till fabboo ooohan: åre
Nu Johan. Jag lovade ju att berätta.
Packade hojen och tog den till jobbet på torsdagen (4:e denna månad) och efter en dragning för sociala utskottet och ett samverkansmöte fick jag till slut ge mig iväg. Kom väl iväg strax efter fem från rinkeby och var framme hos en kompis utanför uppsala strax efter 8, lagom till mörkrets utbrott. Blev åtta mil första dagen. Både jag och cykel fick sova inomhus. Redan när jag drog från stan hörde jag ett något mystiskt knäppande från bakhjulet men jag bestämde mig för att jag förmodligen var nojig och dessutom hade reservekrar och verktyg med mig om något skulle inträffa.
Vägen mellan stockholm och uppsala har jag cyklat såpass många gånger att den är ganska bekant nu. kändes som att det gick rätt fort. tycker tre timmar och ett snitt på 26 är rätt okej när man kör med packning. cykeln var mtb-n med slicks, pakethållare, packväska och reflexer. mina kära vertical var fastbundna på pakethållaren eftersom man inte kan åka till åre utan ett par feta sulor. sen hade jag monterat dit bar-ends som jag vänt neråt för att kunna byta position på händerna. Det funkade inget vidare att ha längst ut på styret så jag flyttade sedan dessa och satte dem mellan handtagen och reglagen, samt riktade dem uppåt/lätt framåt. Tycker själv att det blev en ganska okej kompromiss för att kunna variera handställningen på ett rakt styre, även om bockstyre helt klart är att föredra på långturer.
På fredagen drog jag vid niorycket och nu var det gysingevägen som gällde. Bunkrade föda i Östervåla och fick förklara utanför Konsum vad det var jag höll på med. Som tack för berättelsen fick jag livvakt till ekipaget medan jag handlade. Sedan fortsatte jag till Gysinge där jag lunchade med mackor och jordnötssmör och lite helva till efterrätt. I Gysinge finns det en folkhögskola för pensionärer så de gjorde mig sällskap under lunchen medan de väntade på bussen till Sandviken. Även jag fortsatte 272:an till Sandviken och nu började knäna göra sig påminda. En av landets mest välsorterade lanthandlar ligger för övrigt i Österfärnebotrakten. Visst brukar jag skoja om att man i en välsorterad lanthandel förutom mjölk även ska kunna köpa tändstift och strumpor, men den här var värst. Utöer mjölk hade de också begagnade traktorer.
Väl i Sandviken lyckades jag hitta Cykelbyggar'n där jag försökte köpa knävärmare men det fanns det inga. Blev i alla fall rekommenderad en restaurang där jag skulle kunna få pasta. Restaurangen låg ett stenkast från Bolaget, där de lokala tonåringarna och A-lagarna ordnade med öl till kvällens tonårsfylla. Även om jag var ledig så kunde jag inte låta bli att ringa till polisen. Jag var ju ändå på väg till fältarkonferens... Det uppehöll mig väl en stund men sedan var det dags att fortsätta mot Bollnäs. Paus i Ockelbo där jag köpte stödstrumpor på apoteket som fick duga till knäna. Klippte av själva strumpan. Har funkat bra, bortsett från att de skaver lite.
Bollnäs nåddes precis innan det började mörkna, och jag letade snabbt reda på Max och tog en lite längre paus. Efter middag och ombyte drog jag vidare för att hitta någonstans att sova. Det var lite svårt när klockan hade blivit tio och det var becksvart. Hittade i alla fall ett stycke plan mark bakom en fallfärdig lada. Sov mycket gott. Det blev 22 mil på fredagen.
Vaknade sex på morgonen av att det var tät dimma. Insåg då att jag sovit några hundra meter från Ljusnan. Hade fått låna en sovpåse i Gore-tex som man trädda utanpå sovsäcken, vilket var tur. Mjölk och havregryn, juice och smörgåsar med jordnötssmör till frukost. Kom iväg i åttatiden och allt var rått, kallt och fuktigt. Det här var tredje dagen och den skulle bli tråkig. Knäna smärtade och jag undrade återigen varför jag gör så här dumma saker.
Nu började en svag lutning uppåt. Den gick inte att se men efter några mil försto jag att det var anledningen till att det gick så trögt. Motvind var det också. Solen sken i alla fall, men det var inte särskilt varmt. Tidig lunch på ett gatukök utanför Ljusdal, pyttipanna med ägg och rödbetor. Ville ha ett extra ägg och fick då snällt betala för mig.
Nu avvek jag sakta från befolkade trakter och drog mig mot Färila, för bunkring av mat. Hade ingen aning om hur de skulle gå att få tag på matställen i skogen så det var lika bra att köpa på sig. Nu började också produktionsskogarna. Mil efter mil med raka rader av tall. Ibland kom det en bil. På några ställen fanns det till och med hus. Asfalten var grov och det var dåligt rull. Fram på eftermiddagen började jag tina och tyckte det var ganska kul att cykla igen. Middag på pizzerian i Ytterhogdal. Kom lagom för att se Zlatan stjäla straffen av Källström mot San Marino. Ut på inlandsvägen och nu började lutningen uppåt avta. Hade ganska bra rull på slutet och strax före åtta var jag framme i Rätan. Hade hoppats på att nå Åsarna den här dagen men jag ville inte tillbringa ännu en natt på en åker så jag bestämde mig för att sluta för dagen. Det blev 19 mil, planerat var 22.
Natthärbärge fann jag på vallen i Rätan. Det fanns inga spelare i avbytarbåset så där tog jag kväller. Fanns till och med rinnande vatten på det här stället så tandborstningen kändes mycket lyxig. Ingen mottagning på mobilen, så jag vet att de därhemma var oroliga för att björnen hade tagit mig den här kvällen. Slocknade vid halvtio efter att ha ätit makrillkonserver, smörgås med jordnötssmör och juice.
Upp vid sex, äta frukost (ännu mera makrill), packa och dra iväg. Kom till Åsarna och var glad att jag inte fortsatt dit kvällen innan för där hade det varit svårt att sova. Fortsatte genom produktionsskogen och kom fram till Svenstavik, där det fick bli fikapaus. Sen fick jag äntligen en riktigt vacker väg, md utsikt över Storsjön. Hus fanns det också.
Det fanns en pizzeria i Hallen men jag ville ut till E14 så jag bestämde mig för att vänta med lunch till jag kom till Mattmar, trots att klockan redan var ett. Sträckte på benen och lyssnade på den lokala EMU-debatten utanför lanthandeln innan jag åkte vidare. Väl framme i Mattmar upptäckte jag att Mattmar bara var en kyrka och en rastplats. Som tur var hade jag en del mat kvar så det blev juice, smörgåsar och jordnötssmör till lunch.
Fortsatte i ett mycket lugnt tempo E14 fram. Det var mulet idag och knäna hade börjat protestera än mer så det blev långsamt trampande och tätt mellan rasterna. Dessutom visste jag att jag i alla fall skulle komma fram till Åre innan mina kläder gjorde det. Nu råkade jag också ut för resan värsta backar, både uppför och utför. Med några mil kvar till Åre tittade jag ner på hjulet och konstaterade att det var ganska skevt. Ignorerade det och trampade vidare. Det visade sig senare bero på ekerbrott, så kvällen fick ägnas åt riktning.
När jag så äntligen kom fram till Åre var jag ganska trött, men det var riktigt skönt att svänga ner i byn. Råkade åka fel när jag skulle in i byn men det blev ganska roligt. Den första människa jag ser är Mange som jag åkt Sörmlandsleden med. Vi blev nog lika förvånade båda två. Tack för kaffet, Mange, det satt fint!
Var framme i Åre strax före sex, efter 16 mil. Stapplade in på Hotell Åregården och fick mitt rum, sen bar det av till bastun. Fick mina kläder och bytte om till rena kläder som inte var i lycra. Burgare och Guiness. Sen fick det bli cykelvård.
Morgonen därpå startade konferensen. På tisdageftermiddagen blev det tillfälle för att köra lite i backen. Höll väl på några timmar, men det var lite tungt eftersom liften inte gick. En av föreläsarna på konferensen hotade att ställa diagnos på mig när han fick höra vad jag gjort.
När konferensen var slut på torsdagen packade jag ner cykeln i väskan och tog nattåget hem. Det var en bädd ledig i kupén så cykeln fick sova gott hela vägen hem. Sen var det uppackning och dags att trimma in cykeln för 08XC och klohydratladdningen fick börja om. 12 mil på en dag utan packning kändes dock rätt futtigt i sammanhanget.
Nästa gång kommer jag inte köra mtb. Man sitter mycket bättre på en racer eller hybrid. Bockstyre är också bättre. Jag har fortfarande stickningar i fingrarna på högerhanden, som jag tror kommer sig av att man sitter tokigt med väldigt låsta armar på en mtb. Allt som allt blev turen ungefär 65 mil.
Lär nog göra en liknande resa även nästa år. De tre tidigare åren har jag sagt "aldrig mer" när jag kommit hem, men nu gör jag inte det för jag vet att det kommer att rycka i benen nästa sommar också. Vill någon hänga på då så har jag inget emot det. En trevlig väg och ett bra mål så är det bara att dra sedan.
Packade hojen och tog den till jobbet på torsdagen (4:e denna månad) och efter en dragning för sociala utskottet och ett samverkansmöte fick jag till slut ge mig iväg. Kom väl iväg strax efter fem från rinkeby och var framme hos en kompis utanför uppsala strax efter 8, lagom till mörkrets utbrott. Blev åtta mil första dagen. Både jag och cykel fick sova inomhus. Redan när jag drog från stan hörde jag ett något mystiskt knäppande från bakhjulet men jag bestämde mig för att jag förmodligen var nojig och dessutom hade reservekrar och verktyg med mig om något skulle inträffa.
Vägen mellan stockholm och uppsala har jag cyklat såpass många gånger att den är ganska bekant nu. kändes som att det gick rätt fort. tycker tre timmar och ett snitt på 26 är rätt okej när man kör med packning. cykeln var mtb-n med slicks, pakethållare, packväska och reflexer. mina kära vertical var fastbundna på pakethållaren eftersom man inte kan åka till åre utan ett par feta sulor. sen hade jag monterat dit bar-ends som jag vänt neråt för att kunna byta position på händerna. Det funkade inget vidare att ha längst ut på styret så jag flyttade sedan dessa och satte dem mellan handtagen och reglagen, samt riktade dem uppåt/lätt framåt. Tycker själv att det blev en ganska okej kompromiss för att kunna variera handställningen på ett rakt styre, även om bockstyre helt klart är att föredra på långturer.
På fredagen drog jag vid niorycket och nu var det gysingevägen som gällde. Bunkrade föda i Östervåla och fick förklara utanför Konsum vad det var jag höll på med. Som tack för berättelsen fick jag livvakt till ekipaget medan jag handlade. Sedan fortsatte jag till Gysinge där jag lunchade med mackor och jordnötssmör och lite helva till efterrätt. I Gysinge finns det en folkhögskola för pensionärer så de gjorde mig sällskap under lunchen medan de väntade på bussen till Sandviken. Även jag fortsatte 272:an till Sandviken och nu började knäna göra sig påminda. En av landets mest välsorterade lanthandlar ligger för övrigt i Österfärnebotrakten. Visst brukar jag skoja om att man i en välsorterad lanthandel förutom mjölk även ska kunna köpa tändstift och strumpor, men den här var värst. Utöer mjölk hade de också begagnade traktorer.
Väl i Sandviken lyckades jag hitta Cykelbyggar'n där jag försökte köpa knävärmare men det fanns det inga. Blev i alla fall rekommenderad en restaurang där jag skulle kunna få pasta. Restaurangen låg ett stenkast från Bolaget, där de lokala tonåringarna och A-lagarna ordnade med öl till kvällens tonårsfylla. Även om jag var ledig så kunde jag inte låta bli att ringa till polisen. Jag var ju ändå på väg till fältarkonferens... Det uppehöll mig väl en stund men sedan var det dags att fortsätta mot Bollnäs. Paus i Ockelbo där jag köpte stödstrumpor på apoteket som fick duga till knäna. Klippte av själva strumpan. Har funkat bra, bortsett från att de skaver lite.
Bollnäs nåddes precis innan det började mörkna, och jag letade snabbt reda på Max och tog en lite längre paus. Efter middag och ombyte drog jag vidare för att hitta någonstans att sova. Det var lite svårt när klockan hade blivit tio och det var becksvart. Hittade i alla fall ett stycke plan mark bakom en fallfärdig lada. Sov mycket gott. Det blev 22 mil på fredagen.
Vaknade sex på morgonen av att det var tät dimma. Insåg då att jag sovit några hundra meter från Ljusnan. Hade fått låna en sovpåse i Gore-tex som man trädda utanpå sovsäcken, vilket var tur. Mjölk och havregryn, juice och smörgåsar med jordnötssmör till frukost. Kom iväg i åttatiden och allt var rått, kallt och fuktigt. Det här var tredje dagen och den skulle bli tråkig. Knäna smärtade och jag undrade återigen varför jag gör så här dumma saker.
Nu började en svag lutning uppåt. Den gick inte att se men efter några mil försto jag att det var anledningen till att det gick så trögt. Motvind var det också. Solen sken i alla fall, men det var inte särskilt varmt. Tidig lunch på ett gatukök utanför Ljusdal, pyttipanna med ägg och rödbetor. Ville ha ett extra ägg och fick då snällt betala för mig.
Nu avvek jag sakta från befolkade trakter och drog mig mot Färila, för bunkring av mat. Hade ingen aning om hur de skulle gå att få tag på matställen i skogen så det var lika bra att köpa på sig. Nu började också produktionsskogarna. Mil efter mil med raka rader av tall. Ibland kom det en bil. På några ställen fanns det till och med hus. Asfalten var grov och det var dåligt rull. Fram på eftermiddagen började jag tina och tyckte det var ganska kul att cykla igen. Middag på pizzerian i Ytterhogdal. Kom lagom för att se Zlatan stjäla straffen av Källström mot San Marino. Ut på inlandsvägen och nu började lutningen uppåt avta. Hade ganska bra rull på slutet och strax före åtta var jag framme i Rätan. Hade hoppats på att nå Åsarna den här dagen men jag ville inte tillbringa ännu en natt på en åker så jag bestämde mig för att sluta för dagen. Det blev 19 mil, planerat var 22.
Natthärbärge fann jag på vallen i Rätan. Det fanns inga spelare i avbytarbåset så där tog jag kväller. Fanns till och med rinnande vatten på det här stället så tandborstningen kändes mycket lyxig. Ingen mottagning på mobilen, så jag vet att de därhemma var oroliga för att björnen hade tagit mig den här kvällen. Slocknade vid halvtio efter att ha ätit makrillkonserver, smörgås med jordnötssmör och juice.
Upp vid sex, äta frukost (ännu mera makrill), packa och dra iväg. Kom till Åsarna och var glad att jag inte fortsatt dit kvällen innan för där hade det varit svårt att sova. Fortsatte genom produktionsskogen och kom fram till Svenstavik, där det fick bli fikapaus. Sen fick jag äntligen en riktigt vacker väg, md utsikt över Storsjön. Hus fanns det också.
Det fanns en pizzeria i Hallen men jag ville ut till E14 så jag bestämde mig för att vänta med lunch till jag kom till Mattmar, trots att klockan redan var ett. Sträckte på benen och lyssnade på den lokala EMU-debatten utanför lanthandeln innan jag åkte vidare. Väl framme i Mattmar upptäckte jag att Mattmar bara var en kyrka och en rastplats. Som tur var hade jag en del mat kvar så det blev juice, smörgåsar och jordnötssmör till lunch.
Fortsatte i ett mycket lugnt tempo E14 fram. Det var mulet idag och knäna hade börjat protestera än mer så det blev långsamt trampande och tätt mellan rasterna. Dessutom visste jag att jag i alla fall skulle komma fram till Åre innan mina kläder gjorde det. Nu råkade jag också ut för resan värsta backar, både uppför och utför. Med några mil kvar till Åre tittade jag ner på hjulet och konstaterade att det var ganska skevt. Ignorerade det och trampade vidare. Det visade sig senare bero på ekerbrott, så kvällen fick ägnas åt riktning.
När jag så äntligen kom fram till Åre var jag ganska trött, men det var riktigt skönt att svänga ner i byn. Råkade åka fel när jag skulle in i byn men det blev ganska roligt. Den första människa jag ser är Mange som jag åkt Sörmlandsleden med. Vi blev nog lika förvånade båda två. Tack för kaffet, Mange, det satt fint!
Var framme i Åre strax före sex, efter 16 mil. Stapplade in på Hotell Åregården och fick mitt rum, sen bar det av till bastun. Fick mina kläder och bytte om till rena kläder som inte var i lycra. Burgare och Guiness. Sen fick det bli cykelvård.
Morgonen därpå startade konferensen. På tisdageftermiddagen blev det tillfälle för att köra lite i backen. Höll väl på några timmar, men det var lite tungt eftersom liften inte gick. En av föreläsarna på konferensen hotade att ställa diagnos på mig när han fick höra vad jag gjort.
När konferensen var slut på torsdagen packade jag ner cykeln i väskan och tog nattåget hem. Det var en bädd ledig i kupén så cykeln fick sova gott hela vägen hem. Sen var det uppackning och dags att trimma in cykeln för 08XC och klohydratladdningen fick börja om. 12 mil på en dag utan packning kändes dock rätt futtigt i sammanhanget.
Nästa gång kommer jag inte köra mtb. Man sitter mycket bättre på en racer eller hybrid. Bockstyre är också bättre. Jag har fortfarande stickningar i fingrarna på högerhanden, som jag tror kommer sig av att man sitter tokigt med väldigt låsta armar på en mtb. Allt som allt blev turen ungefär 65 mil.
Lär nog göra en liknande resa även nästa år. De tre tidigare åren har jag sagt "aldrig mer" när jag kommit hem, men nu gör jag inte det för jag vet att det kommer att rycka i benen nästa sommar också. Vill någon hänga på då så har jag inget emot det. En trevlig väg och ett bra mål så är det bara att dra sedan.
