Henrik Kjellman tog med sig Kross Sign FR2 till Åre för att ta pulsen på den polska hela-berget-cykeln. Det är med blandade känslor som han återvänder med cykeln.
Text: Henrik Kjellman Foto: Henrik Kjellman och Marie Erlandsson
The Ride
Den första känslan jag fick när jag satte mig på cykeln var att ramen kändes väldigt lång. Grabbarna på Kross verkar tro att en keps-slogan som "one size fits all" även kan slå i MTB-världen, för denna ram går endast att få i storleken 17". Det brukar motsvara storlek medium, men i det här fallet kändes det mer som en large. Det långa toppröret innebar att det blev en ganska trist åkning med cykeln. Den ville ha båda hjulen i marken och helst åka rakt fram. Visst gick det att pressa på lite och både lyfta framhjulet över stök och trycka den genom tajta berms, men åkglädjen infann sig aldrig riktigt.
Det hårda fjädervalet på bakdämparen gjorde det svårt att göra en rättvis bedömning av hur fjädringen egentligen fungerar, men med orginalfjädern var det ingen höjdare. Det sagade ihop lagom mycket, men resten av slaglängden var svår att använda. Dämparen var inte på något sätt följsam utan tycktes snarare funka som en övertrycksventil som gav efter om det kom ett tillräckligt hårt slag. Ytterligare en negativ sak var att svingen kändes lite fladdrig i sidled, men det är något som man kan acceptera trots allt.
Komponenterna som sitter på gjorde sitt jobb bra. Piken är en riktig höjdare och det är verkligen skönt att se någon som vågar montera på något annat än en billig Manitou bara för att hålla priset nere. Bromsarna funkade fint, det är faktiskt riktigt bra bromsstyrka i dem, och de har hyfsat bra modulation. Bromshandtagen drar dock ner känslan en hel del, men det är ingen stor kostnad om man skulle vilja byta dem. Växlar och reglage är SRAM och de funkade fint i alla lägen.
Detaljer
Det är först när man börjar granska cykeln närmare som man börjar inse hur lite arbete som ligger bakom cykeln. Ramen har visserligen fina svetsar, men efter lite granskande kunde vi konstatera att något inte står rätt till. Antingen är baktriangeln osymmetrisk eller så sitter pivoten i ramen inte helt vinkelrätt mot ramen, för svingen är ocentrerad. Det här skapar onödiga problem. Vid hård trampning slår drivsidans vevarm i svingen, och däcket skrapar i framväxeln när den är på lilla klingan. Detta är oacceptabelt. Förhoppningsvis är det inget fel som följer alla ramar, men det säger mycket om vilken kvalitet och kontroll som fabriken har på sina ramar.
En del andra småsaker stör också, till exempel verkar de ha använt färdigkapade växelhöljen utan att titta på hur det fungerar på ramen. En Shimanoböj på SRAM-växel kan få vilken SRAM-frälst cyklist att fälla en tår. Även höljet mellan toppröret och svingen får en konstig böj som skrapar mot benet när ramen sagar ihop. Bakdämparen har en 850lbs fjäder, med en stroke på 2,25" och en total slaglängd på (gissningsvis) 6" betyder det att cyklisten bör väga åtminstone 100 pannor för att det ska börja fungera acceptabelt.
Sammanfattning
11 300 är väldigt lite pengar för en heldämpad FR-MTB i Sverige specad så fint som Krossen. Det var därför redan från början med en gnutta misstro jag började testa cykeln. Det märks att pengarna är sparade på ramen, men kanske inte så mycket som man kan tro. Det är trots allt bara ett fåtal fel på cykeln som tillsammans sänker intrycket mycket. Att det inte går att få ramen i olika storlekar är illa, riktigt illa. Det känns otroligt oseriöst att inte ens ha två storlekar och det är något som Kross borde åtgärda snarast. Med en kortare ram skulle cykeln få liv, även om cyklisten är kortare än 1.80. Dessutom behöver kvalitetskontrollen ökas. Att släppa ifrån sig en ram som är ramsned känns inte vidare seriöst, men det kanske är Murphy som spökar här.
Skulle Kross åtgärda ovanstående saker skulle jag gladeligen rekommendera cykeln till folk som är nyfikna på freeride, kanske haft en hardtail tidigare eller som bara vill ha något billigt som är lite mer stryktåligt för en vecka i Åre varje sommar. Kanske räcker det med att byta till en klenare fjäder för att bakdämpen ska visa vad den går för också, men annars är cykeln så pass billig att det kan vara värt att lägga några kronor på en ny bakdämp.
Den här modellen är ett bra försök som visar att det går att leverera billiga, kompetenta cyklar, men det räcker inte hela vägen fram. Dock tror jag att det inte är det sista vi sett från Kross. Ge dem ett år eller två så kan nog Kross plocka många marknadsandelar från nuvarande instegsmärket Kona. Såvida de är beredda att lära sig av sina misstag och klarar av att marknadsföra sig på rätt sätt alltså.
Testet fortsätter
När Henrik tog Krossen till Åre passade även Micke Jonsson på att testa cykeln. Förutom utförsåkning i Åre kommer cykeln också att köras på plattare mark i Stockholm. Fler artiklar följer.
Kommentera och diskutera artikeln
Importör: Cykelgrossisten, Mileksväg 1, 383 34 Mönsterås. 0499-444 17
