Hardline – omänskligt men inte omöjligt!

Omänskliga men inte omöjliga är hoppen och droppen som slingrar sig nedför den tuffa och utmanande downhillbanan i Wales. Jag håller andan när cyklisterna kommer utskjutande som pilar ur skogen i över 60 km/h. Cyklarna kvider till när de slår i marken och det är svårt att förstå att de inte exploderar i tusen bitar. Red Bull Hardline lever upp till sitt namn. Det är verkligen en av världens svåraste downhillbanor och ett test för människa och maskin, för cyklist och cykel. Man kan inget annat än att hålla med om att banan som skapades av Dan Atherton uppfyller sitt syfte – att pusha sporten till sitt yttersta och bevisa vad som faktiskt är möjligt. Red Bull Hardline är allt och lite till.

Hanna JonssonEn bana med både spektakulära hopp och otroligt vacker utsikt.

Lina Skoglund och jag står vid banans kanske största hopp ”The Renegade” och blickar mot toppen av hopprampen. Den är nästan dubbelt så hög som vi och kickar åkare högt upp i luften. Det är banans häftigaste hopp. Inte bara för att det är svårast men också för att det har ett helt otroligt backdrop över gröna berg och dalgångar. Det hoppet som de flesta åkare både älskar och hatar. ”It’s actually sick”, säger Bernard Kerr. ”It’s got the biggest lip and you’re up there for a while. It’s probably my favorite feature”.

Lina och jag känner oss små bredvid rampen till ”The Renegade”.

Både “The Renegade” och det extremt stora ”road gapet” hamnar ofta i fokus men hela banan kantas av vansinnigt stora hopp, drop, galna stenbranter och tekniska partier. Från de första tramptagen ända in i mål utmanas åkarna. Det finns inte utrymme för misstag på den nästan fyra minuter långa banan.

Hanna JonssonInga hopp är små, inga hopp är långsamma… Gee Atherton flyger förbi mig ofattbart högt och snabbt.

Förra årets vinnare Ruaridh Cunningham säger att det svåraste med Hardline är att få till ett helåk. Många av åkarna har någon gång hoppat och droppat något liknande men de har aldrig tidigare satt ihop ett fyra minutersåk med så stora hopp och drop. Så fort man är över ett måste man ladda om inför nästa.”We might hit something this big once and again, but not a whole track of it”, säger George Brannigan.

En utmaning utöver det vanliga

Med fler anmälda än tidigare år verkar det som om intresset för eventet är stort trots de stora riskerna. Det känns faktiskt förbryllande. Varför ställer man upp när- skaderisken är så stor och krascherna så allvarliga. Vad är det som lockar med Hardline? Varför satsa allt och kanske vara skadad resten av året? ”I do it because it makes me step it up to another level”, förklarar George Branningan. ”The whole track is so much bigger than usual and there are big features the whole way down. It is different from normal world cups where we never get to hit stuff this big. It is simply good fun”. Adam Brayton och Craig Evans håller med. “It is one of the only chances I get to ride jumps that big”, säger Evans och tycker att de första träningsdagarna är det absolut roligaste. ”Practicing in a big group and watching everyone get over the jumps for the first time is so cool”.

Lina SkoglundÅkarna på väg upp till startrampen.

Det syns på åkarna att det här är något utöver de vanliga. De tränar tillsammans och stannar vid varje feature och hejar på och peppar varandra. Medan det är uppsluppen stämning i det gemensamma Red Bull-tältet är det koncentrerade miner på banan. Det snackas taktik och tillvägagångssätt, det frågas om vindförhållanden och allvaret lyser igenom hos både åkarna och arrangörerna. Man hör hur de tar några djupa andetag innan de ger sig av nerför banan mot nästa stora utmaning. Mitt eget adrenalin börjar pumpa vilket får mig att inse hur höga åkarna måste vara på den naturliga drogen.”[The road gap is] the biggest step down I’ve ever hit”, skriver Eddie Masters på sitt Instagram och avslutar med ”Nervously excited for tomorrow’s race”. Han är en av de åkare som flera gånger påpekar hur skrämmande banan är.

Lina SkoglundVindförhållandet kollas och dubbelkollas.

Alla åkare är rädda, det hymlas det inte om. Alla förstår konsekvenserna av att missbedöma ett hopp eller vindförhållandet.  Av de 20 åkare som kom till tävlingen är det bara fjorton som kör finalen. Craig Evans missbedömer kicken på ”The Renegade” och plattlandar rakt på knät. Mike Jones missar landningen på samma hopp och bryter handen. Brage Vestaviks ram har fått en för många smällar och går sönder i en landning och Brage drar oturligt nog på sig en kompressionsskada i ryggen. Alexandre Fayoll står för helgens obehagligaste krasch när han får för mycket medvind in i ”The Renegade” och landar på huvudet. Banan stängs efter Fayolls krasch och vi får alla ta oss en funderare över vad sportens utveckling kan och får kosta.

Hanna JonssonDet går inte alltid som man tänk sig – Joe Smith landar kort men lyckas hålla sig på cykeln.

Vinna eller försvinna – Downhill i framtiden

Dan Atherton är märkbart påverkad och ser allvaret i att utmana en redan utmanande sport. ”Red Bull Hardline is definitley a one-off event. It’s made its mark and it’s got its reputation. I think it needs to be chilled out for next year. Like Red Bull Rampage it needs to find itself in the market, find the riders who enjoy doing it and are willing to take the risk”. Han påpekar att banan och tävlingen har blivit mycket större än vad han någonsin kunna drömma om och vill att alla hopp och features ska utvecklas tillsammans med fler åkare i framtiden. ”There needs to be a consensus on how big we can go”.

Lina SkoglundGeorge Brannigan flyger över road gapet som är otroligt stort.

Projektet började 2011 när Red Bull frågade Atherton om vilket hans drömevent var om han fick skapa det själv. Konceptet tog så småningom form och en bana långt utöver det vanliga började byggas av Atherton och hans kompis Olly Davey. Tävlingen hölls för första gången 2014 och är nu inne på sitt tredje år. Hardline har blivit större än Atherton någonsin kunnat tro. ”I wouldn’t have expected it to get this big, it’s crazy! It is really exciting in one way but it is also hard, being a rider yourself you want to keep control of it and keep other riders happy, for it to be a good event”.

Hanna JonssonDan Atherton whippar stepupen på toppen av banan.

Även om Atherton ser sitt projekt som ett engångsevent så ser andra det i ett helt annat ljus. ”I believe it is the future of downhill cause it pushes us riders”, säger Brayton, som gärna ser fler liknande event i framtiden. ”Of course I am scared, but it’s good to be scared I think. There is no better feeling then hitting those big jumps. Obviously when it goes wrong it can go bad, but it’s a risk we take”. De tävlande är väl medvetna om riskerna de tar men det är möjligheten att få utmana sig själv och sporten som väger tyngst i deras ögon. “ I do it because it makes me step it up to another level”, erkänner Brannigan.

Hanna JonssonHardline är verkligen “another level”.

En kamp mot klockan eller mot banan?

Red Bull Hardline är – förutom utmaningar, risker och utveckling – en downhilltävling. Som på vilken annan downhilltävling kommer tiden att ticka och en vinnare krönas. Frågan är bara om man verkligen kan tävla en bana som Hardline? Är det en kamp mot klockan eller helt enkelt bara en kamp för att komma ner helskinnad? ”Last year my mindset was just to link it all together. The weather was really bad so the track was rolling slow, and you had to be right on your limit to get over the big features”, säger fjolårets vinnare Cunningham. ”This year I feel more comfortable as everything is rolling faster. This time around I will have a proper game plan come race day”. Han tror att årets tävling kommer ha mycket tightare tider, något som får Mick Hannah, som står lite längre bort och lyssnar, att småle – han är också en av de åkare som har tävlingshornen utfällda.

Joe BowmanGeorge Brannigan svischar förbi på banans sista hopp!

På finaldagen fylls de gröna fälten med bilar och folk strömmar in i mängder. Alla 500 parkeringspass är slutsålda och med plats för fem personer i varje bil kantas snart banan av förväntansfulla åskådare. Åkarna börjar med varsitt kvalåk och för somliga är det första gången de sätter ihop ett helåk på banan.

Lina SkoglundBrook Macdonald och Gee Atherton på startrampen. Det är långt ner till mål…

Gee Atherton kraschar under kvalet och lämnar därmed startfållan först i finalen. En skadad axel till trots får han till ett riktigt kanonåk och får en tid som nästkommande 10 åkare inte lyckas slå. Det är först Cunningham (som tydligen slipat ordentligt på sin game plan) som lägger ner ett snabbare åk. Det är skön stämning i publikhavet och folk tjuter av spänning när Brayton ligger hack-i-häl med Cunninghams tid, men han får slutligen se sig besegrad med en halv sekund. Det blir siste man ner för banan som tar hem Red Bull Hardline 2016 – Bernard Kerr presterar ett förundransvärt smutt och snabbt åk och förtjänar den åtråvärda och prestigefulla vinsten.

Lina SkoglundDe tävlande följer spänt de sista åkarna på storbilds-TVn.

Red Bull Hardline pumpar adrenalin och utmanar både sinne och kropp. Ett helt fanatiskt och välorganiserat event som tyvärr faller lite på några sexistiska kommentarer som fälls under finalen. Kommentarer som ”I was just being a girl” när en åkare svarar på en fråga om kraschen han hade i kvalet och ”He can take any woman home after that run” från kommentatorn när en annan åkare kommer i mål känns hämtade från stenåldern. Både jag och de andra tjejerna jag kollar på finalen med ser rött och känner oss kränkta av vår egen sport. Tråkigt för ett annars grymt arrangerat och häftigt event.

Hanna JonssonMan måste tänka extra noga innan man pratar när man har kameror och mikrofoner i ansiktet.

Förtränger man de sistnämnda kommentarerna var helgen otroligt lyckad med värmande solstrålar, vackra vyer och förstklassig downhillcykling. Ett event som var långt häftigare än vad jag kunnat förutspå. Red Bull Hardline utmanar verkligen både cyklist och cykel till sitt yttersta och det är mäktigt att stå vid sidlinjen och se på när de bästa inom sporten försöker bli ännu bättre. Tack Red Bull för ett grymt event!

BILDGALLERI