Vintercykling... Kallt, ensamt och tungt. Men fantastiskt underbart!
Det allra bästa föret är när myrarna är frusna och ett lätt snötäcke har gjort landskapet vitt, då kan man hojja på ställen som normalt är otillgängliga. Som skidspår över myrar och kärr, men det gäller att passa på innan snötäcket blir så tjockt att de drar spåren. Hojjar man i skidspår hamnar cykel i "rätt" dålig dager...
Skoterspår funkar också framåt vårarna, när spåren smälter på dagen och fryser på natten. Men det gäller att hinna hem innan spåren tinar igen om man vill slippa dödsmarscher. Vis av erfarenhet...
Så länge man skippar saltet kommer cykeln att bli renare för var cykeltur, bara att smörja kedjan och trampa på.
Uppförsbackar går tungt i snö. Riktigt tungt. Så det blir en del promenader. Allt stök som normalt finns göms i snö så det behövs inte lika mycket fjädring som normalt.
Viktigt att tänka på i utrustningsväg är en termos med nyponsoppa och riktiga vinterskor som håller fötterna varma. Gärna kompletterat med fotvärmare... Vissa pedaltyper (som Shimano 515) är helt hopplösa i snö, 520/540/959 funkar men skorna isar igen. Bäst är nog äggvisparna (man kanske skulle köpa ett par för vinterbruk?).
Tack vare (?) vintercyklingen har jag lovat mig själv att aldrig mer köpa en cykel med fälgbromsar, att susa fram i 45 km/h mot en tungt trafikerad landsväg bara för att upptäcka att det är is på fälgsidorna var inte skoj... Skivbromsar blir också drabbade av ishinna men det tar ungefär ett halvt hjulvarv innan bromskraften är mycket god igen.
Slänger med lite bilder för inspiration.
Med Ludvika som bakgrund
Stigen lockar och pockar ivrigt. Jag kör dubbdäck genom hela vintern, halkigare på sten men det göms en del is under snön i mina trakter.
Kompassen kommer väl till pass när man hojjar ensam på nya stigar och solen är dold bakom ett jämntjockt molntäcke.
Stigen sticker ut och är lätt att följa bland det övriga riset, tjoho!
Karga vinterlandskap är lisa för själen!
Ensam i världen.
Den isen bar inte, notera att bakhjulet har flyttats i sidled. Skönt att det inte går *så* fort i snön. :)
Med ett tunt snölager är det långt ifrån säkert att dubbarna når isen, snabba reaktioner underlättar.
Riktiga vinterdojjor som håller värmen kvar inne i skorna är skönt!
Det finns en lillklinga där, jag lovar (se även bilden ovan)! När snön har smält är cykeln renare än innan turen, jag borstar bort det värsta innan jag tar in cykeln.
Eftersom det går ganska tungt i snö behövs inte hela kassetten, eller lillklingan.