Har nästan inte varit ensam de senaste veckan så det gick inte att svara i tråden, internetcykla, chatta etc. Men ska försöka nu :)
Sambal Oelek sa:
Sambal Oelek sa:
Tack Yonna. Merrell alltså. Vad lustigt. De är väldigt lika mina, speciellt nedre gummidelen är identisk. Men ok. Bra att höra att de funkar.
Stämningsfulla bilder. Man längtar ut.
/edit: felstavat namn tangentbordet spårade ur
mkay, nä mina var ju helt odugliga...
https://happyride.se/forum/read.php/1/1941620/3662608#msg-3662608
Oj, det var inte roligt :(
Har själv köpt och slängt bort många vinterskor innan jag hittade de rätta. Det var alltid nåt fel: för halt, kallt, blött, kort, tung, klumpig. För mjuka sulor så de gick snabbt sönder på pedalernas vassa taggar, eller för hårda sulor så de var snorhala i minusgrader, eller de samlade snö och is så dem hade inte längre grepp. Vinterskor med inneskor som är snabbt blötta är också jättetrevligt, eller innerskor som sitter fast så det går inte att torka, eller de luktar skit och får snabbt stora hål. Finns också många skor som torkar aldrig utan skotork (det har man ju inte när man tältar i skogen); skor som luktar döddjur; som är inte fatbikeproof och dör efter några dagar/veckor (inte alls roligt på långcykeltur) och så kan jag klaga ännu en A4. Så jag är mycket glad nu med mina Merrell och Bugaboot :)
mamme1 sa:
Yonna sa:
Tänkte på slutet av vintern, när det finns mer/längre dagsljus och vädret är inte så svårt, förrädiskt och kallt i fjällen längre.
Vadå, har du lust att följa med? ("Jaaaahh!" ropar han nu glad och entusiastiskt!)
Haha, javisst vore det phett att fatbajka tesammans, men midvintern är mer mitt element.
På våren vill jag skrinna de sista turerna, ispimpla och cykla lvg söderöver.
Nää, midvintern med en fatbike i fjällen är ingen bra idé. Då finns det bara några få timmar dagsljus, för mycket snö (stor risk att det inte går att cykla, inte heller att pusha, så då sitter man fast i snön och vad gör man då?), det är för kallt, blåsigt (det vill man inte när det finns snö eller man tältar) och så finns det mer stora nackdelar. Tror därför att början av april är bästa tiden för en långfatbiketur i fjällen.
Azog sa:
Yonna sa:
Har fortfarande inte kollat Utsidan, är lite feg, och tycker inte om att läsa mina egna ord tillbaka. Hoppas också att det finns inte för många skrivfel med min konstiga svenska. Tvivlade först att skicka artikeln för den är ju inte som en vanligt reseberättelse, jag menar som man förväntar, med intressanta tips och som inspirerar och sånt. Men kanske därför jag skickade ändå, för att den är annorlunda och mer från hjärtat och livet själv. Mer som en livsresa, och det är ju också en resa :)
Det var hur fint som helst. Tack för att du delar med dig. Hoppas att du åtminstone vågar gå in där och läsa kommentarerna, för det är många som uppskattat din berättelse även där.
Tack, Azog. Jag läste och skämdes att jag inte kollade tidigare. Har skrivet ett stort tack för de fina ord de sa, mycket fint att läsa.
Det är uppmärksamhet, beröm och sånt som gör att jag känner mig lite blyg och osäker. Jo, helt dumt. Det är också därför jag tackar ofta nej när de t.ex frågar om jag med fatbike&happyraft vill hålla en föreläsning eller nåt liknande på t.ex en cykelmässa. För om jag skulle göra det skulle jag förmodligen ligga hela tiden gömt under raften.
Jag var t.ex på en föreläsning från en guide om en vandringsled i fjällen, med bilder os. Hade just cyklat leden, var trött, kallt, blött och jättesmutsigt, och hade inget lås på fatbiken så jag frågade guiden om cykeln fick också vara med i salen. Och som förklaring varför jag såg ut som en drunknad katt och luktade så illa, berättade jag (helt dum) att jag hade just cyklat leden. Guiden hade aldrig hört att nån cyklade leden och hade inte heller sett en fatbike så han tyckte det var roligt och välkomnade fattien och mig.
Så när jag satt härligt varmt och gömt bak i salen, med gratis kaffe plus en bulle, och med mina nakna fötter på stolen framför mig (blöta strumpor och skor hängde på tork på elementen) och nästan somnade för det var så varmt i salen efter många kalla dagar i fjällen .. vaknade jag plötsligt för att det var så tyst. Och när jag öppnade ögonen såg jag till min skräck att alla tittade på mig och väntade på ett svar. Så jag sa "jaha, just det, jag håller med" i hopp att det var rätt svar. Men guiden som stod på podium sa glad "Bra, då kan du komma hit och berätta gärna mer om din terrängcykel och fjällresa" och vinkade mig till sig. Jag försökte med "nää, det är ingen bra idé för min svenska är skitdåligt och så finns det mer jättebra ursäkter" men alla skrattade och väntade på mig. Så jag hade inget val och stod efter några lååånga hemska meter på podiet, fyfan vad en mardröm.
Det var lite skillnad mellan publiken och jag. De flesta fjällvandrare hade dyra nya märkeskläder i glada färger, de luktade tvättmedel, var inte smutsiga, blötta, trötta och många hade en för stor mage plus en dyr bil ute på parkeringsplatsen. Medan jag såg ut som en hungrig hemlöskatt med för mycket hår på huvudet och med en sliten och skitig fatbike. Jag försökte kamma håret med fingrarna men det var ingen smart idé för då viftar man ju lite med armarna så att kroppsdofter virvlar upp och de var inte så goda. Så jag vågade inte röra mig. Ett litet problem när man försöker gömma smutsiga svarta tår plus blåmärken och sår på underbenen (när kvinnor ser dem kommer alltid många frågor och plåster, så bäst att gömma dem), men värre var att få ner de upprullade byxbenen utan de såg det stora hålet bak på rumpan (tips: köp ALDRIG Craft vinterbyxor för dem sliter i en fem veckor cykeltur). Så jag sa några gånger för högt "fuck", glömde mitt svenska ordförrad, babblade i en hemskt mix av alla språk jag kände (det var t.ex några som frågade om jag kom från Island) och sa konstiga saker för det gör jag alltid när jag är nervös. Alla skrattade, var snälla, entusiastiska och tittade på mig som om de gärna ville adoptera mig som ett exotiskt och gulligt husdjur men ändå tyckte jag att det var hemskt att stå där.
Så från den dagen gömmer jag fatbiken bakom fjällstugor, vandrarhem etc innan jag kliver in och försöker jag ignorera guider och folk som älskar hemlösa katter. Men det är ju omöjligt att inte få uppmärksamhet med en stor fatbike och happyraft.
Det var nån som sa att jag därför trivs att bo i skog&fjäll för där finns nästan ingen folk och där kan man vara ensam, men tror det är tvärtom. Vill man vara ensam och leva anonym utan namn då är det ju bäst att bo i en stor stad. På landet finns social samhörighet/gemensamhet och har man ett namn och finns. Själv älskar jag detta och bor därför i skogen, men får lära mig lite mer att dela, som t.ex vad jag känner/upplever på mina fatbikeäventyr. Många är ju entusiastiska och vill gärna veta mer. Det är bara att jag gärna vill cykla och inte prata hela tiden, framförallt inte om migsjälv. Eller blogga, skriva RR, postar bilder os. Det tar också jävlamycket tid/energi, framförallt live-reseberättelser som jag gör för då berättar man inte torra-fakta (cyklade från A till B, åt ditt och datt, vädret var si och så), men mer vad man upplever, vem man träffar och sådana mycket viktigare snack ;) Eller som i min sista-resa-tillsammans berättelse, när man vågar vara/visa sig sårbar och berätta om sorg och starka känslor. Det krävs mod och styrka (tycker jag), inte alls lätt att dela.
Men den här tråden har nu 69 sidor och >3000 inlägg så
det gör jag iaf bra :) Och som jag alltid säger till mig själv när jag är på långtur, kämpar med fatbiken i fjäll eller snö och målet är långt borta: "jag är ännu inte där, men är närmare än igår." Så hoppas jag blir lååångsamt bättre i att dela mer fatbike&raftinspiration os. Och hoppas jag blir snabbt bättre i att prata svenska, fy vad svårt om man inte kan uttrycka sig som man vill.
Jo, nu har jag skrivit många ord, helt klart för mycket men äsch, livet är för kort att grumbla eller vad det heter på svenska :)
