SSSM 2022, Ett utkast som inte blev mer än så.
SSSM är Single Speed SM en högst inofficiell historia där deltagarna består av entusiaster som brinner för konceptet enväxlade mountainbikes. De brinner också för en enkel gemenskap i naturmiljö och en stor känsla för att alla kan vara med. Arrangören av nästa års SSSM utses av innevarande års arrangör. Det kan vara årets vinnare. Det kan också vara någon annan för att få geografisk spridning. Det verkar som om pandemi och annat elände reducerat deltagarantalet men det finns ingen tydlig siffra på hur många det blir från år till år. De mest entusiastiska dyker upp från år till år och övriga när det är möjligt.
• Vilka är reglerna? Vilka cyklar körs på? Mycket hardtail såvitt jag vet säger reglerna att man skall följa en bana så gott det går. Den kan vara krävande på olika vis beroende på vad platsen har att erbjuda. Det finns tre kategorier att ta hem förstapris i. Den svåraste om man skall klara loppet är kanske Last Man Standing, kvällen innan sker nummerlappsutdelning, företrädesvis på en eller flera utskänkningslokaler. Den som med eller utan alkohol är vaken längst vinner. Jag har aldrig känt av att alkohol är ett krav och man har som sagt en krävande uppgift dagen efter. Det brukar bli en trevlig utekväll helt enkelt där nummerlappar i någon form av konstnärlig utformning delas ut. De överlever sällan loppet och därför brukar det även finnas stickers att sätta på tex cykeln. När vi nu har tagit oss igenom kvällen innan är det dags för race. Alla samlas och får veta på ett ungefär hur banan är upplagd och märkt samt vilka särskilda hänsynstaganden man har mot andra i området. Det brukar inte vara självklart hur banan går och av tradition skall man någonstans svepa en öl för att få fortsätta, det är inte ett krav att den innehåller alkohol, bara att den dricks upp till sista droppen. Cyklarna som brukas är som regel robusta hardtails avsedda för eller konverterade till singlespeed. Cyklisterna är allt från jätteduktiga cyklister som tränar hårt, till glada nybörjare som är ganska chanslösa vad det gäller fart och framkomlighet i terräng. De kan doch vara vinnande i ölsvepning, hjälpsamhet, glatt humör eller annat som gör en lyckad dag. Under loppet visar någon var skåpet skall så och vinner den gyllene trofén genom att komma först. Det är den andra kategorin. Den tredje kategorin är Dead Fucking Last, den kan man vinna genom att träna för lite, cykla för lite, cykla fel, gå, ha sönder cykeln, ha sönder sig själv. Men oftast är man helt enkelt lite för obra i förhållande till övriga. Det är dock ingen som ser ner på en för det. Alla som är med är värdiga deltagare och gör så gott de kan för en lyckad dag. Vi är ett litet gäng som sätter en viss ära i att plocka en DFL. Årets DFL togs av David (vet inte nick) som samma morgon strippade en SS-pendlare, utförde en mindre renovering för att få det att hålla ihop och gav sig ut i spåret i annans namn helt utan förberedelser, det är lite stort i sig att göra så.
Erolwi från Västerås visade sig cykla snyggt i ett rasande tempo och tog hem loppet och nästa års arrangemang. Så även plats två (kolla nick) på plats tre kom Onegear som tillsanns med sin bror Muddfuzz och några till utgör stommen av SSSM. Mest avtryck på oss som var där gjorde Son of Berk som trots ringa ålder och juniorcykel med tejpade växlar cyklade både fort och snyggt. Mest avtryck på omgivningen gjorde nog Onegears flickvän (kolla nick) som utklädd med horn och svans snabbt körde vilse och fick fråga både löpare och ryttare om vägen tillbaka. Det slutade i DNF, men hon fick i alla fall nöjet att dementera att det skulle röra sig om en möhippa, dessutom har hon bra koll på hästar och det är ju allt bra med en sådan ambassadör i spåren.
Efter regn kommer solsken. Det regnade lite innan och under loppet. Men så fort det var klart sken solen över Ursvik. Det grillades och skålades samt diskuterades både högt och lågt om allt. Luis (som inte cyklade) hade med sig en stabil stab av volontärer som gjorde ett kanonjobb.Årets upplaga var inte den största, men den var fantastiskt trevlig. Känner man att man gillar okomplicerad utrustning, natur och hänga med superjusta människor, som inte är galet tävlingsinriktade, så är det nog SSSM man ska prova..Alla kan vara med och DU gör skillnaden för din och andras dag. Supernice!
• Vilka är reglerna? Vilka cyklar körs på? Mycket hardtail såvitt jag vet säger reglerna att man skall följa en bana så gott det går. Den kan vara krävande på olika vis beroende på vad platsen har att erbjuda. Det finns tre kategorier att ta hem förstapris i. Den svåraste om man skall klara loppet är kanske Last Man Standing, kvällen innan sker nummerlappsutdelning, företrädesvis på en eller flera utskänkningslokaler. Den som med eller utan alkohol är vaken längst vinner. Jag har aldrig känt av att alkohol är ett krav och man har som sagt en krävande uppgift dagen efter. Det brukar bli en trevlig utekväll helt enkelt där nummerlappar i någon form av konstnärlig utformning delas ut. De överlever sällan loppet och därför brukar det även finnas stickers att sätta på tex cykeln. När vi nu har tagit oss igenom kvällen innan är det dags för race. Alla samlas och får veta på ett ungefär hur banan är upplagd och märkt samt vilka särskilda hänsynstaganden man har mot andra i området. Det brukar inte vara självklart hur banan går och av tradition skall man någonstans svepa en öl för att få fortsätta, det är inte ett krav att den innehåller alkohol, bara att den dricks upp till sista droppen. Cyklarna som brukas är som regel robusta hardtails avsedda för eller konverterade till singlespeed. Cyklisterna är allt från jätteduktiga cyklister som tränar hårt, till glada nybörjare som är ganska chanslösa vad det gäller fart och framkomlighet i terräng. De kan doch vara vinnande i ölsvepning, hjälpsamhet, glatt humör eller annat som gör en lyckad dag. Under loppet visar någon var skåpet skall så och vinner den gyllene trofén genom att komma först. Det är den andra kategorin. Den tredje kategorin är Dead Fucking Last, den kan man vinna genom att träna för lite, cykla för lite, cykla fel, gå, ha sönder cykeln, ha sönder sig själv. Men oftast är man helt enkelt lite för obra i förhållande till övriga. Det är dock ingen som ser ner på en för det. Alla som är med är värdiga deltagare och gör så gott de kan för en lyckad dag. Vi är ett litet gäng som sätter en viss ära i att plocka en DFL. Årets DFL togs av David (vet inte nick) som samma morgon strippade en SS-pendlare, utförde en mindre renovering för att få det att hålla ihop och gav sig ut i spåret i annans namn helt utan förberedelser, det är lite stort i sig att göra så.
Erolwi från Västerås visade sig cykla snyggt i ett rasande tempo och tog hem loppet och nästa års arrangemang. Så även plats två (kolla nick) på plats tre kom Onegear som tillsanns med sin bror Muddfuzz och några till utgör stommen av SSSM. Mest avtryck på oss som var där gjorde Son of Berk som trots ringa ålder och juniorcykel med tejpade växlar cyklade både fort och snyggt. Mest avtryck på omgivningen gjorde nog Onegears flickvän (kolla nick) som utklädd med horn och svans snabbt körde vilse och fick fråga både löpare och ryttare om vägen tillbaka. Det slutade i DNF, men hon fick i alla fall nöjet att dementera att det skulle röra sig om en möhippa, dessutom har hon bra koll på hästar och det är ju allt bra med en sådan ambassadör i spåren.
Efter regn kommer solsken. Det regnade lite innan och under loppet. Men så fort det var klart sken solen över Ursvik. Det grillades och skålades samt diskuterades både högt och lågt om allt. Luis (som inte cyklade) hade med sig en stabil stab av volontärer som gjorde ett kanonjobb.Årets upplaga var inte den största, men den var fantastiskt trevlig. Känner man att man gillar okomplicerad utrustning, natur och hänga med superjusta människor, som inte är galet tävlingsinriktade, så är det nog SSSM man ska prova..Alla kan vara med och DU gör skillnaden för din och andras dag. Supernice!
