Sverigetempot 2024

[cerro]

Ricard_STHLM: Imponerande och kul att träffas där uppe :) Önskar man haft sånt pannben som er!

 

[johnboy]

Vad är det för tempopinnar man ska satsa på om man vill komma upp i höjd. Fokus komfort inte aero?

 

[NLC]

Vilken sittposition som är ”bäst” beror ju på men man kan både öka stack under styrstammen, välja kortare stam och öka antalet mm spacers under tempopinnarna för att få en mer upprätt ställning.

Sen beror det på hur länge mellan varje stopp du tänker cykla, hur mycket du vill pausa etc för att återhämta under turen.

Men för att svara på frågan, Profile Design erbjuder riset kit med upp till 80 mm distans, Deda med upp till 55 mm

EDIT: Aero blir det oavsett så fort du får in armar/ händer framför överkroppen. Sen kan man bli mer aero genom att trimma höjden (lägre är inte nödvändigtvis bättre)

 

[Raggamuffin]

Vad är det för tempopinnar man ska satsa på om man vill komma upp i höjd. Fokus komfort inte aero?

Pro Missile med schims-kit t ex.
Jag har mina så jag är i samma position som när jag är i bocken.
Att tänka på är om man vill ha kuddarna ovanför styret eller bakom.

 

[MrSthlm]

Jag gillar verkligen cykla med aeropinnar, jag upplever positionen som skön och jag uppskattar även väldigt mycket att jag då inte får några domningar i händerna men däremot under mitt hittills enda långcyklingsförsök (UTU 2022) så dog min nacke sakta men säkert så något var säkert helt tokigt i min setup eller bara ovana (alternativt både och...). Misstänker att jag behöver en mera upprätt ställning för att det ska hålla i längden, jag har någon äldre Profile Design variant som jag köpte begagnade. Möjligen kan man hitta någon suspekt gymövning för att stärka upp nackmuskelaturen också.

 

[aben]

@NLC @Ricard_STHLM Grattis! Riktigt snabbt cyklat med den vinden som rådde! Hade loppet gått åt andra hållet hade det nästan garanterat blivit nytt rekord :)

 

[Manurhin2]

Nils och jag kände inte varandra innan loppet och hade aldrig träffats innan, men nu har jag fått en god vän och cykelkompis som jag med hög sannolikhet kommer göra nya äventyr tillsammans med.

Om inte förr så ligger väl en slakt av rekordet nära tillhands i kort-kort och medvind nästa gång?

 

[fhloston]

Sverigetempot 2024

Här kommer en race rapport från ST.

Påminnelse till mig själv.
-Köp bredare skor typ bont wide
-Köp Tracker för familj och vänner
-Fixa sömmarna i bibsen så de inte skär in i baksidan av låren.

Visa bilaga 711849

Flög upp till Kiruna med ett härligt gäng förväntansfulla cyklister. Träffade för första gången Nils, som jag skulle cykla med. Spännande redan nu, nerverna utanpå kroppen, har jag glömt något? Ska verkligen vädret blir spöregn och motvind? Kommer vår planering att fungera? Alla skador och skavanker, hur kommer de att klara påfrestningen? Bodde perfekt med Roger och Christian i Katterjokk någon kilometer från starten. Första dagen byggde vi ihop cyklarna och tog det lugnt. Andra dagen cyklade jag och Nils vår första tur tillsammans från riksgränsen till Björkliden ToR för en fika och snack. Kändes bra, vi gjorde vårat bästa för att öppna upp så snabbt som möjligt, talade om hur vi skulle bete oss när olika saker inte fungerade, känsliga områden som sina svagheter och vad man var rädd för att få ont.
Visa bilaga 711851
Tror det blev en bra start för en fin relation. Natten innan start var svår att sova som man önskade, men en 6-7 timmar blev det i alla fall. Tittade ut och det var torrt men såg regnmolnen som var påväg. Mycket riktigt, en timme före start regnade det på bra och vinden tog i rejält. Starten vid 09:00 blev därför en blöt historia. Jag och Nils tog det lugnt när en större grupp stack iväg direkt. Sebastian Norberg på tempocykel tog ett galet tempo redan från första tramptaget och försvann. En grupp la sig mellan honom och vår grupp, vi satte upp ett lagom tempo de första milen, ingen mening att köra hårt redan nu (det är ett långt lopp). Vindarna var riktigt kraftiga ner till Kiruna, i byarna flyttades cykeln så mycket att jag fick klicka ur pedalen vid ett tillfälle för att bibehålla balansen.

Visa bilaga 711855

Vi kanske hade en 10-12 cyklister framför oss och vi var en grupp på 25 som rullade ner tillsammans mot Kiruna. Kroppen började slappna av efterhand som milen betades av. Jag och Nils höll tempot och efter Abisko kunde vi ta en kort paus och av med regnkläder och slå en drill. Väl i Kiruna så gjorde vi ett stämpling, toabesök och fyllde flaskorna sedan åkte vi. Gruppen delades upp direkt, några var med direkt och några fick jaga ifatt och andra valde att fortsätta i eget tempo. Gruppen växte då vi åkte ifatt de som tidigare dragit iväg. Snart var vi ca 15 personer. Jag och Nils turades om att ta förningar och efter några mil (och en kortare regnskur) så började vi låta hela gruppen rotera. Det är en stor väg mellan Kiruna och Gällivare, bilarna kör i 100 och det är 2-1 väg på delar av sträckan. Men det som hände var att tempot trissades upp allt eftersom rotationen pågick, folk körde inte bara hårt på flacken och utför utan tryckte höga watt uppför (i motvinden) också. Det gjorde att de kloka cyklisterna valde att inte åka med gruppen utan ta sitt eget tempo och några andra kanske borde ha gjort det.
Visa bilaga 711856
I Gällivare stannade alla på olika ställen, jag hade rekat lite och beställde pizza från cykeln på Milano redan på väg in (lyxigt att ha dem klara när vi kom dit). De flesta i gruppen sprätte förbi oss när vi satt och åt. Patrik från Uppsala kom själv efter ha släppt gruppen tidigare, när vi var påväg att åka vidare och tog sällskap med oss. Vi sa hejdå till Roger och Christian (som åt pizza med oss) och började resan mot Jokkmokk. Precis utanför Gällivare blir vi överrumplade av en störtskur och hinner inte ta på oss alla regnkläder innan vi är dygnsura på bara 5 minuter - typiskt när vi blivit torra för första gången.
Visa bilaga 711879
Vi tre körde på och det visade sig att Patrik är uppväxt i Jokkmokk och guidade oss med massa intressanta berättelser från Porjus och områdena kring Jokkmokk. Lite innan vi kom fram till Jokkmokk så möter vi Patriks pappa i en brant stigning (han kommer med bil) och vill prata om hur det går och så vidare. Jobbigt för Patrik att försöka tala när vi kör på i stigningen. Snart rullar vi in i Jokkmokk, tar och byter kläder till torra nattkläder och bunkrar mat och dryck inför natten (vi ska cykla till 08:00 är ju planen). Stoppet tar betydligt längre tid än vi planerat och vi tappar för första gången en 20 minuter mot var vi vill vara. Därför så kör vi på mot Arvidsjaur i lite högre fart, men det visar sig snart att Patriks rygg (som han har haft en stressfraktur i inte håller och han avbryter och vänder tillbaka mot Jokkmokk). Nils och jag rullar vidare efter ett kortare avskedsstopp med Patrik. Vi rullar förbi polcirkeln och det är ljust som på dagen fast det är mitt i natten. Vi kör på i partempo och håller bra tryck hela vägen förbi Arvidsjaur till vi kommer till vägbygget i Slagnäs (vi har nu kört in tiden vi tappat), men framför oss väntar ”dödsgruset” i 14 km.
Visa bilaga 711857

Asfalten är borta och det är grus/stenbeläggning riktig illa på några partier vi kryper försiktigt över vägbygget och hoppas slippa punkteringar, vilket vi lyckas med och firar med smörgås och godis på andra sidan. Tyvärr 25 min efter schemat igen. Men det är bara att köra på. Efter några mil kommer vi i fatt två norrmän som planerat att köra nästa utan stopp hela vägen. De ligger här först och vi passerar dem och försöker få reda på var de planerat att sova, men de säger inget. En halvtimme senare är vi i Sorsele (det visade sig senare att norrmännen bröt där pga skadade händer, nerverna går sönder). Mina händer är redan helt trasiga efter RAD i maj. Kroppen känns bra men vi börjar bli lite trötta, klockan är runt 05:00 och vi känner att det är svårt att hålla samma höga fart, så vi tar ner tempot lite (fram till denna punkt har vi kört 60 mil på 22 timmar).
Visa bilaga 711858
Efter några jobbiga timmar kommer tar vi oss de sista fem milen till Storuman, för sömn och frukost. Vi gör ett 4 timmars stopp, duschar, byter kläder, laddar , packar om. Jag glömmer att sätta telefonen på ljudlös och blir väckt efter två timmars sömn och kan inte somna om. Går istället upp och fixar med kroppen och utrustningen. Det ska spöregna hela söndagen. Vi rullar ut i regnet och motvinden slår hårt mot oss, vi är 40 min efter schemat trots att vi snittat 29km/h hittills.

Visa bilaga 711859

Resan mot Dorotea är miserabel. Motvinden känns och regnet tränger in överallt och vi försöker undvika att köra i de största pölarna på vägen, trafiken märks av mer med mycket husbilar och många som kör när det regnar. Min Varia (med ständig laddning från Powerbanks) fungerar perfekt från start till mål och jag är trygg hela vägen med vetskapen när och hur fort fordonen kommer upp mot oss bakifrån. Efter Dorotea händer något magiskt - vi får sida medvind ner till Strömsund, regnet avtar lite och vi får upp tempot igen. Vi kör förbi de som startat dagarna innan och känner att vi har flyt. Efter Strömsund tilltar regnet och motvinden igen, temperaturen sjunker och när vi rullar in i Östersund 30 min efter plan är vi riktigt nerkylda och allt är dygnsurt. Stämplar in efter midnatt och inser att vi inte är så pigga på att cykla genom natten i regnet. Kollar väderprognosen och där ska regnet sluta vid 02:00. Vi bestämmer oss för att sova en stund. Stoppet tar 3 timmar mot planerat 45 min. Sovtiden blir 40 min. Det tar tid att jobba med utrustningen när allt är blött och man är kall. Vi äter och fixar med ompackningen (man har haft möjlighet att skicka ner ett paket med kläder och mat och nu kan man också skicka hem prylar man inte vill bära med sig ner till Smygehuk). I Östersund noterar vi att tempocyklisten kommit före oss, men valt att bryta.
Visa bilaga 711860
Efter Östersund börjar det bli ordentligt backigt vilket förstörde rytmen. Vi kommer ifatt andra cyklister som startat innan oss men gör lite stopp för fix kläder och utrustning, som gör att vi inte kommer ikapp dem förrän i Sveg. Vi är av någon anledning lite trötta och kör fort bitvis för att sedan köra lite lugnare och snacka, i och med att backarna kommer på tät följd så blir det hackigt. I Åsarna missar vi avfarten och får köra tillbaka. Här börjar de riktiga backarna… först några små skuttar som är branta men inte så långa och sedan kommer vi till första Klövsjöbacken, den är 8% i snitt och 4,6 km lång (207hm).
Visa bilaga 711861
Nils kör först och håller ett jämnt och fint tempo, jag tappar i de brantaste delarna men kommer ifatt när lutningen minskar. Direkt efter kommer ytterligare en backe som är ca 3,5km och har över 100hm. Vi börjar tala om att det blir svårt att köra in tiden vi förlorat i backarna. Klurigt det där med planering och verklighet, svårt att på förhand förstå hur lång tid det kommer att beroende på lutning och vind. Väl nere i Vemdalen kommer vi ifatt lite andra deltagare (någon på liggcykel).
Visa bilaga 711863
Vi kör på ner mot Vemdalsbyn och min cykel börjar vobbla i den lite för höga hastigheten vi kommer upp i, lite otäckt men ok. Tar av mot Sveg och kan hålla bra partempo hela vägen från Vemdalen till Sveg, vinden har ökat och vi brottas i motvinden en och en och hjälper varandra få vila mellan förningarna. Väl i Sveg byter vi kläder och provianterar för att köra till Johannisholm (3 mil norr om Vansbro). Har fixat stuga där för att få en timmes sömn innan natten.
Visa bilaga 711862
Notering: vi kände redan påväg till Sveg att vi var tvungna att byta strategi, det skulle bli för tufft att köra ner till Degerfors innan nästa stopp. Därav bytte vi strategi så vi skulle få sova på kvällen istället för på morgonen.

Galet jobbigt
Kort efter Sveg ca kl.11 på förmiddagen, var vi ca 1 timme bakom schemat. Vi tänkte att nu med nya planen kunde vi hålla bra fart ner till kvällsstoppet, behövde bara bunkra mat någonstans. Men 3 mil från Sveg började klättringen upp till toppen innan Älvdalen, den var inte jättebrant men i den kraftiga motvinden, blev den riktigt tuff.
Visa bilaga 711864
På toppen hade vi kört 4h från Sveg och kommit 6 mil. Vi hade tappat ytterligare ca 90 min. Inte nog med det motvinden fortsatte hela vägen ner 2-3 mil så vi knappt fick upp någon fart, fast det gick nerför och var nyasfalterat. När vi började närma oss Älvdalen bjöds vi på en regnskur som gjorde oss blöta igen, bara för att kort efter Älvdalen mötas av solen och vi fick ta av oss för att inte överhetta. Vi körde på och närmade oss Venjan när vi hittade en obemannad Tempo med självservice. Efter strul med att ladda ner appen och fylla i alla formulär, fick vi hjälp av en lokalbo att handla bröd, ost och skinka och kunde swisha henne. Vi närmade oss sovstoppet och kände att det kommer bli kanon. Tyvärr visade det sig ganska kort efter att vi kommit dit att vi bokat den 7/8 istället för den 8/7. De hade inga andra ”vanliga boenden” och vi gick direkt tillbaka till planen att vi skulle sova hos Lenas BB i Degerfors. ETA dit var runt sju på morgonen. Skulle bli en tuff natt men vi kände oss ganska bra, bara 30 mil dit ner.

I Vansbro skulle vi bara fylla flaskor och fixa med toabesök. Men stoppet blev långt och ut ur Vansbro började Garmin att beräkna om rutten och vi lyckades köra fel och fick åka konstigt och en halvtimme längre än vi borde. Vi stannade och försökte få klarhet i var vi kört fel och hur vi skulle reparera det. Blev lite grusvägar och annat för att ta oss tillbaka på rutten. Sedan Venjan hade vi nu ”slarvat bort” en och en halvtimme. Som det inte var nog så började det småregna. Denna etapp ner till Hällefors skulle bli spiken i kistan för att komma i mål på planerade 97 timmar. Vi tänkte att vi flyttade målet till under 100 timmar och vips så var vi på plan igen, fantastiskt;)

Vi rullade på i mörkret och vinden när jag plötsligt började känna mig riktigt, riktigt trött. Så trött att jag började somna på cykeln sk microsömn, otroligt läskigt för man vet inte hur länge man sovit när man vaknar och man vet inte var man är. Vi började tala med vandra om det. Och försökte cykla en liten bit i taget, men sömnhammaren slog till oftare och oftare. Till slut började vi gå med cyklarna för att inte somna och göra illa oss. Vi var mitt i skogen klockan var kanske 01:00 det var blött överallt. Vi letade desperat efter någonstans att sova en stund. Vi klättrade upp i ett älgtorn bara för att konstatera att det saknade tak och var helt blött. Till slut hittade vi några byggnader några kilometer längre fram på googlemaps och tog oss långsamt dit. Vi snackar gångfart med stopp då och då. Bakom en övergiven sommarstuga med igenväxt trädgård hittade jag till slut en vedbod som jag kunde komma in i. La mig och sov i 20-30 min. Nils väntade tålmodigt utanför, men blev kall och trött av att stå stilla. Han somnade till och med stående där ett tag. Tillbaka på cyklarna blöta och kalla - jag känner mig som en ny människa - börjar vi jobba upp farten igen, men Nils hälsena börjar krångla och vi får slå av på takten. 10 minuter senare är det Nils tur att bli slagen av John Blund. Vi gör ett försök där han får hänga på styret och luta mot mig och sova i en-två minuter. Vi får ytterligare 10 minuters cykling innan han inte klarar sig längre. Jag ger honom min bivibag och han hoppar i foliepåsen och lägger sig i diket och sover.
Visa bilaga 711866
Efter 30 minuter är han tillbaka i sadeln och mår bättre. Vi kör på och det börjar ljusna men efter bara en halvtimme skymtar vi någon form av kursgård med en liten veranda. Vi stannar och lägger oss på verandan för att komma bort från vätan och kylan i marken. Sover kanske 20-40min ingen av oss har längre någon koll. Vid 5-tiden börjar vi långsamt cykla igen. Äter allt vi har för att få upp lite värme och rullar in i Hällefors vid sju i jakt på ett hotell att sova i och någonstans där vi kan värma oss. Efter flera snurror i stan konstaterar vi att det inte finns något hotell alls. Men i utkanten av stan hittar vi en öppen bensinmack och köper varm mat (korv med mos) och kaffe (flera dubbel espresso). Jag torkar skorna med lottokuponger och vi börjar komma tillbaka till verkligheten igen.
Visa bilaga 711867
Visa bilaga 711868
Nu är all planering åt skogen, vårt bokade hotell kommer vi inte att kunna nyttja i Degerfors då vi kommer dit mitt på dagen. Så vi tar ett moderat tempo till Karlskoga. Dagen gryr och det är varmare än tidigare (motvinden är dock konstant). I Karlskoga träffar vi några cyklister som startade på onsdagen. Vi gör några försök att hålla tempo men vi märker att tröttheten kommer tillbaka och någon mil utanför Degerfors lägger vi oss i diket och sover en 30 minuter, för att kunna fortsätta.
Visa bilaga 711869
Vi rullar vidare och börjar bli hungriga. Nils har fixat ett nytt boende på Billingehus i Skövde och vi tar sikte dit. Men hungern är stark (samt grymt kaffesug) och vi tar en avstickare från rutten in i Gullspång och får tag i varsin kycklingrulle, kaffe och läsk.
Visa bilaga 711870
Efter det började vi köra lite hårdare för att nå ner till Skövde i rimlig tid. Jag fick trötthetssymtom och sprejade vatten i ansiktet inför varje förning så jag kunde hålla borta sömnen. Bland det jobbigaste jag gjort. Till slut lyckades vi ta oss till Skövde ock sov efterlängtade 3 timmar innan vi åt var sin burgare och gav oss ut i natten 23:30 mot målet i Smygehuk.

Visa bilaga 711872
Hur vi än nu cyklade skulle vi inte kunna köra in under 100h även om vi tog bort alla stopp. Det var mörkt när vi körde banvallen och för att inte kollidera med djur eller så valde vi att köra sida vid sida och snacka. Farten går då ner och smärtorna minskar, speciellt då vi nu hade skaffat oss riktigt känsliga rumpor. Varje liten spricka, hål eller bula i vägen gav upphov till smärta. Vi kommer till Ulricehamn och det börjar ljusna, jag tappar en vattenflaska och får vända och hämta den. Ulricehamn var otroligt vackert, kanske för att vi var där rätt timme på dygnet. Temperaturen denna natt är underbar, 12 grader varmt och vi känner att det kommer bli en varm dag.
Visa bilaga 711873
På vägen ner till Hyltebruk kommer sömnspöket ifatt oss, trots att vi sovit tre timmar. Vi spekulerar i att timmarna kring fem på morgonen alltid är tuffa för kroppen. För att det inte ska behöva stannas eller ske en olycka, så åker vi i bredd och snackar oss igenom de tuffa timmarna. Fungerar riktigt bra. Vi stannar i Hyltebruk där vi kommit ifatt en cyklist från Brasilien. Köper mat och solkräm, Nils testar bindor för att lindra smärtan i rumpan.

Klär av oss till kort/kort då det börjar bli varmt. Mot Laholm ökar temperaturen hela tiden. Först har vi 27 grader vilket är ok i den kraftiga motvinden, det fläktar ju. Sedan ökar den till 33-34 och vinden ökar men vindarna är varma. Fötterna svullnar nu upp, på oss båda. Smärtan är brutal. Det räcker inte att lösgöra boa spännena vi tvingas sätta fötterna ovanpå skorna och trampa. Kilometrarna går långsamt och det är segt hela vägen till Laholm. Vi hittar en mack i Laholm och köper läsk och glass. Vi ställer oss i strumporna i en hink med kallt vatten för att försöka få fötterna att svalna och svullnaden att gå ner.
Visa bilaga 711874
Visa bilaga 711875
Vi lyckas inte helt utan tar även ut sulorna ur skorna för att kunna få mer rum till våra klumpfötter. Detta fungerar och efter ett långt stopp kommer vi iväg och rullar ner mot ”skyfallet”. Regnet träffar oss i första stigningen över Hallandsåsen, det blixtrar och en slår ner bara två sekunder bort. Vi slängde på oss regnjackor när vi insåg att det var kyligare än vi trott. Då jag har tjocka lager solkräm i ansiktet, rinner en blandning av solkräm och regnvatten ner i ögonen.
Visa bilaga 711876
Försöker få bort det så jag kan se vägen nu i nerförsbacken på andra sidan åsen. Det tar ett tag men sedan får jag bort det och kan koncentrera mig på nerförskörningen. Regnet fortsätter fast mindre kraftfullt. Temperaturen blir human igen på 20 grader. Det känns som vi närmar oss målet. Vi börjar köra skyltspurtar in i alla småstäder. Vi skämtar och skrattar mycket. I Klippan vill jag ha Sibylla så vi åker genom hela Klippan utanför rutten för att äta en korv med mos på Sibylla, precis samma som fanns vid macken på rutten där vi svängde av (snacka om tunnelseende). Ut ur Klippan får jag bakhjulspunka och lagar det med en dynaplug. Tubeless setupen fungerade riktigt bra, kände mig ganska ensam på turen med 28 tumshjul men de höll ihop, där de flesta andra körde på 32. Blir att skaffa en cykel som klarar lite bredare däck (alltid kul med ny cykel). Nu kollade vi på ETA och konstaterade att vi skulle vara i mål vid 23 - vilket verkligen inte var enligt önskemål. Innan solen gick ner vid 21:50 borde vara rimligt. Så vi drog igång ett partempo (troligtvis vårt snabbaste på hela turen) och körde ruskigt snabbt till Eslöv, så himla roligt. Vi hittade lite extra effekt och glädjen över att snart vara i mål var härlig, samtidigt som det var ledsamt att det snart var över. Efter Eslöv körde vi på i högt tempo tills vi stötte ihop med en kompis (Sune) till Nils som cyklade med oss i lugnt tempo för att snacka och kolla hur vi mådde, tack Sune. Sedan var det finrull i lite avslaget tempo in till mål där våra familjer och arrangörerna väntade på oss. I mål 21:45 i vacker solnedgång, kunde inte bli vackrare avslut.

Visa bilaga 711880

Trasig och trött tog familjen hand om mig med pizza och värme. Efter en dusch så hoppade jag i säng och somnade innan huvudet nått kudden.

Total sömn under loppet 6h. Total sömn natten efter målgång = 10h

Sluttid 108h45min.



Nils och jag kände inte varandra innan loppet och hade aldrig träffats innan, men nu har jag fått en god vän och cykelkompis som jag med hög sannolikhet kommer göra nya äventyr tillsammans med.



Har också filmat lite från turen och kommer lägga upp en länk till den på happy när den är klar.

Fantastiskt läsning ?

 

[torhovland]

 

[Perjonand]

RR

Sverigetempot 2024, 2128 km, 129 timmar 27 minuter.

Resan till starten i Riksgränsen startade i Bohus den 4 juli kl. 11.44. Jag blev körd till Göteborg för att ta tåget 13.24, men när jag kom till centralstationen läste jag på avgående tåg till Stockholm 12.24, hmm, hoppade på tåget stuvade in bagaget, funderade, nervös, orolig om det var rätt tåg, minuterna stämde, tog fram tågbiljetten. Fel tåg… Hoppade av och väntade in det rätta tåget med avgång 13.24.
På rätt tåg och godispåsen, choklad och pastasallad i glassburkar var nerpackat. Mot Stockholm och tåget höll tiderna. Jag hade 1 timme och 30 minuter på mig för att hitta tåget som skulle ta mig till Katterjåkk turiststation där jag hade mitt boende. Skönt att ha tid på sig mellan tågbyten.
Tåget rullar in och det var dags att hitta rätt vagn och kupé, jag var tvungen att boka en egen kupé för att kunna få med mig cykeln på tåget. Ändock skönt att få ro och rå om sig själv. Hittade kupén och packade in mitt bagage. Väntade på tågets avgång kl. 17.58 som skulle ta mig till Katterjåkk och anlända där fredagen den 5 juli kl.11.43.
Det rullar, skönt! Sitter och småäter godis och annat gott. Blir lite ensamt. Tar mig en promenad till Bistrovagnen, där du inte kan äta medhavd mat utan måste köpa från tåget. Ok, jag slår till med 2 st chokladbollar och en apelsinjuice, 93 SEK, ja, det kostar att åka tåg. Ändock skönt med lite folk runt omkring sig. Kom i samspråk med en familj som hade fem barn och skulle vandra några dagar i Abisko och sedan åka vidare till Pajala för att se sina morföräldrars hembygd. Och jag berättade om min resa. Det slog bort tid och var trevligt. Åter till kupén för att pastasallad, ja mat och annat gott fanns det. Läggdags och eftersom det fanns tre bäddar med täcken och kuddar var det skönt med en extrakudde och ett extratäcke. Nu vill jag förbereda mig så bra det går och sova gott på tåget.
Morgon den 5 juli och det blir några stopp på vägen var av ett i Kiruna på 15 minuter eftersom loket måste byta plats från den ena färdriktningen till den andra, det blev rätt och jag nådde min slutdestination. Samt att vi kunde gå av tåget för en bensträckare på perrongen. Tåget åker vidare och när vi stannar i Abisko, stationen innan Katterjåkk där jag skall av frågar konduktören om jag kan flytta mitt bagage två vagnar framåt eftersom perrongen är så kort i Katterjåkk, men vi kommer fram till att tåget måste stanna två gånger i stället som det också gör.
Tåget stannar en andra gång och jag stiger av i Katterjåkk. Härligt att vara på plats. Jag möts av ljumma vindar och en sol som strålar, skön temperatur samt 6-7 st cyklister som bor på samma boende. Turiststationen där jag skall bo en natt ligger endast 100 meter från perrongen, perfekt. Letar upp mitt rum och skall packa in mitt bagage för att bygga ihop cykeln, men rummet är för litet för att få plats. Det blir att stå på utsidan att bygga ihop cykeln och det var dessutom myggfritt eftersom vinden blåste bort dem.
Bygga cykel, äta och fika om vart annat för att sedan registrera sig och göra bikecheck 15.00. Nu var det dags att packa cykeln med kläder, sjukvård, elektronik, cykeldelar, godis, mat mm. På kvällen kl. 19 var det BBQ i strålande soligt fjällväder. Det bjöds på hamburgare och det blev ett härligt mingel med alla som skulle starta på lördag morgon.
Lördag den 6 juli kl. 09.00 var det start och det har varit mycket kollande på hur vädret skulle bli. Från att ha visat regn hela lördagen så blev det regn från starten och 2 timmar framåt. Vi blir en stor grupp som håller ihop till första stämplingen kl. 13.37 i Kiruna efter 136 km. Men nu är det igång på allvar. Det stressas och jäktas redan här. Många vill vidare snabbt och den stora klungan, belgisk körning blir något mindre med 15-16 st. Det är ett bra tempo och det är dags för min förning efter ca 30 km från Kiruna och när den är klar möts vi av en backe och jag orkar inte hänga på klungan, de seglar iväg! Nu blir det ensamcykling till Gällivare, 251 km från start där det blir påfyllning av vätska och mat.
Nästa mål blir Jokkmokk efter 341 km, 21.54 och under denna sträcka drabbas jag av min första trötthetskänsla, stannande till för att lägga mig och vila, men just då körde en LoSS-cyklist förbi och det väckte mig för att köra vidare. Jag tog något att äta och kroppen var tillbaka igen. Många dippar blev det på resan och då var det koffeintabletterna som kom fram, de gjorde nytta. Som sagt så är det Jokkmokk som gäller härnäst och där blir det dags att fylla på igen och ta på sig varmare kläder för att fortsätta cyklingen genom natten. När jag precis kommer ut efter påklädning från OKQ8 och skall rulla iväg kommer Fredrik, Carl och Mikael. Eftersom jag känner Mikael och Fredrik sedan innan så småpratar vi lite om resan hit och vad som komma skall. Fredrik frågar om jag vill följa med dem och det kändes helt ok för mig. Därefter frågade han mig även om jag ville boka in mig på deras boende i Arvidsjaur, efter 500 km. Javisst sa jag. Min plan var dock att cykla till Östersund, men väderprognosen visade regn, kyla och blåst.
Vi blir nu 4 st som cyklar vidare och senare också hela vägen in i mål. Vi cyklar in i natten och kommer till Kåbdalis 01.14 där jag köper tuggummi, bra att tugga för att hålla sig vaken, i en 24/7-butik som är obemannad och öppnas med Bank-id. Vi kommer fram till Arvidsjaur 05.21 som är långt efter plan, men vädret påverkar resan. Skönt att få komma in på hotell med dusch och komma ner i bäddad säng kl. 06.30, sova 3 timmar, frukost och cyklar vidare 10.47 mot Sorsele och innan Slagnäs blir det en sträcka på 14 km med grus, vägen är uppriven och det blir mycket långsam cykling som jag stod upp igenom för att inte få genomslagspunktering samt att det var nerförsbackar på 6% där det gäller att hålla igen på. Som tur var så var det fint väder under denna grussträcka. Väl framme i Sorsele som passeras utan stopp och nästa större ort är Storuman och cyklingen dit på 3 timmar var det regn och väl framme i Storuman på Frendokrysset kl. 17.06 blir det korv med bröd och en varm kopp kaffe. Vi förbereder oss för kvällen och nästa stopp/boende. Målet var Östersund, men vi ligger fortfarande långt efter tidsplan. Valet blir Vilhelmina och det fortsätter att regna, blåsa och vara kallt, men vi kommer dit 20.47 och köket stänger 21.00. Yes, vilken tur. Fyra stycken flankstek beställs samt fyra stycken stora starköl, mycket bra stopp. Vi beställde även frukostpåse och det blev 4 timmars sömn. Kom iväg måndag den 8 juli kl. 03.32. Nu startade dagen med TRE droppar regn och resten av dagen var regnfri. Vi passerar Dorotea, Hoting, Strömsund och under denna sträcka råkar jag ut för en klassisk SPD-vurpa efter att jag har uträttat mina behov. Ett stort sår på knät och ett mindre på armbågen. Och eftersom det var tidig frukost i Vilhelmina bestämmer vi oss för stanna till i Strömsund på ett hotell för att äta frukost, yes, en riktig hotellfrukost med bacon, äggröra, prinskorv, pannkakor och allt annat gott som bjuds därtill. Vidare in mot Östersund passerar vi Lit där jag stannar 13.24 på Ernqvists bilverkstad för att tvätta rent såret. Nästa är Östersund och stämpling (14.22-15.00)
Nu känns det som vi cyklat halvvägs men det är endast 950 km avklarade och 1170 km kvar.
Och nu skarv mot backarna i Klövsjö och Vemdalen, de känns efter 1000 km!!! Det blir sent innan vi kommer till vårt hotell i Sveg men vi kör intervaller mot varandra på vägen mellan Vemdalen och Sveg, roligt med lite omväxling. Landar in på hotell Mysoxen 00.53. Sova 4 timmar och en stabil hotellfrukost innan vi cyklar vidare 06.53 mot Älvdalen, här blir det korv med bröd och påfyllning och därefter backen upp mot Evertsberg och sedan cykla Vasaloppsvägen till Tennäng som byggs om, lite stök här och där, men vädret var med oss denna dag också, härligt! Vänstersväng från Tennäng mot Venjan och Vansbro och nu blir det varmt och soligt och i Vansbro blir det pizza för mig, beasåsen som de la på var två klumpar, inte så trevligt upplägg, men det gick ner, energin behövs. Det blev även alkoholfri öl till pizzan. Och inköp av Cola, bra dryck!!!
Därefter var det dags att ta sig an de utmanande 60 km till Fredriksberg, en böljande sträckning. Väl framme i Fredriksberg var det dags för stämpling och vidare mot Hällefors och Karlskoga där vi hade boende, kom fram 00.29, sov 4 timmar och åkte vidare 06.36 mot Degerfors, Gullspång och Skövde där det var stämpling och vädret har varit stabilt med sol och bra temperaturer, men det var en krävande backe upp till Billingehus, den kändes. Sen var det backe ner och in på Circle K för att äta och fylla på energi, därefter serpentinbacken upp förbi Skövde golfbana. Men 20 km efter Skövde så öppnades himlen med blixt och åska. Vi tog snabbt skydd och tog på oss mer kläder samt regnkläder. Vi väntade ut det värsta skyfallet innan vi rullade vidare. Regnet bestod några timmar för vår fortsatta resa till Falköping där gamla banvallens cykelbana startar och spåret går vidare till Ulricehamn, där vi ankommer 17.46 och fyller på med energi på OKQ8 samt träffar tre andra LoSS-cyklister, trevligt, men de hade bokat hotell där. Här planerar och bestämmer vi vår fortsatta resa söderut. Det fanns bud på Sjötofta där en lokal idrottsförening hade inrett sin klubblokal med sovplatser och de sålde även hamburgare, dricka och godis. Ett fantastiskt initiativ. Men det skulle bli en för lång sista dags cykling. Laholm fanns också med som alternativ, men det var för långt dit. Lotten föll på Pensionat Sågknorren 20 km söder om Hyltebruk där vi också stämplade. Och nu hade vi endast 230 km kvar till Smygehuk. Ett av de bättre boenden. Men på väg dit gick det fort och i en dold utförslöpa hade det spritts ut stora stenar efter skyfallen av regn på vägen som orsakade oss vår första punktering, men med gott samarbete löste vi det snabbt och anlände pensionatet 00.50 och där erbjöds vi öl till självkostnadspris, stor burk 25 SEK. Läggdags och sova fyra timmar och frukost 06.00 med hembakat bröd och andra närproducerade produkter. Ett kanonställe.
Upp på cykeln igen och vidare mot Simlångsdalen, Laholm och Våxtorp där klättringen upp för Hallandsåsen startade och ner på andra sidan till Klippan för att sedan bestiga Söderåsen och ner till Kågeröd där vi stannade till 12.33 för lunch vid Lunnaåskiosken där det blev 150 g baconhamburgare. Cyklar vidare mot sista stämplingen i Eslöv innan Smygehuk. In mot Eslöv var det dags för regn igen och det var hällregn. Vi körde hårt genom Eslöv och var på väg ur staden när vi kom på att stämpla och precis i utkanten hittar vi polisstationen där vi går in och får en polisstämpel 14.50, coolt! Vidare och får syn på Eslövs golfbana, stannar till där för en kaffe och chokladboll, mmm gott. Nu är man laddad för de sista 65 km till Smygehuk. Här drabbas vi av vår andra punktering när vi klättrar upp för Romelåsen, men det fixar vi snabbt gemensamt. Och ju närmare vi kommer desto bättre väder blir det för att avsluta och nå målet i strålande solsken. Så underbart och känslomässigt. Och där står min älskade Cristina och tar emot mig.

Tack alla volontärer och cyklister. Hoppas vi ses vid ett annat tillfälle.

 

[Kalle Kula]

RR

Sverigetempot 2024, 2128 km, 129 timmar 27 minuter.

Resan till starten i Riksgränsen startade i Bohus den 4 juli kl. 11.44. Jag blev körd till Göteborg för att ta tåget 13.24, men när jag kom till centralstationen läste jag på avgående tåg till Stockholm 12.24, hmm, hoppade på tåget stuvade in bagaget, funderade, nervös, orolig om det var rätt tåg, minuterna stämde, tog fram tågbiljetten. Fel tåg… Hoppade av och väntade in det rätta tåget med avgång 13.24.
På rätt tåg och godispåsen, choklad och pastasallad i glassburkar var nerpackat. Mot Stockholm och tåget höll tiderna. Jag hade 1 timme och 30 minuter på mig för att hitta tåget som skulle ta mig till Katterjåkk turiststation där jag hade mitt boende. Skönt att ha tid på sig mellan tågbyten.
Tåget rullar in och det var dags att hitta rätt vagn och kupé, jag var tvungen att boka en egen kupé för att kunna få med mig cykeln på tåget. Ändock skönt att få ro och rå om sig själv. Hittade kupén och packade in mitt bagage. Väntade på tågets avgång kl. 17.58 som skulle ta mig till Katterjåkk och anlända där fredagen den 5 juli kl.11.43.
Det rullar, skönt! Sitter och småäter godis och annat gott. Blir lite ensamt. Tar mig en promenad till Bistrovagnen, där du inte kan äta medhavd mat utan måste köpa från tåget. Ok, jag slår till med 2 st chokladbollar och en apelsinjuice, 93 SEK, ja, det kostar att åka tåg. Ändock skönt med lite folk runt omkring sig. Kom i samspråk med en familj som hade fem barn och skulle vandra några dagar i Abisko och sedan åka vidare till Pajala för att se sina morföräldrars hembygd. Och jag berättade om min resa. Det slog bort tid och var trevligt. Åter till kupén för att pastasallad, ja mat och annat gott fanns det. Läggdags och eftersom det fanns tre bäddar med täcken och kuddar var det skönt med en extrakudde och ett extratäcke. Nu vill jag förbereda mig så bra det går och sova gott på tåget.
Morgon den 5 juli och det blir några stopp på vägen var av ett i Kiruna på 15 minuter eftersom loket måste byta plats från den ena färdriktningen till den andra, det blev rätt och jag nådde min slutdestination. Samt att vi kunde gå av tåget för en bensträckare på perrongen. Tåget åker vidare och när vi stannar i Abisko, stationen innan Katterjåkk där jag skall av frågar konduktören om jag kan flytta mitt bagage två vagnar framåt eftersom perrongen är så kort i Katterjåkk, men vi kommer fram till att tåget måste stanna två gånger i stället som det också gör.
Tåget stannar en andra gång och jag stiger av i Katterjåkk. Härligt att vara på plats. Jag möts av ljumma vindar och en sol som strålar, skön temperatur samt 6-7 st cyklister som bor på samma boende. Turiststationen där jag skall bo en natt ligger endast 100 meter från perrongen, perfekt. Letar upp mitt rum och skall packa in mitt bagage för att bygga ihop cykeln, men rummet är för litet för att få plats. Det blir att stå på utsidan att bygga ihop cykeln och det var dessutom myggfritt eftersom vinden blåste bort dem.
Bygga cykel, äta och fika om vart annat för att sedan registrera sig och göra bikecheck 15.00. Nu var det dags att packa cykeln med kläder, sjukvård, elektronik, cykeldelar, godis, mat mm. På kvällen kl. 19 var det BBQ i strålande soligt fjällväder. Det bjöds på hamburgare och det blev ett härligt mingel med alla som skulle starta på lördag morgon.
Lördag den 6 juli kl. 09.00 var det start och det har varit mycket kollande på hur vädret skulle bli. Från att ha visat regn hela lördagen så blev det regn från starten och 2 timmar framåt. Vi blir en stor grupp som håller ihop till första stämplingen kl. 13.37 i Kiruna efter 136 km. Men nu är det igång på allvar. Det stressas och jäktas redan här. Många vill vidare snabbt och den stora klungan, belgisk körning blir något mindre med 15-16 st. Det är ett bra tempo och det är dags för min förning efter ca 30 km från Kiruna och när den är klar möts vi av en backe och jag orkar inte hänga på klungan, de seglar iväg! Nu blir det ensamcykling till Gällivare, 251 km från start där det blir påfyllning av vätska och mat.
Nästa mål blir Jokkmokk efter 341 km, 21.54 och under denna sträcka drabbas jag av min första trötthetskänsla, stannande till för att lägga mig och vila, men just då körde en LoSS-cyklist förbi och det väckte mig för att köra vidare. Jag tog något att äta och kroppen var tillbaka igen. Många dippar blev det på resan och då var det koffeintabletterna som kom fram, de gjorde nytta. Som sagt så är det Jokkmokk som gäller härnäst och där blir det dags att fylla på igen och ta på sig varmare kläder för att fortsätta cyklingen genom natten. När jag precis kommer ut efter påklädning från OKQ8 och skall rulla iväg kommer Fredrik, Carl och Mikael. Eftersom jag känner Mikael och Fredrik sedan innan så småpratar vi lite om resan hit och vad som komma skall. Fredrik frågar om jag vill följa med dem och det kändes helt ok för mig. Därefter frågade han mig även om jag ville boka in mig på deras boende i Arvidsjaur, efter 500 km. Javisst sa jag. Min plan var dock att cykla till Östersund, men väderprognosen visade regn, kyla och blåst.
Vi blir nu 4 st som cyklar vidare och senare också hela vägen in i mål. Vi cyklar in i natten och kommer till Kåbdalis 01.14 där jag köper tuggummi, bra att tugga för att hålla sig vaken, i en 24/7-butik som är obemannad och öppnas med Bank-id. Vi kommer fram till Arvidsjaur 05.21 som är långt efter plan, men vädret påverkar resan. Skönt att få komma in på hotell med dusch och komma ner i bäddad säng kl. 06.30, sova 3 timmar, frukost och cyklar vidare 10.47 mot Sorsele och innan Slagnäs blir det en sträcka på 14 km med grus, vägen är uppriven och det blir mycket långsam cykling som jag stod upp igenom för att inte få genomslagspunktering samt att det var nerförsbackar på 6% där det gäller att hålla igen på. Som tur var så var det fint väder under denna grussträcka. Väl framme i Sorsele som passeras utan stopp och nästa större ort är Storuman och cyklingen dit på 3 timmar var det regn och väl framme i Storuman på Frendokrysset kl. 17.06 blir det korv med bröd och en varm kopp kaffe. Vi förbereder oss för kvällen och nästa stopp/boende. Målet var Östersund, men vi ligger fortfarande långt efter tidsplan. Valet blir Vilhelmina och det fortsätter att regna, blåsa och vara kallt, men vi kommer dit 20.47 och köket stänger 21.00. Yes, vilken tur. Fyra stycken flankstek beställs samt fyra stycken stora starköl, mycket bra stopp. Vi beställde även frukostpåse och det blev 4 timmars sömn. Kom iväg måndag den 8 juli kl. 03.32. Nu startade dagen med TRE droppar regn och resten av dagen var regnfri. Vi passerar Dorotea, Hoting, Strömsund och under denna sträcka råkar jag ut för en klassisk SPD-vurpa efter att jag har uträttat mina behov. Ett stort sår på knät och ett mindre på armbågen. Och eftersom det var tidig frukost i Vilhelmina bestämmer vi oss för stanna till i Strömsund på ett hotell för att äta frukost, yes, en riktig hotellfrukost med bacon, äggröra, prinskorv, pannkakor och allt annat gott som bjuds därtill. Vidare in mot Östersund passerar vi Lit där jag stannar 13.24 på Ernqvists bilverkstad för att tvätta rent såret. Nästa är Östersund och stämpling (14.22-15.00)
Nu känns det som vi cyklat halvvägs men det är endast 950 km avklarade och 1170 km kvar.
Och nu skarv mot backarna i Klövsjö och Vemdalen, de känns efter 1000 km!!! Det blir sent innan vi kommer till vårt hotell i Sveg men vi kör intervaller mot varandra på vägen mellan Vemdalen och Sveg, roligt med lite omväxling. Landar in på hotell Mysoxen 00.53. Sova 4 timmar och en stabil hotellfrukost innan vi cyklar vidare 06.53 mot Älvdalen, här blir det korv med bröd och påfyllning och därefter backen upp mot Evertsberg och sedan cykla Vasaloppsvägen till Tennäng som byggs om, lite stök här och där, men vädret var med oss denna dag också, härligt! Vänstersväng från Tennäng mot Venjan och Vansbro och nu blir det varmt och soligt och i Vansbro blir det pizza för mig, beasåsen som de la på var två klumpar, inte så trevligt upplägg, men det gick ner, energin behövs. Det blev även alkoholfri öl till pizzan. Och inköp av Cola, bra dryck!!!
Därefter var det dags att ta sig an de utmanande 60 km till Fredriksberg, en böljande sträckning. Väl framme i Fredriksberg var det dags för stämpling och vidare mot Hällefors och Karlskoga där vi hade boende, kom fram 00.29, sov 4 timmar och åkte vidare 06.36 mot Degerfors, Gullspång och Skövde där det var stämpling och vädret har varit stabilt med sol och bra temperaturer, men det var en krävande backe upp till Billingehus, den kändes. Sen var det backe ner och in på Circle K för att äta och fylla på energi, därefter serpentinbacken upp förbi Skövde golfbana. Men 20 km efter Skövde så öppnades himlen med blixt och åska. Vi tog snabbt skydd och tog på oss mer kläder samt regnkläder. Vi väntade ut det värsta skyfallet innan vi rullade vidare. Regnet bestod några timmar för vår fortsatta resa till Falköping där gamla banvallens cykelbana startar och spåret går vidare till Ulricehamn, där vi ankommer 17.46 och fyller på med energi på OKQ8 samt träffar tre andra LoSS-cyklister, trevligt, men de hade bokat hotell där. Här planerar och bestämmer vi vår fortsatta resa söderut. Det fanns bud på Sjötofta där en lokal idrottsförening hade inrett sin klubblokal med sovplatser och de sålde även hamburgare, dricka och godis. Ett fantastiskt initiativ. Men det skulle bli en för lång sista dags cykling. Laholm fanns också med som alternativ, men det var för långt dit. Lotten föll på Pensionat Sågknorren 20 km söder om Hyltebruk där vi också stämplade. Och nu hade vi endast 230 km kvar till Smygehuk. Ett av de bättre boenden. Men på väg dit gick det fort och i en dold utförslöpa hade det spritts ut stora stenar efter skyfallen av regn på vägen som orsakade oss vår första punktering, men med gott samarbete löste vi det snabbt och anlände pensionatet 00.50 och där erbjöds vi öl till självkostnadspris, stor burk 25 SEK. Läggdags och sova fyra timmar och frukost 06.00 med hembakat bröd och andra närproducerade produkter. Ett kanonställe.
Upp på cykeln igen och vidare mot Simlångsdalen, Laholm och Våxtorp där klättringen upp för Hallandsåsen startade och ner på andra sidan till Klippan för att sedan bestiga Söderåsen och ner till Kågeröd där vi stannade till 12.33 för lunch vid Lunnaåskiosken där det blev 150 g baconhamburgare. Cyklar vidare mot sista stämplingen i Eslöv innan Smygehuk. In mot Eslöv var det dags för regn igen och det var hällregn. Vi körde hårt genom Eslöv och var på väg ur staden när vi kom på att stämpla och precis i utkanten hittar vi polisstationen där vi går in och får en polisstämpel 14.50, coolt! Vidare och får syn på Eslövs golfbana, stannar till där för en kaffe och chokladboll, mmm gott. Nu är man laddad för de sista 65 km till Smygehuk. Här drabbas vi av vår andra punktering när vi klättrar upp för Romelåsen, men det fixar vi snabbt gemensamt. Och ju närmare vi kommer desto bättre väder blir det för att avsluta och nå målet i strålande solsken. Så underbart och känslomässigt. Och där står min älskade Cristina och tar emot mig.

Tack alla volontärer och cyklister. Hoppas vi ses vid ett annat tillfälle.

Kul läsning och bra jobbat, men hur håller man reda på alla klockslag med sådan exakthet under en sådan här strapats? Diktafonapp på mobilen?

 

[Fjärdebrunn]

Det är en jäkla skillnad att cykla långa distanser lite under sin absoluta limit respektive på den.

Tack för RR

 

[AlbertH]

Kul läsning och bra jobbat, men hur håller man reda på alla klockslag med sådan exakthet under en sådan här strapats? Diktafonapp på mobilen?

Man fotar stämpelkortet. Nu förutsätter jag att det var stämplingar där de exakta tiderna var utskrivna.

 

[Kalle Kula]

Man fotar stämpelkortet. Nu förutsätter jag att det var stämplingar där de exakta tiderna var utskrivna.

Väldigt många märkliga platser att stämpla på i så fall måste jag säga. Men vad vet jag? Jag har aldrig kört rando.

"Vidare in mot Östersund passerar vi Lit där jag stannar 13.24 på Ernqvists bilverkstad för att tvätta rent såret."

 

[jonte987]

GPSen vet väl var cyklisten varit

 

[Amenvafan]

Kul läsning och bra jobbat, men hur håller man reda på alla klockslag med sådan exakthet under en sådan här strapats? Diktafonapp på mobilen?

Själv brukar jag fota, då får du både geoplats och tid..

 

[Perjonand]

Kul läsning och bra jobbat, men hur håller man reda på alla klockslag med sådan exakthet under en sådan här strapats? Diktafonapp på mobilen?

Google maps tidslinje...den håller även reda på hur långt stoppet är, IN-tid och UT-tid?

 

[Shansson]

Här är min RR. Blev lite långrandig så fick bli i PDF format.

 

[NLC]

Här är min RR. Blev lite långrandig så fick bli i PDF format.

Lovely!

 

[cerro]

Här är min RR. Blev lite långrandig så fick bli i PDF format.

Man blir ju lite avis på den ändå. Ska jag försöka igen så blir det med planerat trevligt sällskap som du fick. Tack för boendet med, trevligt.

 

[Perjonand]

Sverigetempot 2024

Här kommer en race rapport från ST.

Påminnelse till mig själv.
-Köp bredare skor typ bont wide
-Köp Tracker för familj och vänner
-Fixa sömmarna i bibsen så de inte skär in i baksidan av låren.

Visa bilaga 711849

Flög upp till Kiruna med ett härligt gäng förväntansfulla cyklister. Träffade för första gången Nils, som jag skulle cykla med. Spännande redan nu, nerverna utanpå kroppen, har jag glömt något? Ska verkligen vädret blir spöregn och motvind? Kommer vår planering att fungera? Alla skador och skavanker, hur kommer de att klara påfrestningen? Bodde perfekt med Roger och Christian i Katterjokk någon kilometer från starten. Första dagen byggde vi ihop cyklarna och tog det lugnt. Andra dagen cyklade jag och Nils vår första tur tillsammans från riksgränsen till Björkliden ToR för en fika och snack. Kändes bra, vi gjorde vårat bästa för att öppna upp så snabbt som möjligt, talade om hur vi skulle bete oss när olika saker inte fungerade, känsliga områden som sina svagheter och vad man var rädd för att få ont.
Visa bilaga 711851
Tror det blev en bra start för en fin relation. Natten innan start var svår att sova som man önskade, men en 6-7 timmar blev det i alla fall. Tittade ut och det var torrt men såg regnmolnen som var påväg. Mycket riktigt, en timme före start regnade det på bra och vinden tog i rejält. Starten vid 09:00 blev därför en blöt historia. Jag och Nils tog det lugnt när en större grupp stack iväg direkt. Sebastian Norberg på tempocykel tog ett galet tempo redan från första tramptaget och försvann. En grupp la sig mellan honom och vår grupp, vi satte upp ett lagom tempo de första milen, ingen mening att köra hårt redan nu (det är ett långt lopp). Vindarna var riktigt kraftiga ner till Kiruna, i byarna flyttades cykeln så mycket att jag fick klicka ur pedalen vid ett tillfälle för att bibehålla balansen.

Visa bilaga 711855

Vi kanske hade en 10-12 cyklister framför oss och vi var en grupp på 25 som rullade ner tillsammans mot Kiruna. Kroppen började slappna av efterhand som milen betades av. Jag och Nils höll tempot och efter Abisko kunde vi ta en kort paus och av med regnkläder och slå en drill. Väl i Kiruna så gjorde vi ett stämpling, toabesök och fyllde flaskorna sedan åkte vi. Gruppen delades upp direkt, några var med direkt och några fick jaga ifatt och andra valde att fortsätta i eget tempo. Gruppen växte då vi åkte ifatt de som tidigare dragit iväg. Snart var vi ca 15 personer. Jag och Nils turades om att ta förningar och efter några mil (och en kortare regnskur) så började vi låta hela gruppen rotera. Det är en stor väg mellan Kiruna och Gällivare, bilarna kör i 100 och det är 2-1 väg på delar av sträckan. Men det som hände var att tempot trissades upp allt eftersom rotationen pågick, folk körde inte bara hårt på flacken och utför utan tryckte höga watt uppför (i motvinden) också. Det gjorde att de kloka cyklisterna valde att inte åka med gruppen utan ta sitt eget tempo och några andra kanske borde ha gjort det.
Visa bilaga 711856
I Gällivare stannade alla på olika ställen, jag hade rekat lite och beställde pizza från cykeln på Milano redan på väg in (lyxigt att ha dem klara när vi kom dit). De flesta i gruppen sprätte förbi oss när vi satt och åt. Patrik från Uppsala kom själv efter ha släppt gruppen tidigare, när vi var påväg att åka vidare och tog sällskap med oss. Vi sa hejdå till Roger och Christian (som åt pizza med oss) och började resan mot Jokkmokk. Precis utanför Gällivare blir vi överrumplade av en störtskur och hinner inte ta på oss alla regnkläder innan vi är dygnsura på bara 5 minuter - typiskt när vi blivit torra för första gången.
Visa bilaga 711879
Vi tre körde på och det visade sig att Patrik är uppväxt i Jokkmokk och guidade oss med massa intressanta berättelser från Porjus och områdena kring Jokkmokk. Lite innan vi kom fram till Jokkmokk så möter vi Patriks pappa i en brant stigning (han kommer med bil) och vill prata om hur det går och så vidare. Jobbigt för Patrik att försöka tala när vi kör på i stigningen. Snart rullar vi in i Jokkmokk, tar och byter kläder till torra nattkläder och bunkrar mat och dryck inför natten (vi ska cykla till 08:00 är ju planen). Stoppet tar betydligt längre tid än vi planerat och vi tappar för första gången en 20 minuter mot var vi vill vara. Därför så kör vi på mot Arvidsjaur i lite högre fart, men det visar sig snart att Patriks rygg (som han har haft en stressfraktur i inte håller och han avbryter och vänder tillbaka mot Jokkmokk). Nils och jag rullar vidare efter ett kortare avskedsstopp med Patrik. Vi rullar förbi polcirkeln och det är ljust som på dagen fast det är mitt i natten. Vi kör på i partempo och håller bra tryck hela vägen förbi Arvidsjaur till vi kommer till vägbygget i Slagnäs (vi har nu kört in tiden vi tappat), men framför oss väntar ”dödsgruset” i 14 km.
Visa bilaga 711857

Asfalten är borta och det är grus/stenbeläggning riktig illa på några partier vi kryper försiktigt över vägbygget och hoppas slippa punkteringar, vilket vi lyckas med och firar med smörgås och godis på andra sidan. Tyvärr 25 min efter schemat igen. Men det är bara att köra på. Efter några mil kommer vi i fatt två norrmän som planerat att köra nästa utan stopp hela vägen. De ligger här först och vi passerar dem och försöker få reda på var de planerat att sova, men de säger inget. En halvtimme senare är vi i Sorsele (det visade sig senare att norrmännen bröt där pga skadade händer, nerverna går sönder). Mina händer är redan helt trasiga efter RAD i maj. Kroppen känns bra men vi börjar bli lite trötta, klockan är runt 05:00 och vi känner att det är svårt att hålla samma höga fart, så vi tar ner tempot lite (fram till denna punkt har vi kört 60 mil på 22 timmar).
Visa bilaga 711858
Efter några jobbiga timmar kommer tar vi oss de sista fem milen till Storuman, för sömn och frukost. Vi gör ett 4 timmars stopp, duschar, byter kläder, laddar , packar om. Jag glömmer att sätta telefonen på ljudlös och blir väckt efter två timmars sömn och kan inte somna om. Går istället upp och fixar med kroppen och utrustningen. Det ska spöregna hela söndagen. Vi rullar ut i regnet och motvinden slår hårt mot oss, vi är 40 min efter schemat trots att vi snittat 29km/h hittills.

Visa bilaga 711859

Resan mot Dorotea är miserabel. Motvinden känns och regnet tränger in överallt och vi försöker undvika att köra i de största pölarna på vägen, trafiken märks av mer med mycket husbilar och många som kör när det regnar. Min Varia (med ständig laddning från Powerbanks) fungerar perfekt från start till mål och jag är trygg hela vägen med vetskapen när och hur fort fordonen kommer upp mot oss bakifrån. Efter Dorotea händer något magiskt - vi får sida medvind ner till Strömsund, regnet avtar lite och vi får upp tempot igen. Vi kör förbi de som startat dagarna innan och känner att vi har flyt. Efter Strömsund tilltar regnet och motvinden igen, temperaturen sjunker och när vi rullar in i Östersund 30 min efter plan är vi riktigt nerkylda och allt är dygnsurt. Stämplar in efter midnatt och inser att vi inte är så pigga på att cykla genom natten i regnet. Kollar väderprognosen och där ska regnet sluta vid 02:00. Vi bestämmer oss för att sova en stund. Stoppet tar 3 timmar mot planerat 45 min. Sovtiden blir 40 min. Det tar tid att jobba med utrustningen när allt är blött och man är kall. Vi äter och fixar med ompackningen (man har haft möjlighet att skicka ner ett paket med kläder och mat och nu kan man också skicka hem prylar man inte vill bära med sig ner till Smygehuk). I Östersund noterar vi att tempocyklisten kommit före oss, men valt att bryta.
Visa bilaga 711860
Efter Östersund börjar det bli ordentligt backigt vilket förstörde rytmen. Vi kommer ifatt andra cyklister som startat innan oss men gör lite stopp för fix kläder och utrustning, som gör att vi inte kommer ikapp dem förrän i Sveg. Vi är av någon anledning lite trötta och kör fort bitvis för att sedan köra lite lugnare och snacka, i och med att backarna kommer på tät följd så blir det hackigt. I Åsarna missar vi avfarten och får köra tillbaka. Här börjar de riktiga backarna… först några små skuttar som är branta men inte så långa och sedan kommer vi till första Klövsjöbacken, den är 8% i snitt och 4,6 km lång (207hm).
Visa bilaga 711861
Nils kör först och håller ett jämnt och fint tempo, jag tappar i de brantaste delarna men kommer ifatt när lutningen minskar. Direkt efter kommer ytterligare en backe som är ca 3,5km och har över 100hm. Vi börjar tala om att det blir svårt att köra in tiden vi förlorat i backarna. Klurigt det där med planering och verklighet, svårt att på förhand förstå hur lång tid det kommer att beroende på lutning och vind. Väl nere i Vemdalen kommer vi ifatt lite andra deltagare (någon på liggcykel).
Visa bilaga 711863
Vi kör på ner mot Vemdalsbyn och min cykel börjar vobbla i den lite för höga hastigheten vi kommer upp i, lite otäckt men ok. Tar av mot Sveg och kan hålla bra partempo hela vägen från Vemdalen till Sveg, vinden har ökat och vi brottas i motvinden en och en och hjälper varandra få vila mellan förningarna. Väl i Sveg byter vi kläder och provianterar för att köra till Johannisholm (3 mil norr om Vansbro). Har fixat stuga där för att få en timmes sömn innan natten.
Visa bilaga 711862
Notering: vi kände redan påväg till Sveg att vi var tvungna att byta strategi, det skulle bli för tufft att köra ner till Degerfors innan nästa stopp. Därav bytte vi strategi så vi skulle få sova på kvällen istället för på morgonen.

Galet jobbigt
Kort efter Sveg ca kl.11 på förmiddagen, var vi ca 1 timme bakom schemat. Vi tänkte att nu med nya planen kunde vi hålla bra fart ner till kvällsstoppet, behövde bara bunkra mat någonstans. Men 3 mil från Sveg började klättringen upp till toppen innan Älvdalen, den var inte jättebrant men i den kraftiga motvinden, blev den riktigt tuff.
Visa bilaga 711864
På toppen hade vi kört 4h från Sveg och kommit 6 mil. Vi hade tappat ytterligare ca 90 min. Inte nog med det motvinden fortsatte hela vägen ner 2-3 mil så vi knappt fick upp någon fart, fast det gick nerför och var nyasfalterat. När vi började närma oss Älvdalen bjöds vi på en regnskur som gjorde oss blöta igen, bara för att kort efter Älvdalen mötas av solen och vi fick ta av oss för att inte överhetta. Vi körde på och närmade oss Venjan när vi hittade en obemannad Tempo med självservice. Efter strul med att ladda ner appen och fylla i alla formulär, fick vi hjälp av en lokalbo att handla bröd, ost och skinka och kunde swisha henne. Vi närmade oss sovstoppet och kände att det kommer bli kanon. Tyvärr visade det sig ganska kort efter att vi kommit dit att vi bokat den 7/8 istället för den 8/7. De hade inga andra ”vanliga boenden” och vi gick direkt tillbaka till planen att vi skulle sova hos Lenas BB i Degerfors. ETA dit var runt sju på morgonen. Skulle bli en tuff natt men vi kände oss ganska bra, bara 30 mil dit ner.

I Vansbro skulle vi bara fylla flaskor och fixa med toabesök. Men stoppet blev långt och ut ur Vansbro började Garmin att beräkna om rutten och vi lyckades köra fel och fick åka konstigt och en halvtimme längre än vi borde. Vi stannade och försökte få klarhet i var vi kört fel och hur vi skulle reparera det. Blev lite grusvägar och annat för att ta oss tillbaka på rutten. Sedan Venjan hade vi nu ”slarvat bort” en och en halvtimme. Som det inte var nog så började det småregna. Denna etapp ner till Hällefors skulle bli spiken i kistan för att komma i mål på planerade 97 timmar. Vi tänkte att vi flyttade målet till under 100 timmar och vips så var vi på plan igen, fantastiskt;)

Vi rullade på i mörkret och vinden när jag plötsligt började känna mig riktigt, riktigt trött. Så trött att jag började somna på cykeln sk microsömn, otroligt läskigt för man vet inte hur länge man sovit när man vaknar och man vet inte var man är. Vi började tala med vandra om det. Och försökte cykla en liten bit i taget, men sömnhammaren slog till oftare och oftare. Till slut började vi gå med cyklarna för att inte somna och göra illa oss. Vi var mitt i skogen klockan var kanske 01:00 det var blött överallt. Vi letade desperat efter någonstans att sova en stund. Vi klättrade upp i ett älgtorn bara för att konstatera att det saknade tak och var helt blött. Till slut hittade vi några byggnader några kilometer längre fram på googlemaps och tog oss långsamt dit. Vi snackar gångfart med stopp då och då. Bakom en övergiven sommarstuga med igenväxt trädgård hittade jag till slut en vedbod som jag kunde komma in i. La mig och sov i 20-30 min. Nils väntade tålmodigt utanför, men blev kall och trött av att stå stilla. Han somnade till och med stående där ett tag. Tillbaka på cyklarna blöta och kalla - jag känner mig som en ny människa - börjar vi jobba upp farten igen, men Nils hälsena börjar krångla och vi får slå av på takten. 10 minuter senare är det Nils tur att bli slagen av John Blund. Vi gör ett försök där han får hänga på styret och luta mot mig och sova i en-två minuter. Vi får ytterligare 10 minuters cykling innan han inte klarar sig längre. Jag ger honom min bivibag och han hoppar i foliepåsen och lägger sig i diket och sover.
Visa bilaga 711866
Efter 30 minuter är han tillbaka i sadeln och mår bättre. Vi kör på och det börjar ljusna men efter bara en halvtimme skymtar vi någon form av kursgård med en liten veranda. Vi stannar och lägger oss på verandan för att komma bort från vätan och kylan i marken. Sover kanske 20-40min ingen av oss har längre någon koll. Vid 5-tiden börjar vi långsamt cykla igen. Äter allt vi har för att få upp lite värme och rullar in i Hällefors vid sju i jakt på ett hotell att sova i och någonstans där vi kan värma oss. Efter flera snurror i stan konstaterar vi att det inte finns något hotell alls. Men i utkanten av stan hittar vi en öppen bensinmack och köper varm mat (korv med mos) och kaffe (flera dubbel espresso). Jag torkar skorna med lottokuponger och vi börjar komma tillbaka till verkligheten igen.
Visa bilaga 711867
Visa bilaga 711868
Nu är all planering åt skogen, vårt bokade hotell kommer vi inte att kunna nyttja i Degerfors då vi kommer dit mitt på dagen. Så vi tar ett moderat tempo till Karlskoga. Dagen gryr och det är varmare än tidigare (motvinden är dock konstant). I Karlskoga träffar vi några cyklister som startade på onsdagen. Vi gör några försök att hålla tempo men vi märker att tröttheten kommer tillbaka och någon mil utanför Degerfors lägger vi oss i diket och sover en 30 minuter, för att kunna fortsätta.
Visa bilaga 711869
Vi rullar vidare och börjar bli hungriga. Nils har fixat ett nytt boende på Billingehus i Skövde och vi tar sikte dit. Men hungern är stark (samt grymt kaffesug) och vi tar en avstickare från rutten in i Gullspång och får tag i varsin kycklingrulle, kaffe och läsk.
Visa bilaga 711870
Efter det började vi köra lite hårdare för att nå ner till Skövde i rimlig tid. Jag fick trötthetssymtom och sprejade vatten i ansiktet inför varje förning så jag kunde hålla borta sömnen. Bland det jobbigaste jag gjort. Till slut lyckades vi ta oss till Skövde ock sov efterlängtade 3 timmar innan vi åt var sin burgare och gav oss ut i natten 23:30 mot målet i Smygehuk.

Visa bilaga 711872
Hur vi än nu cyklade skulle vi inte kunna köra in under 100h även om vi tog bort alla stopp. Det var mörkt när vi körde banvallen och för att inte kollidera med djur eller så valde vi att köra sida vid sida och snacka. Farten går då ner och smärtorna minskar, speciellt då vi nu hade skaffat oss riktigt känsliga rumpor. Varje liten spricka, hål eller bula i vägen gav upphov till smärta. Vi kommer till Ulricehamn och det börjar ljusna, jag tappar en vattenflaska och får vända och hämta den. Ulricehamn var otroligt vackert, kanske för att vi var där rätt timme på dygnet. Temperaturen denna natt är underbar, 12 grader varmt och vi känner att det kommer bli en varm dag.
Visa bilaga 711873
På vägen ner till Hyltebruk kommer sömnspöket ifatt oss, trots att vi sovit tre timmar. Vi spekulerar i att timmarna kring fem på morgonen alltid är tuffa för kroppen. För att det inte ska behöva stannas eller ske en olycka, så åker vi i bredd och snackar oss igenom de tuffa timmarna. Fungerar riktigt bra. Vi stannar i Hyltebruk där vi kommit ifatt en cyklist från Brasilien. Köper mat och solkräm, Nils testar bindor för att lindra smärtan i rumpan.

Klär av oss till kort/kort då det börjar bli varmt. Mot Laholm ökar temperaturen hela tiden. Först har vi 27 grader vilket är ok i den kraftiga motvinden, det fläktar ju. Sedan ökar den till 33-34 och vinden ökar men vindarna är varma. Fötterna svullnar nu upp, på oss båda. Smärtan är brutal. Det räcker inte att lösgöra boa spännena vi tvingas sätta fötterna ovanpå skorna och trampa. Kilometrarna går långsamt och det är segt hela vägen till Laholm. Vi hittar en mack i Laholm och köper läsk och glass. Vi ställer oss i strumporna i en hink med kallt vatten för att försöka få fötterna att svalna och svullnaden att gå ner.
Visa bilaga 711874
Visa bilaga 711875
Vi lyckas inte helt utan tar även ut sulorna ur skorna för att kunna få mer rum till våra klumpfötter. Detta fungerar och efter ett långt stopp kommer vi iväg och rullar ner mot ”skyfallet”. Regnet träffar oss i första stigningen över Hallandsåsen, det blixtrar och en slår ner bara två sekunder bort. Vi slängde på oss regnjackor när vi insåg att det var kyligare än vi trott. Då jag har tjocka lager solkräm i ansiktet, rinner en blandning av solkräm och regnvatten ner i ögonen.
Visa bilaga 711876
Försöker få bort det så jag kan se vägen nu i nerförsbacken på andra sidan åsen. Det tar ett tag men sedan får jag bort det och kan koncentrera mig på nerförskörningen. Regnet fortsätter fast mindre kraftfullt. Temperaturen blir human igen på 20 grader. Det känns som vi närmar oss målet. Vi börjar köra skyltspurtar in i alla småstäder. Vi skämtar och skrattar mycket. I Klippan vill jag ha Sibylla så vi åker genom hela Klippan utanför rutten för att äta en korv med mos på Sibylla, precis samma som fanns vid macken på rutten där vi svängde av (snacka om tunnelseende). Ut ur Klippan får jag bakhjulspunka och lagar det med en dynaplug. Tubeless setupen fungerade riktigt bra, kände mig ganska ensam på turen med 28 tumshjul men de höll ihop, där de flesta andra körde på 32. Blir att skaffa en cykel som klarar lite bredare däck (alltid kul med ny cykel). Nu kollade vi på ETA och konstaterade att vi skulle vara i mål vid 23 - vilket verkligen inte var enligt önskemål. Innan solen gick ner vid 21:50 borde vara rimligt. Så vi drog igång ett partempo (troligtvis vårt snabbaste på hela turen) och körde ruskigt snabbt till Eslöv, så himla roligt. Vi hittade lite extra effekt och glädjen över att snart vara i mål var härlig, samtidigt som det var ledsamt att det snart var över. Efter Eslöv körde vi på i högt tempo tills vi stötte ihop med en kompis (Sune) till Nils som cyklade med oss i lugnt tempo för att snacka och kolla hur vi mådde, tack Sune. Sedan var det finrull i lite avslaget tempo in till mål där våra familjer och arrangörerna väntade på oss. I mål 21:45 i vacker solnedgång, kunde inte bli vackrare avslut.

Visa bilaga 711880

Trasig och trött tog familjen hand om mig med pizza och värme. Efter en dusch så hoppade jag i säng och somnade innan huvudet nått kudden.

Total sömn under loppet 6h. Total sömn natten efter målgång = 10h

Sluttid 108h45min.



Nils och jag kände inte varandra innan loppet och hade aldrig träffats innan, men nu har jag fått en god vän och cykelkompis som jag med hög sannolikhet kommer göra nya äventyr tillsammans med.



Har också filmat lite från turen och kommer lägga upp en länk till den på happy när den är klar.

Jag känner mycket väl igen trötthetskänslan. Martin och jag drabbades av exakt samma syndrom, natt, regn, kyligt, men vi drabbades av det samtidigt mellan Vansbro och Fredriksberg 2021, tokjobbigt...

 

[koivumat]

RR from a Finnish guest. Too much time from skolsvenska so in English:

Before the event I felt more uncertain about the outcome than ever before an event of this type. I had not been doing any particularly long rides for almost two years and had been in a hip operation at spring 2023 after a fall with bike on sea ice. More than thinking about the time, my mind was looking for excuses to either DNS or DNF. I did not make any detailed plans for the ride, as I was rather uncertain how I would cope. A simple cue sheet with town names, kilometers and most important services was enough.

Also my pre-event bike maintenance fell short of what I had planned, which I was to pay a price for. In terms of clothing, I am pretty happy with my choices, as I included a relatively comprehensive set of rain gear, including a rain jacket, rain shorts and rain mittens. I prepared to sleep outside by bringing a light emergency bivy and an air mattress. I considered some extra insulation for sleeping but figured out that with the weather forecasts at hand, the nights seemed temperate enough for sleeping without.

Carrying bikes on Swedish long distance trains seemed tricky, so I figured out the simplest way to reach the start line would be to take a train to Kolari, Finland and then cycle to Riksgränsen. The journey went ok and I took enough time for it to not feel exchausted at the Friday morning start. An unpleasant surprise occured after Pajala as there was an ongoing road reconstruction of about 10 km. I rode through it in heavy rain and the bike was completely covered in mud afterwards. I guess that might have been a contributing factor to the gear trouble that I was to experience later. I also found some play in the bottom bracket the night before start, but decided to ride anyway as it seemed minor. I considered replacing it before leaving home since it was long overdue in terms of mileage but did not as there was no apparent problem then.

My start took place at Friday morning. It felt like a hand of destiny that my rear derailleur cable got completely jammed in the shifter after only few kilometers in the first ascent. During the ride I actually thought that the cable had snapped, as I ended up being stuck at the smallest sprocket. I quickly considered my options. I did carry a spare cable but figured out that if I would replace it on the road, I would ride compleletely alone for the full distance. So I decided to hold on with the front group until Kiruna and try to find a bike shop there for a quick pit stop and hopefully hook up with some other riders after that. The group was down to three riders at Kiruna where I dropped off to Google for bike shops. Luckily I found the bike shop Höjdmeter next to the Scandic which served as the control. Huge thanks to the bike mechanic for pro bono help to find a quick fix for the shifter that would last for the rest of the ride.

After the first rush, my legs did not feel too explosive anymore and I began to settle down to a pace closer to my steady state. I found some company for the rest of the day and three of us reached Jokkmokk OKQ8 at about 11 p.m. after a short break at Gällivare Coop. Many riders stopped to spend a night at Jokkmokk, but me and a couple of other riders continued into the night. It began to rain quite quickly but I was quite ok with it as the temperature remained relatively comfortable. There were mostly two of us between Jokkmokk and Arvidsjaur.

Just before Arvidsjaur I looked back and realized I was alone on the road, a condition that would last for pretty much the rest of the ride. I had to decide whether to take a short nap and breakfast at Arvidsjaur or just ride on. I postponed the decision to last minute but ended up riding straight towards Sorsele, as I was not too sleepy, had plenty of food, and the road work section was approaching with currently dry weather conditions. I slowed up more than I would have liked to for the gravel section, as I did not want to cut my tires. I usually carry an extra tire on this kind of rides, but this time not. Recall that I was looking for excuses to DNF. Luckily, my tubeless 30 mm 5000 S TR:s lasted without problems, though the surface was indeed pretty harsh.

It was breakfast time at Sorsele. I checked the weather forecast and it incentivized me to an ambitious plan to ride all the way to Östersund control before sleeping, as that would allow me to sleep through the heaviest rain which was forecasted for the Sunday morning and ride in more fair weather. I knew that this might push me to my personal limits on lack of sleep, so I tried to ride extra consistently for the rest of day, carefully avoiding both unnecessary stops and too hard pace. I did however stop for a pasta at Vilhelmina, utilizing the waiting time for visiting ICA for some on-bike food. This was one of the few warm meals during the ride.

After Vilhelmina I felt very happy with my performance during the remaining 230 km to Östersund. After such a long stretch of riding, I was actually able to genuinely enjoy riding, and my foot touched the ground only once for a combined biotechnical, light setup and clothing stop. Just before Östersund I joined a group of two other riders and we ended up sharing a room at Östersund control. I think we arrived at about 3 a.m.

I thought that i might have overextended myself with the 946 km first leg, which was my personal record without sleeping. Therefore I opted for a long sleep. I think I set the alarm for about 10 a.m. but actually woke up half an hour before the alarm. I did my morning routines quite slowly and did not hurry out of the control, getting full value of the services that I had paid for in the registration. After all, I was not in the event for a time, but simply trying to make a solid ride and good decisions.

My second leg began at 12:17 p.m. on Sunday at Östersund. From the very beginning I felt happy to find out that the long first leg had not destroyed me. Instead, riding felt pretty much the same as it usually does at this stage. The heaviest rain had indeed passed and I had a quite pleasant ride all the way to Vemdalen though it was still raining occasionally. As I approached Vemdalen, the rain got more intense and the temperature dropped a bit. At that point I was very happy to carry a full rain gear, including rain shorts and Black Diamond shell mittens. With that gear, battle-proven in the Finnish autumn in the Ruska ride, I felt pretty comfortable even in the high speed descents with rain and wind. The rainy conditions did force some extra stops in order to give attention to my feet which are susceptible to some trench-feet-like condition when wet for a prolonged time. I am not aware of any means to keep feet dry when riding in rain for a long time. Luckily I had opted for plenty of extra socks.

A main objective of the second leg was to return into a more normal sleep rhythm, which would mean sleeping throgh the most difficult hours of the night. That was pretty much achieved by pushing on to Älvdalen. There I saw a perfect bivy-spot in some sort of shelter in a playground. As I approached the shelter, I realized there was already a rider sleeping there. The shelter was however large enough for two, so I quietly bivied in the same location without awakening the fellow rider. Early in the morning, we woke up pretty much at the same time, and I was surprised to find out that the guy was actually Sampsa, another Finn. We catched up on experiences and continued our rides solo after that.

My third leg took me from Älvdalen to Gullspång. I can not recall any major events during the day. The ride had reached the stage, where each day feels pretty much the same as the previous one. The best moments occured soon after Karlskoga, as the ride proceeded into the smaller roads. Unluckily, I was not able to see all the sceneries as the evening began to turn dark. I was tired enough to sleep when I reached Gullspång, where I found a shelter at a school yard, where it was comfortable to set up the bivy and the air mattress. I ended up spending some half an hour listening to youngsters riding mopeds nearby, but eventually they gave up and I fell asleep.

The fourth leg, which ended up being the final one (interrupted by few quick naps), began in beautiful sceneries in the Swedish counryside and included some very nice sections of small roads. Soon I spotted some highlands along with a mast horizon. Though I had not scouted the route too well, I already guessed that this is where the course would take me. The name of the game seemed to be to include some unnecessary climbing and I was fine with that.

I reached the hotel in Skövde that was the control at about 9 a.m. on Tuesday. I had hoped to meet another Finn Olli who was ahead of me on course at some point along the road and asked the reception when he had been there. The time difference seemed to be about 90 minutes at that point, so I tried not to waste too much time for breakfast. That was however difficult, because hotel breakfast is a hotel breakfast.

I believe I made an atypical mistake of eating too much in Ulricehamn. I stopped at ICA and ate all I could outside the store, forgetting I had just had a hotel breakfast. Consequently I turned very sleepy on the following long bike path section. My riding turned very slow, I hated the constant vibration on the bike path and eventually I had to take a nap on a bench. At this point I gave up on the idea of trying to catch up with Olli and also spent some time to take a shower, as such was available besides the bike path. Around Tranemo another mishap occured as a Red Bull can exploded in my packable backpack and turned all clothing sugary and wet for the rest of the ride. Luckily my merino shirt feels pretty nice even in these conditions, but the bibs started to feel very uncomfortable as they kept getting glued against the skin. As there was not very much distance to go, I decided not to spend more time on any corrective actions.

At that point, it seemed like a good idea to try an overnighter to Smygehuk and sleep only if necessary. The weather forecast also supported this plan as the weather was again getting more wet next afternoon and even thunderstorms were forecasted. The beginning of the end went on very nicely and consistently until about Klippan. Next I encounterd some tough headwinds and short climbs and eventually I had to take a nap again, this time simply lying down in the grass besides the road without a bivy. The night was pretty warm and the next day would be even warmer. Nice variation after the earlier relatively cool conditions. Even after the nap the journey to the final control town of Eslöv felt very long with occasional strong headwinds. Generally, it was more like sidewind than headwind during the very final stretch to Smygehuk. Before this the headwinds had lasted for pretty much the full distance. In Eslöv it was early morning and not many places were open. I finally found a stamp for the brevet card at a golf club right after the town. I am not sure if the final overnighter made it quicker to finish. It might have actually been smoother to continue with the regular sleeping rhythm.

After Eslöv the knowledge of a short distance to go cheered me up and my riding got more consistent again. I reached the stone at Smygehuk at exactly the ETA that I had texted from Eslöv, i.e. 12:00 which makes my total time 123 hours. The two riders who had arrived before me, as well as volunteers, were there to welcome me. Altogether, I rode better than I expected and the time is quite ok considering the headwinds.

I had made no plans on how to get back home and had not sent any packages anywhere. The journey back home turned out multimodal. Next day after finishing I was lucky enough to get a car ride to Stockholm from a fellow rider, thanks for that. The next morning I took a ferry to Turku. There is limited room for bikes in Finnish trains so I had to ride another overnighter (with short sleep in bivy) on bike to catch a morning train from Tampere back home. Altogether, the logistical challenges of getting to Riksgränsen and out of Smygehuk with bike were one of the most interesting, though also a bit annoying, challenges of the event.

I encountered no serious technical problems after the early gear problems and the bottom bracket lasted well enough to not cause any collateral damage. One of my front lights did stop working during the last night (not about battery, likely caused by moisture) but luckily I had a spare one. This was my first multi-day ride without dynamo lights and, considering this experience, possibly the last.

Altogether I found the constant headwinds to be the most challenging feature of the ride. It really got inside my head occasionally. A power meter, which I do not have, would have been a great piece of equipment in these condistions. Otherwise it is easy to start thinking that there is something wrong with you as the speed is so slow. The feeling easily leads to pushing too hard and, as a consequence, there will eventually be something wrong. I think I was lured into that trap a couple of times.

I found the route surprisingly enjoyable as it included some very nice small country roads in the Southern part of Sweden. The sceneries in Southern Sweden were completely new to me and I found them very nice, especially in the very last section in Skåne. The traffic culture in Sweden, from point of view of cycling on road, seemed very civilized in comparison to Finland where close passes and demonstrative hostile acts are more common. Thanks for the organizers, volunteers and fellow riders for a memorable and enjoyable event.

 

[cerro]

koivumat: Impressive time! Was a bit sad loosing you in Kiruna. Rode strong until there.

 

[Schlocum]

Här är min RR. Blev lite långrandig så fick bli i PDF format.

Underbar läsning! Grym prestation av er! :-)

 

[kayak_one]

RR Sverigetempot 2024

Nojan att insjukna nådde otroliga nivåer inför start. Veckan som föranledde konsumerade jag coldzyme som om det vore godis på en lördag efter ett 30-milare. När taxibilen hämtar mig för att köra mig till Arlanda får jag omedelbart ta till second line of defence, munskyddet som jag egentligen tänkt spara till flygplatsen. Men jaja, nu kör vi. Ska taxichaufören knapra strepsils och hosta som om det vore covid så är det mask på. Den togs först av i Kiruna på bussen till hotellet.

Starten går 09:00 på torsdag 4/7 och i princip hela startgruppen kör tillsammans in till Kiruna. Är med och drar i början (och trissar säkert upp farten en del), tills jag kommer på att mitt första boende är bokat i Storuman (650k) och jag måste chilla. Lägger mig längst bak och trycker godis och njuter av utsikten.

Stämplar och rullar till Annies burger för mat. Det är mitt i rusning och vi får vänta en stund på maten. Två +menyer och flera glas läsk och kaffe. Med mig här jag vi Stefan, Amerikanen, också kallad ’Kamikaze’ då han konstant låg 500m framför klungan tills han blev omkörd, för att sedan sprinta om klungan i backarna för att sedan bli omkörd igen. Han körde som att han var besatt och fortsatte så tills han inte längre kom ikapp i backarna eller under ett stopp. Hoppas det gick bra. Sean hette han.

Efter Kiruna regnar det satan. Aldrig cyklat i så hårda skyfall. Jag kom att cykla i ännu värre skyfall, men just där och då var det de värsta jag varit med om.

Klungan splittrad och kvar har vi Stefan & Kaj (maskinerna från Skövde samt Stockholm). Kaj är finsk och har sisu i sig. Jag är halvfinsk och har således minst 50% sisu i mig. Vi ska hänga ihop ett bra tag visar det sig.

Trion anländer till Jokkmokk 22:30, där Kaj ska sova. Stefan & jag laddar på med mosbricka och jag får 4 st winerbröd som skulle slängas. Vi cyklar vidare i midnattssolen och det är vackert. Än finns ingen trötthet att tala om. Stefan vill sova och vi hittar en rastplats vid Moskosel kl 03:53. Han har tält. Jag har en glorifierad sopsäck men lägger mig inne på handikapps toan, där finns det ett element från krigstiden. Vilket genidrag. Det blir så otroligt varmt och gött där inne.

Dödsgruset skördar ett offer och det blir en punka. Även här är det otroliga mängder regn till och från. Svär väldigt mycket under den här tiden.

I Sorsele äter jag kebabpizza med pommes kl 13:53 den 5/7. Det blir lite av ett vattenhål och cyklister från onsdagen sladdar också in.

Det är lite kämpigt till Storuman där det är bokad en säng. Har inte så många bilder fram till dit, så gissar på att det regnade satan och jag ifrågasatte mina livsval. Kl 17:44 är jag mätt och belåten. Redo att ta en go dusch.

Lördag 6/7 kl 02:00

Lyfter ner cykeln till lobbyn och klämmer fyra koppar kaffe medan jag väntar på Stefan. Hans punka hade punkat igen. Så han hade inte fått mycket sömn utan behövt härja med den skitmackan. Morgonen är otroligt fin. Rosa himmel och dimma. Men också fasanfullt kall. Hittar två av wienerbröden från tidigare och munchar.

I nedförsbacken in till Vilhelmina ropar jag till Stefan ”nu jävlar ska vi käka mosbricka”. Men CircleK var en Ingo, och Ingon var stängd. Det blev ingen frukost. Fotostämpling och tuffa vidare, klockan är nu 05:35.

I Hoting tar vi ett stopp på 1h och sover lite på en utomhusscen.

I Strömsund äter vi carbonara ”extra stor portion jag betalar gärna”. Han ropar till kocken ”de är hungriga extra mycket pasta” Det fullkomligt VRÄKER NER REGN JUST NU. Mår illa bara av att titta ut.

Sträckan fram till Östersund ska komma att bli så otroligt jobbig. Motvinden blåser bort all livsglädje. I höjd med Lit rullar vi ikapp sisu-Kaj och han utbrister ”vad fan gör ni har?? Har ni haft semester”. Moralen höjs och vi tar oss tillsammans till Östersund.

Är den första att få den officiella stämplingen i Östersund, kl 19:00 (tjihio!) Ligger i sängen kl 20:15 och vaknar av att Stefan härjar 23:45. Han kunde inte sova och ska rulla. No shit! Du knäppte två koffeintabletter och en redbull för typ 4h timmar sedan.

Klockan 23:45 den 6e juli är jag påklädd och klar för att rulla igen. Är helt yr i bollen. De pratar om storm och inställda tåg. Massiva skyfall och vädervarningar.

Natten är vacker. Temperaturen behaglig och än finns inga spår av regn.

Vi närmar oss Åsarna, som jag ju hade bokat. Hämtar nyckeln i lådan och lägger oss i sängen med kläderna på. Jag får mig kanske 30 minuters sömn och känner mig redo att rulla vidare.

Tackar Stefan för sällskapet hittills, och vi skiljs åt. Börjar direkt med att cykla fel och får vända tillbaka. Det regnar nu också.

Åsarna – Klövsjö, kl 07:03 den söndag 7/7. Jadå nu kör vi sa livet! Hällregn och fyhelvets vad tuffa backar. Går in i första stigningen och får direkt börja sicka sacka över båda körfälten. Gör så i drygt 10 minuter. Inser att jag fortfarande är på stora klingan fram. Vafan. Kom igen. Kom in i matchen nu.

I Vemdalen häckar jag och Paul från Ängby CC inne på Ica och ojar oss över det monsunregn som piskar oss. Låg på hans bakhjul i 60km/h utför och blev fullkomligt nedsprutad. Jag såg ljuset (eller var det vattnet???). Är inne på ICA i drygt 40 minuter, har nu bokat en natt i Älvdalen (trodde jag, mer om det senare…) På väg ut ur Vemdalen stannar jag till på en friluftsbutik som låg på högersidan, köpte merinoull för 2tkr.

Timmarna går och jag stannar på Sibylla i Sveg. Borde inte gjort det. Fullt med norrbaggar som skapade köbildning. Råkar ta maten som tillhörde en annan. Tappat bort min egna lapp. Visar upp att pengar har dragits och ge mig snälla bara min mat... jag vet inte vilket nummer eller vad jag har beställt. Jag har cyklat hit från Riksgränsen och har inte energi att tjafsa.

Rullar in till Älvdalen och har handlat på Coopen vid 19:45 och ska checka in på hotellet. Hotellet ser tokstängt ut. Mörkret sköljer över mig. Jag kan inte cykla en meter till just nu, det finns liksom inte på kartan. Har verkligen nyttjat allt mentalt stoft för att ta mig hit.

Kontrollerar bokningen, ah men fint. ”Incheckning söndag 4 augusti”. Ridå ner. Sätter mig omedelbart ned på bänken. Får kalla kårar som färdas genom hela ryggraden, som när ens partner kommer in i hallen och tittar på den och säger ”Vi behöver prata” och man vet att relationen tagit slut. Det finns ett före och efter. Och det finns ett före och efter att ha upptäckt att jag bokat fel månad.

Men, slutet gott allting gott. Det finns en stuga på campingen, som jag ju bott på när jag sprang Backyard här för ett par år sedan, med nämnda ex-partner.

Under kvällen/natten svullnar mitt knä upp. Det kan komma att bli ett problem så jag startar väldigt lugnt.

Under morgontimmarna blir jag ikapp rullad av Kaj, han är fylld med energi. Pratar om att köra tills mållinjen, nu är det bara tåga på menar han. Lägger mig på hans bakhjul (en riktig räddning!!!!!) och till slut vänder det, och jag börjar hitta styrkan igen.

Stämpling i Fredriksberg kl 14:38 måndag den 8e juli.
Vi överväger våga möjligheter. Ingen av oss är särskilt sugna på att cykla genom natten i regnet. Och behovet av sömn kommer krävas för att riva av plåstret som heter slutspurt till Smygehuk. Kaj har nyktrat till och inser att vi behöver boka hotell i Karlskoga och vi gör jobbet för att ta oss dit. Handlar på Willys och hämtar upp mat på Max.

22:14 ligger jag i sängen och cykeln et al laddas bredvid.

03:58 Knackar Kaj på dörren. Vaknar från sömnen och virar täcket runt mig och öppnar.

-Vafan har du försovit dig??

-vaah nej vi skulle väl börja cykla 04:30?

Min klocka ringer om 2 minuter (och jag behöver inte så lång tid på mig). I alla fall, Kaj är utelåst från sitt rum med cykeln kvar där inne. Han får låna mitt multiverktyg i ett försök att forcera dörren. Det går sådär. Vi ringer väktaren. Han kommer. Det går sådär. Till slut så går den ann och vi lämnar 04:58.

Kaj har dessvärre inte fått särskilt mycket sömn, och vi skiljs snart åt. Sista sprinten kör jag själv. Solen tittar fram. Benvärmare, långärmat, väst och skarf ryker. Kvar är en sommarutstyrsel. Känns som jag återuppstått.

Backarna vid Skövde kan dra åt helvete. Jämna skiten med marken säger jag. Helt orimligt.

Banvallen var otrolig. Medvind och utför många delar.

I Ulricehamn snackar jag en stund med Matt från Ängby CC, ett riktigt powerhouse. Han är också missnöjd med regnet. Och han kom ju också till Älvdalen, men antar att jag knep sista stugan... för han fick cykla till Mora för att sova. Sen tillbaka.....

Fötterna har börjat värka som två ilskna mumintroll och jag cyklar en del med fötterna ovanpå skorna.

Klockan 19:32 på tisdagskvällen lämnar jag Sjötofta nyduschad och med lite gott snacks i fickorna. TACK SJÖTOFTA! Fi fan vilket ställe. Det borde organiseras fler pop-up depåer.

Känner mig otroligt fräsch och redo att möta natten, men det här ska bli den största prövningen i mitt liv. Och natten lång, mörk och ensam. Somnar till oändligt många gånger på cykeln. Rycker till i styret. Blir otroligt såsig. Livet känns inte lätt just nu. Lägger mig ned på en lösdrift i en öppen lada, men det känns som jag blir uppäten av miljoner småkryp i ansiktet och får fullkomligt panik. Måste ta mig vidare. Måste vara i rörelse. Måste till Smygehuk. Timmarna går. Och jag tar mig otroligt nog framåt. Till slut kommer jag till Klippan 05:58 och en mack är precis på väg att öppna. Dricker en go mängd kaffe och äter chips.

Någonstans här blir det 100km kvar och jag börjar få tillbaka energin. Och juste det, mina knän. De har fullkomligt tackat för sig. Ligger nu på maxdos Alvedon och har klämt en tub Voltaren. Så kan faktiskt börja trycka lite watts när vi nu närmar oss slutet.

De sista 40km eller så lägger jag femmor på 25-31km/h vilket i relation till exakt alla andra splittar från Riksgränsen är toksnabbt. Lyckan att SNART NÅ MÅLET är oerhörd. Pinnar på så gott jag kan. Min ursprungliga ETA var 12:45 och jag förmår mig själv spit on those watts och komma in på 12:24.

Målgång. Mega skönt. Tar mig ett dopp. Mega bra. Taxibilen kommer 14:00 och hämtar mig och cykeln. Mega smidigt. Tar Snälltåget 16:00 från Malmö. Mega förträffligt. Ligger i min egna säng 23:52. Mega oväntat.

147h 24 minuter och drygt 20h sömn. Jag har cyklat 2100 km genom Sverige, för att ingen ska behöva dö i väntan på nytt organ. #merorgandonation

TLDR; Det regnade väldigt mycket. Var otroligt jobbigt, men också en fantastisk upplevelse. Jag kommer köra 2028.

 

[SuperApe]

Otroligt fint beskrivet Jonas! "Fötterna ovanpå skorna" säger en en del om misärfaktorn. Haha Fifan.Tack för sällis och vilken slutspurt! Imponerande. Du körde ifrån mig med 8 timmar bara från Karlskoga.

 

[n3wton]

Härlig läsning @kayak_one !

Vad är det som gör att man sitter och läser och tänker "fyfan vad hemskt, det måste jag göra 2028!"??

Tänkte samma sak om 2024, men det fanns inte en chans att göra det i år. Varken tids- eller förberedelsemässigt. Förmodligen finns tiden 2028 (barnen mycket större då), men hur man förbereder sig på den där riktiga misären till följd av regn och superlånga dagsetapper supermånga dagar i följd förstår jag inte!

Hur gör ni som löser det här med skavsår, handvärk, nackvärk och sömnbrist? Är det rent psyke där ni bara hanterar skiten eller har ni lyckats hitta lösningar på alla problem?

 

[Fastnav]

Slänger in min RR här med nu när jag väl skrivit en. Känns lättare att länka till Strava än att klippa klistra med alla bilder.

https://strava.app.link/stsnTjk8fLb

 

[StefanWendt]

Fantastisk reseskildring @kayak_one ?
Tack för sällskapet fram til Åsarna, sedan visade du var skåpet ska stå!
Bara att lyfta på hatten ?

 

[mkallstrom]

Tack för att ni tar er tid att skriva detaljerade RR!

Kul också att läsa vilka lärdomar ni har från loppet, känner igen många tankar därifrån. Hur resonerar ni som har tagit er igenom årets skitväder om skärmar? Den här gången om någon kunde det väl ha varit skönt att skydda drivlina och underkropp från vattnet på vägen?

@Ricard_STHLM, jag har också vobblat mig ner från Vemdalsskalet och i mitt fall blev det bara värre av att bromsa. Var riktigt läskigt innan jag upptäckte att jag kunde få bort det genom att trampa på och lägga kraft på pedalerna.

 

[Bele]

RR Sverigetempot 2024


Visa bilaga 712277



Visa bilaga 712281



Kontrollerar bokningen, ah men fint. ”Incheckning söndag 4 augusti”. Ridå ner. Sätter mig omedelbart ned på bänken. Får kalla kårar som färdas genom hela ryggraden, som när ens partner kommer in i hallen och tittar på den och säger ”Vi behöver prata” och man vet att relationen tagit slut. Det finns ett före och efter. Och det finns ett före och efter att ha upptäckt att jag bokat fel månad.

Bonus för bilder som ingen annan har visat (i synnerhet regnbilden) samt den humoristiska liknelsen. Tur att det slutade bättre den här gången.?

 

[Bele]

Ja, jag ska försöka svara på hur vi hittade varandra och hur vi synkade ihop oss innan. Det började som så ofta med Martin(Totte) som tipsade mig om att han haft besök av en snabb cyklist som hette Nils. Han hade precis kört 40 mil solo på 12:15 vilket är imponerande. Själv hade jag bara kört 33 mil solo på 9:50 förra året men hade snappat upp lite erfarenheter från mitt äventyr i Danmark. Så jag skickade en fråga på Messenger till Nils om han var intresserad av att ge rekordet på Sverigetempot en försök tlllsammans med mig. Han svarade en kort stund senare att han ville det.

Jag skickade över en excel med tider, stopp och hastigheter och vi bestämde att vi skulle ringas en kväll i veckan ca 1h för att talas vid. Nu hade vi ett gemensamt underlag och kunde justera det efterhand. Vi bokade fler telefonsamtal där vi diskuterade varandras filosofier kring att cykla långt, val av mat, vätska, sömn, kläder, däck mm. Vi diskuterade mycket hur vi skulle agera om vi behövde skiljas åt, hur vi skulle agera om man blev sur, arg, trött, irriterad på den andra. Vi bestämde ett kodord ”banan”. Vidare konstaterade vi att det alltid var den svagare vid varje tillfälle som bestämde om vi skulle dela på oss eller inte. Den starkare kommer aldrig att göra det, då vad jag vet aldrig har hänt att man lämnat en svagare utan att den svagare bett om det. Om det skulle hända är man en egoistisk skitstövel och det vill man inte vara. Väl på plats gällde det att synka dagsform, nerverna och hur vi fungerade på cykeln, vem som rullade fortare nerför, vinglade och hur vi kunde lita på varandras cykelskicklighet.

Fantastiskt bra upplägg (inklusive första gemensamma turen) för att på kortast möjliga tid få till bästa möjliga förutsättningar för att lyckas nå det gemensamma målet. För mig är det ett bevis på mycket rutin och visdom.

 

[TommyE85]

Härliga rr att läsa. Skulle själv startat på onsdagen men fick tyvärr ställa in pga. familje skäl. Får sikta på 2028 istället.

 

[kayak_one]

Jag förberedde mig genom att köra många 18:00-10:00 samt 03:00-19:00. Dels för att få en bättre uppfattning om hur mycket och vilka typer av kläder jag behöver. Men kanske framförallt att vänja mig att cykla på obekväma tider. Det hjälpte mig helt klart, men det går inte riktigt att träna på den typen av sömnbristen många upplever. I alla fall inte om man inte vill kompromissa med veckovolymen i övrigt då det nog kommer kosta mer än de smakar.

Det jag fick ihop allra bäst var matintag, det åts och det åts och var egentligen aldrig hungrig. Till och med så att jag började fundera på om jag skulle gå upp i vikt… Var även väldigt rapp med att få i mig mat vid slutet av dagen. Dunkade 4 st proteinshakes innan jag ens lämnat kassakön på kvällen.

Mitt största orosmoment var sittsår, men en kombination av det inte var så varmt (svettades inte så mycket) och många bibs hjälpte till. Hade med mig fyra par, som dessutom tvättades i Älvdalen. Missförstå mig rätt, rumpont var topp 3, men den knep inte första platsen.

Fötterna dock! Ajabaja ta mig i brallan. De klämde och klämde. Kunde spänna åt boan bara för att få känna på befrielsen av att öppna upp den till fullo.

Hade med mig fem slangar och patroner samt extra däck. Kändes bra. Har tidigare blivit strandad på en 40-milare efter dubbelpunka och det sög.

På kedjefronten hade jag med mig tre extra färdig vaxade kedjor. Samt dropp-vax för komplettering. Också väldigt smidigt tyckte jag.

Såg att en del hade med sig sportdryck men för den intensiteten i alla fall jag rullade med så behövdes det inte. Jag köpte Bobs koncentrerade saft och fyllde på med resten vatten (typ ett par dl). Så det var ju mer koncentrat än vatten.

Det var även en fet win att lägga in alla orter, större som mindre, bensinstationer med öppettider etc som checkpoints på rutten. Då visste man alltid hur många km det är till ett givet stopp. Säkert en no-brainer för randorävarna, men är väldigt glad att jag tog mig tid att göra detta.

GPX spår var rätt dåligt, särskilt mer söder ut i kombination med batterisparläge. Missade en del svängar. Och de var ofta i kombination med en go utförslöpa som jag fick cykla upp för. ”Uuuuuuuuuuur kurs uuuuuur kurs”

Slutade med att jag stängde av batterisparläge för att alltid visa kartan. FIT-formatet var nog att föredra med bättre turn-by-turn funktionalitet.

Om jag skulle ändrat bara en endaste sak, så skulle jag packat med mig fullständig sovutrustning. Hade endast en sån där foliepåse. Kombinationen dåligt väder + foliesäck gjorde en ganska begränsad. Och kan vi inte ta en stund och diskutera lite kring hur ALLT boende var fullbokat???? Boendesituation skapade hel del ångest hos undertecknad.

Merinoliners och goretex skalhandskar det var en win.

Riktig skaljacka med luva också bra.

Munkar med fyllning, jättebra.

Marabou med tucfyllning, jättebra.

Helosan som rumpkräm, jättebra.

 

[siebengang]

Min RR och bilder finns nu på Strava.

Igår plockade jag isär min cykel för att skicka in ramen för lagning. Har aldrig pillat bort så många intorkade sniglar från cykeln förut, säkert två dussin!

 

[Telefonstolpe]

Min RR och bilder finns nu på Strava.

Igår plockade jag isär min cykel för att skicka in ramen för lagning. Har aldrig pillat bort så många intorkade sniglar från cykeln förut, säkert två dussin!

Kudos! Bra kört. Ser ut att vara en del som kör liggcykel, får man fråga varför? Är det för något handikapp eller bara för att det är roligare?

 

[Bornlikethis]

Jag hittade äntligen sovsäcken alla randonnörer pratar om. Ska man köpa en inför 2028?

 

[kontrapunkt]

Kudos! Bra kört. Ser ut att vara en del som kör liggcykel, får man fråga varför? Är det för något handikapp eller bara för att det är roligare?

För min del, för att de ger oslagbar ergonomi - vare sig ont i handleder, fingerar, bak, nacke eller något annat, ens på långa lopp. Bara trött i benen om man kör hårt, och sovtrött om man sovit för lite. Bonus att de är mer aerodynamiska, så motvind är inte ett lika stort problem. Delvis säkrare också, med fötterna i stället för huvudet först.

 

[fhloston]

Jaha, hur ska man sammanfatta den här lilla turen då?

Jag flög upp till Kiruna redan på måndagsmorgonen och var inställd på en dag på flygplatsen. @Marob lyckades dock fixa transfer, så vi var tre st som kom till Katterjokk redan vid 11-snåret. Sen hade jag två och en halv soft dag att ladda upp inför min torsdagsstart.

Starten gick kl 9 och det var snart en stor klunga som drog iväg. Jag var lite sen i mitt beslut att haka på dem, så jag hann aldrig ifatt. Istället fick jag min första energidipp redan efter 7 mil. Då dök @Eskilj upp och drog som ett lok. Jag försökte gå upp och dra, men han positionerade om sig och drog snart igen. Anledningen var att han hade fel på frambromsen, som han shimsat med ölburkar för den skulle funka alls, han hade dock bokat en servicetid hos LBS i Kiruna, och fick det hela fixat.

Jag hade någon vag och fluffig plan om att cykla det hela på 7 dagar, alltså målgång innan midnatt på onsdagen. Jag hade också någon vag idé om att cykla 30 mil och sedan sova. Inne eller ute, inget boende var bokat. När jag pratade med andra deltagare i Katterjokk, så hade många bokat, åtminstone några nätter i början. Ångest, borde jag också ha bokat???

Min klena moral i regnet gjorde att jag sov på hotell alla nätter utom två, en blev i campingstuga och den sista natten, då jag cyklade hela natten. Det blev hotell i Jokkmokk, Sorsele, Strömsund, Vemdalsskalet, Vansbro (campingstuga) och Skövde. Jag bokade allteftersom, när jag visste hur långt jag skulle orka under dagen. Det var inga problem, men en gång var det ”close call” när jag ringde precis innan de stängde receptionen. Sena ankomster var aldrig några problem, alla hade pin-koder och liknande för att ta sig in när det var stängt.

Mitt tidsschema sprack redan dag två och tre då jag bara kom typ 25 mil per dag. Sen hade jag någon dag när jag bara kom 20 mil. Som kompensation cyklade jag 32 mil näst sista och typ 44 mil sista dagen.

Som alla vet vid det här laget så var det blött, och det var motvind. Det är ändå märkligt hur man accepterar läget och trampar på. Efter ett tag kommer man ju bara in i någon lunk, allt bara rullar förbi, och trots mentala och fyskiska toppar och dalar så kommer man vidare.
Ett urval av bottennapp jag hade var:
-Efter 7 mil, seg som f-n och undrar vad jag gett mig in på.
-In mot Östersund kall som sjutton, räddad av en uppförsbacke där jag återfick lite värme.
-Campingstuga i Vansbro, nästan lika dyrt som det billigaste hotellet, men utan frukost, städning och toa på rummet.
-Karlskoga, trött på väg in. Försöker hitta boende, men de enda jag hittar är antingen för nära, eller för långt bort (Billingehus). Till slut bestämmer jag mig för Billingehus låt det bära eller brista, och sen rullar det på utan problem. Hamburgare och kaffe på Frasses löste alla problem.
-Beslutsångest inför sovstopp mellan Skövde och Smygehuk.

Någon i tråden undrade över hur man håller sig torr. Det gör man inte, då får man åka bil. Det som funkade bra för mig var de klassiska diskhandskarna, samt plastpåsar. Under diskhandskarna hade jag tunna liners, och plastpåsarna var mellan skorna och yllesockor, utanpå skorna hade jag skoskydd när det regnade. Man blir fortfarande blöt/fuktig, men betydligt mindre så än utan plasten, och betydligt mindre kall. Jag ska också se till att fylla hålen i sulan med silikon.
På benen hade jag rainlegs och på överkroppen en regnjacka.

Några höjdpunkter:
-Alla trevliga människor, både andra deltagare, men också ”allmänheten”, ett flertal frågade varför det var så många cyklister ute. En stannade till och med på vägen när jag stod still och pysslade med något.
-Kocken i Östersund som fixade glutenfritt åt mig trots att jag inte föranmält det, samt hans vänlighet och service
-Kocken på Hovde Hotell (vemdalsskalet) som kom ut ur den stängda restaurangen och frågade om jag hade ätit. Sen fixade han två rejäla ost och skinkmackor som han bjöd på.
-Banvallen. En cykling som i vanliga fall kanske inte skulle vara så kul. Nu var det manna för benen att slippa stigningar, dessutom ganska skyddat för vind.
-Sjötofta jag blev jätteglad när de förlängde så att jag skulle hinna dit. Snälla människor som fixar! Hoppas att det även gav ett bra tillskott till deras klubbkassa så att de tycker det är värt det nästa gång också.

Kroppen höll ihop jättebra. Inga knä- och hälseneproblem. Det enda är rumpan, som inte höll ihop, och som en följd av extra mycket ståcykling lite problem med skenbenet (överansträngning). Jag lärde mig dock att hantera rumpan bra. Smörj på ordentligt med kräm vid rast, se sedan till att bibs inte släpper från såret, då gick det bra. Tills det släppte, då fick jag smörja om.

Om man ser den här skylten från det här hållet, så har man lockats att ladda inför en nedförsbacke, och missat att man skulle svänga vänster där backen startar. Fråga inte hur jag vet det

Små grodorna

Skyfallet i Ulricehamn, vatten sprutar ur brunnarna.
Här föll även min cykel och gick sönder, något jag inte märkte förrän i Smygehuk. Nu inlämnad för reparation.

Sista etappen gick då från Skövde till Smygehuk, ca 44 mil och 25 timmar. Jag hamnade i någon beslutsångest kring att köra hela eller ta ett sovstopp Om jag skulle ta ett sovstopp, så skulle det bli två ”för korta” etapper. Det som tillslut gjorde att det blev en hel etapp var att gubben i lådan dök upp igen. @Eskilj och en fransman, Alexis, satt och åt pizza i Hyltebruk, och erbjöd att jag fick haka på, de skulle köra hela vägen till mål. Dels gjorde det att jag kunde bestämma mig, och dels så var det en otrolig hjälp att ha sällskap, och inte minst draghjälp. Jag bidrog inte till draghjälp där… De två var dock tålmodiga och surade aldrig till över att jag sinkade dem.

Vi gick i mål strax före 11 på torsdagsförmiddagen, knappa 170 timmar, vilket blir 7 dygn och två timmar, istället för mitt otydliga mål om 7 dagar. Jag är helnöjd!
Och även om jag är helnöjd, så jämför jag mig ju hela tiden med andra. Vänner och kollegor: Wow du är helt galen, Starkt! Jag: Jo, men de snabbaste gjorde det på 108 timmar (om jag minns rätt), och en del tuffingar sover ute, inte jag...

En kollega sa "Vad häftig, då får du se hela Sverige!"
Nu har jag sett hela Sverige och kan meddela att det ser ut så här:

Stort tack till @Petert och alla andra i teamet som gjorde detta äventyr till verklighet! Fantastiskt ordnat!


PS. Liksom efter MSR lovar jag mig nu att inte köra några långa lopp med start långt bort. Min systerson tyckte dock att detta verkade häftigt, så han undrade om han kan hänga på nästa gång… DS.

 

[SuperApe]

Vilket äventyr!

Bear with me, det kanske blir lite upprepningar och fel pga minnet och snabb redigering. Vill bidra med med en RR då jag uppskattat alla andras så mycket. Satt kvar på jobbet och drog ihop detta.

Förberedelser. Anmälde mig tidigt och gruvade mig sen rätt mycket, särskilt för transport till start. Orkade inte tänka på hur jag skulle ta mig hem från målet. Men allt skulle ordna sig. Jag var inte så sugen när det började dra ihop sig. Men ändå nyfiken och glad att det äntligen skulle ske. Ambivalens. Kom i god tid till Katterjåkk, för jag hade flyttat fram starttiden till torsdagen när jag begripit när kontrollen i Östersund inte var öppet 24/7 året runt. Riktigt trevligt var det i Katterjåkk iaf, förutom kånkandet av lådan uppför backen. Jag och Frans drog en sväng till posten, som var en dassig ICA, i Abisko och fick smaka på vad som väntade, regn. Hade ett fyrbäddsrum all by myself och spred ut innehållet i lådan så mycket att jag blev helt matt. Ska allt det här med? Det gick det med. Kul att träffa andra deltagare, men även nyfikna vandrare som häpnade över stolligheterna som väntade.

Köpte några grejer inför kalaset, bla ny Garmin 1040. Bra batteritid, men skärmen levde sitt eget liv i regnet. Nya effektpedaler, Faveros, mtb. Skönt att slippa halka runt på lvg-klossar. Gick tyvärr inte att ladda, kanske pga regnet, funkade hemma före och efter ST. Hade nog inte behövts. Behövde inte gå några sträckor, men gick ändå på dödsgruset i 10 minuter och snackade i telefon och käkade bars.

Laddade ner rutterna. Hade väl varit bra att lägga in bensinmackar o. dyl, men det funkade ändå, utom Arvidsjaur som jag missade. En backupgarmin som rullar i bakgrunden hade varit bra, visade det sig.

Hade tränat rätt bra, men inte så långa dagar, vilket det nog hade behövts mer av. En 600, en 400 och så den kalla vindpinade 300 tor Öregrund var de längsta passen. Var rätt sliten efter dessa så jag tänkte att jag kör max 40 mil mellan sovstopp. Nu blev det inte riktigt så efter Östersund eftersom det blev låg kvalitet på sovandet. Och allmänt kaoz i bollen som ledde till något slags tunnelseeende.

Hade med mig 4 tpu -slangar, laglappar till dessa, tl-gukka, kolsyrepatroner, pump, salamis, verktyg, extra kedjelås, nödeker i form av snöre (glömt vad den heter) liten flaska med Silcas dyra olja. Använde bara oljan. Cykeln funkade klockrent förutom att den inte är en optimal randocykel för mig kanske. BMC Teammachine.

Två flaskor med sportdryck/saft och en vätskerygga med elektrolyter. En flaska med sportpulver att blanda i flaskorna varje morgon. Tog slut i Karlskoga. Rör med elekrolyttabletter. 15 gel.

Paltorna jag släpade på förutom kortkort på kroppen: Vindväst, Regnjacka Gore Shakedry, Omm regnbrallor, skoöverdrag, regnhandskar, liners, shake-dry keps, keps (Röd Cinelli som jag tappade ) några strumpor, arm och knävärmare, två buffar (en sval, en merino). Hade en även varm (ultralätt) tröja och en varm liten mössa.

Förutom lamporna som satt på cykeln så släpade jag på powerbank, axs laddare, lampladdare, multiladdare, sladdar, hörlurar, extra batterier. En lampa var en Magene radar. Funkade uselt i regn tyvärr. Funkar Garmins i regn? Att nödsova i hade hade jag Sol Escape bivvy, fast det är ju bara en påse.

Första förband, plåster, solkräm, wipes, tandborste, tandkrämstabletter, koffeintabletter, alvedon, tvålblad, Assos chaomiskräm på dagen, wipewipe, sen på med idomin för natten. Inga större problem med röven även om det kändes lite … ok, en hel del.

I drop-bagen fanns bibs, tröja, strumpor och 15 gel.

Hade en plan till Östersund, den funkade. Sen får jag se tänkte jag, och det fick jag.

Sverigetempot 1. Riksgränsen - Jokkmokk 340 km

Det började fint med en stadig grupp som tuffade på till Kiruna. Minns att jag och Petter (?) tog en nature break samtidigt och det kändes dumt att hetsjaga ikapp övriga men vi gjorde det iaf. I Kiruna upplöstes gruppen när vi skulle käka på olika håll. I Kiruna började också regnet som kom att bli en följeslagare stora delar av vägen. Det innebar ett ständigt dividerande. Ska man stanna och ta på sig regnjackan eller kommer regnet att upphöra snart, eller ska brallorna också dras på, eller ska man skita i det och hoppas man torkar upp innan kvällen. Och så drog man på allt och fem minuter senare slutade det regna osv… Eller tvärtom. Så höll de på tills sista dagen. Efter Kiruna blev vi en grupp om ca 8 pers som höll ihop länge. Bibliska regnskurar dränkte oss om och om igen. Väl i Jokkmokk var vi tre kvar. Jonas och Stefan fortsatte in i natten och jag tog in på hotell kl 22, faffade med grejerna (ladda batterier och torka paltor, fixa med påsar och kläder och lite egenvård och smörja cykelkedja-tar längre tid än det låter) åt en wrap. Det kändes lyxigt med hotell men sov inget vidare, men hade en lång vila och en rejäl frulle.

Sverigetempot 2. Jokkmokk - Vilhelmina 370 km

Efter frukost rullade jag ut från hotellet precis när två Ängbykillar rullade iväg. Slog följe med dem några mil, men farten var väl hög för en annan så jag tog mitt eget tempo. Blev sen omkörd av dem i en backe utanför Storuman sedan där vi hade lite snö och tydligen halka också. Skurar av och till hela dagen. Fortsatte till Vilhelmina där jag hade bokat ett ”tält” på en camping. Det var nån slags koja med en kamin men utan tändstickor. De låg uppbrända i kaminen. Tog en varm dusch. Det fanns ett litet element men inte mycket hann torka innan det var dags att dra väg. Sov inte så bra nu heller men kroppen kändes fortfarande ok. Stannade väl totalt 6 timmar där.

Sverigetempot 3 Vilhelmina - Östersund 230 km

Det regnade mycket på morgonen och förmiddagen, men det var ju en kort dag. Planen var att komma till Östersund när kontrollen öppnade kl 19. Så blev det också. En kort dag som jag inte minns mycket av, rullade väl på bra, hade ingen brådska alls. Jonas och Stefan rullade ikapp med 3 mil kvar ungefär. Riktigt trevligt var det efter att ha cyklat solo i hundratals km. Skönt att komma till Östersund och snacka lite om strapatserna. Hade svårt att somna, lyssnade på gubbljud, tryckte tyckte in öronpluggarna så de fick träffas på jobbet för första gången. Innan midnatt hörde jag Stefan och Jonas stöka runt. De skulle dra och frågade om jag skulle hänka. Nä sa jag, och hoppades kunna sova. Kollade väderprognosen och profilen för nästa etapp till Älvdalen. Shit pommes frites! Bokade hotell i Älvdalen och låg och rotera i bingen. Sjukt man inte kan sova, fast man är slut som artist, tänkte jag. Min plan, som jag filat på under dagen var att eftersom denna dag var kort skulle jag cykla långt nästa, typ uppemot 400. men Älvdalen fick räcka. Och det gjorde det.

Sverigetempot 4. Östersund - Älvdalen 300 km

Vid halv tre var jag på väg. En lugn början på vad som blev en tuff dag. Kroppen startade liksom aldrig och pulsen ville inte upp. Morgonen var vacker tills solen började kika fram, då mulnade det på. Efter några timmar blev jag sömning, hittade ett fint skjul att söka skydd i. Vaknade av regn mot taket efter en knapp timmes sömn på hårt golv med hjälm på som kudde. Det var början på det värsta regn jag upplevt. Körde om Brassen blev omkörd av Olli. Minns inte riktigt alla turer, men det var dimmigt och backigt och regnet öste ner i timtal. Satte mig en stund i busskur, drog på mig regnbrallorna. Körde vidare, såg Olli i en busskur längre fram. Han körde om mig igen. Försvann i dimman. Väl uppe på Vemdalsskalet sprang jag in och köpte yllesockor och vattentäta rea-handskar (som var helt kassa). Helt onödigt, men jag var i fight or flight mode va, och behövde göra något för att uppnå åtminstone en illusion av kontroll. Bytte om på toan i turistinfon. Vred vattnet ur alla blöta paltor och tog på torra sockorna och livet blev bättre. Fick lite perspektiv på fiket 10 minuter senare, där stod Olli från Finland i kortbrallor. Han hade benvärmare med sig men dem hade han ju bara när det var kallt. Samma med diskhandskarna som inte heller packats upp än. Jahapp, jag är en gnällig bebis. Sen kommer Shaking Stevens in, det var brassen. Han frös så han skakade i sina kortbrallor. Mänskligt! Det slutade regna och vi fortsatte, var för sig. Kom ifatt Pedro, också från Finland. Han hade provianterat i butiken i stället. Han delade min upplevelse av dagen dittills. Det kändes fint att dela det lilla. Han stannade och käkade i Vemdalen, jag fortsatte till Sveg och deras jättesibylla. Tänkte ta en sån där överreklamared powernap i Lillhärdal för Ica var stängt. Slöt ögonen och hörde hjälmen skramla när den blåste bort och tänkte att jag fortsätter väl istället. Mellan Sveg och Älvdalen var det tufft. Motvind och uppförs i evigheter. Regnet kom och gick hela dagen och kvällen. Klena ben som vevade på. Utförs sista biten. Tårögd av lycka när jag såg att vägarbetena som skyltar varnade för var klara och asfalten var fantastisk. Körde på för att hinna innan 21 då jag visste att pizzerian stängde. Stormade in på första bästa pizzeria kl 20.59 och frågade om jag kunde få beställa va va va? Det droppade vatten och grus på det nysvabbade golvet. Fick trötta blickar, men den duellen vann jag med mina ögon som var tomma som pisshål i snö. En pizza med till hotellet, men borde köpt två. Fönade kläder, faffade med grejer sov gott som en liten supergris.

Sverigetempot 5 Älvdalen - Karlskoga 290

Upp till frullen och där jag hade sällis med Iida och Pedro, finska rando- tuffingar. Såg killen från Malaysia(?) dra iväg. Vi var väl rätt många på hotellet. Drog iväg vid strax innan 7. Kände mig oväntat pigg och stark och ”bombade” på. Bästa milen på hela resan. Kom ikapp och förbi Pedro och andra killen som dragit tidigare. Kom senare ikapp Jonas som hakade på. Jag hade fantasier om att nu jävlar river vi av det här osv och försökte smida planer med Jonas. Han är en klok ung man, och sa typ jaha, du tänker så. Vi cyklade om Matti, som skrivit en tjusig rr ovan och fick skjuts med syrran till fjollträsk sedan. Det pinnade liksom bara på i god fart. Kom ner på jorden efter ca 20 mil då det blev segt igen. Kände mig lite som en idiot som dragit på lite för mycket. Nu var jag trött. Vi tog in på hotellet. Där lämnade wattmätaren in sin avskedsansökan. Jobbet var på sin höjd ok innan, nu sög det. Enformigt, långa dagar, dåligt väder, ingen utveckling på jobbet- snarare det motsatta. (Hoppade igång hemma sen)

Sverigetempot 6 Karlskoga- Smygehuk 590 km

Efter att ha blivit utelåst från rummet strax innan dags att rulla o clock, dvs 4, med allt utom kläderna på kroppen kvar på rummet väckte jag Jonas; detta under av effektivitet- han hade inte vaknat ens. Med hjälp av hans telefon var vi snart iväg. Hade sovit kasst igen och ögonlocken var tunga och nacken började kännas av ordentligt. Jonas trampade vidare och med en fantastisk avslutning. Jag lade min lekamen i en lada en timme. Nu var det segt. Nötte på. Minns inte så mycket. Mötte några cykelturister på banvallen som jag snackade rätt länge med. Kul, men tidsödande. Hade tänkt stanna i Sjötofta och sova, men det blev bara lite vila. Det var vädervarningar, igen. Fortsatte till Hyltebruk där jag hittade en tvättstuga som först verkade vara för bra för att vara sann, men jag kunde inte sova där heller. Drog vidare när det började ljusna. Nu började det VERKLIGEN gå segt. Nacken var körd och jag cyklade med händerna på armstöden. Resten är ofta en dimma. Skåne var inte så platt som någon sa. Minns bokskogar och klättringar. Men blåsigt var det! Sjukt blåsig vid halvåtta, sidvinden var fantastiskt stark. Stannade och sov i en buske bakom en husknut och fick en videohälsning från frukostbordet på jobbet. Kändes som jag var på en annan planet. Normala hårda vindar efter en timme, men mest från sidan till skillnad från alla andra dagars motvind. Rullade på i väntan på STORMEN. Det blev varmt. För varmt. Det fanns alltid nåt att gnälla på. I Klippan öste det ner och jag mådde illa. Det åskade och hade sig. Beställde käk och la mig för att vila nacken, somnade en kortis. Käkade med huvudet i tallriken pga nacken. Passade bra för det var lite deppigt där, fast det var rätt nära mål. Vågade inte gå på toa för det kom några läskiga typer med en liten lastbil. De spanade på min cykel länge och väl, tyckte jag. Gick ut för att ge mig tillkänna, de knatade till bilen och glodde. Såg i mitt inre att de slängde cykeln på flaket och körde till fjärran land. Maten smakade inte men jag tvingade i mig det jag kunde. Salt kände jag knappt alls. Skummisarna drog till slut och jag bombade kvickt på toan och fortsatte. Energin gjorde susen (något åt de hållet) men nacken var körd. Hade stora problem när jag behövde ha någorlunda nära till bromshandtagen. Lade mig ner på rygg för att vila nacken några gånger, somnade till någon gång och väcktes av förbipasserande. ”Mår du bra?”. ”Jag mår fint!” ljög jag. Såg inte en cyklist på hela dagen. Lallade på i krypfart och var ganska fräsch ändå på något vis, förutom nacken, när jag närmade mig destinationen. När jag kom fram kl 20.20 var målet flyttat till vandrarhemmet men det fanns inget mål där heller och vandrarhemmet var låst. Lite antiklimax fast det var så oerhört skönt att vara framme. Bankade på och någon öppnade dörren och sa grattis. Finska randonnörer med likadana tröjor satt och käkade flingor och meddelade att våra grejer inte kommit ännu. Ok, det var därför det luktade. Jag fick bruka min gamla finska och höra deras upplevelser medan några andra också ramlade in. Mycket trevligt. Räknade ut att jag kom in på 155 timmar. Jaha. Hade innan en idé om att 150 var görligt. Nu kändes tiden inget alls. Det droppade in några med trötta, tomma, men lättade, blickar. Vi hade grejat det tillsammans, fast vi inte cyklat tillsammans. En skön känsla jag tror alla delar.


På det stora hela gick det ju bra. Men några saker så är efteråt. Hade en plan till Östersund och inget mer. Borde nog planerat för livet efter Östersund också, med en plan A, B och kanske C. Borde tränat mer på obekväma tider och långa etapper. Fler strumpor. De torkar inte så fort när det regnar… Såsade länge på hotellen och det hade varit bra om jag tränat på att packa cykeln så jag lärt mig var jag hade grejerna, eftersom jag prompt skulle ta ut allting varje gång. Hårda golv finns alla delar av landet. Saknade liggunderlaget jag valde bort. Tänker också att det inte hade varit fel med en liten bivvy för att kunna bestämma själv när man vill sova och vara hyfsat flexibel. Men samtidigt var det deppigt blött ute mest hela tiden. Så jag vet inte riktigt. Våra finska vänner körde bivvy eller tält och det funkade ju för dem. Valde bort för det jag inte övat på det. Har nog det nästa gång. Men det kommer ju inte bli en nästa gång. Men OM det blir en nästa gång. Cykeln var felfri även om det inte är en för stela gubben optimal randomaskin. Hade bytt kedja, kassett och belägg. Inga incidenter utom en när jag körde över ett hål eller nåt på väg från Sjötofta i mörkret medan jag grävde in en påse.

Kroppen funkade bra utom nacken och orken på slutet. Det jag var mest rädd för, värk i fötter och ländrygg, var överkomligt. Största problemet var nacken. Det började med en bekant distinkt värk i en punkt. Det försvann och plötsligt var det smärtsamt att hålla upp huvudet. Sen spred sig smärtan över övre ryggen så det var ohållbart att ligga i bocken eller armstöden i mer än 10 sek. Tom att hålla i handtagen blev jobbigt. Domningarna i händerna sitter i än, särskilt i höger. Igår tänkte jag köra lite dips på gymmet. Det var bara att glömma pga smärtan som strålade upp från handen. Nästa gång blir det gels under lindan. Men det blir ju ingen nästa gång? Jaja, men OM…

 

[siebengang]

Kudos! Bra kört. Ser ut att vara en del som kör liggcykel, får man fråga varför? Är det för något handikapp eller bara för att det är roligare?

Vi var (tror jag) fem liggcyklar på banan: @kontrapunkt, tyska Morten, Larry från USA och Tor från Norge och jag. Sedan ungefär lika många velomobiler. Alla våra cyklar var av modell ”racer, upprustad till effektiv distansmaskin”.

Det är tvärtom (och precis som @kontrapunkt skriver), man är helt enkelt inte handikappad dagen efter med sittproblem, trasiga händer, Shermer’s neck och vad det nu kan bli. En hel del extra (aero-)fart får man på köpet.

Helt och hållet smärtfritt blir det dock inte ens på liggcykeln: Jag brukar tappa känslan i några tår på riktigt långa lopp (men den kommer tillbaka inom några veckor/månader). Pga de nästan permanent blöta kläderna fick jag den här gången också lite skavsår ”därnere”, men det har aldrig hänt förut. Högra knät strular lite och högra handen också från att ha växlat några tusen gånger med ett mycket trögt växelreglage. Men något sådant har vi väl alla.

Nackdel: Liggcykeln synkar oftast inte så bra med andra cyklister tempomässigt. Men det är desto roligare när vi råkar bli flera; för mig blev det en hel del gruppliggcykling den här gången!

 

[Havoc 5]

Här är min RR. Blev lite långrandig så fick bli i PDF format.

Underbart!

Det låter bara så härligt allting hemma vid köksbordet att man vill vara med själv!
Min logiska procent vet bättre.
Ni är fan med i Shackeltonklubben!
Jag lyfter min hatt!

 

[torhovland]

Här är min RR. Blev lite långrandig så fick bli i PDF format.

Synd at du fikk problem med setepinneklemmen. Ekstra synd at bildet viser en Trek Domane, samme som min!

Det er så irriterende når sykkelbransjen skal introdusere smarte løsninger på problemer som vi ikke hadde, og dobbelt irriterende når disse nyvinningene ikke engang fungerer!

 

[Joendenandra]

En gång, aldrig mer!

Så sa jag iaf efter första Vätternrundan. Har blivit några till efter det... Får se om det blir likadant med Sverigetempot.

Först och främst tack till arrangörerna! Kommer inte att bli någon lång race report från mig. Jag och min kamrat från Småland hade en plan och höll oss till den förutom sista dagen då vi fick feeling och cyklade hela vägen till Smygehuk istället för att slå läger. Inga tidsrekord att slå utan vi åt gott, sov gott och skrattade mycket med andra cyklister längs vägarna. Det är det jag kommer att ta med mig från årets resa; alla trevliga möten med personer som man inte kände tidigare men som man kom nära genom att genomgå samma utmaning.

Vidare träffade man personer inom arrangemanget som man gärna träffar igen; fotografen, kock-Peter i Östersund och Kalle som följde oss längs vägen.

Tack för det extra fina kvittot jag fick så att jag kunde dra av det här kalaset som friskvårdsbidrag. Balsam för själen men kanske inte för rumpan... Sådana kvitton kanske borde utgå som standard vid nästa upplaga?

Ang rutten så finns det många synpunkter i tidigare inlägg. Håller med men sitter nöjd och tacksam över att någon/några faktiskt har lagt ner tiden att researcha och rita upp rutterna. Däremot var det onödligt med dom sena ändringarna. Ställde till det i finplaneringen för många.

En till synpunkt av det negativa slaget jag har är att mycket informationsspridning går ut genom forumet på Happy. Våra internationella deltagare var ganska clueless ibland. Maila ut mer info och tipsa gärna om att forumtråden finns med att den är på svenska så kan man översätta om man är intresserad. En grej som kanske var tydlig men som vi förstod först 2 dagar innan start var att vi skulle kliva av tåget vid Katterjokk och inte Riksgränsen. Kanske bara vi som är tröga. En bra cyklist har ju som bekant stora lår och liten hjärna.

Jag saknade Sverigetempot-kläder likt jag sett tidigare år. Vet inte om dom var officiella eller egenbeställda. Behöver ingen tröja i efterhand men en köper väldigt gärna en officiell cykelkeps om det tas fram. Vet flera som kände likadant så orkar ni kommer nog beställningarna att trilla in.


Bjuder på en kort film från cykling "uppströms" i Ulricehamn. Det blev bara värre och värre som man ser på fotot nedan. Till slut visste man inte om man cyklade på trottoaren, gräsmattan eller bilvägen. Allt var som en insjö och när bussen åkte igenom blev det svallvågor över vevpartiet.

 

[Joendenandra]

Okej då. En bild till bjuder jag på. Var det någon annan som också hann prova träningscykeln i Sjötofta? ?