Jag gillade Sprockets 18-tur: lagom lite folk, ingen kö, högt tempo, bra flow, minimalt med bära. Vi sprang på Jerry ungefär lika ofta som Aron, åtminstone de gånger i höstas då jag åkte med... vi hade kul. Enda gången vi höll på att korpa var när Sprockets himself tappade bort resten av gruppen, eller var det tvärtom?, men det löste sig det också. Jag tycker definitivt att Sprockets 18-tur bör återuppstå (när jag hittat min kondis igen, hepp)!