så han kan inte svara. Känns inte så roligt att inte veta om det går bra, men okej .. nu vet jag hur det är :)

 

[Berk]

Oj, vilken antiklimax! Hoppas att allt är bra med dig!

Norge är tufft och dom som bor där också. Alla gånger vi har varit där har haft vi haft tur med vädret (och körde ingen fattie).

 

[ForesterGuy]

Det får bli skotska högländerna nästa gång.

 

[Yonna]

Det får bli skotska högländerna nästa gång.

Jo, det ser mycket lättare ut! Tur att jag behöver inte ha en kilt för det skulle inte gå på en fattie :)

Oj, vilken antiklimax! Hoppas att allt är bra med dig!

Norge är tufft och dom som bor där också. Alla gånger vi har varit där har haft vi haft tur med vädret (och körde ingen fattie).

Yep, norska fjäll är inte alls lätt, framförallt inte med en fulllastat fattie haha.
Men har cyklat några veckor i fjäll, har träffats Martin (jättekul!), tog tusentals vackra bilder, lärde känna några nya cykelkompisar, har lärt mig lite mer om fatfjällbiking (trodde jag visste redan allt men så är det ju inte), har fått en mysig tarp som ska följa med på nya fatbikeäventyr, har fått en jättebra kondition (okej, nu är jag trött men det är inte så konstigt efter 6 veckor) och sist men inte minst: jag lever fortfarande ;)

Det är bara att varje gång när man ramlar från en fattie/mtb då försvinner nåt, nåt som är svårt att komma tillbaka, iaf hos mig. Jag vågar alltmer mindre och det känns bra förstås men också lite dum och osäker. Svårt att förklara med min konstiga svenska.
Vet inte så bra hur jag ska övervinna den lilla rädslan, hur jag ska hoppa utan rädsla och självsäker igen på cykeln efter jag har ramlat, och då köra på de jävla stora stenarna nedförsbacke igen. Det är så lätt att ramla, kan göra så ont och kan ha stora konsekvenser när man är ensam i fjäll eller skog. Jo, jag blir alltmer en fegis på en fattie ..

Men det går bra med mig igen, har bara lite nog av cykling men det känns alltid så efter en långresa på fatbiken. En fatbikemil är inte alls samma som en tourcykelmil, det är iaf helt klart :)
Kunde bara inte hjälpa några får som behövde min hjälp. Cyklade på asfalt, såg ett varning 9% brantlutning skylt, stannade för att kolla om det gick att justera lite mer fatties slitna frambroms så att det gick att bromsa för det kändes inte så roligt att cykla 70.9km/t utan bromsar .. då jag hörde plötsligt en får ropa, och hon lät mycket ledsen.

Och i fjärran såg jag en liten figur står på vägen, inte så smart för det fanns lastbilar, mörka tunnlar och fatbikers utan bromsar på vägen.

Så jag ropade tillbaka "hej du snälla du, jag är här, en fatbiker utan broms så bäst att akta dig!" Men fåren var jätteglad när hon hörde mig och språng som en hund till mig medan hon ropade glad bläääää hela tiden.

Och det var tydligt att jag måste följa henne, för hon sprang, hoppade och blääätte som bara en får-som-vill-att-man-ska-följa-henne kan göra.

Så jag sa till henne "vänta lite, jag får först kolla fatties broms annars kör jag på dig" , så hon väntade ..

.. och när jag var färdigt sprang hon snabbt bort och jag hoppade på fattien och cyklade snabbt som fan bakom henne ..

.. till hennes två lamm som stod på andra sidan av vägräcket och inte kunde nå henne.

Oj, vad gör man då? Lastbilar, tunnlar, inga hus och folk, bara en fatbiker med ont i ben och arm. Försökte lyfta fåren men hon var jävlatung och det gick inte med bara en arm. Försökte lära henne att hoppa på fatbiken (som en stege) men hon tyckte inte om det. Cyklade långsamt längs vägräcket med de tre får bakom mig i hoppet att jag hittade ett stort hål, men nej, det var bara en tunnel .. Så jag kunde tyvärr inte hjälpa dem, det går inte att lyfta en tung får när man är en fatrollatortant. Så det var inte så kul :(

 

[Njutförsåkare]

Martin, får jag berätta den oj-så-viktiga-nyheten? :)

Har Martin blivit med fatbike?

Jag är lite osäkert om du kanske tänker en annan Martin, men iaf för min del jo, nästan ett år sedan. Och jo, inspirerad av den här tråden självklart. Jag trodde att en konstig cykel till kan inte vara fel och det funkade bra. Finns någonstans ett par sidor uppåt mina bilder från Jämtlandska fjällen. Jättekul med en cykel man kan cykla fjällen tvärs (nästan) vart som helst. :-)

Martin/mb5 ska på inget sätt ta mitt inlägg seriöst, snälla. För jag har (naivt?) alltid sett tråden som ett sätt för en extremt driven och motiverad cyklist att få kontakt med någon att dela sina äventyr och upplevelser med. Om de inblandade sedan vill dela andra upplevelser än cykelrelaterade är inget jag fäster någon vikt vid. Vilket kan få mig att agera en smula obstinat när det börjar hintas om romantik. Men oavsett på vilka plan och sätt ni finner nöje av varandras sällskap önskar jag att ni fortsätter att finna de nöjena under lång tid framöver. Speciellt om det fortsätter att generera inlägg här från Yonna. Om cykling...

 

[kais01]

ja höjdmeter kostar på. särskilt om man vill ligga på topp. och det verkade du ha gjort yonna när du lämnade martin bakom dig i backarna.

om man sedan cyklar nedför i 70+ kmh är man nog inte särskilt feg:)

en sak som kan göra att framfarten känns tryggare är att prova en kortare styrstam? ger bättre kraft i styrningen och mindre otb-känsla.

 

[Cykelmarodören]

Jag skulle ba vält över fåret :D

 

[mb5]

Martin kan nu inte svara med sin gammalgubbemobil så jag kan babbla/skvallra så mycket jag vill just nu :)

Det är ingen gammalgubbemobil utan en riktig hederlig Symbian Nokia som kan (nästan :) ) allt (och 240x320 pixel måste räcka för alla, eller hur?)! :-D Dock är jag ingen bra onlinereporter hursom, så ska försöka nu istället.

en sak som kan göra att framfarten känns tryggare är att prova en kortare styrstam? ger bättre kraft i styrningen och mindre otb-känsla.

Just det! Jag visste inte ens hur korrekt, modern och framgångsrik geometri har min cykel. Det behövdes lite anpassningar så att styrväskan ligger och slits inte direkt mot headtube, men nu är det klart varför gick det så bra utåt för min del ... eller hur? :)

Dessutom är min styret ungefär dubbelt så bredd som Yonnas (känns så åtminstone), vet inte hur pas viktig eller korrekt är det, men det känns som en lämplig hävarm att manövrera tunglastad cykeln.

Det var ett dum beslut att vänta 8 dagar på Martin i fjällen. Jag förbrukade mycket energi där, det är ju inte lätt att cykla, pusha och tälta i fjäll, framförallt inte efter några veckor fatcyklingen dit. Och efter 8 dagar skulle det vara september (minusgrader och kanske snö) och min plan var egentligen att jag då hade cyklat Mjölkevegen och Rallarvegen så att jag var i den varmare syddelen och kusten av Norge.
Men okej, jag ville gärna träffas Martin så jag väntade i Rondane- och Dovrefjäll. Med sommarskor som är inte riktig lämpligt för fjäll (halkig, ingen bra grep, ingen stöd för anklar och framförallt alltid blöt/kallt); med en sommarsovsäck (jävla kallt när det fryser så jag sov ofta dåligt, nästan frös ihjäl ibland); med JumboJim däck som har dåligt grepp i fjäll så cykeln gled ofta bort; men framförallt var jag trött, mycket trött. Hade inte ätit ordentligt sedan en månad eller nåt, inte heller vilat en enda dag och också fatbiken var trött. Bromsbelägg var nästan bort och slitna (inte alls roligt i fjäll) och det gick bara att växla när jag sparkade hårt på framväxeln, som var inte heller roligt för kedjan kunde då plötsligt fastna så då stod cykeln abrupt still och flög jag från cykeln.

Jo, det var äntligen ett bra tillfälle att försvinna från kontoret för min del och ta sig någonstans i vildmarken för en stund. Jag hade inga specifika planer, frågade bara Yonna om hon är nånstans ute och vill ha en sällskap kanske ... Norge lät intressant, så varför inte dit. Det blev lite kortvarigt sammancykling som det blev, men trevlig ändå. Och jag skamlöst snodde Yonnas idé att cykla Mjölkevegen och Rallarvegen :-) så det försatte med en ensam cykeltur med mer uppåt och utåt än framåt.

Det syns helt klart att Yonnas cykel var mycket trött ...

... och farligt med slitna bromsar ...

Ändå blev det en rutt över ungefär den högsta punkten i närheten med fina stigar ...

... mer spännande stigar ...

... och stora stenar ...

... upp under toppen där cyklar nästan försvann i landskapet

Sedan var min cykel ensam igen

så det ligger på mig att posta några fina Norgecyklingbilder nu, gissar jag ... De kommer snart i nästa inlägget.

 

[mb5]

Mjölkevegen då. En lättcyklad rutt, mest fina grusvägar och broar, så man behöver inte heller vada

Då ska man göra det mer omväxlande (100% avsiktligt självklart :-D ) t.ex. med stigar, som syns bättre på kartan än i terräng

och som leder till en fin bro över en hög skarva

Såna ställe skulle vara synd att missa, eller?

God Jul .... ?? Hmmmmm, hur lång söv jag egentligen? :-D

Vilket fint vitt landskap att vakna i:

Snart kom solen igen och bara bergstoppar som var vita kvar:

Vad snyggt, det är inget fel att cykla Norge i sensommar tror jag.

Vid Bygdin försätter Mjölkevegen längs asfaltvägen, men det finns stigar rund Bygdin sjön, som ser ut som en mer spännande alternativ. Tanken var att på nåt sätt cykla, pushcykla och kånka cykeln till Tyinholmen. Eller försöka så åtminstone.

Redan några hundrameter från parkering får man visa hur bra är han med att kånka cykeln på ryggen (det syns inte tydligt på bilden, men vajrar försätter ovanpå trappor, så det går inte att bara lifta och ställa cykeln på avsatsen och kliva bakom den):

Sedan kan man cykla dels fina och dels pushbikelämpliga stigar mitt i fjällen

många små bäckar som är bara att cykla igenom

lite mer steniga partier som tjocka däck sväljer ganska fint

Åtminstone så länge tills man tar en sten för mycket sned

Kanske dags att fundera på slanglöst? :-)

Dock det är bara ett små pris för sån fin tältplats, eller?

Nästa dag kom det mycket moln och regn, så ett försök med en riktig fjällcykling avslutades här (inget speciellt farligt väder, men det var lite för många okända faktorer med cykeln jämfört med att vandra till fots kändes så), så bara att stigcykla lite tillbaka och ta en omväg längs vägar. Vilken visade sig vara riktig fint till slut.

 

[mb5]

Längs huvudvägen från Fagernes till Lærdal leder en gamla kungsvägen som är riktigt fin och trevlig att cykla. Man kan undvika E16 helt och i stora utsträckning även andra mindre asfaltvägar. Vägen är markerad som en vandringsled (ingen cykelled), men ändå lättcyklad förutom ett par ställe där vandringsleden försöker undvika vilken som helst asfalt och går i en stenig bergslutning, men det syns ganska klart vart man vill (inte) cykla.

Så det är blandning av grusvägar ...

... gräsvägar ...

... fina lättcyklade stigar ...

... och en fin väg över fjäll ...

Ibland bara liiiiite brant. Men lugnt, det här är nya förbättrad sträckning med bara 25 % lutning, dvs. ingen fara. Stackars hästar som var tvungna att dra lastade vagnar här dock ...

Vägen är bra skyltad, så det är ingen chans att cykla vilse

med fina träbroar

... stenbroar ...

... och fuskstenbroar ...

Kan bara rekommendera om ni vill cykla den här rutten och har inte så bråttom (Lærdalsidan är mycket uppåt, utåt och uppåt igen hela tiden, så det går långsamt även om genomsnittslutningen pekar neråt).

 

[Bikzz]

Kul att läsa, fina bilder ! Blev lite sugen på att prova några norska leder..

 

[Sambal Oelek]

Kul! Bra rapporterat. Mjölkevegen låter ju helintressant. Tack för tipset.

 

[mb5]

Rallarsvegen då. En perfekt ställe om man vill uppleva en Hollandkänsla i Norska fjäll ... typ ... :)

Att göra stämningen perfekt cykllar nästan alla hyrcyklar som är till synes mer eller mindre vanliga billiga stadscyklar (lyckade inte fota dem, bilden uppåt är inte helt representativ som gäller typ av cykeln man ser längs vägen, men illustrerar bra mängden :) ).

Det syns att de tänker på turister från plattare länder som är kanske oerfarna med Norsk terräng, så vägen är skyltad med förklarningskyltar hur är det tänkt att färdas ner (speciellt på dem hyrcyklar gissar jag)

När jag anlände i Flåm på eftermiddagen blev jag bara avskräckt med mängd av folk och allmänt nöjesparkkänslan så att jag bara trampade och trampade iväg. Vilken var troligen ett bra beslut. Även på kvällen var vägen inte alls folktomt och jag vill inte föreställa mig hur dem "nedre" delar kan se ut under dagen (och under högsommaren). Iaf är själva vägen fin. Börjar med typ "en vattenfall -- till ... ok då, jag tittar ... :-)", sedan tar den roliga små branta serpentiner 300m uppåt på en brant bergslutning

och man kan besöka Myrdal

eller svänga rätt och försätta cykla Rallarsvägen över högfjällen. :-)

Här kändes det relativt lugnt (och riktigt mörkt redan), så jag riskerade att tälta och försätta imorgon.

På morgonen var det inga cyklister utan andra nyfikna besökare som önskade god morgon på mig

När se såg att det är bara en människa som klev ut ifrån den konstiga gröna grejen som växte upp över natten, blev de bara mer och och mer nyfikna och jag var lite (ok, ganska mycket) rädd att de trampar sönder cykeln, försöker smaka tält osv, så det var ett snabbt packa-upp-alla-saker-och-jaga-bort-nyfikna-kossorna-samtidigt ... inte lätt att göra när kossorna hade ett tydligt övertag. :) Men det lyckade och jag önskade dem hejdå från andra sidan av bäcken

Vägen är mestadels en lättcyklad grusväg, ibland mer stening eller med ett hål här och där, men den till synes underhålls kontinuerlig (och det tydligen behovs med det turisttrycket ... även här längre i fjällen var det många cyklister och konstig nog alla cyklade i motsatt riktning än jag gjorde ... :-) )

Många fina stenbroar längs vägen

Och allmänt lätt och fint sätt att ta sig upp i fjällen

Ett par slumpmässiga norska bilder till ...

Vägen från Lærdal upp på Aurlandsfjällen är asfalt, men det finns troligen ingen annat cykelbart alternativ och vägen är ganska fin och brant ändå, man far massa tummen upp från bilister :-) och det finns mer att underhålla sig med som att kolla höjdmetrar

(bra att veta, nu är det bara 1200 m kvar), motiverande texter

och mera (fanns även FOOD! målad på asfalten, men det vara bara en missvisande reklam ... jag kollade, men nej, bara tyska turister där, och de var ganska trevliga, så jag kunde inte äta dem :-) ).

Dock efter asfaltmilen saknar man lite pushcykling

och dessutom ska man inte tälta bredvid husbilar, eller?

Det kan vara fint och soligt på Norsk högfjällen med och även starkt cykelbart

med fina vyer

... tills man hamnar på andra sidan av berget där det syns ungefär så här:

Så det var ett tillfälle att testa hur går det med att spänna lastad cykel på ryggen till slut med. Väääl ... det är helt klart att det finns terräng där man uppskattar starkt sån rem lindad rund ramen och över axlar. Om man skulle hamna på såna ställe med en cykel överhuvudtaget är en fråga jag vill inte gå djupare på ... :-) Cykeln är inte den lämpligaste ryggsäcken att gå med i en stenfält för att den är betydligt bredd och hjul tenderar att ta i omkringstående stenar (vilken kan vara riktig o-bra för balansen och hälsan om man är inte försiktigt). Men det går. Finns visa detaljer att förbättra men jag tror att ett lite genomtänkt system för att spänna lastad cykeln på ryggen är nåt att ha om man vill testa såna galna idéer vart går det att ta sig ... :-)

 

[mb5]

Kul att läsa, fina bilder ! Blev lite sugen på att prova några norska leder..

Kul! Bra rapporterat. Mjölkevegen låter ju helintressant. Tack för tipset.

Tack! Jo, Norge är fint och har man lite lämplig utrustning (varm sovsäck och bra regnkläder typ), då behöver det inte vara en högsommar för att vandra där.

Kredit för Mjölkevegen går till Yonna, jag bara skamlöst snodde idéen när hon backade ur. :-) Vill man ha nåt inte helt galen att cykla, då är den mycket fin, tror jag.

Sedan kan man försätta från Gol till Geilo på höger sidan av älven helt utanför huvudvägen och asfalt. Det är även delvis skyltad som officiell cykelled där. Jag är tveksamt om de med lvg cyklar skulle vara för glada ... dock helt OK fin mindre grusväg har man en cykel mer mot MTB. Från Geilo till Haugestöl kom jag inte på annan alternativ än trafikerad asfalt, men överlever man de ungefär 2 mil, är man i starten av Rallarsvegen, bara att cykla vidare ner mot Flåm.

 

[Berk]

Just, Rallarvegen var vägen jag tippade Yonna om. Ser ungefär ut som har hade föreställt mej. Kanske bra att vi bestämde att göra den en annan gång när vi passerade Haugostøl nån juli. Verkar var lämpligt för barn, men kanske tror min son att det är för tråkigt utan sten.

 

[Sambal Oelek]

Rallarvegen har jag cyklat, grymt fint. Är Mjölkevegen i samma klass skulle du säga?

 

[mb5]

Rallarvegen har jag cyklat, grymt fint. Är Mjölkevegen i samma klass skulle du säga?

Mjölkevegen är ingen specifik väg utan sträckning längs olika existerade vägar, så det varierar. Generellt är det bättre "kvalitet" på vägar (breda, hårda, utan många hål osv.) tror jag. Inte lika brant som Vattenhalsen. Det är mest vanliga bilvägar, men oftast bom/betalda, så biltrafiken upplevdes inte värre än på Rallarvegen.

Men jag cyklade bara visa delar. Från Vinstra åkte vi över Ruten som är mycket stenig stig, men Mjölkevegen är tänkt rund och förmodligen lätta (bil)grusvägen. Från Bygdin söderut är det någon mil på asfalt med relativt hög trafik (alternativ är vad jag gjorde, stigar längs sjön, inte alls lätt att cykla, eller ta en båt över Bygdin sjön -- båten vet jag ingenting om, men vägen från Fondsbu till Tyinkrysset var helt ok grusväg när jag åkte där sist. Grusvägen över Slettefjellet bra, bred och hård). Vill man åka mellan Dalsbokrysset och Tyinkrysset (alternativ sträckning), är det gamla kungsvägen jag nämnde ovanför, grus, utan mycket trafik, sista bitar under Tyinkrysset mer stigliknande och ganska branta (ungefär som brantaste bitar av Rallarvegen), typ ojämnt gräs, inte stenigt. Södra halvan till Gol cyklade jag inte.

Iaf möter man inte alls så många cyklister där, åtminstone inte i September. Jag såg bara två på Jotunheimvägen, annars ingen. :)

 

[Sambal Oelek]

ok, tackar, det blir till å fundera lite på den turen

 

[Yonna]

Härliga bilder Martin! Och framförallt din kommentar är härligt att läsa :)

Ska svara imorgon för jag fick omedelbart jobb när jag kom hem igen (lååånga pass) och är lite slut just nu. Men det är härligt att vara hem igen efter 6 veckor fatbiking&tälting. Dusch, tvättmaskin, kylskåpet, köket, wifi, dator, el, braskamin, soffan och katten Jip .. men härligaste är min stora säng. Varm, mjuk och torr, inga stenar och skarpa kottar, inte heller myror, spindlar och sniglar som vill gärna sova varm med i sängen, inga nyfikna får och kor som springer runtom sängen med högt klingande klockor runt halsen, och jättehärligt att det finns inga getter som gärna äter tjocka däck för getter är värst av allt.
Och fint att ha jobb, för fatbiken behöver ett 2meter brett styre, kortare styrstam, nya bromsbelägg, större kassett, ny framväxel, nya däck (JJ är helt slitna), nya kedja (den är också sliten, konstigt nog för den har bara kört 5månader) och jag behöver nya byxor, strumpor (alla strumpor fått små hål tack vare mina blöta sommarskor), behöver också starkare tältpinnar för tarpen och ännu mer små saker för de kommande fatbike äventyren :)

Tack Martin för fina bilder! och tack för ditt sällskap!

 

[velman]

Lite mer förklaring: --> Sovsäck ( i en extra drybag ), tält, liggunderlag, handduk, regnkläder i en drybag under styret. Sen alla små tunga saker som tex verktyg och reservdelar och lagningsgrejor i en framebag. Extra kläder i två Ica plastpåsar i ena bakväskan, kök och prylar osv i packpåsar i den andra. Mat för några dar, uppdelat i två påsar, en vattentät och en som inte behöver vara tät ..
Raften på pakethållaren, och en extra vattentät rygga, - mest för extra grejor som man kan behöva ta med, remmar, pumpsäck, osv ! Och som dagsturspackning i raften, grejor man behöver komma åt.

Har vält 2 ggr och hamnat i vattnet. Allt funkade trots det väldigt bra, Altura bakväskorna höll tätt, Ortlieb framebag också, styrrullen läckte lite, men hade sovsäcken i en extra drybag så inga problem.

Enjoy !!

Du glömde: Styrlinda för ett helt TDF-stall.

Kul tråd att följa, fortsätt posta!

 

[Yonna]

Kul tråd att följa, fortsätt posta!

Tack :)

Jag försöker svara och posta några bilder men det är inte lätt när man antingen cyklar, tältar eller jobbar. Tur att Martin fatvandrade in i tråden då slipper ni mina tråkiga kor, får och stenbrobilder för dem kan jag nu inte posta efter Martins vackra bilder ;)

Kollade cykeln lite bättre just nu och tror den behöver också nya bar-ends, vevlager, vevarm (den ser också bedrövligt ut, ingen under att dem frågar om jag använder den som hammare) och också sadeln har haft sin bästa tid. Det går snabbt, tror den är bara två år gammal. Inte alls roligt för den sitter jättebra och var inte billigt (slr lady flow) så vill gärna ha samma tillbaka. Så egentligen behöver fattien nästan allt ny (utan hjulen), hoppas att ramen är iaf fortfarande bra, den får ju också mycket stryk.
Jo, fatbiking i alla väder är inte billigt, bäst att leta efter nån annan hobby/liv.

Och nu får jag förstås svara och skicka några bilder men de kommer senare. Ska först kolla Happy, kanske jag har missat spännande och intressanta trådar och det skulle ju vara tråkigt.

 

[Berk]

Din fatbiking är jätterbilligt per timme jämfört med några dagar bikepark eller några nätter i en norsk hotel. Men förstår att det kan vara mycket pengar för dig. Förstår också att vevlagret och vevarmar går sönder men din använding. Men hur har din sadeln slitat? Min två gamla racercyklar gick (mycket) mer än 20000 km nästan utan slitage på sadeln. Men kanske är din fatcykling också mycket tuffare på sadeln. Gamla model av SLR flow är nu min favoritsadeln på racercykeln, men har bara kört 4500 km på den, så den verkar som i nyskick.

 

[yolo!]

Jag e galen!! Men inte så fat!!!

 

[Yonna]

Din fatbiking är jätterbilligt per timme jämfört med några dagar bikepark eller några nätter i en norsk hotel. Men förstår att det kan vara mycket pengar för dig. Förstår också att vevlagret och vevarmar går sönder men din använding. Men hur har din sadeln slitat? Min två gamla racercyklar gick (mycket) mer än 20000 km nästan utan slitage på sadeln. Men kanske är din fatcykling också mycket tuffare på sadeln. Gamla model av SLR flow är nu min favoritsadeln på racercykeln, men har bara kört 4500 km på den, så den verkar som i nyskick.

Det är lädret som är slitet, man ser precis var skinkorna på sadel finns. Och lädret är lite skrynkligt på några ställe, även sadelspetsen är sliten. Det är inte farligt och det går förmodligen en vinter eller mer till, men jag tycker inte om när det kommer ett litet hål nånstans som suger upp regnvatten och då får jag cyklar några veckor med en våt rumpa tills jag är hem igen. Usch, vad äckligt. Vill inte heller cykla på en plast påse, det är kanske ännu värre.
Vet inte om sadeln får mer stryk än på en racer, jo fatbiken kör i alla väder så också i minus jävlakallt och den får ligga många nätter bredvid tältet i regn, vind, snö etc. Vet inte hur många km jag cyklade, iaf mer än 31000km i cirka fem år så det är iaf hälften. Alltså inte så mycket tycker jag.

Edit. Kan förstås posta en bild av sadel, men då får jag söka lite i tusentals bilder så det tar en stund ...

 

[Yonna]

Edit. Kan förstås posta en bild av sadel, men då får jag söka lite i tusentals bilder så det tar en stund ...

Nää, hittar ingen bra bild, bara den här, men det syns inte bra. Lädret är iaf lite slitet, som sagt ännu inte farligt men det går fort. Rumpan min är inte så stort och inte heller tung så jag tycker att sadeln sliter snabbt i bara två/tre år.

 

[kais01]

har ett par såna selle italia ldy-sadlar liggande i garaget, rätt bekväm även för en man. har brett mellan sittknölarna. går att köra utan blöja hur bra som helst.

men bestämt mig för att jag gillar selle italia trans am x0 ännu bättre, sä bunkrat upp ett antal från italien.

typiskt gråmarknadspris där för båda modellerna 30-40€.

för mtb kör jag plastyta alt galon, för all annan användning skinn utan de där hålen, som har för mig oklar funktion.

 

[Yonna]

har ett par såna selle italia ldy-sadlar liggande i garaget, rätt bekväm även för en man. har brett mellan sittknölarna. går att köra utan blöja hur bra som helst.

men bestämt mig för att jag gillar selle italia trans am x0 ännu bättre, sä bunkrat upp ett antal från italien.

typiskt gråmarknadspris där för båda modellerna 30-40€.

för mtb kör jag plastyta alt galon, för all annan användning skinn utan de där hålen, som har för mig oklar funktion.

Jo, dem är jättefina. Jag har SLR Flow, kanske det är nåt annat än 'bara' flow och det går bra att cykla mer än 100km per dag. Men det är på fatbike (utan padding), det är nåt annat än på racer/tourcykel. Har cyklat en gång 180km per dag (i Norge, mitt i sommar och det var jättevarm) och då var jag liiite slut men rumpan kände fortfarande bra. Jo lite .. vad säger man på svenska .. lite som övermogen frukt, men äsch efter nån vilodag var allt glömt igen.

Ska kolla Trams Am X0, tack för tipset!

 

[Berk]

Edit. Kan förstås posta en bild av sadel, men då får jag söka lite i tusentals bilder så det tar en stund ...

Nää, hittar ingen bra bild, bara den här, men det syns inte bra. Lädret är iaf lite slitet, som sagt ännu inte farligt men det går fort. Rumpan min är inte så stort och inte heller tung så jag tycker att sadeln sliter snabbt i bara två/tre år.

Man kan putsa (heter det så på svenska?) ledersadel precis som skor, då håller dom lite länge. Men nu verkar det för sent.

Tror att din sadel är en Lady flow, inte SLR flow. SLR är en tunt racersadel.

 

[Yonna]

Man kan putsa (heter det så på svenska?) ledersadel precis som skor, då håller dom lite länge. Men nu verkar det för sent.

Tror att din sadel är en Lady flow, inte SLR flow. SLR är en tunt racersadel.

Yep, att smörja in sadeln hjälper inte längre men ska ändå göra, det skadar inte heller.
Och jo, du har rätt. SLR har jag på min racer, mycket hård men jättefint :)

 

[Yonna]

Martin kan nu inte svara med sin gammalgubbemobil så jag kan babbla/skvallra så mycket jag vill just nu :)

Det är ingen gammalgubbemobil utan en riktig hederlig Symbian Nokia som kan (nästan :) ) allt (och 240x320 pixel måste räcka för alla, eller hur?)! :-D Dock är jag ingen bra onlinereporter hursom, så ska försöka nu istället.

Dina RR är fantastiska, samma sak som dina bilder! Nästa gång får du låna min supersmartphone så då behöver vi inte vänta innan du är hem igen ;)

en sak som kan göra att framfarten känns tryggare är att prova en kortare styrstam? ger bättre kraft i styrningen och mindre otb-känsla.

Nää, tror inte det skulle hjälpa, och styrstammen är bara 8cm så det är inte så lång.

Vill gärna ha en styrstam för de två styrpåsarna (mycket fint för vattenflaskor, kamera, rep, handskar, godis, mobil etc) och då finns det också mer utrymme för gps och sånt.

Dessutom är min styret ungefär dubbelt så bredd som Yonnas (känns så åtminstone), vet inte hur pas viktig eller korrekt är det, men det känns som en lämplig hävarm att manövrera tunglastad cykeln.

Jo, ditt styre är jättebrett, det var lite konstigt att cykla på din fattie, kändes lite som en apa på en Harley med min smala skulderbredd :) Tror Pugsley har 58cm styre plus några cm bar-ends och jag är 37cm, tycker 21cm är precis bra för när styret var bredare fick jag lite ont i rygg och skuldar. Men visst, man har mer kontroll med ett brett styre på de tjocka höga hjulen. Jag är alltså född i fel kropp, behöver en fatbikekropp, fat och bred :)

Det syns helt klart att Yonnas cykel var mycket trött ...

Hoho, det var ofta två tröttna fatties ;)

Stackars fattie, ligger som skräp i buskarna. Undrar vem var tröttare; fatbike eller rider :)

Edna 4.3 är förmodligen ett mycket bättre val i fjäll än Jumbo Jim 4.0

När jag tog bilden (nånstans i Rondane fjäll) hade dem kört kanske 2000km, men vet inte säkert. Cyklade också i april/maj till norska fjäll på dem och cyklar för mycket för att komma ihåg alla mil. Men fick aldrig punktering, på asfalt rullar dem jättesnabbt och dem körde mig hem igen så det är viktigaste. Men dem är inte bra för fjäll och jobbiga stigar, enligt min erfarenhet. De glider bort och har ingen bra grep. Jag vågade t.ex inte köra i lite jobbiga bäckar för när man rullar ut igen är det ofta upp på halka stenar och då finns det risk att man landar i vattnet. Och jag hade nog av blöta skor och blåmärken.
Däcken har nu nästan ingen profil kvar, så dem har rullat bara 5 månader. Inte mycket tycker jag.

 

[Berk]

Du kör JJ i evolution speedgrip utförande? Trodde att speedgrip däck skulle hålla längre. Trodde också att gummiblandningen skulle vara bra för grep på våta häll (men jag har ingen erfarenheter med fatdäck).
Min son kör 24" Rocket Ron, som finns bara i performance Addix. Dom har dålig grep på våta häll. Men till 24" finns tyvärr ingen däck med bra gummiblandning, förutom Maxxis Minion DHF MaxxTerra 24x2.4, men dom är för breda för min sons gaffel.

 

[A-N]

Jättetrevlig tråd, tack för alla de fina bilderna!

 

[Yonna]

Du kör JJ i evolution speedgrip utförande? Trodde att speedgrip däck skulle hålla längre. Trodde också att gummiblandningen skulle vara bra för grep på våta häll (men jag har ingen erfarenheter med fatdäck).

JJ PaceStar EVO SnakeSkin TL Easy läser jag, men tl körde jag inte för det är ju ingen bra idé på sådana långa turer i vildmark/fjäll.
Men jag jämför JJ med Nate som jag är van och dem är jättebra, känner mig aldrig osäkert, dem äter allt och rullar var som helst. Nackdelar är att dem är tunga, tror 27tpi väger 1800gram och de rullar på asfalt lite som feta dubbdäcks haha. Och jag skulle cykla mer mil på grus/gräs/skog än i fjäll så därför ville jag lättrullade däck och valde JJ. Vet inte säkert om jag gjorde rätt. Har ramlat några gånger och min självförtroende på fattien försvann lite och då försvann också en liten del av cykelglädjen men äsch det var bara några jobbiga dagar i fjäll. Och jag hade tur att jag ramlade bra :)
De andra mååånga mil (ingen aning hur många, har ännu inte kollat, iaf 6 veckor) gick allt underbart bra. De är bara slitna, finns nästan ingen profil kvar.

Jättetrevlig tråd, tack för alla de fina bilderna!

Kul att läsa, alltid trevlig att få fin respons!

 

[Berk]

Du kör JJ i evolution speedgrip utförande? Trodde att speedgrip däck skulle hålla längre. Trodde också att gummiblandningen skulle vara bra för grep på våta häll (men jag har ingen erfarenheter med fatdäck).

JJ PaceStar EVO SnakeSkin TL Easy läser jag, men tl körde jag inte för det är ju ingen bra idé på sådana långa turer i vildmark/fjäll.
Men jag jämför JJ med Nate som jag är van och dem är jättebra, känner mig aldrig osäkert, dem äter allt och rullar var som helst. Nackdelar är att dem är tunga, tror 27tpi väger 1800gram och de rullar på asfalt lite som feta dubbdäcks haha. Och jag skulle cykla mer mil på grus/gräs/skog än i fjäll så därför ville jag lättrullade däck och valde JJ. Vet inte säkert om jag gjorde rätt. Har ramlat några gånger och min självförtroende på fattien försvann lite och då försvann också en liten del av cykelglädjen men äsch det var bara några jobbiga dagar i fjäll. Och jag hade tur att jag ramlade bra :)
De andra mååånga mil (ingen aning hur många, har ännu inte kollat, iaf 6 veckor) gick allt underbart bra. De är bara slitna, finns nästan ingen profil kvar.

Glömde att "bara 6 månader" betyder mååånga (tuffa) fatbikemil. Schwalbe evolution däck har triple-compound: harda gummi mestadels, med mjuka gummi på utsidan av dobberna och ännu mjukare på utsidan av siddobbarna. När du har så lite kvar av dobberna, är mjuka gummi helt bort och kör du på hårda gummin som har dålig grep på våta underlag. Jag förmodar att fräscha JJ ha bättre grepp på våta häll än Nate, men din slitna JJ är sämmre.