29/7 - Sudety MTB Challenge - Stage 5 - check
Som vi har kämpat och som vi har utmanat för att nå dit vi är idag.
De glädjescenerna som utspelats idag är helt jäkla oslagbara och alla de människor vi mött har gett oss lika många minnen för livet som den grymma cykling vi upplevt denna veckan.
Men vi börjar från början...
Stage 5 - Gyttjebad och helvetesbackar.
Inget byte av hotell idag så sonmorgon till 7.30 uppskattades även om det sabbade det frukostupplag som vi haft resten av veckan.
Riktigt bra drulle idag dessutom och vi fyllde på med gott om energi.
Annars så gick gårdagens långetapp hårt åt våra lager på EnergiGel och sportdryck så idag fick det faktiskt bli rester från vårt lager och sen påfyllning på stationerna i form av bananer och energidricka med lite socker i...
Skulle gissa att detta betydde att vi bara fick i os ca 40% av det energiintag vi haft under tidigare etapper, och det märktes på en av oss :-)
Starten gick mitt inne i Karpacz och det var gott om publik hela första asfaltsvägen upp... för givetvis går starten upp :-)
Temat följde tidigare dagar fast dagens första topp var lite kortare och lägre men inte kändes den lätt för det.
När väl toppen vart besegrad vände det ut längs ganska knepiga singeltracks, några snabba downhills och en traktorväg som extraknäckte som kalhygge med galet mycket grenar och ris.
Svårkört vara bara förnamnet men jag som i vanlig stil tappat Jens rygg försökte ta igen lite tid på denna sektion, men det blir jäkligt trång när man ligger så långt bak som mina ben tillåter mig att göra och då får man snällt ta en cyklists i taget på de ställen tillfälle ges.
Fördelen med cyklister som är lite sämre utför är att de konstant envisas med att ta svåras möjliga spår.?
Så är man bara smart och planerar sin körning lite så kan man plocka mycket utför, precis som på långloppen hemma, skillnaden här är då att utför kan betyda 1-2km med tekniks nedfart där man måste ta hundratals beslut för att inte köra åt pipan... men det går.
Well well nog med skryt för det gör ju föga nytta att vara snabb utför om man har spagettiben uppför i nästa backe... Så plockar man 20-50sekunder utför så försvinner det snabbt 5-6minuter när getterna och Jens gasar på upp...
Så efter första upp och ner låg jag 2-3minuter efter Jens och väl nere i botten blev det inte mycket cykling värt namnet då vi fick knalla 5min upp i en asbrant ravin med ett höger och ett vänsterspår.
Höger gick vi gamlingar med käpp och till vänster cyklade de raketer som lyckats punka i den första utförskörningen. ?
Sen följde en lång slingrande grusväg, brant givetvis, upp mot topp nr2 som direkt vände utför i en sjukt tekniskt svår rockgarden där det stod på tok för många cyklister och paniikade för att vi som vill gasa skall få någon vettig möjlighet.
I en sektion stannade en långsammare cyklist som en stenstaty mitt i linjen och jag fick välja helt galet spår och stod givetvis på näsan... men var snabbt uppe och kunde fortsätta utan blessyrer.
Direkt efter denna sektion bar det en vända upp igen innan vi fick lite kontinuerlig utför på blandade singeltracks och gångvägar med med vissa riktigt blöta och trixigt passager.
Nu var jag åter bara strax över minuten bakom Jens men kände att det inte fanns någon mer växel att peta i utan det var dieselmotorn som fick göra jobbet idag.
Sen började en riktigt seg sträcka fram till första depån.
Blött, halt, uppför, nerför, uppför, uppför, blött och halt... och lite uppför...
Kollar man tiderna så hick vi helt gäms denna sektion skillnaden vara bara att jag stannade 2-3minuter vid depån och Jens kunde enkelt swisha förbi med en extra banan i ryggfickan.
Efter depån fortsatte det böljande upp och ner i ca 2km till och ingenstans gavs det minsta chans att vila.
Och när väl de släppte in oss på en lång fin nedförslöpa ja då var den i ghanska dåligt skicka vilket betydde att man snällt fick följa john med långsammare cyklister som son försvann i fjärran i nästa uppför... långt ifrån optimalt för mig idag.
Sen följde något av det jävligaste jag någonsin kört.
17km och 2timmar av ren pina och elände...
500 höjdmeter skulle klättras men då det även här gick upp och ner så blev det strax över 850meter totalt på denna sträcka.
Första biten var asfalt och det kändes helt ok... malde på i mina 10km/h på våg växel samtidigt som jag höll koll på puls och kadens.
Det flackade ut lite och vi skulle rulla utför tyckte vi men cyklarna stannade... kollade på cykeldatorn och det lutade 3% uppför fast vi var helt övertygade att det gick utför, snacka om synvilla...
Fortsatte att trampa och efter en stund vände det upp vänster, fortfarande på asfalt... men som det brantare på...
Strava säger 27% lutning den första biten och vi hade 5-600meter med en snittlutning på 17%.
Och detta dag sex när man redan tomt allt vad energidepåer heter.
Här orkade jag inte haka på den grupp jag följt utan fick enätt gå långa bitar då benen inte hade kraften att trycka runt mina 28-42 i 5-7km/h vilket krävdes för att inte ramla omkull..
Jens gick som vanligt starkt uppför och drog iväg med närmare 15min bara på dessa 17Km.
Sen hamnade vi i århundradet jäkla misär...
Efter asfalten bröt vi skarpt vänster upp i skogen och det var riktigt tungtrampad och stenigt för att övergå i 1.2km ren sörja..
en helt sönderkörd traktorväg som på sina ställen dessutom var helt översvämmad och lerfyllo så det var stört omöjligt att cykla.
Vi vadade i en halvmeter djup lera på sina ställen och man försökte bara hålla cykeln och bakväxeln torr så att man skulle ha växlar kvar när det väl planade ut och blev hårt underlag.
I 13-14minuter vadade vi alltså fram i detta elände och det svors en del från de flesta deltagare.
Det enda vi hadde i sikte var att det snart skulle gå utför igen..
och det gjorde det fast de hade nog glömt stigen då det var ren och skär misär även utför..?
Körde en bit ner men fick sen snällt gå i gyttjan, grenarna och över hala stenar...
Nere igen sprutade det fula ord ur deltagarna jag körde med som faktiskt undrade vad fan vi höll på med...
På första etappen ströks vissa delar för att de var ohörbara och det borde absolut även gjorts här.. även om det betytt att vi förlorat 300 höjdmeter och tävlingens brantare parti.
Så var vi då nere för första eländet och fick 100meter grusväg innan det vände utför igen.. jag tog tät då de övriga tyckte jag skulle få fri lejd ut och jag brakade på 2-3meter tills det tos stopp igen...
Kliva av och klättra ner längs ett träd för att sen vada över en 3-4meter bred och metern djup bäck... för att sen med cykeln på ryggen klättra upp för berget fram till stigen.
Enda fördelen med denna passage var att jag kunde tvätta av bakväxeln i det djupa vattnet och fick då tillbaka full punktin på växlarna.
Efter klättringen erbjöd de 3km nerför fast jag gissar att jag klättrade runt gyttjepölar eller gick över meterhöga dropps i mins 500 meter.
Totalt elände och helt okörbart var något alla i målområdet höll med om och vissa av dagen toppgubbar hade sagt et sanningen sors om denna biten av banan :-(
Det kändes skönt att vi åter var ute på grusvägar...nästkommande 3km var idel uppför och nu skrek benen i protest.
Mina enegygels och sportdryck var slut och jag kunde enbart tanka med vatten och sakta mala på upp.
Både jag och Jens har likvärdiga data upp...
6-7km/h, 68-70 kadens och helt fastnaglad puls på 145bpm för Jens och 150bpm för mig.
Jag gick en kortare sväng med en annan deltagare då han havererat sin drivlina, hon fick då låna telefon och berätta för sin mamma att hon skulle gå imål för att inte bryta och att han nu inte hade en chans på 3:e platsen totalt... sjukt ledsen men helt sinnesjukt starkt psyke att knalla de resterande 12km av dagens etapp..
Snabb krånglig utför väntade efter toppen och väl nere började jag fundera om jag kört fel...
Men visst skulle vi åter igen passera den där sträckan fram till depån igen... ni vet den som var Seg, Blöt, hal, uppför, nerför, uppför, uppför, blöt och hal... och lite uppför...
Kommer ni ihåg?? det gör vi :-)
Väl framme vid depån var bananerna slut så jag fick snällt hålla tillgodo med en klyfta grapefrukt och lite sportdryck och sen på hojen igen.
Var nu åter ikapp den grupp som jag tappat ett tag tidigare och bestämde mig för att haka på.
Nu kom nog en av veckan finare stigar.
Ett rotigt och snustorrt parti som tyvärr även lutade uppför så man kunde aldrig få det där riktiga flytet i cyklingen utan fick snällt klicka ut och gå vissa delar.
Må en liten uppförslöpa på grusväg och så bar det utför mot mål... trodde jag...
Viss gick det nerför en kilometer eller så men sen vände de upp oss på ytterligare en sjukt tekniskt uppförslöpa med rötter och stockar.
Men som det var värt sista klättringen...
Då kom den vissa cyklister snackat om hela veckan.
Ganska kort i mina ögon men en hårresande singeltrack-serpentin som får hellas att blekna tog oss ner för berget.
Många trötta huvudet även på denna biten så jag tog det riktigt riktigt lugnt och bara njöt och den fina stigen och ville inte riskera något denna sista biten.
Stigen bröt upp i en grässlänt, genom ett buskage och så var det då där... Målet på hela resan... målgången av Sudety MTB Challenge.
Ivrigt påhejad av åskådare och en smått utvilad Germundsjö gick jag inål med ett enormt leende på läpparna.
Vi hade klarat det så många sagt att vi inte skulle göra...
Vi hade besegrat 6 dagar av helt sjukt tuff cykling som får allt Sverige har att erbjuda att blekna.
Vi, två riktiga nybörjare på cykel har på bara ett halvår förberett oss och tagit såna enorma kliv i vår utveckling att vi faktiskt vet av denna skalp!!!
Jag är så stolt över vad vi gjort och det hade aldrig gått utan Jens som följeslagare och motivator.
Jag har puckat honom att testa på att cykla stig med tekniska inslag och han har jagat mig på att jobba på min uthållighet och idag så är vi så jäkla likvärdiga cyklister vi bara kan bli.
Jens är helt fantastiskt duktig tekniskt och han cyklar på ställen där han för ett år sedan knappt kunde tänka sig att gå med cykeln...
Och även om jag har en bit kvar till Jensas grundträning och dieselork så kan jag ändå haka på de flesta etapper oavsett hur tuffa de varit..
Sammanlagt är Jens ca 25-30minuter snabbare än mig och då främst via två urstarka dagar då jag inte orkade svara, men overall har vi kört tipsammans och klarat av detta lopp som ett riktigt starkt team.
Sudety MTB Challenge - The Race.
Vad säger man om detta race då?
Ja betydligt tuffare än vad de klacifierar det som och jag förstår mycket väl varför de Svenskar som körde det förra året inte var med denna upplagan.
Tävlingsmässigt håller loppet toppklass men viss logistik var typisk Polsk och det var flera delar som inte klassade alls eller blev mycket dyrare än utlovat pga språkförbistringar.
Skulle jag rekommendera andra att köra?
DEFINITIVT!!!
Skulle jag köra det igen?
Tveksamt..
Men jag skulle kunna tänka mig att åka ner och cykla singeltrack utan stress längs polsk/tjeckiska gränsen... det vore fantastiskt.
Men vi har träffat så jäkla många härliga människor från alla delar av världen och dessa möten har varat en helt magisk upplevelse.
ALLA här har behandlat varandra med respekt och med vänskap och alltid ställt upp för varandra om det strular någonstans längs banan eller efter etapperna.
Även boendena höll hög standard och Domek Snowboardera- Villa Rosa är ett av de trevligare ställen jag besökt.
Dit kan jag definitivt tänka mig att ta familjen för en kortare semester även utan cyklar och bara vandra i skogarna, äta god mat och ta lite sightseeing i området.
För Polen var inget drömdestination för mig tidigare men nu har jag sett saker jag inte hade en aning om att de existerade och återvänder gärna.
Och inget hade varit möjligt utan all support hemifrån.
Camilla och Emilia är förmodligen sjukt trötta på vårt hojande med förhoppningsvis är de lika stolta som oss idag :-)
Och så har vi Umara som guidat oss i djungeln av energiintag och som levererar produkter av yttersta världsklass.
Sjukt goda bars, raker-gels och en lättdrycken sportdryck med mängder av energi.
Och som kronan på verket den sak jag inte skulle kunna tänka mig att skippa innan ett race.. INTEND som sätter fart på kroppen och som hjälper dig att prestera i timmar...
Har ni inte testat så surfa in på deras hemsida och beställ hem lite energi... det kommer jag behöva då det är sopslut igen inför Vasan ?
Sen så har vi Jamie och Stefan på Specialized Concept Store Stockholm - Cykelspecialisten som hjälpt oss att få ut max av våra cyklar och som bjudit på sin erfarenhet inför loppet, helt ovärderligt i slutändan...
Cyklarna då??
Ja vi har kört i sex dagar i helt brutala berg, både upp och ner och INGEN av oss har ens haft det minsta likko tekniska problemet.
Jag hade lite gyttja i växlarna någon kilometer men det är också allt.
Och de som säger att Specialized Fast Track inte är ett däck som kan leverera när det blir tufft så har jag nog överbevisat det med råge då jag har haft helt jäkla magiskt grepp både utför och uppför under hela veckan...
Dock kommer däcken behöva pensioneras då jag har tre stora revor i bakdäcket som inget värre än punkaguckan har tätat så jag har aldrig behövt plocka fram mina svärd från Sahmurai Sword Sweden ?
Mend de får sitta kvar även om jag hoppas de aldrig behöver användas...
Imorgon kommer vi åter till Stockholm och då börjar återhämtningen inför nästa utmaning...
Cykelvasan på Sub 3.15
Enligt Trainingpeaks har jag just nu -111 i form och min förhoppning är att via 4-5 kortare pass kunna hålla uppe styrkan och uthålligheten och bara fila på att få PANG i benen...
För det kommer att behövas.. :-)
Massor av film och bilder utlovas under nästkommande veckor, men först måste jag bara processa allt, alternativt hittån någon som är en fena på att redigera 8-9timmar film :-)
Over and OUT!!!
//Roger & Jens (och stavfelen bjuder jag på idag också)
