Uppgradera/modda EPIC eller byta till Stumpjumper?
Har efter drygt 20års uppehåll återupptäckt MTB-cykling och insett att utvecklingen av cyklar har sprungit ifrån mina kunskaper på området under samma period.
När jag cyklade MTB som tonåring gjorde jag det på en odämpad cykel. Heldämpade var rätt ovanliga ens i den lokala klubben.
Slog till på en begagnad Specialized Epic förra sommaren utan allt för mycket research utan tänkte mer, beggad heldämpad MTB i rätt storlek och bra skick, hur fel kan det bli?
Har nu i efterhand förstått att det som förr i tiden i princip var MTB eller downhill nuförtiden helt plötsligt blivit XC / DC / Trail / Enduro light / enduro / downhill.
Cyklar uteslutande i Nackareservatet/Hellas eftersom jag bor i närheten och har fattar nu i efterhand att Epic är att betrakta som en XC och att jag egentligen kanske borde skaffat en trail.
På uppsidan så flyger epicen fram så länge det är någorlunda platt.
På nedsidan har jag konstaterat att det känns sketchy i branta nedförsbackar pga avsaknad av dropper och att jag inte kan hänga ner bakom sadeln och fortfarande nå styret. I uppförsbackar går det bra så länge jag sitter ner men blir det tillräckligt brant så lättar framhjulet, skiftar jag fram vikten tappar bakhjulet fäste.
Så nu är frågan, ska jag:
1. Behålla Epicen men skaffa en dropper för att hantera nedförsbackar lättare och grövre däck för att hantera uppförsbackar bättre?
Eller
2. Sälja Epicen till nån som faktiskt vill ha en XC och leta reda på typ en Stumpjumper istället?
Alternativ 1 känns lättare och skönt att slippa börja jaga vettig begagnad cykel igen men det känns också som att kasta mer pengar på en kompromisslösning. Alternativ 2 kräver säkert lite mer letande men blir kanske mer rätt i längden.
95% av all cykling blir i hellas/nackareservatet. 4% XC-slingor i Åre björnen med kidsen och 1% skutan (men den procenten brukar jag hyra en downhill på plats)
När jag cyklade MTB som tonåring gjorde jag det på en odämpad cykel. Heldämpade var rätt ovanliga ens i den lokala klubben.
Slog till på en begagnad Specialized Epic förra sommaren utan allt för mycket research utan tänkte mer, beggad heldämpad MTB i rätt storlek och bra skick, hur fel kan det bli?
Har nu i efterhand förstått att det som förr i tiden i princip var MTB eller downhill nuförtiden helt plötsligt blivit XC / DC / Trail / Enduro light / enduro / downhill.
Cyklar uteslutande i Nackareservatet/Hellas eftersom jag bor i närheten och har fattar nu i efterhand att Epic är att betrakta som en XC och att jag egentligen kanske borde skaffat en trail.
På uppsidan så flyger epicen fram så länge det är någorlunda platt.
På nedsidan har jag konstaterat att det känns sketchy i branta nedförsbackar pga avsaknad av dropper och att jag inte kan hänga ner bakom sadeln och fortfarande nå styret. I uppförsbackar går det bra så länge jag sitter ner men blir det tillräckligt brant så lättar framhjulet, skiftar jag fram vikten tappar bakhjulet fäste.
Så nu är frågan, ska jag:
1. Behålla Epicen men skaffa en dropper för att hantera nedförsbackar lättare och grövre däck för att hantera uppförsbackar bättre?
Eller
2. Sälja Epicen till nån som faktiskt vill ha en XC och leta reda på typ en Stumpjumper istället?
Alternativ 1 känns lättare och skönt att slippa börja jaga vettig begagnad cykel igen men det känns också som att kasta mer pengar på en kompromisslösning. Alternativ 2 kräver säkert lite mer letande men blir kanske mer rätt i längden.
95% av all cykling blir i hellas/nackareservatet. 4% XC-slingor i Åre björnen med kidsen och 1% skutan (men den procenten brukar jag hyra en downhill på plats)
