Om du har kört vätternrundan så känns varje etapp ungefär som en vätternrunda. Jag tyckte de första två dagarna var värst, sedan vande man sig lite, dels tror jag kroppen/huvudet fattade lite vad det handlade om, men man lärde sig också att anpassa mängden vatten och övrig packning man hade med. Gick nog ner lite i vikt med. Har för mig att Jöns sa att han gick ner sex kilo under veckan. I alla fall blev man lika trött efter etapperna som i början, men det blev inte värre och värre.
En del backar var ju rätt jävliga att ta sig uppför, ingen av oss är jättelätt, så ibland fick man ju stanna och ta en ryggsträckare. Jag har aldrig cyklat så brant varken uppför eller utför här hemma som man fick göra där och ibland kunde utförslöporna bli rätt jobbiga med då det börjar krampa i vader och bromsmuskler.
Skulle säga att kapacitetsmässigt så klarade vi oss rätt bra, totalt sett med alla klasser inräknade hamnade vi rätt precis i mitten av resultatlistan. Vår sämsta dag var när Jöns körde av bakväxeln med 5,5 mil och 1800 hm kvar. Blev lite mekande, singlespeed och bogserande den dagen.
