Visa din misär!

Visa din misär!
zinkpasta sa:
Känner till den tråden och håller med om att inlägget hade passat där, men jag tycker charmen med denna tråden är att det är både i-landsmisär som min och "Hela mjälten rann ut"-nivå här. Man ska aldrig riktigt veta vad som kommer postas härnäst.
Klicka för att se resterande...

Håller med att lita blandning här är "roligt". Men att köra SS en halv tur är väl ingen misär, jag kör SS hälften av tiden för att det är kul!
 
Visa din misär!
Berk sa:
Håller med att lita blandning här är "roligt". Men att köra SS en halv tur är väl ingen misär, jag kör SS hälften av tiden för att det är kul!
Klicka för att se resterande...
Om jag hade valt det själv så hade jag inte klagat. (Är på väg att ss:fiera min HT fö.)

Sen gick det typ 40min åt att försöka lösa det, meka och svära. Tid jag kunde ha cyklat och svurit istället.

Jag vidhåller min gudsgivna rättighet (snudd på skyldighet) att klaga högljutt!
 
Visa din misär!
DetStoraFörfallet sa:
Började cykla i April 2020 med en gammal rosa crescent med ramväxlar. och tyckte det var sjukt kul att kunna ta sig långa sträckor på hyfsat kort tid. 5mil blev till 10 och 10 till 25 allteftersom månaderna gick och jag älskade allt med det, jag cyklade överallt och hela tiden. I slutet på Juli var jag och en kompis ute och klättrade. Slutet på kvällen var det dags för “sista leden innan mat”. Precis innan första säkring gled foten av och jag föll drygt 6 meter ner på en hylla som jag studsade på och for ytterligare 2-3m nedanför denna. Blev hängandes i repet men tog mig upp på hyllan där min kompis stod och jag kunde konstatera att foten hängde på sniskan (medicinsk term).

Började dra av mig klätterskorna då jag inte ville att dessa skulle klippas på akuten. Om någon här klättrar så vet ni att dessa sitter tämligen tight på en fot som inte har svällt upp, “sjukaste jag sett någon göra” var min kompis kommentar efteråt. Aja, efter många om och men så insåg jag tillslut att hjälp var nödvändig för att komma därifrån. Så ett samtal till 112 där jag sa att foten var av och förklaring att friklättring och soloklättring minsann är två helt skilda saker gjordes och räddningstjänst samt ambulanspersonal dök upp efter cirka en timme. Foten drogs till ett “okej läge” och jag lades på en bår, då insåg ambulanspersonalen att det uppblåsbara stödet till foten inte håller trycket och luften sakta pyser ut. I samband med detta säger räddningspersonalen “har vi några spännband till båren med oss?” “Ehh nej… Men vi kanske kan tejpa fast han?”. Så där låg jag på en bår med silvertejp runt kroppen och alla förberedde sig för att bära ut mig till närmsta timmerväg medans mörkret sakta sänkte sig över landskapet.

Efter cirka 10 meters färd så släpper tejpen i en brant nedförsbacke och jag glider med full kraft in i en ur räddningspersonalen och foten ställer sig i en 90 gradig vinkel, detta gjorde ont. På med ny tejp och sen fortsatte färden ut i blockterrängen, det började nu skymma ordentligt och insikten att det endast fanns en pannlampa gjorde sig påmind. Min kompis blev utsedd till räddningsledare och fick visa vägen med den enda lampan. Alla utom en ur ambulanspersonalen lyssnade på räddningsledaren vilket resulterade i att han föll baklänges som en sköldpadda nedför ett stort block och landade på ryggen. Jag låg där på båren och hörde ett skrik eka genom skogen och frågade vad fan som precis hände. Japp, bara att ringa in en ambulans till. Visade sig senare att personen hade brutit några revben och fått en fraktur i bäckenet. Vi delade senare rum på sjukhuset och han berättade att det var dagen innan semester, kul.

Efter cirka fyra timmar var vi ute vid ambulansen och jag blev inlastad samtidigt som personen som ramlade i skogen kom krypandes ut till vägen. Nu visade det sig att belysningen på en av blåljusfordonen hade varit på så bilen startade inte. Startkablar fanns som tur var vid en annan bil cirka 20min bort så det löste sig tämligen fort. Sedan var det cirka en 45min resa till sjukhuset. Hela kvällen var som en fars, och tämligen komisk. Skrattade mycket med personerna som var med.

Operation på natten och efter tre veckor cyklade jag runt sjön Varpan med mitt knallrosa gips och sambons damcykel. Får infektion i såret och får gå på antibiotika några veckor och efter cirka två månader var jag utan gips (wohoo!). Efter denna tiden har jag lyckats blir djupt deprimerad och som grädde på moset lyckas jag dra på mig en fraktur i stortån

La ner cyklingen ett tag efter det men tog upp den igen nu April 2021. Insåg att cyklingen hjälper mig otroligt mycket både med viktnedgång efter skadan samt att hålla min depression i schack.

Vart nästan en hel uppsats av detta men var kul att skriva lite.
Klicka för att se resterande...

I feel with you!
Mitt fall var ungefär lika långt, och den foten som dinglade dinglade också, fast det var ett stort hål in som jag kunde se nederändan av vadbenet i.
Håller helt med om att det är jobbigt att ta av klätterskor när man inte kan ta spjärn mot en stabil fot! (i mitt fall hade även ena handleden gått av (visade det sig senare) så den var inte heller så användbar.
Jag fick dock inte en slapstick-räddning, och infektionen i brottet åt upp det som fanns kvar av fotleden så de fick steloperera den.
Som tröst kan jag 25 år senare fortfarande klättra och cykla, med vissa anpassningar, och bägge är lika viktiga för mitt mentala och fysiska välbefinnande. Så håll i, håll ut och kötta på!
Edit: 25 år senare ska det vara, så jävla gammal är jag inte!
 
Senast ändrad:
Visa din misär!
Tanken var att lägga upp en bild på min axel här med 18 skruvar och en rejäl platta men så hittar jag inte papperet. Om ändå det hela hände på en cykeltur, istället var det ett epileptiskt anfall hemma i soffan som drog axeln ur led bakåt och även skapade en fraktur i axeln. Fyra veckor senare är det dags att börja rehabba, och jobba med tanken att det blir nog fler mil inomhus än utomhus i år.
 
Visa din misär!
Simon_ sa:
Tanken var att lägga upp en bild på min axel här med 18 skruvar och en rejäl platta men så hittar jag inte papperet. Om ändå det hela hände på en cykeltur, istället var det ett epileptiskt anfall hemma i soffan som drog axeln ur led bakåt och även skapade en fraktur i axeln. Fyra veckor senare är det dags att börja rehabba, och jobba med tanken att det blir nog fler mil inomhus än utomhus i år.
Klicka för att se resterande...
Faan va jobbigt, kan det hända igen?
 
Visa din misär!
Manurhin2 sa:
Faan va jobbigt, kan det hända igen?
Klicka för att se resterande...
Förhoppningsvis inte, eftersom det var mitt andra anfall har jag nu fått medicin som förhoppningsvis löser problemet. Dock på gissning eftersom inga tecken på epilepsi syns på några tester. Det tursamma med att dra axeln ur led bakåt är att det i sig inte ökar risken för att axeln ska gå ur led igen, även om det på alla andra sätt verkar vara sämre.
 
Visa din misär!
20210531_123311.jpg
Såhär fint blev det efteråt.
 
Visa din misär!
DetStoraFörfallet sa:
Började cykla i April 2020 med en gammal rosa crescent med ramväxlar. och tyckte det var sjukt kul att kunna ta sig långa sträckor på hyfsat kort tid. 5mil blev till 10 och 10 till 25 allteftersom månaderna gick och jag älskade allt med det, jag cyklade överallt och hela tiden. I slutet på Juli var jag och en kompis ute och klättrade. Slutet på kvällen var det dags för “sista leden innan mat”. Precis innan första säkring gled foten av och jag föll drygt 6 meter ner på en hylla som jag studsade på och for ytterligare 2-3m nedanför denna. Blev hängandes i repet men tog mig upp på hyllan där min kompis stod och jag kunde konstatera att foten hängde på sniskan (medicinsk term).

Började dra av mig klätterskorna då jag inte ville att dessa skulle klippas på akuten. Om någon här klättrar så vet ni att dessa sitter tämligen tight på en fot som inte har svällt upp, “sjukaste jag sett någon göra” var min kompis kommentar efteråt. Aja, efter många om och men så insåg jag tillslut att hjälp var nödvändig för att komma därifrån. Så ett samtal till 112 där jag sa att foten var av och förklaring att friklättring och soloklättring minsann är två helt skilda saker gjordes och räddningstjänst samt ambulanspersonal dök upp efter cirka en timme. Foten drogs till ett “okej läge” och jag lades på en bår, då insåg ambulanspersonalen att det uppblåsbara stödet till foten inte håller trycket och luften sakta pyser ut. I samband med detta säger räddningspersonalen “har vi några spännband till båren med oss?” “Ehh nej… Men vi kanske kan tejpa fast han?”. Så där låg jag på en bår med silvertejp runt kroppen och alla förberedde sig för att bära ut mig till närmsta timmerväg medans mörkret sakta sänkte sig över landskapet.

Efter cirka 10 meters färd så släpper tejpen i en brant nedförsbacke och jag glider med full kraft in i en ur räddningspersonalen och foten ställer sig i en 90 gradig vinkel, detta gjorde ont. På med ny tejp och sen fortsatte färden ut i blockterrängen, det började nu skymma ordentligt och insikten att det endast fanns en pannlampa gjorde sig påmind. Min kompis blev utsedd till räddningsledare och fick visa vägen med den enda lampan. Alla utom en ur ambulanspersonalen lyssnade på räddningsledaren vilket resulterade i att han föll baklänges som en sköldpadda nedför ett stort block och landade på ryggen. Jag låg där på båren och hörde ett skrik eka genom skogen och frågade vad fan som precis hände. Japp, bara att ringa in en ambulans till. Visade sig senare att personen hade brutit några revben och fått en fraktur i bäckenet. Vi delade senare rum på sjukhuset och han berättade att det var dagen innan semester, kul.

Efter cirka fyra timmar var vi ute vid ambulansen och jag blev inlastad samtidigt som personen som ramlade i skogen kom krypandes ut till vägen. Nu visade det sig att belysningen på en av blåljusfordonen hade varit på så bilen startade inte. Startkablar fanns som tur var vid en annan bil cirka 20min bort så det löste sig tämligen fort. Sedan var det cirka en 45min resa till sjukhuset. Hela kvällen var som en fars, och tämligen komisk. Skrattade mycket med personerna som var med.

Operation på natten och efter tre veckor cyklade jag runt sjön Varpan med mitt knallrosa gips och sambons damcykel. Får infektion i såret och får gå på antibiotika några veckor och efter cirka två månader var jag utan gips (wohoo!). Efter denna tiden har jag lyckats blir djupt deprimerad och som grädde på moset lyckas jag dra på mig en fraktur i stortån typ två veckor efter avgipsning. Satte upp ett mål att jag skulle cykla ner till mina föräldrar och på morgonen den 2a oktober började jag cykla de 45milen dit. Kom cirka 300m innan jag fick punktering vände argt och gick hem för att byta slang. Resterande tur gick alldeles utmärkt och jag kom ner på drygt 21 timmar.

La ner cyklingen ett tag efter det men tog upp den igen nu April 2021. Insåg att cyklingen hjälper mig otroligt mycket både med viktnedgång efter skadan samt att hålla min depression i schack.

Vart nästan en hel uppsats av detta men var kul att skriva lite.
Visa bilaga 490192
Visa bilaga 490191Visa bilaga 490190
Klicka för att se resterande...
Satan vilken historia, av närmast Kaurismäkiska mått, det tar liksom aldrig slut!
Depression är inte kul, tack för att du berättar. Jag använder cykling, vandring, klättring som rehab mot min utmattning som hände för några år sen. Sköt om dig och ha det gott!
 
Visa din misär!
Rätt milt jämfört med andra här i tråden...

I helgen blev det 3 timmars vevande + resten av dagen vid sjön, min panna slogs mot solen, tror det är tydligt vem som vann:

3297tST.jpg


Lagom smärtsamt men kliandet var ännu värre eftersom man är idiot som skall på & pilla på´t så det kliar ännu mer ?

Var återställd idag så blev 2 timmars vevande igen & trofan solen attackerar mig igen ? (ej svettpärlor):

ql91wZ6.jpg


Detta trots att större delen av rundan såg ut såhär...hur fan gick det till:

YIlyysm.jpg


Tror jag skall amputera huden så man slipper dessa brännskador...

Aja, tack solen för d-vitaminet iaf ??
 
Visa din misär!
JesperA sa:
Rätt milt jämfört med andra här i tråden...

I helgen blev det 3 timmars vevande + resten av dagen vid sjön, min panna slogs mot solen, tror det är tydligt vem som vann:

3297tST.jpg


Lagom smärtsamt men kliandet var ännu värre eftersom man är idiot som skall på & pilla på´t så det kliar ännu mer ?

Var återställd idag så blev 2 timmars vevande igen & trofan solen attackerar mig igen ? (ej svettpärlor):

ql91wZ6.jpg


Detta trots att större delen av rundan såg ut såhär...hur fan gick det till:

YIlyysm.jpg


Tror jag skall amputera huden så man slipper dessa brännskador...

Aja, tack solen för d-vitaminet iaf ??
Klicka för att se resterande...

Brände mig på ryggen/axlarna för några år sen, fick solklåda, har aldrig haft sån panik.

Hydrokortison avhjälper.
 
Visa din misär!
20200220_164918.jpg
lite gammalt misär här, Ledband i höger handled brast (Aj) fick bli en operation där ledband fick ersättas med brosk (oklar på den korrekta benämningen?) Och sjukskrivning på över 4 månader varav 3 av dom med helt stelopererad höger handled. Nu är det bara ca. 65% kvar av totala rörelsen men gör inte lika alls ont som då :)
received_217485492928137.jpeg


Det var efter denna sjukskrivningen 2020 som jag började cykla igen efter över 10 års uppehåll. Både som motion för kroppen och en plåster för själen!
 
Visa din misär!
Stol3n_Identity sa:
Visa bilaga 493599lite gammalt misär här, Ledband i höger handled brast (Aj) fick bli en operation där ledband fick ersättas med brosk (oklar på den korrekta benämningen?) Och sjukskrivning på över 4 månader varav 3 av dom med helt stelopererad höger handled. Nu är det bara ca. 65% kvar av totala rörelsen men gör inte lika alls ont som då :)Visa bilaga 493602

Det var efter denna sjukskrivningen 2020 som jag började cykla igen efter över 10 års uppehåll. Både som motion för kroppen och en plåster för själen!
Klicka för att se resterande...
Du har min fulla sympatier. Efter ett helt uttänjt ulnaligament (heter det säkert inte, men det mellan ulna och handen) som först blev tillfälligt stelopererat en månad som test följt av en ulnaförkortning med total vila i tre månader och ett år med en massa plåt i handleden så kan jag ana lite av vad du går igenom. Håller tummarna för att de sista 35 procenten kommer till baka!
 
Visa din misär!
Upplevde precis en alldeles fruktansvärd misär.

Sålde min förra fina kol-racer med Zipp och Di2 i slutet av förra säsongen för att köpa något jag länge drömt om; en Colnago Master med silverglänsande Campa Record. Har spenderat nästan ett år med att renovera den, demontera allt i atomer och rengöra med lupp och tandpetare, letat NOS-delar runt halva jorden osv osv. Idag hade jag till slut möjlighet att göra premiärtur utomhus för första gången! Wohooo!

...upptäcker så efter några minuter på sadeln till min förskräckelse att jag under senaste året tydligen förvandlats från en smärt och rask grabb som åt snabba 15-milarundor till frukost, till en blekfet soffpappa med spagettiben som stånkade sig igenom några tragiska kilometer. Självförtroendet fick sig verkligen en uppercut. Tänk vad man kan förfalla på kort tid.
 
Visa din misär!
th0m sa:
Upplevde precis en alldeles fruktansvärd misär.

Sålde min förra fina kol-racer med Zipp och Di2 i slutet av förra säsongen för att köpa något jag länge drömt om; en Colnago Master med silverglänsande Campa Record. Har spenderat nästan ett år med att renovera den, demontera allt i atomer och rengöra med lupp och tandpetare, letat NOS-delar runt halva jorden osv osv. Idag hade jag till slut möjlighet att göra premiärtur utomhus för första gången! Wohooo!

...upptäcker så efter några minuter på sadeln till min förskräckelse att jag under senaste året tydligen förvandlats från en smärt och rask grabb som åt snabba 15-milarundor till frukost, till en blekfet soffpappa med spagettiben som stånkade sig igenom några tragiska kilometer. Självförtroendet fick sig verkligen en uppercut. Tänk vad man kan förfalla på kort tid.
Klicka för att se resterande...
Det går att vända! Har man en fin cykel löser sig resten.
 
Visa din misär!
th0m sa:
Upplevde precis en alldeles fruktansvärd misär.

Sålde min förra fina kol-racer med Zipp och Di2 i slutet av förra säsongen för att köpa något jag länge drömt om; en Colnago Master med silverglänsande Campa Record. Har spenderat nästan ett år med att renovera den, demontera allt i atomer och rengöra med lupp och tandpetare, letat NOS-delar runt halva jorden osv osv. Idag hade jag till slut möjlighet att göra premiärtur utomhus för första gången! Wohooo!

...upptäcker så efter några minuter på sadeln till min förskräckelse att jag under senaste året tydligen förvandlats från en smärt och rask grabb som åt snabba 15-milarundor till frukost, till en blekfet soffpappa med spagettiben som stånkade sig igenom några tragiska kilometer. Självförtroendet fick sig verkligen en uppercut. Tänk vad man kan förfalla på kort tid.
Klicka för att se resterande...
Växlarna helt klart, byt till etap?
 
Visa din misär!
Hep sa:
Jag såg nästan ut som Jesper efter en dag i solen för många år sedan och fick rådet att testa Aloe Vera och fick rätt snabbt veta att jag var jätteallergisk mot det. Hade det hänt mer nyligen, så hade det redan varit i den här tråden.
Klicka för att se resterande...
Hoppsan. Det låter som en otrevlig upplevelse.
 
Visa din misär!
4598A30C-20BC-48A7-A893-7CC6627F2463.jpeg

Jag testade att bodysurfa på en skrovlig klipphäll i Skatås. Förutom uppskrapade ben och armar satte jag nytt pers i blåmärke.

Förutom att det (som så ofta), var en klantkrasch på ett ställe jag ofta kör och som inte är tekniskt svårt egentligen, så hade jag sluppit att göra illa höften så förbaskat om jag bara hade haft på mig de här https://www.pocsports.com/products/hip-vpd-2-0-shorts - som jag alltid brukar ha även under bibs när jag kör mtb. Men inte den här gången förstås...
 
Visa din misär!
josofin sa:
Oklart... de ska kolla bilder imorgon.. jag tänker typ 3 veckor ??....
Klicka för att se resterande...
Så dagens röntgeplåtar visade ingen förändring... Ortopeden var inte alls med på idén att jag kan börja cykla om 3 veckor (2 från nu då...).... Skakade bara på huvudet när jag föreslog Åre i augusti... Men ortopeder har väl haft fel förut...?... Frustration ?!
 
Visa din misär!
Vernersson sa:
Frakturer tar tid att läka.
Räkna iskallt med c:a 9 veckor från skadetillfället.
Klicka för att se resterande...
3 veckor för att ytan på brottet ska läka tillräckligt för att ta bort gipset. 6 veckor kliniskt läkt, dags för rehab. Allt enligt mina läkare när jag bröt armarna förra året.

Kan förstås vara skillnad på fraktur och fraktur, hur långt isär benen är osv.
 
Visa din misär!
Vet inte var jag läste det, kanske var det i denna tråden, men ngn downhillare sa att man inte skulle ta emot sig med armar o ben utan kura ihop sig när det går åt h-e (tänker judo-rullning typ).

Ur ett preventivt perspektiv - Finns det ngn trill-expert här som har några tips på hur man trillar bäst utan att knäcka benen i kroppen?
 
Visa din misär!
SocialGimp sa:
Vet inte var jag läste det, kanske var det i denna tråden, men ngn downhillare sa att man inte skulle ta emot sig med armar o ben utan kura ihop sig när det går åt h-e (tänker judo-rullning typ).

Ur ett preventivt perspektiv - Finns det ngn trill-expert här som har några tips på hur man trillar bäst utan att knäcka benen i kroppen?
Klicka för att se resterande...
Kraften som krävs för att bryta ben längre ut på armarna lär ju kunna absorberas av större ben längre in. Fast händerna och armarna kanske är värda att offra för att rädda inre organ.
 
Visa din misär!
kaj a sa:
3 veckor för att ytan på brottet ska läka tillräckligt för att ta bort gipset. 6 veckor kliniskt läkt, dags för rehab. Allt enligt mina läkare när jag bröt armarna förra året.

Kan förstås vara skillnad på fraktur och fraktur, hur långt isär benen är osv.
Klicka för att se resterande...
Sorry, jag var lite diffus där ser jag.
9 veckor till jag fick lägga full belastning på frakturen.

Personligen hade jag tur då jag slapp både OP & gips.
Bjuckar på rtg-bilden från 2016 ?
IMG_20160615_224108.jpg
 

Senaste inläggen

Köp & Sälj

Ny annons

Artiklar

Tillbaka
Topp