Oavsett vad man tycker om den typen av "positiv" särbehandling så undrar jag om priset har något att göra med att få kvinnor anmält sig. Min gissning är att ett lägre pris, laglighet obeaktat, sannolikt inte skulle påverka ett dyft förutom att introducera en uppenbar orättvisa.
Och, visst, platserna gick nu åt relativt raskt, men det tog ju i alla fall i storleksordningen ett dygn innan de 80 platserna var tagna så jag undrar om dedikerade platser för kvinnor hade ändrat läget så mycket heller.
Med detta sagt håller jag dock fullkomligen med om att det är väldigt tråkigt med den sneda könsfördelning. Tyvärr är det ju inte bara UTU som lider av det utan det är ju genomgående inom både randocyklingen och annan cykling, i alla fall på landsväg.
Om man tittar på det från randocyklingens perspektiv är jag tveksam till att försöka lösa problemet "från toppen", d.v.s. att hitta på olika speciallösningar till de långa loppen. Jag tror mer på att försöka jobba med att få fler kvinnor att hitta till randocyklingen som sådan. Om vi skulle ha, säg, 30% kvinnor på svenska randolopp 2025 är jag övertygad om att könsfördelningen på UTU 2026 skulle se helt annorlunda ut än vad som ser ut att bli fallet för UTU 2022.
Sen är det inte helt enkelt att inse hur man ska försöka "värva" fler kvinnor till randocyklingen. Att göra det från den vanliga landsvägsmotionscyklingen är ingen uppenbart lätt uppgift då ju könsfördelningen där också är väldigt sned. Och att gå utanför den världen till icke-cyklister är inte heller trivialt då det ju trots allt är ett visst motstånd mot att börjar cykla lopp på 20, 30, ... mil som relativ nybörjare.