Att ligga i klunga kräver som vi alla vet koncentration och disciplin och det är inte alltid en glad motionär klarar att hålla 100% koncentration i 10-14 timmar. Till slut är det alltid nån som stupar...
Det upplever jag som den stora faran i VR. Många som rycks med och känner sig som Tour de France proffs i klungan, men som sen inte har riktig koll på vad som gäller vid dricka, hur länge man bör drar, att bibehålla tempo och inte tokdra, tecken etc...
Kände mig själv ganska vilse första gången jag körde VR, -96 var det. Hamnade med min slickförsedda MTB i ett stort gäng med danska landsvägsnötare i klubbtröjor. Fick bra uppbackning, vänligt bemötande och de lärde mig ett och annat. Eller, de försökte i alla fall, jag hade så svårt att fatta vad de sa...
Jag hamnar ofta i någon skum mental koma runt 20 mila gränsen, man trampar på i schysst fart, det susar och rasslar om däck och växlar, det flyter fint som fasen. Men huvet är inte helt med i matchen och så helt plötsligt så är man helt borta i kolan, way out there. Då är det lätt att toucha nån, eller skära ned utanför asfaltskanten och sen vidare ner med huvet före i en exkursion i nåt krondike...