Patrik Clifford
Aktiv medlem
Springer ni lika fort som ni cyklar? (och liten RR)
Körde Torrekullaleden igår (igen) för den förnedrade mig rätt rejält här för ett par månader sedan. Dock har jag tagit en gruvlig revanch vid upprepade tillfällen och den är nu min BIIIAAAATCH!!!!!!
Nåväl, lugna mig och kom till saken...
för, en lustiger händelse utspelade sig sålunda... att, när jag var absolut så långt från hemmabasen man kan komma (typ sista kurvan innan det bär av hemåt igen) så tro på fan att jag knäcker kedjehelvetet (dö shimano)! Och bråttom hem hade jag egentligen då jag lovat kvinnfolket att natta ungarna.. Så vad göra? Lämna skrothögen i djungel för att bli babianföda eller försöka få hem eländet...? Inte mycket att välja på då avlämning naturligtvis gjort mig en cykel fattigare... och som sagt, hast var av nöden krävt. Alltså, springa hem medelst släpande på cykel var den verklighet inför vilken jag högrest och modfylld stodo.. sagt och gjort, två mjuka knäböj---och iväg!!!
Lubbade på i ganska skönt tempo och på slutet (när man kommit in på stigarna runt oxsjön förnedrade jag t.o.m en (i mina ögon) ypperlig långdistanslöpare genom att lubba om honom med cykeln i högst hugg. Jag såg en ensam tår rinna utmed hans kind (tyckte jag) när han insåg att han blivit forcerad av en 90-kilos cyklist med en DH-hoj... Han undrade vad jag gjorde (ja, han sade det inte rakt ut men jag såg att han ville blifva infomerad) så jag upplyste såklart honom om mitt tillstånd genom att vivta hotfullt med kedjan i högsta hugg och högljutt tala om att jag minsann sprungit över 1 mil med sagda kedja avkopplad från cykeln. Han såg på något vis samtidigt imponerad och högeligen knäckt ut av detta och talade om att han var mycket imponerad. Sedan såg jag hans inre löparljus släckas och hans drömmar om vinst i göteborgsvarvet falna...omsprungen av en cyklist... Jag hälsade glatt, ökade stegen och tog en snabb vänster i nästa korsning för att slippa få hjärtstopp av tempot som garanterat dödat mig inom nästkommande 100 m (men det en löpare inte ser...).
Nåväl. Jag hade under hela passet haft min sporttracker live igång och kollade lite snabbt på resultatet när jag kom hem. DÖM om min förvåning när jag sågo ett förunderligt fenomen. Min snitthastighet när jag löpte som en hynda efter cykeln var lika hög som när jag cyklat den första halvan av leden... ca 11 km/h... Vad fan? Är det så att man faktiskt inte cyklar fortare än man springer på denna typ av stig?? Jag blev mycket deprimerad av detta faktum och var tvungen att gå ock lägga mig omedelbart - och jag fick inte se hur filmen slutade!!
Så, hur ser det ut därute? Springer ni andra lika snabbt som ni cyklar och är inte detta i så fall oerhört tragiskt? Här har människan skapat den ultimata kroppsframföringsmekanismen bara för att det i slutänden skall visa sig vara totalt meningslöst i velocistisk mening (LV-cyklister får inte vara med i debatten bestämde jag precis så var tysta!)
Vad säges?
Nåväl, lugna mig och kom till saken...
för, en lustiger händelse utspelade sig sålunda... att, när jag var absolut så långt från hemmabasen man kan komma (typ sista kurvan innan det bär av hemåt igen) så tro på fan att jag knäcker kedjehelvetet (dö shimano)! Och bråttom hem hade jag egentligen då jag lovat kvinnfolket att natta ungarna.. Så vad göra? Lämna skrothögen i djungel för att bli babianföda eller försöka få hem eländet...? Inte mycket att välja på då avlämning naturligtvis gjort mig en cykel fattigare... och som sagt, hast var av nöden krävt. Alltså, springa hem medelst släpande på cykel var den verklighet inför vilken jag högrest och modfylld stodo.. sagt och gjort, två mjuka knäböj---och iväg!!!
Lubbade på i ganska skönt tempo och på slutet (när man kommit in på stigarna runt oxsjön förnedrade jag t.o.m en (i mina ögon) ypperlig långdistanslöpare genom att lubba om honom med cykeln i högst hugg. Jag såg en ensam tår rinna utmed hans kind (tyckte jag) när han insåg att han blivit forcerad av en 90-kilos cyklist med en DH-hoj... Han undrade vad jag gjorde (ja, han sade det inte rakt ut men jag såg att han ville blifva infomerad) så jag upplyste såklart honom om mitt tillstånd genom att vivta hotfullt med kedjan i högsta hugg och högljutt tala om att jag minsann sprungit över 1 mil med sagda kedja avkopplad från cykeln. Han såg på något vis samtidigt imponerad och högeligen knäckt ut av detta och talade om att han var mycket imponerad. Sedan såg jag hans inre löparljus släckas och hans drömmar om vinst i göteborgsvarvet falna...omsprungen av en cyklist... Jag hälsade glatt, ökade stegen och tog en snabb vänster i nästa korsning för att slippa få hjärtstopp av tempot som garanterat dödat mig inom nästkommande 100 m (men det en löpare inte ser...).
Nåväl. Jag hade under hela passet haft min sporttracker live igång och kollade lite snabbt på resultatet när jag kom hem. DÖM om min förvåning när jag sågo ett förunderligt fenomen. Min snitthastighet när jag löpte som en hynda efter cykeln var lika hög som när jag cyklat den första halvan av leden... ca 11 km/h... Vad fan? Är det så att man faktiskt inte cyklar fortare än man springer på denna typ av stig?? Jag blev mycket deprimerad av detta faktum och var tvungen att gå ock lägga mig omedelbart - och jag fick inte se hur filmen slutade!!
Så, hur ser det ut därute? Springer ni andra lika snabbt som ni cyklar och är inte detta i så fall oerhört tragiskt? Här har människan skapat den ultimata kroppsframföringsmekanismen bara för att det i slutänden skall visa sig vara totalt meningslöst i velocistisk mening (LV-cyklister får inte vara med i debatten bestämde jag precis så var tysta!)
Vad säges?
Senast ändrad:
