Gravel på Listerlandet

Happyride styrde i våras gravelbocken söderut och fann i Sveriges trädgård en magisk halvö. Fullpepprad med fina stigar genom trolska bokskogar, mysiga after bike-ställen vid havet och inte minst – förstklassig mat och dryck. Följ med till Listerlandet, en pärla vid Hanöbuktens vilda kust, minst lika bra under sensommar som tidig vår.

På andra sidan bron skymtar målet för vår cykelhelg. Det friskar i från Hanöbukten och jag får växla ned för att få upp farten när den 756 meter långa Sölvesborgsbron ska betvingas. Bron, som mellan 2013 och 2021 var Europas längsta gång- och cykelbro innan en holländsk stålskapelse snodde förstaplatsen för Blekingeborna, är en synnerligen perfekt lösning att med cykel ta sig från Sölvesborgs stadskärna rakt ut i spenaten. Halvvägs ut i viken börjar naturen picka på uppmärksamheten. Några sjöfåglar flyger upp mot oss där vi rullar fram och när det är ett par hundra meter kvar till fast mark breder vassen ut sig.

Mattias BjörklundSläta skogsvägar på mörk näringsrik jord, en terroir som skapar välsmakande cykelupplevelser.

Som boende tio minuter från Hellasgårdens rejäla skogar är jag van att kunna cykla på under tio minuter från Stockholms betong och köplador in i omslutande grönska och naturreservat. Men den här porten till Listerlandet och den sydvästraste delen av Blekinge, där skånska Åhus kan anas borta i bukten, är ett par snäpp effektivare. Vi följer precis lagom mjuka stigar som äntligen väckts till liv efter vinterns nedfrysning. Vägarna vi väljer ingår i Cykelled Listerlandet, en 45 kilometer välskyltad rundbana och en finfin introduktion till Listerlandets personlighet. Trots att våren bara är ett par veckor ung här i söder, har grönskan kommit igång bra. Stigen under oss består av mättad svart mull som börjat värmas upp av morgonens stigande temperatur. Det ser ut att bli en klassisk svensk vårdag; sol med växlande molnighet. Gräset är decimeterhögt och blommor sticker upp här och där. Faktum är att vi rullar genom ett av Sveriges bördigaste områden. Genom utdikning och hårt arbete har bönderna skapat ett odlingsområde där allt vi kan tänka oss växer och frodas sedan ett par århundraden. Under sommarmånaderna och en bit in på hösten myllrar det över av grönsaker, frukt och bär. När vi svenskar frossar på den första jordgubben har den oftast sett dagens ljus på Listerlandet. Som en vän sa till mig strax före jag reste mot Blekinge “Listerlandet är en hemlighet där Kivik möter Österlen, utan att ha överhopas av turister och bilköer.” Hemlighet tills nu då.

Mattias BjörklundFinkornig sand och i den tidiga våren lite för kallt vatten för en som bara vinterbadar i kar.

Vi gör en mjuk högersväng och rundar Sölvesborgs golfklubbs gröna greener där säsongens första albatrosser och birdies swingas fram. Nu har vi siktet inställt på Sandvikens omtalade sandbunkrar. Vi följer en kombo av mjuka stigar, charmiga landsvägar och ofta kantas vägarna av murar med rejäla stenblock. Rester från inlandsisen, som Listerlandets bönder och fiskare med mycket möda sammanfogat till synes oändliga stengärdsgårdar. Det var på 1800-talet vanligt att bönderna hade långsmala åkerlappar som tack vare sin geometri gjorde att de fick åtkomst både till åkrar för sina djur men också havet och det för överlevnadens skull viktiga fisket som bedrevs där. Ägorna blev stora i kvadrat mätt men kunde i meter mäta 15 gånger 500 meter och blev därmed otroligt långsmala.

Mattias BjörklundKaffe på stranden med någon mil i benen. Bättre blir det inte.

Genom halvtät skog susar vi med sikte på Sandviken och en av Listerlandets allra populäraste sandstränder om sommaren. Ändå är den aldrig i närheten av att bli lika tokpackad som Falkenbergs Skrea, Tylösand i Halmstad eller Sudersand på Fårö. Med sina generösa tusen meter bjuder Sandviken in till sommarfest för alla sol- och badälskare. Det känns som en perfekt plats för en fikapaus. Jag sätter mig uppe i en av de ganska låga men ack så mjuka dynerna och känner på byggmaterialet. Med kaffe och bulle i magen känns potatismjölet hemma i skåpet grövre. Älskar när sinnena förvrängs på ett bra sätt av naturupplevelser.

På Listerlandet finns både välskyltade stigar och mer hemliga.

Efter påfyllning av koffein i blodet vill vi ha ännu fler naturupplevelser. Vi kryssar mellan tallarna österut. Ett tips från en trevlig ortsbo har gjort gällande att det går fint att cykla finstig från sanden hela vägen till Hällevik där vi tänkt göra after bike. Och det gör det. Ett nätverk av både sandiga och grusiga stigar löper genom gles skog och mellan de båda naturreservaten Hjärthalla och Västra Torsö fortsätter vi på den omarkerade leden som sedan löper mellan åkerlapparna för inte vill vi förstöra matproduktionen. Innan vi når landsvägen mot Hällevik blir det fest. Ett par hundra meter får vi rejsa genom ett skogsparti med de i mitt tycke ädlaste av ädellövträd. För mig är det något överjordiskt med bokens grå stammar och perfekt ljusgröna lövkrona. Nu har inte lövsprickningen kommit igång på allvar men det är ändå himmelskt.

Bokens stammar står som elefantben stadigt i en lövmatta utan särskilt mycket markvegetation.

Glada, lagom trötta och törstiga får vi en härlig nedförsbacke ned till fiskebyn Hällevik. Hällevik är fiskekultur. Självaste Hansan köpte gärna upp fångsten som fiskades upp här redan under 1100-talet berättar historieböckerna. Men självklart har det fiskats här betydligt tidigare. Listerlandet är en av de första platserna som befolkades när isen från den senaste istiden drog sig tillbaka. Vi pratar 14 000 år tillbaka i tiden. Därför har jag stora förväntningar på räkröran på rostat surdegsbröd som jag beställer till den skånskbryggda alen på Dagmars Hamnkrog. Jag blir självklart inte besviken. Dagmars, med Henning Rökeri intill, har förädlat havets gåvor och serverat tillresta besökare sedan mitten av 1950-talet. Nu drivs rökeri och krog av Henning och Dagmars son Bo med hustru Maria. Dagmars är verkligen en pärla. Stämningen i den mysiga lokalen är uppsluppen och lagom högljudd. Jag pratar äventyr i Portugal och Italien med tre trevliga smålänningar. De har lämnat inlandet och Älmhult för systerlandskapet och det salta havet. Så har de gjort i över trettio år, tuffat ned till släkttorpet, ätit och druckit gott, och vem kan klandra dem? Men cykling har de inte gjort mer än ned till stranden, men kanske funderar de när jag försöker sälja in både gravel- och mountainbikecyklingens alla förtjänster. Jag säger adjö till mina nyvunna vänner, dricker ur det sista av min dryck och hoppar upp i sadeln. Det är hög tid att byta sport.

Mattias BjörklundÖl från lokala bryggerier är alltid roligt att smaka på. Var den lagom kall? God var den!

Hälleviks stolthet, fotbollslaget Mjällby har bortamatch. Det hindrar inte supportrarna som stannat kvar på sin älskade halvö att heja ordentligt på sina svartgula krigare. På något sätt passar jag som ganska svettig och ölälskande cyklist in fint på supporterpuben. Dessutom har mitt ungdomsförflutna, som vrålande inbiten bollälskare då jag samtidigt spelade i tre lag varav ett jag själv drev, sansat sig rejält den senaste tiden. Med tre egna sportande barn har jag mer och mer insett det vackra i den rullande sporten. Jag har dock inget problem att friska upp minnet med termer som alibipassning, presspel och offsidefällor och självklart är jag inte sen att strössla med några klassiska fopollsklyschor i takt med att jag får allt fler svartgula kompisar. Dessutom tycker jag genuint om fotbollsmatcher i det här formatet: den mindre lokalen, de förfriskade men genuint glada supportrarna. Det finns ingenting av storstadens aggressivitet, knappt ens ilska och jag hör inte något av de dåliga ordval som nu för tiden alltid finns i 08-lands gigantiska betonglådor. Oavsett vilken läktare som besöks. Nu ska tilläggas att jag inte talar eller förstår listerländska särskilt väl. Men tja, det en inte hör har en oftast inte ont av tänker jag. I slutet av matchen gör Mjällby matchens enda mål och det mörkbetsade taket lyfter någon centimeter när vi alla unisont vrålar ut i den allt mörkare Blekingekvällen.

Mattias BjörklundMåååål!

Med en go känsla i kroppen rullar vi hemåt i kvällningen. Det fina med flera av Listerlandets landsvägar är att de cykelpanpassats. Dels finns långa cykelvägar från Sölvesborg och utåt halvön. Sedan går det ofta att cykla i en cykeldedikerad vägren som avgränsats av pelare ut mot övrig trafik. Vi når vårt boende, en mysig sekelskifteskåk och tänder direkt en brasa.

Mattias BjörklundBra ändå med en parlör för oss som inte kan Listerländska.

Vad är egentligen cykling om det inte får klättras? Som bröd utan smör, som Girot utan galna fans. Det finns inte. På morgonkvisten dag två tar vi därför sikte på halvöns högsta punkt. Listerlandet är platt som en belgisk våffla. Men i öster skjuter detta lilla restberg upp och löper längs halväns yttersta spets som en brödlimpa. Vi får svettas i alla fall en tio minuters trampande rätt uppför mellan bokträd och gärdsgårdar där den smala grusvägen skjuter mot toppen. Väl upp på 84 meters höjd har vi en finfin utsikt över Hanö sund som skiljer fastland mot den lilla ön Hanö. Ön nås med färja från fiskeläget Nogersund ett par kilometer söderut och kanske hinner vi dit. Det är mycket en vill se på Listerlandet. Först vill vi testa stigarna och utförskörningen från toppen. Just Listershuvud har flera fina stigval som är väl uppmärkta, perfekt både på gravel och mountainbike. Utför får vi både rolig och utmanande cykling i en suggestivt blockstensbeprydd natur där mossa och murgröna med insprängda blåsippor klätt in stenar och bergknallar.

Mattias BjörklundEtt, två, tre, fyr!

Vi tar en välbehövlig kaffetår och blickar ut över Hanö där alltifrån snapphanar, Östersjöpirater och Engelska flottan ankrat upp under århundraden. Här vid Listerlandet stannade lord Nelsons båtar till under Napoleonkrigen när Sverige en tid var i allians med den lika korsikanske som kompakte kejsaren. Flottan behövde färskvatten och bunkrade det precis här, idag finns därför Engelska källan utmärkt på alla bra kartor.

Mattias BjörklundHur många ben är det i en abborre? Gott!

Det börjar kurra i magen när vi cyklar ned till Nogersund och ser att Hanöfärjan precis gått. Nästa gång! Istället styr vi nordost och cyklar mot ännu en omsusad blekingsk fiskrestaurang. Efter några härliga landsvägssträckor rullar vi ned mot lilla fiskebyn Hörvik. Restaurang Kajutan är vida känd för sina fisk- och skaldjursanrättningar sedan de öppnade för snart 30 år sedan. Örtpanerade aborrfiléer med dillslungad potatis och pepparrot smakar fågel och vi sväljer ned med ännu ett lokalt öl. Med utsikt över fiskehamnen och några skutor som gungar i brisen pratar vi med en trio tvåhjulsbröder från Karlskrona. Deras cyklar har dock motorer men vi inser snabbt att vi oavsett fordon delar broderligt kärleken till vägarna, kurvorna och skatterna som döljs bakom nästa krök. Glada och mätta trampar vi mot ett sista stigsmultronställe vi hört om. Utanför Hällevik ligger naturreservat Stiby backe. Vi blir inte besvikna. Över lagom fuktiga stigar och mellan varsamt byggda stenmurar. Ett hav av sippor kantar bokalléerna när vi fincyklar genom naturreservatet. Kan det bli mysigare?

Mattias BjörklundCykel för snabba grusturer och en husvagn fylld av korv, fisk och kanelbullar, bättre blir det inte.

Det är lördagskväll och all magisk Blekingecykling ska firas med en grillafton värdig Listerlandet. På vägen hem gör vi därför ett sista pitstop vid ypperliga matbutiken Extra i Mjällby. Ryktet säger att här finns mat utöver det vanliga. Och vi blir inte besvikna. I köttdisken hittar vi entrecôte för halva priset mot storstan med en marmorering som bara den får det att vattnas i munnen. Vid fruktavdelningen gör vi ett lika fantastiskt fynd. Den tunga, lindblomsgröna frukten väger som en större mango. Det är bara det att den är odlad några minuters cykling bort. Visserligen i växthus men ändå, det är april. Tillsammans med ett par lokala ostar kommer det listerländska päronet att bli smycket på en fantastisk middag och helg i vår nya svenska resmålsfavorit.