Transcontinental race No 7
- Trådstartare A.Nilsson
- Start datum
ElisabethTR
Ny medlem
Transcontinental race No 7
Nu är jag hag äntligen gått från läsande till medlem av forumet. Har läst era uppdateringar morgon, middag och kväll. Ni har alla, särskilt GöranS, varit mina vänner i "TCR på distans." Och det är jag som är gift med Dot204, även kallad Erik . Särskilt intressant att läsa grubblerier om valet av inledningen till CP 4. Jag har sett bilder innan, lyssnat till överväganden under vårens planering. Men dotten får återkomma själv i ärendet för en bättre beskrivning om varför just detta var det bästa - enligt honom. Erik startade med ett knä och menisk som inte var i toppform och segar sig nu den sista biten till Brest.
GoranS
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Anna verkar ha startat vid halv åtta i morse och befinner sig nu 4-5 mil ost-nordost om Nantes. Skulle gissa att hon avverkat 16-17 mil hittills idag och har kanske 25 mil till starten på slutparcouren så rimligen är det målgång i morgon som gäller för hennes del.
Erik är i Tours och har gissningsvis i underkant 40 mil till starten på slutparcouren. Han har trampat sedan klockan sex i morse och börjar nog närma sig 25 mil på dagskontot. Kan han få till 10 mil till idag så skulle det kunna bli målgång någon gång mellan måndag kväll och tisdag morgon om han finner det värt att trycka på.
Lorenza har passerat CP4 och Grenoble och har gissningsvis runt 90 mil till slutparcouren och skulle därmed vara mindre än 100 mil från målet. Hon har avverkat ca 12 mil sedan hon började trampa vid tiotiden, men då ingår väsentligen de två sista backarna i parcours CP4.
Vädret i Bretagne ser ut att ha förbättrats. Fortfarande huvudsakligen ostlig riktning på vinden men inte alls så brutal som den var tidigare och möjligen lite skurar kommande dagar, om man nu ska tro klart.se.
Erik är i Tours och har gissningsvis i underkant 40 mil till starten på slutparcouren. Han har trampat sedan klockan sex i morse och börjar nog närma sig 25 mil på dagskontot. Kan han få till 10 mil till idag så skulle det kunna bli målgång någon gång mellan måndag kväll och tisdag morgon om han finner det värt att trycka på.
Lorenza har passerat CP4 och Grenoble och har gissningsvis runt 90 mil till slutparcouren och skulle därmed vara mindre än 100 mil från målet. Hon har avverkat ca 12 mil sedan hon började trampa vid tiotiden, men då ingår väsentligen de två sista backarna i parcours CP4.
Vädret i Bretagne ser ut att ha förbättrats. Fortfarande huvudsakligen ostlig riktning på vinden men inte alls så brutal som den var tidigare och möjligen lite skurar kommande dagar, om man nu ska tro klart.se.
GoranS
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Känns som det blivit mer än vanligt i år för min del. Kanske som substitut för att mina egna cykelplaner gick i krasch. Kanske för att det är roligare att följa lopp där personer som man stött på i verkligheten deltar.Freddie L sa:
Och kul att mitt pladdrande verkar uppskattas. Det jag skriver är i stort sett uteslutande sådant som jag observerat för att jag själv tycker det är intressant. När jag i vissa lägen noterat att jag gjort 10-20 inlägg i rad i tråden utan att någon annan "fått" en syl i vädret kan jag dock känna att det blir lite väl mkt monolog över det hela.
GoranS
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Är fortsatt en åkare, De Clerq (250a), som inte verkar ha "stämplat in" vid CP3. Ser dock lite udda ut då det verkar som han trampade mellan nio och halv ett idag men sedan inte rört sig. Han är inte långt från CP3.
Elva cyklister är mellan CP3 och starten på parcours CP4, varav fyra stycken i Valloire precis före starten.
Två stycken håller på och avverkar parcours CP4.
Tre stycken är i Brest men verkar inte ha slutstämplat ännu och ytterligare fem stycken är inne i slutparcouren.
Totalt sägs 108 fortfarande vara igång, vilket gör att 86 stycken skulle vara på väg mellan parcours CP4 och slutparcouren. Lite tveksam om det verkligen stämmer men orkar inte kontrollräkna.
Elva cyklister är mellan CP3 och starten på parcours CP4, varav fyra stycken i Valloire precis före starten.
Två stycken håller på och avverkar parcours CP4.
Tre stycken är i Brest men verkar inte ha slutstämplat ännu och ytterligare fem stycken är inne i slutparcouren.
Totalt sägs 108 fortfarande vara igång, vilket gör att 86 stycken skulle vara på väg mellan parcours CP4 och slutparcouren. Lite tveksam om det verkligen stämmer men orkar inte kontrollräkna.
GoranS
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Sista åkare som kom i mål innan det "stängde" var Rebecca Waters som hade 15.23.53 som totaltid, d.v.s. hon grejade tiden för att komma med i GC med 7 minuters marginal! Det är 0,3 promille av totalttiden. Om man spekulerar i att det är 400 mil och hon skulle ha cyklat 12 timmar per dygn så hade en sänkning av medelfarten med 0,007 km/h inneburit att hon missat maxtiden.
GoranS
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Vet inte om det är ett misslyckat försök att ta den finska rutten eller försök att köra ett ännu mer innovativt ruttval:
Att jämföras med den finska rutten:
För det kan väl inte vara så att han bara åkte upp i dalen för att beundra de vackra vyerna?
Att jämföras med den finska rutten:
För det kan väl inte vara så att han bara åkte upp i dalen för att beundra de vackra vyerna?
Cycologista
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Väldigt kul att läsa ikapp så här i efterhand. Roligt med sådant intresse. Jag tycker att det var ett väldigt hårt lopp som gick över mina gränser på många sätt.
Bästa hälsningar från flygplatsen i Brest, där jag precis ska påbörja hemresan.
Katja (#tcrno7cap110).
Bästa hälsningar från flygplatsen i Brest, där jag precis ska påbörja hemresan.
Katja (#tcrno7cap110).
Cycologista
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
GoranS sa:
Inom tidsgränsen, men utanför mina. Egentligen.
Transcontinental race No 7
Tackar för alla gratulationer!
Så många intryck att det är svårt att veta var jag ska börja och så långt race att det inte är rimligt att berätta om allt.
Hursomhelst gör jag ett försök till någon form av RR.
Mitt träningsmål var att jag innan start skulle känna mig bekväm på att köra 300km/dag i flera dagar, med packning, under rimliga omständigheter (dvs hyfsat normal mängd höjdmeter, inte allt för taskigt underlag, inte orkan osv) och att det skulle räcka till att komma till Brest i tid för finisher partyt. Eftersom vissa dagar inte skulle innebära "rimliga omständigheter" utan de där 300km skulle bli svårt att uppnå. (~4000km på 15.5 dagar -> 258km / dag).
Vidare att min strategi var hotell och lång nattpaus för att trycka på mer på dagarna. Tror jag presterar bättre så än om jag sover lite och vinglar fram långsammare.
Tycker det funkat bra. Känt mig stabil på >300km (mer stabil än jag trodde jag var). Nattpaus blev runt 9h de flesta gånger. Hann då med rejäl lagad middag i hyfsad lugn och ro, tvätt, dusch, bunkring av energi inför morgondagen och ca 6h sömn.
Det mesta runt utrustning och strategi har funkat bra. T ex använde jag alla kläder jag hade med och saknade inga. Svårigheterna jag haft, och tagit lärdom av inför kommande äventyr, är 1. Överhettning, 2. Energibrist, 3. Energisparande uppförscykling.
1. Första dagen i Kroatien var det motvind och galet varmt. Helt platt, öppet landskap. Verkligen noll skydd mot vind&sol. Automatiskt tänker jag att jag panikartat måste komma bort från detta så fort som möjligt. Dvs trycka på i den mån det går i motvinden. Spelade ingen roll hur mycket jag drack. Det var som att jag kokade mot slutet. Insett dels att jag måste tagga ner sådana gånger och att lösningen inte är att dricka mer utan snarare hälla vatten över mig, främst huvudet, för att kyla av mig. Funkade bättre andra varma dagar.
2. Så sjukt svårt att få i sig tillräckligt med energi. I början finns det lite reserver att ta av men efter ett tag är de helt slut. Hade problem med detta flera gånger på andra halvan. Värst var det innan CP4 parcoursen när jag var helt övertygad om att jag skulle behöva bryta. Valde vägen genom Italien vilket innebar att jag behövde klättra Mont Cenis mot slutet. I vanlig ordning tryckte jag väl på lite mer än jag hade energi till uppför. Fyllde på för lite på toppen. Insåg på väg ner att jag var nära kollaps. Rumlade in på supermarket jag passerade för bunkring och satt/låg sedan utanför den ett långt tag helt handlingsförlamad. Planen var att klättra telegraphen samma dag och ta nattvila i Valloire men det var ju omöjligt. Efter en lång stund lyckades jag ta mig samman och boka närmast möjliga hotell. Riktigt långa 5km dit. Stannade runt 12h där (under vilka jag hann med rejäl glass med vispgrädde + dubbelpizza och ca 10h sömn).
3. Energibristsproblemet lär jag få jobba vidare på men av 2 lärde jag mig iallafall att det går att ta sig uppför utan att göra av med alltför mycket energi. Går jävligt långsamt och är inte riktigt lika roligt (jag gillar sättet jag blir trött på när jag klättrar!!). Men det går. Tackar de som påpekade detta och peppade på IG och strava.
Vad gäller utrustningen har den funkat bra om jag bortser från den "lilla" detaljen att jag haft en del strul med cykeln (se tidigare inlägg - efter Lienz har den skött sig). När den har funkat så är den toppen. Sitter så bra! Supernöjd med dynamolamporna fram&bak + dynamo->usb-laddare. Skönt att ha de där som säkerhet. Finns liksom alltid ljus och navigation även om jag inte kunnat ladda grejor. Hade usb-lampor fram och bak som komplement. Och powerbank just in case (snuttefilt). Den senare använde jag oftast för telefonen de dagar jag behövde den mer aktivt.
Telefonen strulade en hel del regniga dagar. Hyperkänslig för fukt i laddaruttaget... Den har haft det problemet sedan UTU då jag hällde en flaska vatten ner i laddaruttaget. Vet att många hade liknande problem även utan den förbehandlingen. Så på önskelistan är vattentät telefon där vattentät också gäller laddaruttaget. Oklart om sådan finns.
Tempopinnarna jag satte på i våras har utnyttjats flitigt. Trodde jag inte när jag började men jag blev strax innan och i början av loppet helt bekväm med att ligga ner.
Gällande rutten så har det varit helt magiskt! Vilka jäkla ställen vi har fått se!
Klättringarna har jag bitvis varit arg på (energibrist) men de har ju varit helt magiska. Tänkte börja skriva att den och den var bäst men alla var så bra. Timmelsjoch var med halv storm på toppen så just där var det förstås inte så njutbart. Kanske ska mest tipsa om de lite mindre kända (vad jag vet):
- Villard-Notre Dame som avslutade CP4 parcoursen. Klippöverhäng, gamla tunnlar utan belysning, fina vyer mm
- Besna Kobila. Kan inte förstå varför jag säger detta för jag var rätt arg där. Men det var för att en inte ska köra lvg-cykel med packning upp. Annan cykel och det kommer vara toppen. Dalgången från Bulgarien och hela vägen upp. Extra svängen upp till väderstationen var onödig (förutom att det var fin utsikt men där gick verkligen inte cykla).
Parcoursena var generellt väldigt fina. Egenvalda vägar var ju mer valda baserat på hur lätta de var att kötta sig fram på. Inte alltid så scenisk rutt. Många tyckte Frankrike var allmänt trist men jag gillade det också. Kul att komma igenom så många länder och se hur lika/olika de är.
Många möten med folk längs vägen att komma ihåg av olika anledningar. De blev ju alltid korta men ändå minnesvärda.
- Jag och några till blev inlåsta på en mack i Serbien medan ett gäng andra blev utelåsta. Något oklar situation. Har en idé om att mackinnehavaren blev stressad av att det dök upp så många svettiga cyklister på en gång så han ville köra en in en ut.
- På mack i Österrike kom en nyfiken herre fram och frågade vad jag kom ifrån. Sverige. Va har du cyklat hela vägen från Sverige?!? Nej från Burgas i Bulgarien. ?!?! Och jag är på väg till Brest i Frankrike. ?!?!?!
- Hyfsat långt samtal (+5min) med mackinnehavare norr om Torino. På italienska. Min italienska är inte så bra som den borde vara så det är alltid härligt när den funkar att faktiskt snacka med någon med.
- Efter stigningen från Bolzano (den med väggen...), samlades slumpartat fem cyklister på SPAR i Merano. Snack utanför medan väskor packades med mat och frukost trycktes ner i magen. Härligt med mer än hej hur går det när en kör om / blir omkörd.
- Alla diskussioner i restauranger om: ska du ha både den och den? samtidigt?
- Dotwatchers som dykt upp längs vägen, ofta in the middle of nowhere, och hejat.
- Värmande välkomnande vid de olika CPna. Voluntärerna var grymt bra. Ställena de var på skiljde sig i karaktär. Bäst, för egen del, var CP4. Hade tänkt käka något snabbt och sedan klämma sista klättringen på parcoursen. Visade sig att hotellet hade förberett så de kunde langa ut en gigantisk tallrik spaghetti bolognese direkt. Slurp och 5min senare var jag på väg, starkare än starkast.
Anlände till Brest fredag kväll kl21 ungefär. I en brutal soppa (en hel dag i stark vind i kastformat sida / framifrån blev för mycket för lilla Stina, dessutom med telefon som var paj). Väl omhändertagen av voluntärerna där som fixade fram kramar & mat. Podcast-killen slängde upp en mikrofon i ansiktet mitt i alltihopa. Veloform-Anders dök upp strax efter mig. Otroligt skönt med ett bekant ansikte!!
Den varma målgången, en god natts sömn och sedan på banan igen. Well kanske inte riktigt. Känner mig fortfarande rätt vek / energilös. Testade några löpsteg i morse och fick acceptera fort att jag behöver äta och vila lite mer. Men kroppen känns i övrigt oförskämt fräsch. Lyckades få någon form av skav alt allergi i handflatorna tredje sista dagen i samband med 4h ösregn. Men det är väl ungefär det som är i form av skavanker. Fick lite magiska salvor på apotek i Brest så nu är handflatorna ok igen.
Misstänkte innan att detta äventyr skulle ge mersmak och det gjorde det. Både tävlingsformen och communityn. Träffat så många härliga människor bland övriga deltagare som jag vill träffa igen.
Får se vad nästa äventyr blir.
PS. För bildbevis hänvisar jag till mitt instagram (samma användarnamn som här)
Så många intryck att det är svårt att veta var jag ska börja och så långt race att det inte är rimligt att berätta om allt.
Hursomhelst gör jag ett försök till någon form av RR.
Mitt träningsmål var att jag innan start skulle känna mig bekväm på att köra 300km/dag i flera dagar, med packning, under rimliga omständigheter (dvs hyfsat normal mängd höjdmeter, inte allt för taskigt underlag, inte orkan osv) och att det skulle räcka till att komma till Brest i tid för finisher partyt. Eftersom vissa dagar inte skulle innebära "rimliga omständigheter" utan de där 300km skulle bli svårt att uppnå. (~4000km på 15.5 dagar -> 258km / dag).
Vidare att min strategi var hotell och lång nattpaus för att trycka på mer på dagarna. Tror jag presterar bättre så än om jag sover lite och vinglar fram långsammare.
Tycker det funkat bra. Känt mig stabil på >300km (mer stabil än jag trodde jag var). Nattpaus blev runt 9h de flesta gånger. Hann då med rejäl lagad middag i hyfsad lugn och ro, tvätt, dusch, bunkring av energi inför morgondagen och ca 6h sömn.
Det mesta runt utrustning och strategi har funkat bra. T ex använde jag alla kläder jag hade med och saknade inga. Svårigheterna jag haft, och tagit lärdom av inför kommande äventyr, är 1. Överhettning, 2. Energibrist, 3. Energisparande uppförscykling.
1. Första dagen i Kroatien var det motvind och galet varmt. Helt platt, öppet landskap. Verkligen noll skydd mot vind&sol. Automatiskt tänker jag att jag panikartat måste komma bort från detta så fort som möjligt. Dvs trycka på i den mån det går i motvinden. Spelade ingen roll hur mycket jag drack. Det var som att jag kokade mot slutet. Insett dels att jag måste tagga ner sådana gånger och att lösningen inte är att dricka mer utan snarare hälla vatten över mig, främst huvudet, för att kyla av mig. Funkade bättre andra varma dagar.
2. Så sjukt svårt att få i sig tillräckligt med energi. I början finns det lite reserver att ta av men efter ett tag är de helt slut. Hade problem med detta flera gånger på andra halvan. Värst var det innan CP4 parcoursen när jag var helt övertygad om att jag skulle behöva bryta. Valde vägen genom Italien vilket innebar att jag behövde klättra Mont Cenis mot slutet. I vanlig ordning tryckte jag väl på lite mer än jag hade energi till uppför. Fyllde på för lite på toppen. Insåg på väg ner att jag var nära kollaps. Rumlade in på supermarket jag passerade för bunkring och satt/låg sedan utanför den ett långt tag helt handlingsförlamad. Planen var att klättra telegraphen samma dag och ta nattvila i Valloire men det var ju omöjligt. Efter en lång stund lyckades jag ta mig samman och boka närmast möjliga hotell. Riktigt långa 5km dit. Stannade runt 12h där (under vilka jag hann med rejäl glass med vispgrädde + dubbelpizza och ca 10h sömn).
3. Energibristsproblemet lär jag få jobba vidare på men av 2 lärde jag mig iallafall att det går att ta sig uppför utan att göra av med alltför mycket energi. Går jävligt långsamt och är inte riktigt lika roligt (jag gillar sättet jag blir trött på när jag klättrar!!). Men det går. Tackar de som påpekade detta och peppade på IG och strava.
Vad gäller utrustningen har den funkat bra om jag bortser från den "lilla" detaljen att jag haft en del strul med cykeln (se tidigare inlägg - efter Lienz har den skött sig). När den har funkat så är den toppen. Sitter så bra! Supernöjd med dynamolamporna fram&bak + dynamo->usb-laddare. Skönt att ha de där som säkerhet. Finns liksom alltid ljus och navigation även om jag inte kunnat ladda grejor. Hade usb-lampor fram och bak som komplement. Och powerbank just in case (snuttefilt). Den senare använde jag oftast för telefonen de dagar jag behövde den mer aktivt.
Telefonen strulade en hel del regniga dagar. Hyperkänslig för fukt i laddaruttaget... Den har haft det problemet sedan UTU då jag hällde en flaska vatten ner i laddaruttaget. Vet att många hade liknande problem även utan den förbehandlingen. Så på önskelistan är vattentät telefon där vattentät också gäller laddaruttaget. Oklart om sådan finns.
Tempopinnarna jag satte på i våras har utnyttjats flitigt. Trodde jag inte när jag började men jag blev strax innan och i början av loppet helt bekväm med att ligga ner.
Gällande rutten så har det varit helt magiskt! Vilka jäkla ställen vi har fått se!
Klättringarna har jag bitvis varit arg på (energibrist) men de har ju varit helt magiska. Tänkte börja skriva att den och den var bäst men alla var så bra. Timmelsjoch var med halv storm på toppen så just där var det förstås inte så njutbart. Kanske ska mest tipsa om de lite mindre kända (vad jag vet):
- Villard-Notre Dame som avslutade CP4 parcoursen. Klippöverhäng, gamla tunnlar utan belysning, fina vyer mm
- Besna Kobila. Kan inte förstå varför jag säger detta för jag var rätt arg där. Men det var för att en inte ska köra lvg-cykel med packning upp. Annan cykel och det kommer vara toppen. Dalgången från Bulgarien och hela vägen upp. Extra svängen upp till väderstationen var onödig (förutom att det var fin utsikt men där gick verkligen inte cykla).
Parcoursena var generellt väldigt fina. Egenvalda vägar var ju mer valda baserat på hur lätta de var att kötta sig fram på. Inte alltid så scenisk rutt. Många tyckte Frankrike var allmänt trist men jag gillade det också. Kul att komma igenom så många länder och se hur lika/olika de är.
Många möten med folk längs vägen att komma ihåg av olika anledningar. De blev ju alltid korta men ändå minnesvärda.
- Jag och några till blev inlåsta på en mack i Serbien medan ett gäng andra blev utelåsta. Något oklar situation. Har en idé om att mackinnehavaren blev stressad av att det dök upp så många svettiga cyklister på en gång så han ville köra en in en ut.
- På mack i Österrike kom en nyfiken herre fram och frågade vad jag kom ifrån. Sverige. Va har du cyklat hela vägen från Sverige?!? Nej från Burgas i Bulgarien. ?!?! Och jag är på väg till Brest i Frankrike. ?!?!?!
- Hyfsat långt samtal (+5min) med mackinnehavare norr om Torino. På italienska. Min italienska är inte så bra som den borde vara så det är alltid härligt när den funkar att faktiskt snacka med någon med.
- Efter stigningen från Bolzano (den med väggen...), samlades slumpartat fem cyklister på SPAR i Merano. Snack utanför medan väskor packades med mat och frukost trycktes ner i magen. Härligt med mer än hej hur går det när en kör om / blir omkörd.
- Alla diskussioner i restauranger om: ska du ha både den och den? samtidigt?
- Dotwatchers som dykt upp längs vägen, ofta in the middle of nowhere, och hejat.
- Värmande välkomnande vid de olika CPna. Voluntärerna var grymt bra. Ställena de var på skiljde sig i karaktär. Bäst, för egen del, var CP4. Hade tänkt käka något snabbt och sedan klämma sista klättringen på parcoursen. Visade sig att hotellet hade förberett så de kunde langa ut en gigantisk tallrik spaghetti bolognese direkt. Slurp och 5min senare var jag på väg, starkare än starkast.
Anlände till Brest fredag kväll kl21 ungefär. I en brutal soppa (en hel dag i stark vind i kastformat sida / framifrån blev för mycket för lilla Stina, dessutom med telefon som var paj). Väl omhändertagen av voluntärerna där som fixade fram kramar & mat. Podcast-killen slängde upp en mikrofon i ansiktet mitt i alltihopa. Veloform-Anders dök upp strax efter mig. Otroligt skönt med ett bekant ansikte!!
Den varma målgången, en god natts sömn och sedan på banan igen. Well kanske inte riktigt. Känner mig fortfarande rätt vek / energilös. Testade några löpsteg i morse och fick acceptera fort att jag behöver äta och vila lite mer. Men kroppen känns i övrigt oförskämt fräsch. Lyckades få någon form av skav alt allergi i handflatorna tredje sista dagen i samband med 4h ösregn. Men det är väl ungefär det som är i form av skavanker. Fick lite magiska salvor på apotek i Brest så nu är handflatorna ok igen.
Misstänkte innan att detta äventyr skulle ge mersmak och det gjorde det. Både tävlingsformen och communityn. Träffat så många härliga människor bland övriga deltagare som jag vill träffa igen.
Får se vad nästa äventyr blir.
PS. För bildbevis hänvisar jag till mitt instagram (samma användarnamn som här)
lenniandrichie
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Hej Happy! Mycket att lsa ikapp, men jag skall försöka kommentera. Ruttval över San Baldo var en dröm sedan länge. Tidsfristerna var sådana att CP3 skulle bli svår att nå inom tid via Österrikerutten. Därav San Baldo. Mäktigt. Vägen till Valloire över Nevache var rent äventyr för nöjes skull. Att jag missade CP4 pga det vägvalet är möjligt, men utan praktisk (resultatlistor) innebörd. Anlände Brest efter lunch tisdag. Nöjd med att kunna hålla fart under Finish Parcours. Familjen mötte upp i Brest, där jag nu ägnar mig åt mat och öl. Överlag nöjd med årets TCR. Det var en oerhört krävande bana, och i synnerhet för mig som dragits med en meniskskada sedan januari i år. Drar mig till minnes att jag haltade hela första veckan i juli, så jag är väldigt glad över att ha kunnat fullfölja. Ett äventyr i tvåveckorsformat!
GoranS
Aktiv medlem
Transcontinental race No 7
Ah, missade helt att du körde San Baldo. Noterade bara att du sonen av få gick upp mot parcours CP3 söderifrån. Undrar om inte åtminstone någon av de andra som kom över slätten tog rutten i dalen lite österut. Som bergsälskare ger jag dock pluspoäng på att klämma in en extra backe.
Köp & Sälj
-
Säljes i Stockholm -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Norrbotten -
Säljes i Halland
