Här är en liten saga till alla mina happykamrater.
Pojken med den mintgröna cyklen
En pojke blott fjorton år gammal gör busstricket mot en stillastående skolbuss med kaross av plast. Den elaka busschauffören sliter omkull pojken och hotar honom för att han inte ska göra det igen. Pojken blir snart varse om det olämpliga i tricket men det räcker inte så. Det är inte gott nog. Plötsligt börjar det talas om vart det barkar hän för Sveriges framtid och graffiti och harmageddon, världens undergång verkar vara målet för ungdomarna enligt spågubbarna.
Paralleller dras till egna blanka bussar och plötsligt åxå egna bilar. Många av dom upprörda rösterna spricker då och då upp i falsett som om den nya rösten ännu inte gjort sig hemmastadd i den så vuxenförståndiga kroppen. Banjomusiken som först legat som bakgrund ökar i intensitet och styrka och sveper in över tråden som en tung matta. Var kommer den ifrån? Var någonstans i Riket spelas egentligen sådan musik på ett så märkligt instrument?
Nu gör plötsligt ospruckna röster sig hörda i refrängen som går: Misshandel för en repa, det är din medicin, vi är förståndiga nog att veta, att man ska slå glin. Vänliga mjuka röster med rättvis ton lägger ödmjukt tillrätta men då höjs dom hårda rösterna igen och hot, förtal och personagrepp kommer smygande. Först försiktigt, försiktigt och sedan högt och gällt. Många av rösterna känner vi igen från andra sagor såsom denna.
Liknelserna blir värre och allting som är illa i det lilla riket jämförs med den tilltagande skolbusskriminaliteten. Darriga händer viftar hetsigt med käppar. Skolbussen är nu sedan länge glömd och nu är det familjens egna fordon som får stå som exempel i teorierna om det rättmäktiga straffet för att kunna övertala folket.
Politikens tunga akt tar sin början och dåliga uppväxter hånas. I samma andetag sågas dagis för att en sådan institution inte skulle kunna ge några bra uppväxter. Är det inte en motsägelse så säg?
Den ödmjuka pojken med den mintgröna cyklen tar det mesta med ro. Han hånar inte, han driver inte med någon, han förtalar inte, är inte elak, lägger inte ord i någons mun och blir inte ett dugg upprörd. Han är pojken som det talats om i århundrader här i riket. Enligt den urgamla sägnen kommer hans egenskaper att göra honom till Kung av hela riket.
Alla rösterna har blivit trötta. Dom har spelat i fem sidor tråd och vill sova så att dom är utvilade till morgondagens fortsättning på sagan. Det är en lång lång saga. Dom hårda rösterna och dom mjuka rösterna kryper till sängs.
Men alla dom hårda rösterna har inte varit hårda jämt. Nej många lider av posttraumatiska veloforumsupplevelser och detta är deras enda kur. När kuren är slut blir dom snälla och mjuka igen och alla i sagan blir lyckliga i alla sina dagar.
Snipp snapp snut, nu är sagan slut.