Var går terränggränsen mellan SPD och plattisar?
s skrev:
-------------------------------------------------------
> De är sura sa räven om rönnbären.
>
> För att kunna cykla effektivt med plattisar i
> skogen så krävs det träning. Mycket träning.
> Bra pedaler och skor. Många invanda SPD-åkare
> som testar plattisar ger upp efter några rundor
> med argument som att man studsar av pedalerna, man
> får inget rundtramp, man får sämre kraft m.m.
> Allt det går att komma tillrätta med men det
> kräver som sagt träning.
>
> Man kan givetvis aldrig dra pedalen uppåt med
> plattisar men man kan aktivt lyfta bakre foten med
> pedalen istället för att den skall utgöra död
> vikt som främre foten tvingas lyfta. Mer än så
> orkar man ändå inte lyfta under en längre tid.
> För branta knixar får man planera lite och se
> till att ha rätt växel i. Gränsen för hur
> branta backar jag klara med plattisar går där
> ekipaget tippar bakåt, inte att kraften inte
> räcker till.
>
> Att sitta fast när man dundrar nerför rotmattor
> och stenkistor kan verka lockande. Men har man
> inte följsamheten så finns alltid en risk för
> att SPD:n släpper och då blir det riktig
> obehagligt.
>
> Jag körde SPD i nästan tio år innan jag
> bestämde mig för att prova något nytt. Nu efter
> fem år med plattisar ser jag inga skäl till att
> gå tillbaka.
>
>
>
> Gränsen går vid asfaltskanten, sedan är det
> plattisar som gäller.
Med samma resonemang så finns det egentligen inga för eller nackdelar med någotdera så länge man har teknik och är inkörd på det man valt.
Jag har provat plattisar i skogen en gång och det funkade väl hyfsat. Första halvtimmen hade jag problem i uppförsbackarna eftersom jag instinktivt drog för hårt i fötterna på vägen upp. Nedför och på plattare teknisk stig funkade det precis lika bra och efter någon timme var klättringarna inte heller något problem. Riktigt samma sprätt uppför fick jag dock inte men det är väl inte oväntat på så kort inkörningstid. Var något segare att få foten rätt på pedalen på grund av ovana. Möjligtvis att jag var liiiite försiktigare eftersom jag såg framför mig hur jag skulle slinta av och riva upp hela vaden. Men inte så att jag körde märkbart långsammare än vanligt.
Sen kan det absolut finnas pedagogiska poänger med att köra plattformspedaler för att finslipa sin teknik så att man exempelvis blir mer följsam och jobbar med hela kroppen istället för att bara rycka i fötterna när man ska över hinder. Det är dock något man har glädje av även på SPDerna.
-------------------------------------------------------
> De är sura sa räven om rönnbären.
>
> För att kunna cykla effektivt med plattisar i
> skogen så krävs det träning. Mycket träning.
> Bra pedaler och skor. Många invanda SPD-åkare
> som testar plattisar ger upp efter några rundor
> med argument som att man studsar av pedalerna, man
> får inget rundtramp, man får sämre kraft m.m.
> Allt det går att komma tillrätta med men det
> kräver som sagt träning.
>
> Man kan givetvis aldrig dra pedalen uppåt med
> plattisar men man kan aktivt lyfta bakre foten med
> pedalen istället för att den skall utgöra död
> vikt som främre foten tvingas lyfta. Mer än så
> orkar man ändå inte lyfta under en längre tid.
> För branta knixar får man planera lite och se
> till att ha rätt växel i. Gränsen för hur
> branta backar jag klara med plattisar går där
> ekipaget tippar bakåt, inte att kraften inte
> räcker till.
>
> Att sitta fast när man dundrar nerför rotmattor
> och stenkistor kan verka lockande. Men har man
> inte följsamheten så finns alltid en risk för
> att SPD:n släpper och då blir det riktig
> obehagligt.
>
> Jag körde SPD i nästan tio år innan jag
> bestämde mig för att prova något nytt. Nu efter
> fem år med plattisar ser jag inga skäl till att
> gå tillbaka.
>
>
>
> Gränsen går vid asfaltskanten, sedan är det
> plattisar som gäller.
Med samma resonemang så finns det egentligen inga för eller nackdelar med någotdera så länge man har teknik och är inkörd på det man valt.
Jag har provat plattisar i skogen en gång och det funkade väl hyfsat. Första halvtimmen hade jag problem i uppförsbackarna eftersom jag instinktivt drog för hårt i fötterna på vägen upp. Nedför och på plattare teknisk stig funkade det precis lika bra och efter någon timme var klättringarna inte heller något problem. Riktigt samma sprätt uppför fick jag dock inte men det är väl inte oväntat på så kort inkörningstid. Var något segare att få foten rätt på pedalen på grund av ovana. Möjligtvis att jag var liiiite försiktigare eftersom jag såg framför mig hur jag skulle slinta av och riva upp hela vaden. Men inte så att jag körde märkbart långsammare än vanligt.
Sen kan det absolut finnas pedagogiska poänger med att köra plattformspedaler för att finslipa sin teknik så att man exempelvis blir mer följsam och jobbar med hela kroppen istället för att bara rycka i fötterna när man ska över hinder. Det är dock något man har glädje av även på SPDerna.
Senast ändrad:
