Då har turen kommit till mig att leverera mina fem spaningar inför 2015. Tre spaningar balanserar mellan flip eller flop, en sluter cirkeln och en är en förhoppning om det stora genombrottet. Jag hoppas på ett gott nytt år.
Text: Oskar Williamsson/oxr (oskar@happymtb.org)
Peak Enduro
2014 får betraktas som året då Enduro slog igenom på riktigt. Cirkusen kommer fortsätta 2015. Nu har alla marknadsavdelningar investerat hårt i Enduro så kommande år är det blodigt allvar. Frågan är bara om tävlingsformen hinner mogna tillräckligt för att överleva även under 2016, när alla dekaler och t-shirts är slut och reklamarna försöker förutspå nästa hype. Risken är stor att det blir ännu ett begrepp i MTB-museet ihop med freeride och all mountain.
För svensk del vore det ett välkommet inslag om Enduron kunde fortsätta utvecklas och bli en etablerad tävlingsform. Enduro har dessutom alla ingredienser för att fånga intresset för elitcyklister som lämnat toppstriden och som känner för att fajtas under mer lekfulla former. Får vi månne se Fredrik Kessiakoff och Emil Lindgren köra den svenska Enduro-serien nästa år? Det återstår att se om Enduro kommer växa sig starkt rent kommersiellt även i Sverige, och kanske till och med återupprätta brötcyklingen i tävlingssammanhang. Frågan är bara om branschen och tävlingsorganisationen lyckas fånga pucken, eller om vi måste förlita oss på Red Bull.
Skogsmullarna organiserar sig
Hum-hum-stads stigcyklister, snart i en stad nära dig. 2015 blir året då stigcyklingen organiserar sig. Det har varit på gång ett tag, och några har hunnit riktigt långt. Falun och några andra mellanstora städer tycks ha lyckats bäst så här långt. Stockholm och Göteborg står nu på lite darrande ben med varsina ganska anonyma styrelser som nu försöker få verksamheten att lyfta. Det är på tiden. Vi stigcyklister har blivit så många nu så vi passerar inte längre obemärkt, på gott och på ont. Det är ingen dans på rosor att starta upp en organisation från noll, särskilt om man inte har så mycket tidigare erfarenhet att gräva ur. Vi kommer därför inte kunna vänta oss några stordåd under 2015, men förhoppningsvis läggs i alla fall en grund för framtiden. Alla kommer aldrig vara nöjda med allt som görs, men jag hoppas att vi ändå kan sluta upp kring de som faktiskt antar utmaningen att företräda oss alla. Frågan är för viktig för att kvävas i internt käbbel. De som engagerar sig behöver lägga all energi de har på att försvara cyklister, inte försvara sig mot cyklister.
26:ans död
Under 2015 kommer vi börja få se de första faktarutorna som beskriver den numera utdöda hjulstorleken 26″:
” Hjulstorleken 26″ (ETRTO 559 mm) var en hjulstorlek som användes i MTB:s barndom men som inte längre är i bruk. Den förekommer fortfarande inom exempelvis downhill och dirt, men i övrigt finns den främst på billigare cyklar som säljs på stormarknader.”
Egentligen var ju 559 bara en parentes. En konstig amerikansk dimension som under några år slog ut den etablerade europeiska standarden. Hur många har inte svurit över sammanblandningen av olika 26″-dimensioner? Nu är ordningen återställd. Tusentals cyklar har sedan cykelns barndom lämnat de svenska cykelfabrikerna med vad vi tidigare kallade 26″ – eller mer korrekt 584. Som ju råkar sammanfalla med 27,5/650B. Den var den här dimensionen som den svenska armén satte sitt hopp till under kalla krigets dagar. Cirkeln är sluten.
Vätternrundan blir ett motionslopp
Är vi inte klara med Vätternrundan nu? Under 2015 kommer vi definitivt att tröttna på SM i Vätternrundan och inse att det inte är en tävling utan en lång cykelrunda. Tävlingsintresset finns kvar, större än någonsin, men var kommer det att ta sig uttryck? Blir det Siljan Runt, Göteborgsgirot och Stockholm Gran Fondo som blir de nya stora eller kommer alla lämna cykelloppen och satsa på triathlon? Ett tredje alternativ är att det bara blir kaoz på cykelbanorna.
Cykling erkänns som ett transportslag
2015 blir året då cykling inte längre kan avfärdas som något avvikande i transportsektorn. Efter några år av kampanjer från politiker, polis och media som försökt misstänkliggöra cyklisterna och skylla på att den bristande säkerheten beror på cyklisterna själva, har det som vi inom cykelleden vetat länge nu även blivit uppenbart i den offentliga diskussionen: infrastrukturen suger. Under året som gick presenterades ett antal rapporter som visade cyklisternas utsatta position, de stora bristerna i samhällsplaneringen och att kapaciteten på många cykelbanor slagit i taket. Förra årets lagändring kring cykelöverfarter är ett tecken på att vi är på väg mot en ny era. Under kommande år kommer vi att få se ett ökat fokus på framkomlighet för cyklister, säkerhetslösningar när det gäller tung trafik i stadsmiljö och krav på arbetsgivare att tillhandahålla omklädningsrum och säkra cykelparkeringar. Nu kommer biltrafik, kollektivtrafik och cykeltrafik att börja ses som lika viktiga transportlösningar för pendling.
Kommentera och diskutera på forumet
