Vägen till Motala

[Kurre86]

Hej!
Efter att ha haft Vätternrundan på min bucket-list i drygt 23 år så ser det ut att hända till slut... Det här blir en kort berättelse om vägen dit och förhoppningsvis vägen runt sjön!

Hur som helst, som 14-åring var min farbror en av mina stora idoler; han hade gamla Volvobilar, motorcykel och cyklade vart han än skulle. Runt Vättern cyklades det också ett par varv - klart att det var något jag också skulle göra när jag blev stor! Sedan blev jag tillräckligt gammal för att faktiskt få cykla Vätternrundan, men vid det laget hade andra intressen tagit över och cyklingen fick stå tillbaka. Så fortsatte det i över 20 år, ända till dess att en kollega i höstas nämnde att han och några kompisar skulle cykla Vättern. Jag tog självklart chansen och anmälde mig i samma grupp - nu var vi fyra stycken som skulle hjälpas åt att ta oss runt sjön. Bara en vinter och vår av träning att ta sig igenom först...

Och naturligtvis, införskaffande av lämplig utrustning! Min utrustning sedan mer än 20 år tillbaka var en Bianchi Campione del Mundo från ca. 1976 med några av de finaste delarna Italien hade att erbjuda på den tiden - Campagnolo Super Record växlar, Ofmega Competizione vevparti och 3ttt cockpit. Allt monterat på en ganska tung touring-ram med pakethållare, stänkskärmar och 630-hjul. Med ett cykellopp i kikaren var det dags att ge den en översyn - genomgång av alla lager, ny styrlinda, TRP RRL bromsgrepp och Continental Gatorskins med latex-slangar. Att säga att det blev som en ny cykel är en klar överdrift, men det blev i vart fall som en helt annan cykel! Framförallt däcken gjorde stor skillnad jämfört med gamla Biltema-däck och slangar...
Under hösten blev det sedan en hel del cyklat, bland annat två 10-mila rundor. Cykeln gjorde sitt jobb, men framförallt under de längre rundorna blev det uppenbart att en traditionell ram i 58x58cm storlek med 110mm styrstam var väldigt stort för mig. Att cykeln dessutom var väldigt sliten och reservdelar enklast handlades via Italienska Ebay gjorde sitt för att skapa sug efter en ny cykel... Blocket, Happyride och Marketplace luslästes i jakt på ett modernt alternativ - 32mm däck med plats för stänkskärmar, BSA gängat vevlager och 11-delad Shimano-drivlina stod på önskelistan.
Hösten gick och de cyklar som uppfyllde kravspecen var samtliga på tok för dyra för min smak. Så kom Black Friday och på något sätt hamnade jag på AliExpress... Där fanns färgglada cykelramar i både kolfiber och aluminium för nästan inga pengar alls på rea - en massa velande senare var det ett paket fyllt med kinesisk kolfiber på väg åt mitt håll... Nu saknades bara resten av cykeln!
Mer letande bland diverse annonser följde för att få ihop alla delar; i slutändan låg det ett gäng kartonger i garaget med det mesta som krävdes för att bygga ihop en cykel. Långt över budget (så klart), betydligt dyrare än de kompletta cyklar jag ratat under hösten och dessutom levererat i form av ett stort 3D-pussel... Som vanligt för min del alltså! Tids nog blev det en cykel av det hela:

Spec i korthet:
Ram: BXT 135 Gravel, storlek 52 (geometri samma som Scott Addict Gravel)
Hjul: DT Swiss 470DB från en Specialized Roubaix
Däck: Michelin Power Road TLR 32-622
Bromsar: Ultegra 8070 bromsok, SM-RT800 bromsskivor (160+140mm)
Växlar: Ultegra R8000
Vevparti: Shimano R7000 50-36 (hybrid)
Kassett: Shimano R7000 11-32
Bromshandtag: Shimano RS-ST685
Cockpit: Ritchey Comp stam, 110mm. 3ttt Morphe 38cm styre (ska bytas)
Pedaler: Favero Assioma Duo Shi med Shimano PD-M520 pedalkroppar

Det var lite bakgrund och utrustning, nästa inlägg blir det lite mer träningsrelaterat!

 

[Kurre86]

Vi fortsätter att jobba ikapp i tiden...

Efter att ha bytt ut min 59kr cykeldator från när Biltema i Haninge öppnade mot en modern Wahoo Elemnt Bolt så blev det jättelätt att logga sina cykelturer till Strava. Helt plötsligt kunde man sätta upp utmaningar för sig själv och få troféer i Strava när man lyckades - svältfödd som man är på datorspel och liknande i vuxen ålder blev det en utmärkt morot att cykla mer! Bara att kryssa i allt som kändes rimligt och börja trampa...
September blev den riktiga starten på träningen med September Grand Fondo, September Cycling Challenge och ett par mindre utmaningar. 40mil på en månad och minst en tur på över 10mil - så mycket har jag nog inte cyklat samma månad sedan tonåren.

4 mil pendling i veckan, några lokala rundor på ca. 2.5mil per styck samt två 10-milarundor hanns med - totalt 46,6 mil på en månad. Cykling var KUL, vädret trevligt och cykeln rullade lättare än någonsin med nyvaxad kedja och snabba däck (nåväl, ett snabbt däck - framdäcket hamnade för nära avgasröret när cykeln hängde på dragkroken och råkade smälta...). Personbästa både på de lokala Strava-segmenten och 10-mil solocykling - 32,1 km/h snittfart över 4,14 km på "mitt" lokala Strava segment och 25,3 km/h medelhastighet över 10 mil solo var jag riktigt nöjd med.

Halvvägs genom en 10-mila runda runt Södertörn - Joakim poserar i hamnen i Nynäs innan en "delikat" lunch på lokala kebab-haket.

Oktober fortsatte i lite lugnare tempo med mestadels pendling, 17 mil på en månad är lite mer normalt för min del. Ytterligare förbättring av PB på 4.14 km Strava segment med 32,9 km/h snittfart kändes också bra, även om 17km/h vind i ryggen definitivt hjälpte!

I november började vintern göra sig påmind - hur ska det gå att hålla igång cyklingen då? För säkerhets skull gjordes min gamla mountainbike i ordning med dubbdäck för att fungera som vinterpendlare - effektiva V-bromsar, trigger-växlar och brett styre gör den lite mer lätthanterlig än Bianchin med sitt 35 cm bockstyre, ramväxlar och gamla DC-bromsar. En trainer och ett Zwift konto införskaffades också - efter en stunds svarvande hade jag en uppsättning adaptrar för att kunna montera en cykel med traditionell axel och 15mm muttrar i trainern (något som Wahoo tydligen inte tror att någon kan tänkas vilja göra!). Större delen av cyklingen görs dock fortfarande utomhus på Bianchin och totalt 21 mil klaras av under månaden.

Vintercykeln innan den gjordes i ordning för pendling. Numera har den nya stänkskärmar runt om, en ny kedja och Schwalbe Winter Marathon däck. Cykeln införskaffades ny 1998 på Cykel-Pelle i Fruängen och tjäntsgjorde sedan som min ända cykel till dess kassetten var slutkörd och Bianchin fick ta över...

I december kom sedan vintern på riktigt, Bianchin monterades på trainern och tanken var att Zwift säsongen skulle dra igång ordentligt. Tyvärr kom även förkylningstiden, så träningen blev lite lidande. Totalt 8 pendlingsrundor hanns med fram till Lucia, därefter blev det uppehåll till mellandagarna när Zwift-säsongen startade på allvar.

Gameification fungerade även denna gång - innan jag visste ordet av hade jag skrivit upp mig på både ett 4v träningsprogram och Tour de Zwift samt hoppat på GCNs #30in30 utmaning att motionera minst 30 minuter per dag i 30 dagar! Mycket cykling blev det - när januari gick mot sitt slut hade jag loggat 29h och 59 mil på Strava trots en tjänsteresa där jag blev utan cykel några dagar (men hade tillgång till både längdskidor och gym).

I februari fortsatte vardagslunken i mer normal takt och cykelpendlingen till gymnastikträningarna fortsatte. Tyvärr visade det sig att idiot-träningen i januari i kombination med den synnerligen tungcyklade vinter-MTBn inte riktigt kom överens med mitt vänstra knä. Slutet av februari blev därför en seg väntan på att det onda skulle ge med sig - totalt fick jag ihop 14 mil under februari, de flesta av dem på Zwift under ikappkörningsveckan för Tour de Zwift...

Mars fortsatte i samma tecken - ingen cykelpendling att tala om och enbart enstaka zon 2 pass på Zwift för att låta knät återhämta sig. Nu hade dock även barnen upptäckt att pappa spelade datorspel i garaget på kvällarna!

 

[Kurre86]

Även om min träning inte gick rasande bra under februari så blev det ju lite cyklat ändå. Barnen upptäckte som sagt att pappa spelade datorspel i garaget på kvällarna, så de blev avundsjuka och ville vara med. Först ut var 6-åriga sonen som akut behövde en egen trainer:

Några reglar, en gammal kamremsspännare och lite skruvar m.m. så kunde vi ställa upp hans cykel i trainern. Med en hastighetsgivare i bakhjulet och ett barnkonto på Zwift var han redo att cykla! Då det inte blir mycket motstånd i hans "trainer" och Zwift dessutom inte har stöd för så små hjul så överskattas hans effekt en del, men den resulterande hastigheten blir klart användbar då han faktiskt kan hålla ett tempo som även vuxna kan uppskatta.

När nu lillebror hade en trainer så ville naturligtvis storasyster också ha en! Hon har dock sedan länge övergivit stödhjulen, så en enkel Biltema-trainer som hämtades upp från en Happyit modifierades för att kunna montera en 24" cykel. Nu kunde alla cykla tillsammans - Meetup i Zwift med Keep Group Together optionen iklickad var perfekt! Jag kunde köra ett träningspass medans barnen kunde tävla hur mycket som helst både med varandra och med mig utan att någon blev frånåkt. Våren var dock i snabbt antågande och inomhuscyklingssäsongen gick mot sitt slut.

Vintern hade dock en sista känga att dela ut mot min utomhusträning:

Originalbakhjulet från 1998 började tydligen bli lite väl tunnväggigt och bestämde sig för att ge upp. Happyrides K&S kom till undsättning även denna gång med en uppsättning Shimano STX hjul som var en perfekt match till de gamla originalhjulen.

 

[Batavus]

Motala tur och retur betyder ofta någon övernattning. Det har varit mitt bekymmer. Finge jag bara sova ordentligt innan hade jag cyklat på 4 timmar, istället för 10, hihi!

 

[Freddie L]

Finurligt fixat med hempulade ”smartrainers”!

Jag Zwiftar med min grabb ibland, fast han är 12 och ”cyklist”. Meet-Up med keep togheter är en bra grej så att inte… någon… blir droppad HELA TIDEN. :-)

Fortsätt dela med dig, kul läsning! Men jag ska spoila hela tråden redan nu och berätta att det kommer gå bra det här! ;-)

 

[Kurre86]

Övernattning i Motala både innan start (vi startar 03:54) och efter målgång blir i lånad husvagn, så förhoppningsvis får vi sova en skvätt i vart fall! Sedan är jag ganska övertygad om att jag inte kommer cykla på 4h oavsett hur mycket jag sovit innan :D

Åter till resan mot Motala... I 37-årspresent gav jag mig själv Favero Assioma-pedalerna till nya cykeln; att cykla med effektmätning på trainern under vintern var klart beroendeframkallande. Väl ute på gatan visade det sig dock att zon 2 träning i verkligheten inte är lika lätt som i Zwift... På trainern kan man köra ERG mode eller ställa ner Trainer Difficulty till 0 och bara välja önskad växel och kadens, sätta på en serie på Netflix och trampa iväg en timme i zon 2. I verkligheten kommer det backar och motvind och förstör - utan Netflix blir det snabbt ganska långtråkigt att försöka cykla i motvind och hålla max 150W (än värre i uppförsbackar). Trots goda intentioner tycks de flesta zon 2 träningspass urarta i zon 3 och zon 4 - inte helt optimalt med ett knä under rehab som inte uppskattar allt för mycket ansträngning... Zon 4 som uppvärmning i 20min innan ett 2h gymnastikpass är inte heller riktigt optimalt då benen tenderar att bli lite gelé-artade framåt slutet av träningen! Mer övning behövs onekligen!

För att få mer övning på att faktiskt utnyttja effektpedalerna för att få bättre pacing och inte ta slut i första backe eller motvindspassage utverkades en plan för sista två månaderna. Fortsatt pendling till gymnastikträningarna (totalt 4mil/vecka) skulle kompletteras med jobbpendling en gång i veckan, 15km till tåget på morgonen och antingen 15km från tåget eller 47km hela vägen hem på eftermiddagen. Hela tiden med fokus på att hålla upp kadensen och jobba aktivt med pacing. Väskor med dator och ombyteskläder m.m. på cykeln ska förhoppningsvis hjälpa till att hindra allt för entusiastiska insatser då farten naturligt kommer begränsas lite av 10kg extra vikt och lite extra luftmotstånd.

Hittills har vädret varit på min sida när jag satt mig på cykeln på torsdagmornarna - om det alltid såg ut såhär när man cyklade till tåget skulle nog fler överväga den idén!

För att få lite mer vana att cykla tillsammans och dessutom en chans att känna lite på varandras form bokade Joakim (som är en av dem jag ska cykla vättern med) och jag en cykeltur på första maj. 5 mil runt i Södermanland kändes rimligt även om vädret lovade mulet och duggregn. Även denna tur var planen att jobba lite på vår pacing-strategi; det var betydligt svårare när man cyklade tillsammans än när man släpar packväskor till jobbet visade det sig...

Väderleksrapporten höll vad den lovat, lätt duggregn hela turen och begränsat med vind. Det blev en riktigt trevlig tur, både utrustning och form höll och vi rullade i "mål" med ett rullsnitt på 26,7 km/h. Inte ett tempo vi kommer klara att hålla i 315km utan bra med draghjälp, men trots lite väl entusiastiska insatser i diverse backar så fanns det ork kvar för en liten spurt på slutet. Med ett par till i gruppen som kan hjälpas åt och dra och lite bättre koll på ansträngningsnivån i backarna så borde vi kunna rulla runt sjön med ett rullsnitt över 25 km/h vilket är bättre än vi räknat med i höstas.

Träningsloggen på Strava säger att jag cyklat 1193km hittills i år, så 100 mil i sadeln är inget problem. Med lite över en månad kvar kommer det hinna bli några mil till dessutom.
Senaste tre veckorna har jag cyklat 19.8, 54.1 respektive 133.4 km så nästa vecka blir det en lugn vecka för att få lite återhämtning, sedan motsvarande trappa igen!

 

[Kurre86]

Ny vecka, nya tag!
Den här veckan var planerad att bli lite lugnare och tillåta lite återhämtning, så planen var att bara köra pendling till gymnastikträningen (totalt 4 mil) och pendling till tåget en dag (totalt 3 mil). Veckan inleddes dock med besök till en sjukgymnast för att få lite hjälp med mitt trilskande knä.
Sjukgymnasten misstänkte överansträngd hamstring-sena och rekommenderade lite försiktig stretching samt styrka och i övrigt fortsätta träna sådant som inte förvärrar symptomen. Det lyssnade jag på en lång stund... Väl hemkommen körde jag min sjukgymnastik, sedan efter middagen var det dags att cykla till gymnastiken. Vädret var fantastiskt, varmt, soligt och medvind. Formen kändes bra efter en helgs vila och cykeln rullade som en dröm - det slutade naturligtvis med ett försök på nytt PB över "mitt" 4.14 km Strava-segment...

Resultatet - ett putsat PB med 20s, 35km/h snittfart vid en medeleffekt på 242W och ett mycket ilsket knä... Drygt 30 platser högre i topplistan, dock fortfarande en bit kvar till top 10. I en effektiv klunga räcker effekten definitivt, det finns två topp 10 noteringar med lägre medeleffekt än såhär men för de tider som verkar vara solo-turer saknas det fortfarande cirka 100W till topp 10... Lite kvar att jobba på när knät väl återhämtat sig!

 

[mzi]

När knät är i bättre form så tycker jag att du ska prova lite längre turer. Jag vet inte direkt vad du menar med Södermanland, men det är ju lätt att sy ihop 10- och 15-milsrundor där. Kör en per vecka för att få in lite distans. Det är mycket som händer i kroppen när timmarna tickar på.

 

[Kurre86]

Det ska definitivt cyklas några längre rundor; i år har det varit 5 mil som längst, men planen är att köra några rundor på 10-15 mil också inom kort. Fina cykelvägar finns det gott om i de här krokarna!

 

[WSMC]

Har ni något uttalat mål för runda, mer än "å borde vi kunna rulla runt sjön med ett rullsnitt över 25 km/h vilket är bättre än vi räknat med i höstas."

Givetvis behöver man inte ha ett tidsmål, utan det går ju lika bra att ta sig runt och njuta i största allmänhet. Jag var bara lite nyfiken.

Lycka till med rundan!

 

[Kurre86]

Uttalat mål är att komma hela vägen runt utan att bli avskräckta från cykling... Det målet är jag inte så nervös över för egen del, lite beroende på väder och vindar och hur gruppen fungerar vore det kul att sikta på en 12h tid...

Vi funderar lite på längre (10-20mil) turer i Stockholm/Södermanlands-trakten för att få lite timmar i sadeln och lite cykling tillsammans i gruppen. Finns det några bra tips på trevliga turer bland folket här? Slottsrundan från Södertälje verkar lockande av de rutter som Rando-folket cyklar här i krokarna...

 

[Kurre86]

Den så kallade återhämtningsveckan fortgår, större delen av veckans cykling är dock avklarad. Totalt 7 mil pendling fördelat över tre dagar har det blivit. Huruvida det blev återhämtningsmil vet jag inte dock...

Måndagen började ju sådär lite lagom aggressivt, så onsdagen tänkte jag ta det betydligt lugnare. Utresan var målet att hålla rimligt jämn effekt strax norr om 200W över mitt stravasegment och ta resten av turen i ett mycket lugnt tempo. Resultatet kändes mycket bättre i knät, om än inte lika bra på Strava med 203W medeleffekt och 42s långsammare än måndagens tur...

Veckans sista planerade cykling gick 15km till tåget (och lika långt hem) idag. Gamla cykeln fick tjänstgöra då jag inte orkade släpa cykeln på tåget och inte vågar lämna nya cykeln på stationen. Kontrasten efter ett antal veckor av 2x11 STI växlar och 50-36 +11-32 utväxling var dramatisk när man helt plötsligt hade friktionsreglage nere på ramen och 2x6 växlar med 52-42 + 14-24 kuggar... För att inte tala om skillnaden mellan moderna skivbromsar och 45 år gamla Dia Compe! Skillnaden i hastighet blev dock ytterst marginell då resan fokuserade på att ta det lugnt och njuta av vädret.

I helgen planeras vila, gräsklippning och dylikt innan nästa veckas cykling drar igång igen!

 

[Kurre86]

I helgen var det främst vila som gällde, i vart fall i teorin... I verkligheten satte cykelabstinensen in i lördags då det var fint väder och över ett dygn sedan senaste cykelturen. Perfekt läge för ett litet experiment alltså!

Grundförutsättningarna för experimentet - 7 km, 36 höjdmeter i en välbekant slinga runt byn, en cyklist och två olika cyklar. Bianchi Campione del Mundo anno ca. 1977 mot BXT 135 Gravel anno 2023, Campagnolo mot Shimano - har alla pengarna och allt surfande på Happy K&S gjort någon nytta?

Effektpedalerna flyttades över till Bianchin, kalibrerades och skorna klickades i... Bianchin fick bli först ut då den har lite färre växlar att välja på och därmed lite smalare komfortfönster när det börjar gå tungt. Det torde således vara lättare att matcha effekten med BXTn istället för att göra tvärt om.

Efter att ha lagat och ätit lunch var man lagom utvilad och redo för nästa varv, den här gången med BXTn:

Snarlika vindförhållanden, snarlik medeleffekt, båda turerna med liknande position på cykeln (händerna på bromsgreppen, lätt böjda armar). Pulsen säger att det kanske gick något hårdare med BXTn, likaså maxeffekten. Skillnaderna är dock relativt små, och delar av dem går troligen att förklara med att jag blev tvungen att vänta på en bil i en korsning med BXTn vilket jag sedan försökte ta igen genom att ta i lite mer direkt efter.
Hur som helst, resultatet talar sitt tydliga språk - 45 års utveckling har uppenbarligen gjort lite nytta; ett antal kilo lättare cykel (ca. 9,5 kg mot 14,2 kg) och CdA på 0.391 istället för 0.459 gav 43s tidsskillnad över 7 km (trots att Strava-segmentet sista kilometern faktiskt gick 1s långsammare med BXTn tack vare bilen jag fick vänta på). Extrapolerar vi det till 315km blir tidsskillnaden 32 minuter! Nu kommer jag definitivt inte orka hålla 209W medeleffekt hela vägen runt Vättern, och förhoppningsvis cyklar jag inte helt solo, men skillnad gör det...
Övriga observationer är att trots 32mm däck med samma lufttryck på båda cyklarna så är Bianchin markant mycket mjukare och bekvämare när vägen blir dålig. Även om man tydligt känner att BXTn har en viss eftergivlighet i höjdled och faktiskt sväljer en del små gupp och vibrationer så är stålramen på Bianchin i en helt annan klass komfortmässigt. Dock märks det även när man trycker på lite uppför, den är mjuk i alla ledder och flexar märkbart när man försöker ta i lite...

 

[weldion]

När skall du kapa ner styrröret till en något mer lagom längd?

 

[Kurre86]

När skall du kapa ner styrröret till en något mer lagom längd?

Mitt nya styre och styrstam bör anlända i veckan, när väl de är på plats ska styrröret kapas ner och styret lindas! Mina händer kommer inte alls överens med formen på bocken på styret som sitter på nu, så jag har beställt ett nytt styre med samma mått (38cm, 80mm reach och 125mm drop vill jag minnas) men med traditionell, mjuk kurva nere i hela bocken. Förhoppningsvis passar det mig bättre!

 

[Kurre86]

Igår var det röd dag, soligt väder och dags för en cykeltur! Grusvägar är ju senaste trenden, och min nya cykel heter ju trots allt BXT 135 Gravel, så vad vore mer naturligt än en grusvägsrunda? Bland turtipsen här på Happyride finns Strängnäs kommun rundtur, en nätt runda på 65km som passerar förbi här hemma vilket kändes väldigt lagom. Nya styret och styrstammen monterades på cykeln och justerades in hjälpligt, cykeldatorn laddades med rutten, fickorna fylldes med hembakade energi-bars, vattenflaskorna fylldes med vatten och allt var redo.

Första kilometern övervägde jag att vända och hämta mer kläder; strax över 10°C i skuggan och lättcyklad asfalt gav lite mer fartvind och lite mindre kroppsvärme än jag räknat med. Den följande kilometern tog effektivt hand om det problemet dock med en liten klättring och de första bitarna grusväg. Sedan följde nästan 10km fantastiska grusvägar och gammal banvall ute i de Sörmländska skogarna i strålande sol och snudd på vindstilla. Just då var jag bra nära att bli gravel-frälst!
När jag passerade ruttens officiella start/mål i Åkers Styckebruk lyckades jag förvirra min Wahoo så den tappade helt orienteringen. Det gjorde att efterföljande 18km blev lite långsammare och fyllda med stopp och felkörningar innan jag orkade starta om navigeringen och kom in på rätt spår igen.

På vissa ställen kändes det inte så farligt att cykla fel, hästhagar, lövträd och släta fina grusvägar är helt ok att cykla förbi två gånger.

Andra ställen var det lite tråkigare att ha cyklat fel - asfaltskrossfraktioner uppåt 128mm och jobbiga backar vill man helst inte cykla i onödan på 32mm landsvägsdäck!

Den korrekta vägen var dock inte alltid så inbjudande heller - timmervägar med lite förstärkningslager fullt av stora, vassa klumpar bergkross drog ner snittfarten betydligt.
Efter en massa obekanta grusvägar kom jag till slut ut på Stallarholmsvägen och kunde sedan svänga in i mer bekanta områden kring Löt för mer grusväg innan det blev asfalt och cykelbanor längs vattnet in i Strängnäs. Den här sträckan kunde varit riktigt snabb och trevlig, men rådande vindar såg till att man fick jobba lika mycket på den släta, platta asfalten som de stökiga grusvägarna.

Efter cirka 40 km angjordes småbåtshamnen i Strängnäs och "lunch" i form av en kolasnäcka intogs - nu återstod bara knappa 25km mestadels välbekanta, lättcyklade vägar. Utlovad tid för hemkomst närmade sig dock snabbt, och de sista milen avverkades i ett klart högre tempo och utan fotopauser.
Sammanfattningsvis så var grus-cykling en trevlig upplevelse - obefintlig trafik på småvägarna, fina vyer och lite lägre snittfart gjorde att man kunde njuta av cyklingen och få lite annat att tänka på än att bara tvinga benen att trampa. Cykeln fungerade felfritt hela rundan, nya styret är en klar förbättring (även om det behöver justeras lite) och 32mm landsvägsdäck fungerar över förväntan även på riktigt dåliga grusvägar och till och med lättare single-track. Lite mer luftvolym, lägre tryck och kanske en smula mönster hade sannolikt varit bättre på den här rundan dock.

 

[Kurre86]

När man har många timmar ensam i sadeln dyker det ibland upp lite oväntade saker i huvudet:

 

[Kurre86]

Det blir inte alltid som man tänkt... Förra veckan var planen att få in både pendling till jobbet och en lite längre tur under helgen - istället blev det VAB och mycket sparsamt med cykling.

Den här veckan var det dags för revansch, på tisdagen planerades halvdag för att kunna köra en längre runda med Joakim på eftermiddagen. Vi kom iväg lite senare än planerat från kontoret, men väl på rull kändes allt bra. Fint väder, gott sällskap och utvilade ben gav bra fart. Lite för bra fart insåg vi ganska snabbt, men att sakta ner är lättare sagt än gjort... Första timmen gick i ett 10-timmars tempo omräknat till Vätterndistans (över 190W medeleffekt första timmen...), knappast hållbart för några som siktar på 13-15h. Efter 5 mil var tempot mer hållbart, men vid det laget hade mina ben brunnit upp och varje backe var en plåga.
Den ursprungliga planen vad att cykla 10-11 mil och kommer tillbaka till kontoret något innan 17:00 för att hinna hem till familjen i tid. När klockan var 16:23 var vi vid Läggesta och insåg raskt att det inte var rimligt att cykla hela vägen tillbaka till kontoret om tidsplanen skulle hålla. Som tur var gick det ett tåg 16:25; tack vare lite tågförseningar kom vi med det tåget och var tillbaka vid bilarna vid 17 ändå. Turen blev dock "bara" 7,6mil, men vi blev betydligt klokare vad det gäller pacing!

 

[Kurre86]

Så kom helgen, och med det Shimanos "Rebound Gravel" utmaning. Har man nu köpt en ram som heter BXT 135 Gravel så är det klart att man ska cykla grusväg, så klockan ställdes (starttid för "loppet" var 06:00) och en rutt planerades.
Rutten gjordes i två delar; en första loop på 6,5 mil med ett vägskäl efter 6 mil där jag fick välja om jag skulle cykla direkt hem eller lägga på en ytterligare liten krok på 2,2 mil. Allt utom ca. 7km gick på grusväg (eller än mindre vägaktiga underlag) inom några få mil hemifrån.

Lördagsmorgonen kom och förhållandena såg lovande ut. Lite i kallaste laget kanske (4°C vid start), men helt vindstilla och soligt.

Jag trampade iväg laddad med två flapjacks, lite torkade aprikoser och två flaskor vatten. Första 6 milen såg jag totalt 5 människor; två bönder som var ute och tog hand om sina djur, en hundägare på promenad och två bilister. Synnerligen fridfullt!

Rutten var (för mig) mestadels ny och genererad med hjälp av Stravas heatmaps; större delen var grusvägar eller timmervägar och riktigt fin. Ett Stravasegment lät dock lite oroväckande med namnet "Ärla loopens amalgamsanering"... Det visade sig stämma; 32mm landsvägshjul på ett MTB spår på en rullstensås var en smula stötigt (och gick inte direkt fort). De fina grusvägarna återkom dock snart igen!

Efter 6 mil var det dags för vägval - raka spåret hem eller ytterligare 22 km? En snabb inventering visade att det fanns vätska kvar i flaskorna, en halv flapjack kvar i fickan, tid kvar på klockan samt ork kvar i benen - bara att sikta ut i skogarna igen! De sista milen innehöll ett par lite brantare stigningar (åtminstone för att vara här i krokarna), samt en bit "väg" som nog inte är så välanvänd längre...

Hem kom jag dock helt enligt plan; 24 km/h snittfart över 82 km med en medeleffekt på 167 W var ganska exakt vad jag hade väntat mig. Förutom att jag nog skulle dra om rutten för att slippa amalgamsanering och gräsvägscykling så var det en utomordentligt trevlig runda som jag gärna gör om igen!

Väldigt fascinerande skillnad i ansträngningsnivå jämfört med tisdagens tur också - trots nästan 1h extra i sadeln och 6km längre sträcka kände jag mig fräsch och stark efter den här vändan. Medeleffekten var nästan exakt densamma som i tisdags, men till skillnad från den turen så höll jag samma nivå första timmen som sista vilket gjorde stor skillnad. Lessons learned - försök cykla efter egen förmåga även om det är kul att cykla fort! Skillnaden blir ganska tydlig i effektkurvan ovan - över lite längre tid (>1h) är skillnaden väldigt liten, fram till något över 50min syns det dock tydligt hur mycket mer jag jobbade (framförallt i backarna) under tisdagens tur. Det blir till att koncentrera sig ordentligt på att inte gå för fullt i uppförslut och motvind under Vätternrundan; jag misstänker att det är ännu lättare att sugas med i ett för högt tempo med 17000 andra cyklister runt sig!

 

[Kurre86]

Mindre än en vecka kvar; sista längre (nåja, 68km) turen avklarad och det mesta är redo! Förra vecka var cykeln inne på Cykelcenter för lite fix med bakbromsen samt en snabb översyn, så lördagens cykeltur blev lite avlusning utöver motion.
Planen var att ta en landsvägsrunda och försöka hitta så mycket motvind som möjligt för att få känna lite på hur pacing och liknande fungerar på landsväg (har ju mest cyklat grusväg senaste veckorna). Kursen sattes mot Stallarholmen för vidare färd mot Mariefred och sedan Skottvång. Vinden snett bakifrån första biten var kul, sedan kom den planerade motvinden mellan Strängnäs och Mariefred. Inte farligt blåsigt, men hastigheten sjönk markant. I Mariefred blev det en mjukglass vid vattnet innan backarna på väg 223 skulle tacklas.
När backarna närmade sig och effekten ökades en smula började jag misstänka att sadeln inte riktigt satt på rätt höjd längre; misstanken blev allt starkare ju guppigare vägarna blev och i trakten kring Skottvång var det ingen tvekan om att sadelstolpen sjönk. Jag har normalt inga som helst verktyg med mig på kortare rundor hemmavid, så det var bara att trampa på. Några brandbilar och vattenbombande helikoptrar att titta på och massa rök över vägen ingick när jag cyklade förbi skogsbranden utanför Åkers Styckebruk.

Väl hemkommen kunde jag konstatera att sadelstolpen sjunkit drygt 7cm - inte konstigt att det kändes som att cykla på en barncykeln när jag kom hem! Numera är den momentdragen med 5Nm som har fungerat tidigare, förhoppningsvis blir det bra den här gången också!

 

[Kurre86]

Det var ju det här hela tråden handlade om, vägen till Motala... Just det här avsnittet torde heta RV 34 och ligger cirka 15km söder om Motala!

 

[Deleted member 77490]

Satsar hellre på Vägen till Klockrike.

 

[Manurhin2]

Och hur gick det?
7:05?

 

[Kurre86]

Ska samla mig lite och låta huvudet komma ikapp, sedan blir det race-rapport! Kan dock avslöja att det gick långt bättre än vi vågat hoppas på (dock långt från 7:05 ?)

 

[Kurre86]

Nu har huvudet hunnit komma ikapp och den värsta paniken på jobbet lagt sig, så här kommer ett försök till race-rapport...

Vi ankom i Motala på fredag eftermiddag, ställde upp husvagnen på Råssnäs camping och plockade fram allt vi skulle behöva följande dag. Sedan blev det en vända in till staden för att hämta nummerlappar (vad för vägbeskrivning är "Nummerlapparna hämtas i tältet bredvid Stadium" när det inte finns en permanent Stadiumbutik???) och äta middag innan vi tog en tidig kväll. Natten blev både kort och med vissa sömnsvårigheter - en hel del nerver i kombination med att vi parkerat husvagnen på en myrstig och därmed hade lite väl mycket sällskap gjorde att sömnen hade lite svårt att infinna sig.

Väckarklockan var ställd på 02:45; upp i ottan och försöka få i sig lite frukost. Jag satsade på en macka med skinkost, en halv tub risgrynsgröt och lite äppeljuice. Därefter var det bara att dra på sig alla grejer och rulla in mot starten! Väl inne vid starten fylldes flaskorna, däcken luftades och vi rullade ut i startfållan vid cirka 03:57.
Vår strategi för loppet var ganska klar; cykla lugnt, inte jaga ikapp folk framför oss och stanna i samtliga depåer. Det började bra, vi hängde på en klunga från vår startfålla som höll ett mycket rimligt tempo; ganska snart kändes dock tempot lite väl "rimligt" och vi bestämde oss för att köra förbi. Efter en stund fick vi sällskap av två starka herrar med stora ryggtavlor att hänga på, fortfarande i ett klart rimligt tempo. Cirka 8km in på banan kom Team Santander (kan det ha varit en <11h grupp?) som startat någon startgrupp efter oss ikapp och vi bestämde oss för hänga på deras svans. Det blev en häftig resa till Ödeshög med över 33km/h i snittfart trots klart måttliga 27km/h eller så de första 8km. Santander gänget hade järnkoll på signalering, klungkörning och dylikt och det var både effektivt och harmoniskt (om än kanske lite snabbare än vi egentligen tänkt köra) att ligga i deras svans. Vi var dock rörande överens om att överge dem i Ödeshög och försöka hitta en klunga som gick lite mer i vårt tempo.
Efter Ödeshög fortsatte vi med vald strategi - gick ut lugnt och fint och väntade på att en lagom snabb grupp cyklade om oss varmed vi hängde efter i svansen. Den här gången hittade vi en mer lagom grupp som höll ett rullsnitt runt 30km/h vilket kändes betydligt mer rimligt. Vi rullade på till Ölmstad för ytterligare ett depåstopp (jag hade helt missbedömt vätskebehovet såhär i början av loppet och var akut kissnödig i de två första depåerna...) med vetebullar och flaskpåfyllning. Även ut från Ölmstad körde vi samma teknik och hittade ganska snart en rimlig grupp att åka efter mot Jönköping. Minnet är inte jättebra här, men jag vill minnas att tempot blev lite lågt efter ett tag dock och det slutade med att vi var en utbrytargrupp på cirka 5 cyklister som lämnade klungan och dundrade iväg ner för backarna mot Huskvarna.
I Jönköping blev det mer vetebulle, mer flaskfyllning och sedan ut på vägen igen. Ut från Jönköping hade jag nog min absoluta "high" under loppet, vätskeintaget var under kontroll, cykeln fungerade, temperaturen var perfekt och allt kändes härligt. Det bidrog kanske till att vi gjorde ett avsteg från vår strategi och bestämde oss för att cykla ikapp klungan framför oss istället för att ta det lugnt och vänta på en lagom klunga bakifrån. Sagt och gjort, vi började jobba ikapp klungan och efter en stund låg vi åter i någon form av svans på en, vad vi upplevde, ganska stor spontan klunga. Det gick jättebra en stund, sedan bar det av uppför... I någon av de längre, brantare backarna (kan det ha varit i Bankeryds-trakten) skulle Joakim växla ner till lilla klinga och lyckas då få kedjan att hoppa... Vi blev således stående i någon minut i backen och kunde njuta av att se klungan vi precis jobbat oss ikapp försvinna i fjärran! Därefter följde först resten av klättringen, sedan en ganska tung sträcka där vi (återigen) frångick vår strategi att vänta ikapp en vettig klunga och istället turades om att dra för att försöka jobba ikapp en cyklist framför oss. Den fantastiska känslan ut från Jönköping kändes inte alls lika fantastisk när vi rullade in i depån i Fagerhult...
Ut från Fagerhult tog vi rygg på Team Santander <12h vilket visade sig vara ett bra val - lagom tempo för oss och väldigt tydligt uttalat att man inte var välkommen i rotationen om man inte var med i laget. Perfekt för oss att ligga bakom! Jag vill minnas att Team Santander låg bakom någon annan organiserad klunga också vilket gjorde att det var ett väldigt långt tåg vi hakade på; på gott och ont. De här klungorna var inte alls lika välorganiserade och rutinerade som den Team Santander-grupp vi hängt på till Ödeshög, så cyklingen till Hjo blev fruktansvärt ryckig och oharmonisk då hastigheten på klungan kunde variera med 10km/h i rotationerna och allmänt kaos uppstod så snart någon mindre grupp skulle köras om. Att ligga långt bak i det dragspelet blev ett ordentligt intervallpass trots att tempot inte var särskilt högt.
I Hjo var vi laddade för dagens varma mål efter att ha hört många lyriska ord om lasagnen; även om vi kanske inte var så imponerade av den kulinariska konsten så var det fantastiskt skönt att få sitta ner och äta varm mat en stund. Vi det här laget hade värmen börjat komma också vilket gjorde skuggan i mattältet än mer välkommen. Nästan 30min efter ankomst till Hjo rullade vi vidare mot Karlsborg.
Resan mellan Hjo och Karlsborg är höljd i dunkel; den tidiga starten, timmarna i sadeln och värmen började helt klart göra sig påminda och även om benen kändes bra så var det en hel del tunnelseende och inte särskilt mycket konversation de milen. Vi hittade dock någon form av klunga att hänga efter även här och kunde hålla ganska god fart till Karlsborg. Vi hade tittat på klockan i Hjo och insett att en <12h tid var inom räckhåll, så tävlingsmänniskorna inom oss började dyka upp och vi funderade en hel del på hur vi skulle ta oss runt på bästa sätt de kvarvarande milen.

I Karlsborg gjorde vi bara ett kort stopp och fyllde flaskorna, sedan drog vi iväg igen (tack Happyrides fotograf för de fina bilderna!). Det började bli allt glesare mellan de lagom snabba klungorna, så ut från tätorten gjorde vi misstaget att trycka på för att cykla ikapp en grupp cyklister i rosa tröjor. Vi kom ikapp, men det dröjde inte många minuter innan vi insåg att gruppen vi nu låg bakom var långt mycket starkare än oss och efter ett par minuter i deras svans blev vi tvungna att släppa dem i någon liten slakmota där de tyckte man kunde cykla lika fort som på platten (vilket inte jag tyckte). Här efter nådde jag min lågpunkt under loppet - ansträngningen att först cykla ikapp klungan och sedan försöka hänga på dem kändes i benen och besvikelsen av att inse att det inte gick och vi skulle bli tvungna att cykla på egen hand kändes i huvudet. Att dagens absolut varmaste timmar var över oss och att fartvinden (när man hade sådan och inte släpade sig uppför en backe i strax över gångfart) inte kylde nämnvärt längre gjorde sitt för humöret också. Glädjen blev därför desto större när ett gäng killar i gult från Team TRS Hudiksvall cyklade om oss i vad som verkade vara ett lagom tempo. Vi samlade ihop oss och hängde på deras svans, precis som vi gjort så många gånger tidigare under dagen.
Det här visade sig vara ett riktigt lyckokast; Team TRS höll ett tempo som vi snart insåg skulle ta oss i mål på precis under 12h om vi var snabba i depåerna och i varje uppförsbacke hördes starka röster som ropade i klungan att lokomotiven i fronten skulle hålla igen och ta det lugnt så att alla hängde med. Helt perfekt för oss! Vi bestämde oss således för att hänga med Team TRS oavsett vad de hade för depå-strategi; att hitta en annan klunga med så lagom tempo såhär sent på dagen kändes som lite väl mycket av en chansning.
Team TRS hoppade över depån i Boviken; vi hängde glatt med efter att snabbt ha inventerat flaskor och godispåsar. Jag stortrivdes och kände att jag var inne på upploppet med mindre än 10 mil kvar. Joakim började dock bli ordentligt sliten och var väldigt tacksam när Team TRS svängde in i depån i Askersund.
Det blev ett behagligt stopp med mer vetebulle, fyllda flaskor och en alldeles ljuvlig avsköljning med iskallt vatten över huvudet. Vi hängde på Team TRS ut från Askersund och var nu tämligen säkra på att om de höll samma snitt som hittills och hoppade över depån i Godegård så skulle vi ta oss runt på precis under 12h; enda orosmomentet var de beryktade backarna efter Askersund... Oron var obefogad dock; Team TRS höll igen tempot uppför och snart var Zinkgruvan och depån i Godegård passerade och bara upploppet in i Motala återstod.
Vid det här laget var vi säkert bortåt 30 cyklister som tyckte att Team TRSs svans var ett behagligt ställe att vara på; Joakim och jag försökte hålla oss nära grindvakten för att utnyttja att laget faktiskt var rimligt väl samkörda och var både harmoniskt att cykla bakom förutsägbart vilket uppskattades efter många timmar på cykeln (och efter att ha kämpat bakom Team Santander <12h i jojo-tempo). Sista biten i vägrenen på väg 50 blev vi dock separerade då klungan övergick i ett led och ett gäng cyklister lyckades smita in mellan mig och Joakim. För att ändå kunna gå i mål tillsammans fick jag därför lägga på en ordentlig spurt strax innan banan kommer in i tätorten och till min förvåning svarade benen bra och vi var snart återförenade. Sista biten in i mål låg vi mest och njöt av att snart vara framme och drömde om den kalla drickan som väntade i kylen i husvagnen.
Sluttiden landade på 11:50 med ett rullsnitt på 30.1km/h och cirka 10:30 på cyklarna. Med tanke på att vårt mål var att ta oss runt på mellan 13-15h så var vi enormt nöjda, och oerhört tacksamma för draghjälpen från framförallt Team TRS som gjort det möjligt.

Lite slutliga reflektioner:

• Min cykel och körställning är inte optimal för klungkörning - solo fungerar den bra, men att hela tiden försöka hålla upp blicken och spana 5-10 cyklar framåt i klungan gav väldigt trötta, onda axlar och nacke efter cirka 20 mil.
• Biltema-sadeln med Decathlon cykelbyxorna fungerar, men även de började ge en hel del träsmak efter cirka 25 mil.
• Riktigt stora, lagom orutinerade klungor är läskiga - det blir väldigt mycket dragspelseffekt i svansen när klungan ändrar fart lite, och kommer det då en husbil och gör en dålig omkörning som tvingar klungan att bromsa abrupt så blir det väldigt hårda bromsningar i svansen!
• Efter den initiala kissnödigheten fungerade mat och dricka-strategin bra; inga tecken på energi eller vätskebrist under dagen. Dock vissa tendenser till att magen tröttnat på konstiga födoämnen sista 5 milen eller så, men inga egentliga problem.
• Ljummen sportdryck är äckligt; jag rationaliserade snabbt bort sportdrycken från depåerna till förmån för kallt vatten med vätskeersättning
• Överlag en väldigt trevlig och inte alls så jobbig cykeltur som jag förväntat mig. Förutom ont i nacken och rumpan så kände jag mig redo att fortsätta cykla när jag gick i mål. Inte heller dagarna efter visade på några direkt men förutom en massiv muskelknut i vänster axel...

Stort tack till alla härliga cyklister vi mötte på vägarna, alla funktionärer som jobbade för att vi skulle ha det bra och all publik som hejade på oss längs vägen!
Särskilt stort tack till Team TRS Hudiksvall som släpade oss med sig de sista 10 milen till mållinjen!

 

[Telefonstolpe]

Bra kört! Blir det fler turer runt Vättern framöver?

 

[nisseson]

Överlag en väldigt trevlig och inte alls så jobbig cykeltur som jag förväntat mig. Förutom ont i nacken och rumpan så kände jag mig redo att fortsätta cykla när jag gick i mål. Inte heller dagarna efter visade på några direkt men förutom en massiv muskelknut i vänster axel...

Om det är resultatet av 32 mil så är det dags att kika här https://www.randonneurs.se/ ?

 

[Kurre86]

Jag har definitivt fått blodat tand, Vätternrundan nästa år hägrar! Känns dock som att steget till sub-11 är stort, så det var kanske otaktiskt att köra årets runda som premiär. Jag har kikat lite på att leka Randonneur också, vi får se vad som händer. Just nu är min solocykling mer grusinriktad - lite trevligare vägar och mer variation i trakterna jag håller till i...

Lite andra reflektioner längs vägen:

• Jättehäftig att bli omcyklad av sub-grupperna; första riktigt snabba gänget cyklade om oss när vi hade varit ute 4:25 - de hade starttid 1:20 efter oss... Snabb överslagsräkning gav att de hade hållit en bit över 40km/h i snittfart för att köra ikapp oss så mycket när vi hade hållit ca. 31km/h i snittfart ditintills. Att bli omkörd som om man står still när man själv tycker att man cyklar på bra i över 30km/h är en upplevelse!
• Kul att se variationen på både folk och utrustning ute längs vägarna - en massa jättefina cyklar blandat med vikcyklar, MTB, "vanliga" cyklar, tandem m.m. Inte någon solklar relation mellan hastighet och cykel heller - vi lämnade depån i Ölmstad före en figur på vikcykel med en stor högtalare på pakethållaren; väl i mål stod samma cyklist framför oss igen!
• Det är inte alltid första bedömningen man gör av en cyklist stämmer - vi låg länge i klunga med två tjejer i svarta kläder med Profilgruppen tryck på ryggen och tyckte de verkade jämspelta med oss. När vi efter många mil hamnade själva en sträcka med dessa två som draglok visade det sig snabbt att de var urstarka och vi blev tvungna att släppa dem tämligen omgående.
• Att inte ha med en fällstol eller liknande i husvagnen var en miss - cider och jordgubbar efter målgång var fantastiskt men hade blivit ännu bättre av en skön solstol att sitta på istället för att sitta på bänken i båset på fotbollsplanen vid campingen.
• Sura nappar var bättre än cola-nappar som sockertillskott längs vägen - lite lättare att tugga i sig och trevlig omväxling mot den torkade frukten som stod på menyn i övrigt.
• Den beryktade kullerstenen var inte alls farlig med mina 32mm hjul, fartguppet i sista backen ner mot vattnet i Motala efter 314km var betydligt jobbigare.

 

[sailert]

Tjena. Jag hittade den här tråden vid en sökning på BTX. Har du fortfarande kvar din modell 135? Hur har den klarat sig såhär två år senare? Undrar också över storlek då jag hört att man ska gå ner en storlek, hur gjorde du?

 

[Kurre86]

Den lever och frodas! Jag är nöjd med den, dock skulle jag nog kört GRX eller liknande vevparti på den istället för 105. Med landsvägsvevparti blev det väldigt trångt för vajern till framväxeln, men det fungerar.
Jag köpte en storlek 52; jag är 176cm lång och är nöjd med storleken.

 

[sailert]

Kul att höra! Okej jag planerar att köra GRX400 i så fall, bra tips. Hur gjorde du vajerhöljesdragning ut från ramen, verkar vara genom distansbrickan? Är det för att du kör "vanligt" styre man gör så? Och funkar det bra?
Okej själv är jag 183 så det pekar lite på 54 för mig, även om jag normalt har 56.
Köpte du ramen själv? När och var och hur mycket fick du ge?

 

[Kurre86]

Japp, vajerhöljena genom distansbrickan, vanligt styre och styrstam (Tomtou från Aliexpress). Det fungerar bra och det var inga problem att dra vajrarna genom ramen utan specialverktyg.
Jag köpte ramen på black friday rea 2022 direkt från Aliexpress, har för mig att jag gav strax över 2500kr för den.

 

[sailert]

Otroligt bra pris! Nu tre år senare kostar den ca 8000 som jag tolkar det, inkl. frakt på Aliexpress. Via Ebay kanske den går på 5000 typ. Men jag tänkte vänta tills Singles day i alla fall och se hur priset är då.

 

[Kurre86]

Wow! Makalös ökning! Har för mig att jag såg en svart BXT135 på Köp och Sälj nyligen...