Vättern 2008 Happy sub9, nu med team banner

[SuperApe]

Ah, vilka kämpar! Kul att läsa om bravaderna! Ge mig mer detaljer och historier! Meeer! Rulla mig i svett och power bars-smulor. Jag vill bli svart av avund, jag vill bli kränkt som en dyslektiskt lärarstuderande. RUB IT IIIIN!

 

[Alex]

Nu har det gått ett dygn sedan målgång och som vanligt tar det ett tag att smälta intrycken. I år hade jag lyckats få till ett bra upplägg. Uppe i Motala i tid och hann vara med på gemensamma lunchen och träffa en del andra happyiter. Kul. Fick ordnat allting i god tid och halv nio på kvällen sov jag gott i tältet. Kände mig helt utsövd faktiskt när det var dags att kliva upp halv 2. Sen bar det iväg. Tyckte jag hade lätt att hänga med, men allteftersom tog den ryckiga körningen ut sin rätt. Stisse gjorde ett styvt jobb med att köra upp och ner längs ledet och försöka få ordning. Tror att det slet ganska ordentligt på honom. Vid ett flertal tillfällen delades vi upp för att sedan samlas igen men fram till Fagerhult gick det i lite olika konstellationer. För egen del var jag ändå ganska nöjd eftersom jag lyckades hänga med, vilket inte varit fallet tidigare år. I Fagerhult återsamlades de flesta igen men tyvärr (och det fick jag reda på efter målgång) var det två som inte kom med vid avgången därifrån.

Efter Fagerhult blev det hårdkörning ganska omgående. Efter att ha legat på max för länge sa kroppen att det gick för fort och jag fick släppa. Hade för mig att Håkan och Stisse skulle ligga bakom, men var inte riktigt säker. Så jag låg och malde på i någon mil eller två när de dyker upp vid sidan. Det kändes ju bra och jag hakade på. De hade ett litet tåg på släp, men vi låg och löste av varandra och var aldrig längre bak än femte man vad jag kan minnas och snart var vi själva igen. Håkan var positiv och aktiv och föreslog att vi skulle hoppa Boviken och även om jag bara hade två flaskor så var jag med på det. Har alltid bara stannat en gång tidigare så det var inget nytt för mig. Vi fick hjälp av ytterligare en som hjälptes åt och för egen del var det ett j-a slit. Så här i efterhand förstår jag inte riktigt hur kroppen pallar för att pressas så timme efter timme. Vi kom också ikapp SvenC och han hängde också på så det blev lite ytterligare avlastning. Tyvärr orkade han inte hela vägen och jag förstod inte att han hade tomt på vätska. Det blev tight för oss men vi klarade det. Håkan var definitivt den som drog det tyngsta lasset i form av peptalk och tunga dragningar. En förklaring till att vi fixade det var att vi lyckades att hålla ihop och köra jämnt och tog det ganska lugnt i de uppförsbackar som en del påstår inte finns men som ändå känns i benen. Jag lyckade kapa en minut på min tidigare bästatid och i år blev det 8:55


Tack alla happyiter och andra med som kanske läser här och bidrog till att så många klarade målet.

 

[evo]

Jaha, då var man hemma efter en för min del mycket lyckad VR. Tackar alla för uppmuntringen och de vänliga orden.

Vaknade vid 2 med en hals som jag tyckte var OK, den hade varit lite halvstökig på sistone. 4 mil in på loppet gjorde den sig lite påmind men det var inget farligt. Rullade iväg till starten med Micke och träffade Joakim utanför fållan och Patrik (PNrider) Lasse (kinglace) inuti. Resten av sub9:orna kände jag inte (men fick lära känna under vägen:-) Till min bestörtning märkte jag att cykeldatorn var död så jag gick ganska mycket på känsla när jag senare drog.

Klungan var lång och ryckig, gummibandseffekten var påtaglig alltså. Stisse åkte upp och ner ett par ggr för att få fason på det utan större framgång. Han hade verkligen behövt ett par sidekicks som han också efterfrågade. Detta får nog ändras till nästa gång. Det är en sak att kommunicera i en liten klunga och en helt annan i 20+ klunga.

Väl framme i Fagerhult kände jag mig ganska mör, den ryckiga klungan och min egen medelmåttiga dagsform gjorde sitt till. Jag trodde faktiskt inte jag skulle klara hela rundan, det var mer än hälften kvar och jag kände mig slut... Sedan när vi drog så kunde jag till min egen förvåning hanka mig fast och tom bli lite piggare. Körde ganska länge med Moppan och floda-janne framför mig, efter förningarna så var det de (framförallt Moppan) jag höll utkik efter.

En tråkig grej i Fagerhult var att vi tappade PNrider och Micke Söderkisen. Båda åkstarka cyklister som hade klarat sub9 galant men fick slita utan klunga. Otroligt imponerande att de ändå kom imål på runt 9:15. Känner mig lite delansvarig som inte hejdade klungan innan dessa herrar var med, men jag tampades med egna väggningsspöken i skallen och när klungan satte fart var det bara att hänga på.

En bit efter Fagerhult blandades vår klunga med en del andra som bidor till dragarbetet och vi fick jättebra fart. Detta fortsatte till Boviken. Vi övervägde en stund om vi skulle vänta int fler happyiter men tog beslutet att fortsätta när vi såg att vi var tillräckligt många.

Sedan gick det som på räls, vi var lite sega mot slutet och tog det lugnt i backarna men det rullade på ganska bra ändå. Vid något tillfälle uttryckte Tomas (Altirando) en oro att i den här farten så kanske vi skulle äventyra sub9-målet. Efter den backen gick han fram och drog upp farten.

2 mil kvar och Tomas, Pablo och Rikard tycker. Jag hänger på och märker ganska sent att resten av klungan inte är med. De kom ifatt senare och vi körde en stund. Ca 1.5 mil från målet blåser snabbklungan förbi. Jag skrattar till åt farten i början men får sedan en snilleblixt (trodde jag) som alla skulle hänga med på. Jag tror jag var tredje man i klungan, ställer mig upp och bryter och uppmanar dragaren att haka på (minns inte vem det var). Jag hamnar i snabbklungans sug och sedan var jag lyrisk fram till mål. Vilken fart, vilka cyklister! Såg sedan till min glädje när jag var i mål att två till happyiter hade hängt på, Tomas (Altirando) och Lasse (kinglace).

Ett mycket lyckat VR-lopp, tack alla happyiter som var med. Det var ett sant nöje. En eloge till Håkan som hjälpte till och var ett stöd för de som behövde det, och en ursäkt till PNrider och Micke, jag borde varit lite mer observant (läxa till nästa gång).

Tack alla, det här var cykling när det är som bäst.

Edit: PS. Vad spännande att läsa om den fortlöpande rapporteringen så här i efterhand, riktigt kul:)

 

[Micke söderkisen]

Tack för allt det här var mitt första VR så jag är nöjd med min tid 9.16 trots ett krånglande knä och speciellt tack till min ving partner PRrider och grattis alla till grymma tider jag är redan sugen på att spräng 9 tim gränsen. ps att vi missade av gången från fagerhult var vårat eget fel

 

[tblade]

Tillbaka i Växjö och nöjd med loppet trots ett antal olyckor runt omkring. Gruppen sprack i Jkp och jag hamnade i grp 2 men lyckades själv komma ifatt grp1 tack vara en bil(lite fusk). Strax innan Fagerhult touchade någon mitt bakdäck och stöp i diket. Hoppas det inte var någon av Er utan någon amatör som inte kunde cykla. Vi samlades ganska bra i Fagerhult och sen gick det fort mycket fort och jag fick släppa strax innan Boviken. Tog ca 15 min rast och körde sen med ett norskt gäng i sakt fart, bytte upp mit till en snabbare grupp men hade då kramp i typ knäsenan och kunde knappt trampa runt. Stretchade i varje backe utför, men var enormt nära att braka in i liggande cyklister vid Hammarsundet. Såg att jag ändå hade chans på SUB9 trots låg fart med ett SUB10 gäng. Vid Medevi kom en SUB8 grupp ifatt och jag chansade att hänga på dem och det gick hela vägen in imål.

Min tid blev 8.53.

Tack alla för ett gott jobb. Vore kul om någon kunde sammanställa våra tider...

Problemet med gruppen var att vi tillät andra cyklister vara med. Nästa år skall de förbjudas. Cyklade ett år med ett norskt cykelgäng och ledaren förbjöd alla andra att vara med, ok utom mig och min kompis. De rullade runt i Belgisk kedja, vilket innebär att det är svårare för andra att haka på. eller?

/Mats alias Tblade

 

[kinglace]

Tack för årets sub 9 klunga, Bra kört! Kom in på 8.32 några meter efter Evosmos..
Klungan var så stor att det var svårt att känna igen åkarna. Nåt som fungerade bra var
att siste man ropade att han var ”sist” så man visste vart man skulle in. Dragningarna i början var
lite ojämna innan alla kom in i tempot och höll sin dragningstid runt 30 sekunder.
I backen efter Jönköping splittrades klungan men återsamlade vid utgången depån Fagerhult. Där hade vi 10min till godo för 9h. 15km från mål blir vi omkörda av en den snabbare 4.30 klungan med härligt ljud i hjulen. Tre av oss lyckas gå med klungan och får en snabb målgång.


Samlingen 1600 på torget i Motala var lite osäker. En exakt samlingsplats behövs typ framför skulpturen och helst något igenkänningstecken typ bannern i handen skulle underlätta.

En gel i timmen och hunungsvatten i sista depån funkade bra. Att köra tunt klädd utan att frysa minskade vätskeförlusten. Fem stora flaskor klarade jag mig på.

Hela upplägget med ett led,30sekunders dragningar,tre depåstop fungerade perfekt. Det var bara happytröjorna som saknades./Lasse

 

[kanzeon]

tblade är du knäpp? om någon kör in i dit däck och kör i diket kollar man väll hur det gick för den personen och inte hoppas att det är en amatör? Vilket jävla sätt!!

 

[Knoparn]

Grattis allihopa!

Jag startade lite senare och tog mig runt på 9.14 och hade en fin tur. Det var dock en del tråkiga olyckor längs vägen. Passerade två olika där folk låg tillsynes medvetslösa längs vägen. Både ambulanser och polisbilar körde med fullt pådrag i mötande fil. Det gälde att hålla lite koll. Ett litet misstag och det hade blivit jobbigt.
Jag hoppas att det har gått bra för de olycksdrabbade.

/Rickard

 

[tblade]

kanzeon skrev:
-------------------------------------------------------
> tblade är du knäpp? om någon kör in i dit
> däck och kör i diket kollar man väll hur det
> gick för den personen och inte hoppas att det är
> en amatör? Vilket jävla sätt!!

Jag såg eller hörde ca 4st som cyklade omkull(jag var nära själv vid 2 tillfällen). Personligen tycker jag att Vättern är en vansinnes tävling mitt i natten och många trötta huven och ben vilket bidrar till många olyckor. Jag hörde att någon körde omkull och frågade killen som låg efter vad som hände eftersom jag kände något mot bakhjulet. Jag förstår inte varför han låg så nära det var ingen backe utan rak och slät väg. Amatör-ordet var ett dåligt skämt och jag hoppas givetvis att det gick bra för killen, vilket jag ansåg då. Tyvärr är det så att alla fortsätter cykla vid en olycka och hoppas att det gick bra för de inblandade samt att de har någon kompis/funktionär som stannar.

/Tblade

 

[Jerry]

grattis sub9:or.

Verkar som ni haft en bra runda i år.

 

[PNrider]

Då var årets VR avklarad.

Efter att det hade regnat ganska kraftigt på fredagskvällen, så såg det riktigt bra ut vid 3-tiden, inga moln och nästan vindstilla. Ner till Jönköping var det bitvis ganska ryckigt i klungan med en blandning av happyiter och andra, så det gällde att inte hamna för långt ned i ledet. Efter Jönköping splittrades klungan i backen, men återsamlades lagom till Fagerhult.

Jag hade tyvärr ingen riktig koll på tiden i Fagerhultsdepån, vilket gjorde att när jag och Micke Söderkisen rullade bort mot utgången så trodde jag att det hade gått ca 5 min, i själva verket hade det gått 7:48 enligt loggen från pulsklockan. Vi stod och väntade på resten av klungan men ingen dök upp, nu hade det gått 20 min. Fan klungan var borta!

Vi drog iväg nu gällde det att hitta en snabb klunga för att ta upp jakten på Happy klungan, tyvärr kom ingen klunga och vi fick snurra runt på två man i ca 4-5 mil. Någon mil innan Karlsborg kom äntligen en klunga med lite fart och vi hängde på, men vid Karlsborg kom snabbklungan(4:30) och tog med de starkaste i våran klunga, många gick in i depån och tempot i klungan sänktes. Så vi fick jaga vidare efter snabbare klungor i vår väg mot Boviken. Vi stannade till i Boviken och hade då snittat 36.4 km/h från Fagerhult, nu var det 7 mil kvar och 2 timmar tillgodo på sub9, det börjar bli tight.

Någon mil innan Hammarsundet, fick vi syn på en kille från Avesta Kadens som såg stark ut. Vi fick med honom och nu kunde vi rulla runt på tre, han hade åkt med snabbklungan och väggat, han tog långa härliga dragningar. Efter Hammarsundet kom vinden och nu blev det riktigt jobbigt, mina förningar blev allt kortare och jag kände att väggen var nära. Otroligt tacksam för att Micke och Avesta killen fortsatte med långa dragningar. Vid backen upp mot Medevi tappade vi Avesta killen och vi fick börja rulla runt på två, vi fick några som hängde efter oss men som inte ville dra! Från Medevi var det riktigt segt, nu var det bara att bita ihop fort gick det inte.

Vi kom i mål på 9:16 efter hårt slitande, tack för sällskapet Micke.

Till nästa år ska jag öva på depåstoppen!
/Patrik

 

[Stisse]

Jahopp, så var man hemma och nersjunken framför datorn igen.

Bra kört av alla, och speciellt er som susade in runt 8:30 strecket. Riktigt starkt kört och tack alla för sällskapet!

För min del tuffade det på bra ner till Jönköping. Klungan var ju ryckig och det tog ganska lång stund innan vi fick snurr på allt. Bl.a. det där med att förningarna inte skulle vara längre än 30-60 sek, försök att hålla 36-37 blås i förning annars kliv av, trampa nerför, lugnt uppför etc. Detta är ju alltid speciellt viktigt ner till Jönköping, för det man tappar dit tar man sällan igen därefter. Men vi höll ihop, och jag tycker att vi alla gjorde ett bra jobb och tog ansvar.
Kändes lite patetiskt att åka omkring och gapa "ordrar" etc. då jag absolut inte är en ledartyp av något slag... : ) Men jag gjorde vad jag kunde. Översikten var noll, bäst såg man faktiskt längst bak, men där är det svårt att få fram något budskap ifrån. Ja, ja. Det kommer fler rundor : )

Dock uppför Habo-backen efter Jönköping så var en del åkstarka sub 9:or lite väl ystra och körde från svansen, där undertecknad ingick. Sub 9-splittrades i två grupper varav jag låg i den sista. Men vi bakre var ett bra gäng som fick till en jämn och fin åkning fram till Fagerhult. Där stötte vi på den första sub9-delen igen. Vi tog ett beslut att samla ihop oss för att kunna fördela dragjobbet bättre. Jag kände mig fortfarande hyfsad.
Dock tog det bara några kilometer efter Fagerhult så lyckades jag med konststycket att hänga av mig själv. Jag låg som tredje eller fjärde man och kände helt plötsligt att jag bara inte kunde hålla rullen, gled bakåt ett par cykellängder och skrek "lucka!". Men det var nog ingen som hörde så bra där framme utan det ångades på, precis som man ska göra. Men jag gled då bakåt för att lägga mig sist och vila på rullen och samtidigt kolla så att inga andra tappat också därnere, för det gick alltför fort där ett tag. Men vips så missade jag svansen också, och jag hade ingen kraft i benen att köra ikapp med. Lite surt att som "capo" (eller vad man nu ska kall det) missa sitt eget tåg, men jag väggade helt enkelt : ) Men ni där framme var starka och det var bra att ni körde på utan mig som bojsänke.

Räddningen och dagens hjälte var Håkan Dahlgren som kom tuffandes i ett snabbt och jämnt dieseltempo hundra meter bakom. Han var glad och uppmuntrande, och jag låg på rulle där bra länge och återhämtade mig med lite kakor och geléer. Sen var jag hyfsat med i matchen igen och kunde börja hjälpa till att dra igen. Innan Hjo fiskade vi upp Anders (Alex) som också hade tappat sub9:orna.
Nu var vi tre stycken och vi hann ikapp gäng efter gäng, fick med oss några ibland och ibland lyckades vi t.o.m. få med andra att dra, men huvudresan upp till Askersund i alla fall gick med oss tre som huvudmotor.
Håkan noterade att vi faktiskt inte hade blivit omkörda av ett enda gäng förrän efter Boviken (tror jag det var) då 07:30-tågen kom.... Det stärkte lite mentalt.
Innan Boviken fiskade vi också upp SvenC. Håkan föreslog efter Karlsborg att vi skulle skippa Boviken och se om vi kunde hinna ikapp några fler tappade sub9:or ev. Vi hade ju hyfsat kvar i flaskorna så vi susade förbi. Vid Askersund kom det ju lite motvind igen, men då började det också dyka upp mer och mer snabbare cyklister som man kunde dra tillsammans med, så det var väl plus minus noll. Motvind minus, mer draghjälp plus.

Men vi insåg redan mellan Karlsborg och Boviken att detta kunde bli svårt att fixa sub9. Fasen. Men vi malde på ändå. Runt Medevi gav jag upp mentalt.
Men på de sista småvägarna efter Medevi så kom det snabbgäng efter snabbgäng, och efter 10 km skylten så gasade jag på och hängde med ett gäng som var alldeles för snabba för mig egentligen, men det fanns inget att förlora. Här skulle det handla om sekundrar till sub9. Jag kände ett litet sting av förräderi när jag lämnade Håkan och Anders bakom mig, då det faktiskt var deras förtjänst att jag fortfarande var hyfsat med i matchen. Några kilometer innan Motala så gav benen upp och jag fick en krampattack precis överallt så det var bara att släppa och köra min egen takt in till mål.

Vinglade in på 8h54min. Håkan och Alex rullade in bara någon minut senare, om ens det.

Återigen ett stort tack till dig Håkan, hade du inte legat där bakom som ett skyddsnät hade jag inte haft en själ att köra med förrän dom riktiga snabbgängen hade kommit...och det hade blivit svårt.
Sen var det tur att vi fiskade upp dig också, Anders.

Med facit i hand inför nästa års runda så är det nog bättre att köra två grupper på 10 till 15 personer istället för en 20+ klunga, precis som en del personer myntade i denna tråd innan rundan. Blir väldigt svårt att få till en jämn åkning dom första milen annars.

Sen är det alltid svårt att hindra "utbölingar" från att åka med i tåget, särskilt när vi är så många. Just detta gjorde i början att de som gick ner efter dragning föll in för tidigt då vi hade en två-tre "omärkta" åkare med. Jag låg längst bak ett tag där och undrade varför det inte droppade ner en gubbe var 30-60 sekund....

Sen var jag nog en av de svagare länkarna i gänget. Just en snygg sub9-lagkapten : )
Det har ju inte blivit så många pass på över 10 mil i år, mest jobbpendling...
Så jag avslutar med den klassiska: "Nästa år, då jäklar!"

 

[tblade]

Jag har en excel fil med alla resultat. Vet inte hur man lägger upp den men skicka ett mail till bike61@msn.com så får Du den.

/Tblade

 

[Ismael]

Tillbaka till verkligheten…

I fjol fick jag punka strax innan Fagerhult och kämpade mig ensamt i mål efter 9:22. Jag var förbannad och tänkte direkt: "Nästa år, då jäklar!"

Och vilken runda det blev. Bra väder (lite kallt i början kanske), bra grupp, bra ben och ingen punka!

Finns egentligen inte mycket att tillägga. Jag kom i mål med den största delen av sub9 och tiden blev 8:35. Med mig från Göteborg hade jag Floda-Janne och Henrik (hgrd). MathiasG var tvungen att släppa ca 4 mil innan mål och kom in efter 8:42, tillsammans med David tror jag.

Det var en underbar känsla att komma i mål som grupp; en grupp som hade klarat ett gemensamt mål. Tack alla som höll ihop ända in i mål; tack Stisse för bra ledarskap, du brände nog ganska mycket energi vid dina 300-400 meter långa forceringar längs hela gruppen. Och tack alla cykelgudar (om ni finns) för att jag inte fick punka i år!

Ses nästa år?

Sven

 

[hgrd]

Ja detta var ju en mycket trevlig runda! Jag kom till motala ganska sent och fich en skymt av de andra först när vi rullade in i startfållan. Det var också då jag upptäckte att jag glömt mitt chip, men det var inga problem att köra utan. Jag kände mig helt utvilad vid starten, då jag somnade med magen full av bananer redan kl halv nio. Däremot var jag mer osäker på min form eftersom jag utsatt min späda vegankropp för tungt industriarbete under veckorna innan VR och inte haft möjlighet att träna så bra. Men när vi for iväg kändes benen ändå ganska bra, även om det var ganska kallt i luften, och rumpan hade funnit sig väl tillrätta i sadeln. Som många har skrivit var det ganska ryckigt den första halvan av loppet, men jag tycker ändå att vi var ganska bra utifrån de förutsättningar som att hela tiden ligga i omkörning på led om 20+ ger. Kändes mkt jobbigt att se Stisse med flera falla av, då Stisse ju hade farit framochtillbaka och slitit ut sig i fartvinden medan vi legat i ledet. Jag kände mig fortsatt mycket pigg ända fram till vi skulle upp för den där långa stora breda backen med motvind efter 25 mil eller vad det kan ha varit. Då funkade det inte längre så bra för knäna att stå upp och benen började kännas lite klena, men när det var en mil kvar eller så var de fina igen. Rullade in tillsammans men flodajanne, ismael mfl på 8.34 tror jag det blir, vilket kändes ganska bra faktiskt. Premiären på lvg-lopp var ju trots allt bara en månad gammal, så nu känner jag mig motiverad för att komma igång med rejäl träning igen när man ser att den ger resultat. Tack alla som var med! Vi ses i skogen eller på vägen!

 

[Moppan]

Först av allt vill jag tacka Leo & drub som inspireraded mig till satsningen på sub 9. Sedan vill jag naturligtvis tacka alla i gruppen för ett bra teamwork även om det var lite problem i början att hålla jämn fart. Efter att ha stått i kö för gruppbyte, en procedur på över in timme, så blev det en lättare kvällsmål innan jag kröp ner i sovsäcken strax efter åtta. Vaknar mitt i natten av att det regnar ordentligt och vinden friskar i, funderar allvarligt på vad jag har gett mig in på...Men vid tidpunkten för start har vädrets gudar blivit på bättre humör (tack till den på Happy som beställde vädret;-) Kände mig pigg och alert i ca 27 (eller nåt) mil då benen plötsligt inte vill lyda order längre och jag blir tvungen att släppa. Cruisar sedan i måttligt tempo utan en snabbåkare i sikte. Börjar bli smått frustrerad men känner att det är god marginal till nio timmar så jag fortsätter tuffa på. Blir upphunnen av en snabbklunga och plötligt får bena nytt liv så jag kan haka på och ta mig i mål på 8:39. I denna klunga hittade jag också Mattias G som också hade blivit tvungen att släppa. Ett stort tack till alla, väl mött nästa år (då kanske i en sub8 satsning)
// David J

 

[pabloc]

Hej alla,

Även jag tackar för en härlig tur i vad som till slut blev perfekt väder. Främst vill jag tacka Stisse som kämpade upp och ner i ledet fram till Gränna för att få fason på dragningarna, men även alla er andra som kämpade hårt i motvind och fartvind för att driva klungan frammåt! Kan även meddela att de "icke-happyiter" som anslöt till klungan mellan Boviken och Motala och som kom i mål med oss andra kl 8.34 var grymt imponerade av fart och disciplin, så de ville genast veta var och hur man anmälde sitt intresse att delta i ett happy-sub-team från start nästa år! Det är väl den bästa reklamen man kan få :)

För min egen del överfräffades förväntningarna med råge. Jag kände mig stark hela vägen igenom förutom en mental dipp strax innan Boviken men som gick att avhjälpa med lite banan och saltgurka. Tyvärr tror jag det var Virtargo-kolhydratladdningen som för första gången slog ut magen fullständigt. Magen knöt sig i småkramper så fort jag tog en tugga av Vitargo-kakorna och jag bara fick i mig 3 energikakor under hela loppet. Så det är slut med artificiella kolhydratladdningar för min del :( Bättre att ha en frisk mage man kan proppa full med kakor under loppet när man kan 100 kg + cykel att släpa upp och ner för backarna...


Vad gäller själva upplägget så har jag några punkter som ni gärna får kommentera på

1. Stoppen var perfekt planerade. Kissepausen i Gränna var det nog få som skulle viljat skippa med tanke på allas glada miner när vi väl började cykla igen. Jag vet en rabatt som fått näringstillskott som räcker året ut... Fagerhult var lagom för vätskepåfyllning och Boviken som jag trodde var överflödig visade sig var utomordentlig för att få en paus i monotonin...

2. El capitano Stisse bör få några side-kicks som avlastar honom och som har mandat att "ge order". Det kändes tungt att se Stisse flyga upp och ner längs klungan om och om igen på vägen till Jönköping.

3. Dragningarna var på tok för långa fram till Gränna. Mellan 30-60 sekunder ska de vara, fram till Gränna kunde jag räkna att vissa tog dragningar på 5 minuter. Gentlemannamässigt kan tyckas, men just i början gäller det att alla kommer in i samma rytm. Detta långa dragningarna blir dessutom grymt mycket mer uppskattade efter 20 mil är efter 5 km...

4. När man väl har dragit så ska man rulla ända bak i kön. Om alla har bannern, eller ännu bättre happy-tröjan hade detta varit mycket lättare. Nu såg man vissa som rullade 10 man bak efter en dragning som sedan slank i i ledet... då var det fortfarande 15 man kvar som aldrig kom in i dragningarna.

5. Men främst av allt det gick på tok för sakta i början... Eftersom vi sagt att vi skulle hålla ett snitt på 36-37 km/h över hela loppet för att ha marginal till 9h så betyder detta att vi måste sikta på att hålla 40 km/h på platten och ordentlig fart i nedförsbackarna för att i sin tur kunna ta det lugnt och klättra upp för backarna i 20 km/h utan att någon bränner sig. Detta för att på så sätt få en jämn belastning över hela loppet oavsett terrängtyp. Nu kändes det som folk "lökade" i nedförsbackarna och vilade istället för att kämpa på samtidigt som att snittet på plan mark låg en bra bit under 37 fram till Gränna. Orkar man inte dra är det bättre att ligga och vila längst bak i kön. Jag tror ingen har några problem med att det ligger 20 happyiter och vilar i kön så länge som det finns 10-15 dragvilliga längst fram som kan hålla tempot uppe.

Jag tyckte det var synd att vi splittrades åt före/efter Jönköping, men bra att vi lyckades samla ihop oss igen efter Fagerhult. En liten klunga klarar inte att genomföra ett lopp i det här tempot utan det behövs 10-15 man för att få tillräckligt med vila mellan dragningarna.

Återigen, tack för allt engagemang så ser jag fram emot att tröjorna landar hemma snart så man kan göra lite reklam för Happymtb på den skånska slätten.

/Pablo

 

[floda-janne]

Tillbaka i vardagslunken igen med jobbpendling i regn och lite kyligare väder. För första gången sedan början av april åkte regnjacka, benvärmare och skoöverdrag på. Jag hade glömt hur tung pendlarhybriden är efter varit bortskämd med plasträser i drygt två månader av konstant fint väder.

Tredje rundan för min del blev väl kylig under första halvan. Först efter Fagerhult kom jag över huttrandet och började tina upp. Körningen till Jönköping var som sagts tidigare, lite märklig och ryckig med ett onödigt lågt snitt. Helst vill man ju ha arbetat upp snittet efter den lättare cyklingen till Jönköping för att ha lite marginal när det börjar ta emot efter 20 mil. När jag efter tag förstod att vi även hade släppt en del av happyklungan framför oss efter Jönköping, insåg jag att det skulle bli än mer slitsamt och började fundera på om vi verkligen skulle klara en subnia i år.

Vi pinnade dock på till Fagerhult och väl i depå utan att ha kommit ifatt de övriga subniorna kände vi att det nog var bäst att köra i två grupper. Stisse hade dessutom blivit sliten av att själv fara omkring upp och ner i klungan på vägen mot Jönköping för att få folk förstå att hålla uppe tempot med kortare dragningar.

Längre fram i depån träffade vi på den förliga gruppen och enades om att köra vidare i samlad trupp ändå. Här uppfattade jag aldrig att vi blev av med två man vid samlingen. Efter Fagerhult blev farten högre i klungan och efter ett tag insåg vi att några, bl.a Stisse hade halkat efter men hade ingen aning om när de hängts av. Jag och Henrik diskuterade om vi skulle släppa klungan och vänta in de som hade hängts av men bestämde oss för att köra vidare med klungan. Jag trodde i det läget att Stisse ändå fått ihop delar av den grupp som vi tänkt köra i innan vi mötte de övriga i Fagerhult. När jag efter målgång pratade med Håkan och Anders och förstod att först bara Stisse kommit efter, att sedan Håkan gått ner för att hjälpa till och de båda fått med sig Anders som släppt något senare insåg jag att de hade varit en alldeles för liten grupp. Nu lyckades de klara målet ändå vilket ju är riktigt starkt men jag har fortfarande dåligt samvete för att jag inte väntade in dem och hjälpte till. Man tar inte alltid rätt beslut när man är trött.

Nåväl, alla i vår klunga kämpade på bra och vi låg i omkörningsfilen ända tills vi själva blev omkörda av 4.30-gänget en dryg mil före mål. Jag uppfattade aldrig att tre av oss hängde på i kölvattnet av snabbgänget. För egen del måtte jag ha gått in i någon sorts dopingfas av all Enervitgel, -kakor, GT-tabletter och sportdryck. Jag blev bara piggare och piggare mot slutet. Efter lite spurtlekar på målrakan rullade vi gemensamt in på totaltiden 8.34 kl 12.02.

Det var riktigt kul att träffa Håkan D lite senare bland pasta, cyklar och öl med ett leende från öra till öra över att ha klarat målet. När jag pratade med Håkan ett par mil före Jönköping var han ju helnöjd med att i alla fall hängt med ända dit. Med tanke på den lilla klungan Stisse, Alex och Håkan fick köra i halva loppet och ändå klara nio timmar förstod jag att Håkan var mer än nöjd…

Tack allihop för medverkan till en riktigt bra runda.

//Janne

 

[Håkan Dahlgren]

Pesch skrev:
-------------------------------------------------------
> ...och Håkan fixade sub9! Grattis som fan! Bra
> gjort. Så dagen kom där alla bitar föll på
> plats:-)


Tack! Det värmer att du har uppmärksammat mitt motto http://www.funbeat.se/life/person/overview.aspx?PersonID=114658 och visst precis så tänkte jag efter loppet att äntligen infriades mitt motto.


Ett stort tack också till SuperApe som på hemmaplan tydligen inte heller suttit och varit bitter utan också följt våran resa med rörande entusiasm hemma framför datorn. Några rader från dig tidigare i vår har sporrat under våren. Så här skrev du i ett PM efter ett av mina minst sagt mediokra framträdanden under våren på en runda ute på Ekerö:

"Håkan hade det lite jobbigt med tempoväxlingar och backar men kämpade tappert och vägrade skrika "luckaaaa!". Förutspår att han lagom till juni förvandlats till tvättäkta sub9-svetto, behöver bara vänja benen vid lite högre farter!"

Det känns skönt att ha kunnat leva upp till dessa uppmuntrande förväntningar. Du har bidragit stort till de många fina prestationerna av Stockholmare i år eftersom du varit så aktiv när det gäller att samla till tävling och träning under vintern och våren och alltid satsat friskt vid dessa tillfällen.


En annan avhoppad sub9:a som stöttat under våren är senomar som jag aldrig träffat IRL men som på min träningssida följt mina strävanden och kommit med mycket värdefull och uppmuntrande feedback. Ett stort tack till dig Tomas!


Tack också Kitzblitz, Joakim Quensel och Pilen! Genom era beslut att höja ribban till sub8 påverkade ni mig att envist fortsätta mot sub9 mot bättre vetande. Jag kunde ju då inte gärna själv sänka ribban och jag taxerade nog ändå mina chanser att nå sub9 som större än era att nå sub8. Ni gjorde rätt som satsade och ni körde alla 3 fantastiskt bra. Grattis!

Många andra har jag också tränat och tävlat med och inspirerats av under våren. Tänk att det finns så många duktiga och friskt satsande Happy-cyklister; evosmos, PNrider, Kinglace och många andra. Kul att några av er fick känna på hetluften när ni hakade på och tydligen hängde med snabbklungan ända in i mål. Det borde sporra till att spänna bågen ytterligare till nästa gång.


Det är nåt magiskt med siffror, så blir det nåt mer VR så blir det nog sub8 för min del när nu sub9 är avklarat. Först skall dock ett högt satt maratonmål avklaras så det blir isåfall tidigast år 2011.

/Håkan (i mål överlycklig på 8.55 i min första Vätternrunda)

 

[Håkan Dahlgren]

Bredbandet har krånglat och därför har jag inte kunnat skicka någon rapport. Jag har dock kunnat läsa era andras rapporter eftersom jag prenumererar på tråden och fått inläggen som e-post i mobilen. Nu har jag åkt ner till kommunens bibliotek med rapporten i ett USB-minne så här är den något försenad:

Åkte ner från Väsby i god tid och var framme vid 2-tiden i Motala. Skulle sova i bilen och parkerade den nere vid Järnvägsstationen. Det var lång kö för nummerlappen så det var bra att vara ute i tid. Ville vara med på samlingen kl. 4 och det var kul att där få träffa en del andra Happyiter för första gången.

Magen hade varit i olag under veckan (främst av nervositet tror jag) och den här sista pastamåltiden nere vid starten var väldigt viktig och väl tajmad också. Sen blev det inköp av diverse gel och energikakor. Sedan ner till bilen igen för att se över och förbereda all dryck och annat som skulle med på cykeln. En sista provtur med cykeln för att se om allt stod rätt till. Det hade varit mycket och nervöst laborerande med olika sadlar, sadelinställningar, styrhöjdsjusteringar och annat sista veckan. Sista veckorna hade jag bytt till längre styrstam och sänkt styret rejält.Tänkte nu köra rundan (utom uppförsbackarna) nästan uteslutande med händerna nere i bocken. Detta trots att jag just lärt mig att sitta så och att trampa någorlunda effektivt i den positionen.

Efter en sista tur upp på stan och lite snabbmat låg jag sedan i bilen vid 9-tiden och kunde förstås inte sova. Nervositet förstås. Det var en hel del godstrafik på järnvägsspåret. Dessutom hade jag parkerat precis vid ett par Baja-Major och dörrarna slog där i ett så jag flyttade så småningom bilen en bit. Nu om inte smattrade så åtminstone strilade regnet mot biltaket och utanför rullade då och då enskilda eller små gäng av sammanbitna cyklister mot starten. Förberedd för regn var jag egentligen inte. Fick så småningom ett par timmars god sömn innan väckningen 01.30. Det blev "snooze" i 10 minuter men sedan pallrade jag mig upp, åt min tidiga lilla frukost och förberedde i lugn och ro för att rulla upp mot starten. Leo hade manat till samling för uppvärmning 02.45 och jag är nu mycket glad att jag deltog i den. Vi var några stycken och jag körde fartstegringar upp till den tilltänkta (och för mig hiskliga) marschfarten och det gick förvånansvärt lätt och självförtroendet ökade. Kanske skulle jag hänga med en bit trotsallt. Vädret hade förbättrats och det var nästan vindstilla.

Sen blev det förstås lite panik att hinna med det sista toabesöket och få av och lämna in överdragskläder. Tog i sista stund av mig vindvästen som jag hade haft innanför cykeltröjan. Sen hittade jag först inte de andra sub9-orna men de hade redan rullat in i startfållan. Sen kom också sub8-orna och trängde sig in framför oss. Vi rullade iväg men jag var inte införstådd med startproceduren och det tog någon minut innan jag såg MC:n och förstod att vi faktiskt hade startat på riktigt och tryckte igång pulsmätaren.

Försökte att lägga mig inte alltför långt bak eftersom jag var inställd på smärta utan dess like första biten, och villa slippa de värsta gummisnoddseffekterna. Det blev dock lyckligtvis som Stisse hade sagt innan en ganska mjuk uppstart när MC:n lämnade oss. Vi låg på ett långt led och jag trodde först att det var sub8-orna som låg framför oss, men så tittade jag framåt och såg ett gäng borta i fjärran. Leo och grabbarna måste ha kört fullt ös från första metern när MC:n släppte oss.

Det måste ha körts med väldigt långa förningar i början, säkert 3-4 min per gubbe så det tog lång tid innan jag var i front. Jag hade planerat att stiga åt sidan direkt inledningsvis. Dock hade jag rullat med mycket lättare än jag trott och gjorde en första förning på 20-30 sekunder iallafall. Föll sedan väldigt snabbt ner och var lite orolig att inte komma in på rulle men gjorde det. Jag var med i matchen.

Kände tydigt ett tryck i blåsan och väntade därför länge med att börja dricka. En banan och en energikaka hann jag med före pisspausen. Först där började jag dricka mer frekvent.

Hade haft lite kramptendenser i någon sätesmuskel och hann vid stoppet med att justera upp sadeln någon millimeter. Det gjorde nog att jag inte uppfattade Stisses förmaningar. Men efter stoppet blev det lugnare körning i uppförsbackarna så det var nog budskapet. Annars gick det ruggigt fort på platten och jag var riktigt illa ute några gånger men kunde jaga ikapp i farter som jag egentligen inte behärskar.

Innan Gränna tror jag att snittfarten (inkl. MC-starten) var uppe i över 36 km/h. Eftersom det varit lite motvind var det en start som borde räcka.

Nere i Jönköping fladdrade flaggorna käckt i riktning Motala och vi låg på rullsnitt c:a 35.5. Var det rentav så att alla i klungan fortfarande var kvar? Jag pratade med några om min vision att alla skulle rulla i mål samtidigt i Motala med marginal till 9 timmar men i backen efter Jönköping började det splittras. Jag ligger långt bak och ser plötsligt att Stisse glider bakåt och verkar trött. Jag lägger mig framför honom och försöker täppa igen luckan som blivit framåt samtidigt som jag sneglar över axeln då och då för att se om Stisse hänger med. Det gör han och vi kan efter någon kilometer ansluta till några sub9-or. Kanske väntade de in oss. Tror vi var 7 st. sub9-or som sedan körde mycket jämnt och bra fram till Fagerhult och den här farten skulle gott och väl räcka. Vi pratade nog lite om att det var lika bra att klungan splittrats. Det var en betydligt jämnare och behagligare körning i detta lilla gäng än det varit tidigare och farten var nog också högre nu i medvinden.

Väl i Fagerhult återsamlades de flesta. Det blev lite panik för min del att hinna med att fylla flaskor och att göra lite omstuvningar bland väskor och i ryggfickor. Hade dock bra koll på tiden och precis när jag kommer till utgången var det klart för avgång. Något taktiksnack hann jag aldrig uppfatta eftersom jag kom så sent. 7.43 visar mina klockningar för depåtiden så Patrik och Micke måste ha missat avgången precis.

Efter Fagerhult går det fortare och för fort för att hela klungan skulle kunna hålla ihop någon längre tid. Jag har den här gången lagt mig ganska långt fram och är tidigt redo för en förning. Det är i en hyfsad stigning och jag tittar på mätaren när Altirando skall åka åt sidan. Den visar 41 km/h och jag ser då som min uppgift att skruva ner tempot en aning. Altirando faller inte ner utan ligger kvar snett framför mig när jag kör vidare i 38 km/h. Han manar då på mig att hålla uppe tempot men det slutar med att han istället går in igen och fortsätter förningen en bit.

När jag så småningom efter min förning glider ner var det nog svårt att se var klungan slutade därför att det kommit in utomstående här och var. Jag blev sedan liggande där bakerst eftersom de som drog där framme nog hoppade in i första bästa lilla antydan till lucka istället för att falla bakåt i ledet som jag gjort. Kände mig dock stark och tyckte jag hade full kontroll framåt.

Plötsligt ser jag hur Stisse återigen glider bakåt i ledet och han verkar nu riktigt trött. Jag lägger mig framför honom, men han är nu riktigt slak och det blir snabbt en lucka framåt. Nu efteråt tycker jag att det verkar lite väl osjälviskt, kanske rent av dumdristigt av mig att här kanske äventyra min egen sub9-möjlighet. Kommer inte ihåg hur jag resonerade men antagligen trodde jag att de andra skulle invänta oss. Eller också trodde jag att vi skulle fixa det (vilket vi också ju också gjorde) ändå när vi låg så bra till. Hojtade nog så småningom framåt men klungan var för långt före. Det var bara att gilla läget och jag var inte särskilt besviken. För mig personligen saknade det helt betydelse att rulla in på 8.30 (som hade funnits inom räckhåll) eller 8.59, bara det var sub9 så räckte det. Jag var också tämligen övertygad om att vi skulle hinna ikapp grabbar som fått släppa i det uppskruvade tempot. Det tog ett tag men efter ett par mil fångade vi upp Alex. Och Stisse hade också sedan länge återhämtat sig rejält. Samarbetet fungerade perfekt och det var jämn och bra fart, fullt tillräcklig för att klara målet.

Det var fortfarande en lika underbar känsla att ständigt ligga på omkörning. Vi höll åtminstone förbi Karlsborg vårt rullsnitt. Enstaka cyklister kom ikapp oss men det var såna som vi tidigare kört om. Vid bron i Karlsborg sa Stisse att vi låg 5 minuter före tisplanen som visst skulle sluta på 8.50. Det verkade lugnt. Kollade nummerlapparna på alla som passerade oss och först efter Karlsborg kom de första med högre nummer och någon mil senare kom "buffelhjorden" ikapp oss. Snabbklungan alltså med sin svans. De var säkert 100 man och de tog upp hela vänstra körfältet. Att par tjejer såg också ut att sitta med långt fram i klungan. Det var i en lätt stigning och farten var trotsallt mänsklig. Tittade snabbt på pulsklockan som visade bara 138 trots att jag låg i en förning. Långt till tröskeln alltså. Nog hade man kunnat hoppa över och hänga med en liten bit alltid. Den där bilden vill jag ha kvar i minnet inför en senare eventuell runda.

Jag tyckte att vi hade hållit så pass bra fart att det inte var uteslutet att kunna ansluta till de andra efter Boviken om de stannat där som planerat. Vi skippade Boviken och hade då också fångat upp SvenC, som direkt hjälpte till i dragarbetet. Han hade bara en halv flaska kvar men vi andra hade ungefär en liter var så vi borde kunna fördela dessa skvättar så alla skulle klara sig. Kände mig fräsch. Enda problemet var axlarna och Stisse fick hjälpa mig att plocka ur en banan ur mittersta ryggfickan; jag var rädda att krampa.

När vi svänger söderut vid Hammarsundet möts vi av motvinden och vid nägon avståndsskylt inser jag plötsligt att sub9 är i stor fara. Ungefär i samma stund säger SvenC att han tagit slut och det är inte läge att slå av för att hjälpa honom utan istället måste vi rädda någon eller några av oss andra under 9 timmar. Nu i efterhand när jag ser att han kom in på 9.07 och att jag rullade i mål med en halvliter kvar och flera gels och kakor kvar så tycker jag att jag hade kunnat hjälpa honom.

Det blev sen riktig kris när vägen blockerades av många bilar och det var svårt att komma fram i några backar före Medevi. Jag gjorde nu långa förningar och stod framförallt på hårt utför för att tjäna sekunder. Uppför var det hårt men kontrollerat och jag gissar att framförallt Stisse fick slita ont några gånger där. Men det var nödvändigt för att ha en chans.

Det kom ikapp ett stort snabbt gäng senare på den lilla smala vägen men i en kurva tappade jag rullen. Stisse och Alex däremot hängde sig kvar. Fick köra max i några nerförsbackar för att hinna ikapp dem och då hade de precis släppt klungan så det blev bara vi 3 igen. Med knappa milen kvar kom ett riktigt snabbt gäng ikapp och de höll så hög fart att jag trodde just då att det var det här som i själva verket var snabbgänget. Jag uppfattade det som att både Stisse och Alex hoppade över till dem. Själv hade ju nu insett att det återigen var god marginal till sub9 och brydde mig inte.

Sen var det ju mycket nerför mot målet och bättre väg och gynsammare riktning. Slog tillfälligt av lite och då gled plötsligt Alex upp bredvid mig så han hade nog legat bakom mig i själva verket. Vi åkte tillsammans i mål. Där stod Stisse och vi hade alla tre klarat 9 timmar med några minuter. Bravo!

DATA: Distans:300.5 km
Snittpuls:145
Maxpuls:168
Maxhastighet:58.3 km/h
Totaltid: 8:55
Rulltid:c:a 8:45
Rullsnitt: c:a 34.3 km/h

Grattis alla sub9-or som var så duktiga och vad kul att några fick köra med snabbgänget en bra bit på slutet. Det borde sporra inför fortsatta satsningar.

Ett stort tack till Stisse som gjorde ett jättejobb i början. Alla var väl med ner till Jönköping och det är enormt bra. Dina samlande och stablila inlägg i sub9-tråden innan loppet tror jag också haft en stor betydelse för sammanhållningen. Det var bara roligt att senare få hjälpa dig och och att du klarade målet så som du senare fick slita mer än halva loppet.

Tack också Alex och SvenC! Vi jobbade mycket bra tillsammans.

Och själv är jag mycket stolt över att ha klarat målet. Hade inte stora förhoppningar efter att som bäst snittat 31 km/h tidigare vid klungkörning och 29 km/h solo på betydligt kortare distanser. Jag lyckades toppa formen perfekt.

/Håkan

 

[evo]

Håkan Dahlgren skrev:
-------------------------------------------------------
> Ett stort tack också till SuperApe som på
> hemmaplan tydligen inte heller suttit och varit
> bitter utan också följt våran resa med rörande
> entusiasm hemma framför datorn.

Instämmer helt. Ett stort tack från mig också. Och till senomar som också hörde av sig för att höra hur det gick.

Lycka till med maraton Håkan, jag tvivlar inte på att du klarar det.

 

[SuperApe]

Tack Håkan! Och återigen ett Supergrattis till en fenomenalt genomförd premiärvårsäsong.

Självhatet och bitterheten kom efteråt. ;-)

 

[Engström]

Hade ont i vad som verkar heta "adductor" enligt http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Muscles_anterior_labeled.png

Det började redan vid start i Motala. När jag skulle börja trampa iväg efter första kisspausen så gjorde det brutalt ont, men släppte långsamt eftersom jag började trampa. Men så fort jag försöka trycka på så högg det till.
Bestämde mig för att bryta efter Jönköping om det inte försvann, vilket det inte gjorde. Bröt vid Falköpingsbacken och trampade till släktingar i Trånghalla och käkade gröt.

Fick i alla fall en fin morgonrunda på lite under 12 mil :-)

 

[SuperApe]

Synd Engström, hade du inte känt av det där innan? Då syns vi i sub9 nästa år eller hur? Inget ont som inte blabla :-)