Hejsan,
Lång tid har gått sedan senaste rapporten och mycket har självklart hänt. Det största är väl att jag numera, äntligen, kan kalla mig för man. Förutom det så har det varit väldigt upp och ner, 4 veckors vila p.g.a. sjukdom, en seger och en egen cup som nu äntligen startat.
SM i XC och XC-Tempo
Svenska Mästerskapen blev mitt bästa mästerskap på många år, lyckades bli 12:a på Cross country-loppet och 13:e på tempot. På tempoloppet så startade Kessiakoff 2 minuter bakom mig och jag tänkte innan start att om han inte kommer ikapp mig så har jag gjort ett riktigt bra tempolopp. Då jag trodde han skulle vinna ganska enkelt och tempo är inte min starkaste sida.Nu kom han aldrig ikapp mig, men inte vann han heller.
Falun Bike Week
Hemmatävlingar i en hel vecka. Något som borde vara bra, hemmaplan alltså. Men så är det sällan för cyklister då vi ofta tvingas jobba mycket med tävlingarna. Så var även fallet denna gång då jag var banchef hela veckan lång. Det värsta jobbet var självklart för Långa Lugnet.Tänk själv hur skönt det är att vara ansvarig för 65 km bana i terräng. Den skall vara uppmärkt väl hela vägen, inga pilar eller band får ramla ner eller plockas bort och inte en käft ska köra fel när tävlingen väl går. Jag hade lagt en ganska tuff men kort långloppsbana, med det tuffaste i början för att sedan bli lättare och lättare ju närmre slutet man kom. Jag fick mycket positiv kritik för banan, och en halv utskällning. :-) Alla har självklart åsikter om banor och det hade jag räknat med. Inför loppet så får man många "förslag" på hur banan ska vara, men det bästa sättet att få en bana som man vill ha den är att göra den själv.Jag höll på med banan även på tävlingsdagen. Jag kom till start och målområdet med runt 25 minuter kvar till start, utan nummerlapp och med pyspunka. Lite tur där att starten blivit flyttad med en kvart p.g.a. många efteranmälningar.Tävlingen gick skit.Dagen efter kördes Sverigecupens avslutning på Lugnet. Här hade jag lagt en tuff bana, på riktigt.
Många, även i elitklassen, tvingades gå sista biten i den tuffa backen som fanns med på elit och juniorslingan. Även denna tävling gick på skit för mig och jag bröt min första XC-tävling på 2 år. Cyclocross tycker ju jag är kul, och på måndagen så skulle vi köra en sådan tävling. Fortfarande förstörd i kroppen av allt fysiskt arbete och den stress som hemmatävlingarna innebar så hade jag inte heller denna gång några krafter och bröt ganska tidigt i loppet.GP-lopp har inte varit någon favoritsyssla från min sida och speciellt inte på den kurviga bana som vi har på Dalregementet i Falun.Men denna gång gick det riktigt bra, fram tills dess att en kille vurpade framför mig och jag fick ta en rejäl omväg ute i gräset och blev därmed avhängd. Sista dagens tävling var ett kuperat linjelopp som jag ärligt talat sket i och jobbade istället.
Moracet
En ganska kul tävling som jag hade kört en gång tidigare i min "karriär". Det var väl en 35 mil att åka men jag hade bra minnen från den banan så det fick vara värt det. Med tanke på kräftgången veckan före så tyckte jag att det gick ganska bra. Det kändes som om jag var på väg åt rätt håll.
4 veckor med 3 olika penicillin
Jag hade varit öm i örat någon dag när jag körde Moracet och på kvällen efter loppet så upptäckte jag var i örat. Så dagen efter gick jag till vårdcentralen och där konstaterades att jag hade en svår infektion i örat och jag fick penicillin mot det. Ett par dagar senare, med två timmars sömn per natt p.g.a. smärta så skakade jag av smärtan. Gick till sjukan men fick inte någon hjälp utan fick gå till vårdcentralen. Där fick jag smärtstillande och inflammationshämmande. Jag brukar inte ens äta Alvedon och liknande men åt nog under första veckan fler tabletter än jag gjort under mitt livs första 24 år tillsammans. Värre smärta än den jag hade har jag inte upplevt förr. Lite kul är ju att jag saknade smärtan när den väl försvunnit. Efter 7-dagarskuren med penicillin så var jag inte bra så jag gick åter till vårdcentralen, fick nytt penicillin. 7 dagar ytterligare gick utan någon bättring så jag gick ännu en gång till vårdcentralen men nu, äntligen, så fick jag knalla till sjukan för lite "specialisthjälp". En odling tog och jag fick mer penicillin. Efter en vecka så fick dom svaret från den odling som togs på sjukan och jag fick en tredje kur med penicillin och lite droppar för örat. 4 veckor och tre olika penicillin senare så tyckte dom att jag var frisk. Så länge som 4 veckors vila från cykeln kan jag inte minnas när jag haft senast. Hemskt var det. Men underbart att få cykla igen sedan.
Bockstensturen
Två dagar efter att jag konstaterats frisk så körde jag Bockstensturen, otränad men motiverad så tog jag min cyclocross och startade. Vurpade rejält efter 25 km och efter 3 mil så gick växelörat åt skogen samt ena rulltrissan. Kapade kedjan och körde resterande 7 mil med singelspeed.Det roliga med singelspeed i terräng kommer jag inte förstå.
Henrik Öijer = man
Det trodde ni inte va? Men visst, jag är gift nu. Vi gifte oss borgerligt med familjen och vigselförrättaren närvarande. Så nu kan jag äntligen kalla mig för man. ;-) Självklart vigdes vi vid ena änden av en av mina absoluta favoritstigar…
Abbastouren
Ny tävling för i år, och etapplopp också. Kul. En etapp på 48 km och en på 52. Lördagens etapp så var klubbkompisen Oscar Ekstam och Micke S från Spårvägens CF dom tuffaste motståndarna. Efter att Micke fått en liten lucka på etappens tuffaste backe så sa jag åt Oscar att jag kunde hjälpa honom att vinna etappen och att jag bara ville vara nära Micke i mål. Oscar skulle nämligen inte köra dagen efter och jag ville ha häng på Micke till söndagens etapp. Vi kom ikapp Micke, även om jag hade vissa svårigheter och fick jaga ett par gånger. Oscar är spurtsnabb och jag drog upp spurten som han vann ganska lätt med mig på tredjeplats. Micke valde att inte köra söndagens etapp så jag fick köra med vetskapen om att jag nog var starkast och troligen skulle vinna.Ett taktiskt väl utfört lopp senare så tog jag årets första seger före några norrmän.Så nu använder jag och Oscar gärna våra svarta ledartröjor när vi tränar med Micke här i Falun.. ;-) Förutom tröjan så fick jag ett par schyssta handskar för höstväder, en vandringspokal och jag väntar på en tavla, med mig som motiv. Trevligt, trevligt.Loppet i sig var kul och arrangörerna visade stort engagemang. Tyvärr höll inte banorna någon högre klass vad gäller röjning m.m.
Kalas CX-Cup
Som jag tidigare sagt, och som många av er vet. Så gillar jag ju det här med cyclocross och bestämde mig förra hösten för att starta en cup. Jättekul att jobba med tycker jag. Sponsorer har jag lyckats skaffa åt cupen och elitcyklisten Daniel Eriksson har gjort en hemsida som jag lätt kan uppdatera – www.cxcupen.se – där ramlar resultat, tävlingsreferat och massor av bilder in. Första tävlingarna gick 14:e och 15:e oktober och jag kom 10a bägge gångerna. Inga bra resultat, men hade inte heller mina bästa dagar. Ny cykel har jag också. Eller vissa delar iaf. Vurporna på bockstensturen gjorde att det blev aktuellt med nya prylar. Denna helg tävlar vi i Stockholm och nu är nog benen bättre. Har dock jobbat 26½ utav dom 38 senaste timmarna så vi får se vad kroppen säger under loppet. Kul är det iaf. Stämningen är avslappnad hos åkarna före start och efter målgång. Men under loppet så vill ju alla göra sitt bästa för att vinna.
