Lagom till att värmen äntligen tappat greppet om vårt avlånga land så kommer Happy med ett alltid lika aktuellt och relevant test. Den här gången har vi tittat lite närmare på det här med yllekläder, närmare bestämt ylleunderställ.
Text och foto: Rikard Gothäll (rikard@happymtb.org)
Ingen har väl undgått att det där med cykelkläder i ylle har blivit lite av en fluga på sista tiden. Fördelarna som har basunerats ut har inkluderat komfort och funktion såväl som miljöargument och minskat socialt stigma om man inte hinner hem och byta om mellan cykelturen och pubrundan. För de cyklister som stannar både ofta och gärna på sina cykelturer har ylle ofta framhävts som det ideala materialet då det värmer bra även när man är fuktig. Smakar det så kostar det som regel en del och senare tid har också fårens situation uppmärksammats, både i media och på Happy. Den industriella produktionen av ull har sina baksidor har det visat sig.
Norska Aclima påstår sig dock ha lösningen på den samvetsömme cyklistens klädbehov. De producerar sina kläder av ull som de kan garanterar att den kommer från gårdar med etiskt försvarbara produktionsmetoder. Den svenske distributören Norvelo har ställt ett i det närmaste komplett ylleunderställ till vårt förfogande och vi har gjort vårt bästa för att svetta ner det.
Man kan börja med att konstatera att ylle är varmt. Aclimas kläder är indelade efter användningstemperatur och efter ett snöoväderstest kan vi inte se någon anledning till att betvivla giltigheten i deras påståenden. Att glida omkring på längdskidor i 15 minusgrader och snålblåst med endast ylleställ och skalplagg går alldeles utmärkt.
Om man däremot håller sig till cykling och inte i djupaste midvintern, har man då någon användning av yllekläder? Sällar man sig till den skaran som vet med sig att man gärna bygger upp mjölksyra på någon rolig stig, för att sedan stanna till för en fika eller ett mekhaveri, så är svaret ja. Även om man är sjöblöt så håller man sig varm, vilket kan vara rätt praktiskt på en Happy-ride med många småstopp.
Aclimas underkläder är dessutom väldigt sköna att ha på sig. Deras underkläder sitter som ålaskinn utan att sitta åt. Hemligheten till den sköna passformen visar sig dock efter några tvättar. Enligt tvättrådet var det 100% ylle i kalsongerna, men i de mest utsatta partierna så dök det upp tydliga spår av gummi(?)fibrer. Som tur var så behöver man inte tvätta ylle lika ofta som rena syntetplagg. En egenskap som säkert uppskattas av personalen på matställena runt de populära MTB-stråken likväl som av den som inte har disciplin nog att köra tvätten direkt vid hemkomst.
En annan aspekt på underkläder, som är mer specifik för cyklister är saker som skärning, armlängd och placering av sömmarna kring grenen. Undertröjorna vi testade var kortärmade med väl tilltagen rygglängd. Den lite tjockare tröjan var lite kortare i ärmarna än vad som hade varit optimalt för cykling. Passformen är dock något som är väldigt individuell, men har man extra långa armar bör man prova noga. Något som också är individuellt är huruvida kalsongerna kommer funka om man kör utan stoppning mot sadeln när man cyklar. Undertecknad har aldrig haft så sköna kalsonger som aclimas korta yllekallingar, men långkallingarna har tyvärr sömmar på precis fel ställe om man sitter lite mer upprätt på en lite bredare sadel. För landsvägscykling så funkar säkert den placeringen, men för upprätt cykling kan det bli obekvämt.
En mindre välplacerad söm som inte funkar med breda sadlar.
Yllekläder kostar naturligtvis en del pengar, men det gör moderna syntetkläder också, och i dagsläget finns det ingen anledning att helt överge de gamla beprövade naturmaterialen, i alla fall inte nya kläder i naturmateral.
