Jungfruturen

Blå Mountainbike | 38,2 km | Norrbottens län - Kalix
Så. Efter ett par veckors obsessande över MTB-köp och jobbiga frågor här på forumet till de hjälpsamma medlemmarna om tips och dylikt så levererades slutligen min nya cykel hem och det var dags att ta oskulden.
Det var en vacker dag. Jag vaknade tidigt, åt en rejäl grötfrukst och fixade ett par mackor som matsäck. Glad i hågen sa jag hejdå till fästmön och drog iväg efter grusvägen, svängde in vid fotbollsplanen och hamnade på min första stig! Cykeln gick som en dröm, den svalde ojämnheter i terrängen utan problem, jag testade fjädringen och studsade fram, men efter ett par hundra meters trampande var det över och jag kom ut på en annan grusväg.
Jag körde på tills jag passerade järnvägen vart jag svängde av och stannade vid en stig med en skylt märkt Bergträsk. Det var här turen skulle börja på allvar. Jag hade i alla fall lite över en kilometer okänd stig att avverka innan nästa grusväg. Peppen var skyhög och början av stigen var på toppen av en slänt med fint packad torrt underlag. Efter ett par hundra meter ändrades terrängen dock till en väldigt stökigt sten och rot fest. Ovan som jag var fick jag leda cykeln mer än jag trampade och blev lite nedslagen. Var det såhär det skulle vara? Är stigcykling på det här viset? Har jag inte det som krävs? Tvivlet tyngde mina axlar men när jag väl nådde skogsvägen så hade jag skakat av mig det och under den betydligt lättare cyklingen bestämde mig för att bita ihop och försöka hårdare.
Inför nästa stigetapp stannade jag vid ett vält gammalt utedass, drack lite vatten och åt lite linschips. Den här stigen var betydligt lättare och jag susade fram längs krokträskets strand utan att en enda gång ta i med fötterna. Självförtroendet steg och allt kändes toppen. Stigen slutade med en kort men rätt brant liten utförslöpa som innehöll några små klippor vart jag fick användning av dropperposten för första gången. Den presterade utmärkt.
Nästa stig ett par kilometrar efter denna var lite smalare, inte lika väl bevandrad och stökigare. Men jag mindes vad jag hade bestämt mig för och denna gång ökade jag farten och planerade mina linjer lite i förväg för att inte stöta på en urbottning av framgaffeln med ett styre i mellangärdet som resultat, vilket fungerade bra. Jag började få häng på det här kände jag.
Halvvägs in på den här stigen gjorde jag ett pitstopp bland blåbärsriset och fyllde på vitaminförrådet. Med den nya energin la jag den andra halvan av sträckan bakom mig på nolltid.
Jag intog min första smörgås innan jag påbörjade den långa transportsträckan till nästa stig. Den stigen var den finaste på turen, en ordentlig stig men inte helt utan tekniska utmaningar. Efter en kort stigning kom jag till ett liten abborrtjärr som jag cyklade utefter för att sedan passera en spångad myr och efter lite trevlig skogscykling avsluta med en lång brant stigning. Sen var det dags för en rätt så trevlig transportsträcka efter en mindre skogsväg med skogen nära inpå och en lång slack utförslöpa med en brantare avslutning vid en t-korsning. Sedan fortsatte transporten ända till krönet av Stormiddagsberget. Där började jag min stigning mot toppen och kom tillslut till vägs ände på ett par stenhällar.
Nu var det var dags att ta reda på vad Vitus escarpe VX:en egentligen var kapabel till, mina förhoppningar var ju ändå att kunna använda den för lite lättare downhill. Men först åt jag min sista smörgås och drack upp det sista av vattnet.
Jag sänkte ner dropperposten. Solen kom just fram bakom molnen. Nu jävlar. Stenhällarna svaldes av dämparna utan problem, jag drog en fetsladd och svängde sedan tvärt in på stigen nerför och stampade upp farten igen. Det var en jämn och rätt rak fyrhjulingsväg men jag laddade inför varje liten ojämnhet och tröck ifrån för att sedan landa mjukt ett par meter nedanför. Allt som allt var det en kul nedstigning som fick igång adrenalinet och cykeln verkade hantera den utan problem.
Allt som var kvar var nu var lite skogsväg fram till asfaltscyklingen hem. Och även om jag rent distansmässigt var längst bort från startpunkten så var det bara en halvtimma kvar av min 6.5h:s tripp.
Det hade gått bra. Supernöjd med dagen började jag trampa hemmåt mestadels med högerbenet eftersom vänster knä hade gett upp lite smått.

Markering: Nej
Insänd av: Lansgren, senast uppdaterad 2019-09-02 15:02


  • Foto: Lansgren

  • Foto: Lansgren

  • Foto: Lansgren

  • Foto: Lansgren
Ladda upp foton Ladda upp video

Längd: 38,2 km
Starthöjd: 10 m
Målhöjd: 10 m
Högsta punkt: 124 m
Lägsta punkt: 2 m
Höjdstigning: 500 m
Höjdförlust: -499 m
Ladda ner: GPX

Forumkod Bädda in kod (HTML)

Senaste kommentarerna

Bli först att kommentera detta turtips genom att skapa en ny forumtråd.
Skapa forumtråd

KÖP & SÄLJ