Cykelfotografen Emrik Jansson inte bara körde Vätternrundan 2023 på 12,25 timmar, han tog även med sig sin analoga kamera och dokumenterade resan från Motala till Motala runt Sveriges näst största sjö. Det här är hans berättelse i ord och bild.
Herregud… Vad har jag gett mig in på?” Detta är några av tusentals tankar som uppkommer när man faktiskt sätter sig på cykeln och inser att man har sin särklass längsta cykeltur hittills. Jag vet att många är på forumet är vana långdistanscyklister. Så detta riktar sig till dig som vill våga köra sitt första lopp: oavsett vilken bakgrund man har eller hur mycket man cyklat så är det en stor bedrift att ens ställa sig på en startlinje och veta att nu blir det nog f*n jobbigt.
I mitt fall hade jag tur som gjorde detta med mina vänner Viktoria, Klara, Vilda, William och Magnus. Mitt lag, som jag tog mig runt den där väldigt stora pölen, Vättern, med. Här får ni hänga med i vår lilla resa, några nybörjares vägar till Vätternrundan.
Se fler fantastiska cykelbilder:
Magnus, aka Lokomotivet, och jag ser till att våra cyklar är i tipptopp shape.
En vis vän till mig sa en gång att man ska kunna dra med ena fingret på kedjan utan att se svart klet på fingret. Hmm, ja då är det väl bara att spendera x antal timmar på att fixa problemet då.
Min största fråga var om det fanns någon definitiv gräns när allt skulle börja göra ont? Vi hade alla våra motgångar: löparknän, skavsår, längt efter mamma (okej det var jag), slut på gels, inte tillräckligt med vatten. Här ser vi Klara som tog sig igenom trots att hennes knän inte var helt 100. En riktig kämpe i mina ögon.
Campande människor med dyra kolfibercyklar överallt. Sista minuten-mek, däckbyten, kedjesmörj och så vidare.
Människor som startade 20:00. Med all sannolikhet hade de ångest och panik vid bildtillfället.
Du kommer se många kombinationer av väskor på Vätternrundan, vissa mer varierande än andra.
03:00. En och en halv timme sedan vi klev upp. 10 minuter till start. 17 mil till lasagne. Därefter ”bara” 4 mil till mitt personliga distansrekord samt 12 timmar och 25 minuter till målgång.
Vår start avgick 03:10. En helt perfekt tid i mina ögon. Sorry alla ni nyvakna som fick uppleva min kamerablixt. Det var inte meningen.
Teamleader Viktoria Andersson var pigg och alert när vi klev upp 01:30. Hon höll sig pigg till cirka 2 meter efter mållinjen, då kraschade vi allihopa.
William ”Kulan” Forslund är 1/3 av Youtubegruppen Random Making Movies. Längs med hela banan hade fans samlats för att heja på honom, vissa var morgonpigga nog att gå upp 02:00. Respekt!
Klara Wåhlberg under de tidiga morgontimmarna. En glad lagmedlem är en bra lagmedlem.
Soluppgång 04:00.
Det blir liksom aldrig gammalt att bevittna soluppgångar. Hoppas att jag alltid känner likadant.
Jag visste att jag skulle bli tvungen att googla det här huset när jag kom hem. Uppgrenna Naturhus går tydligen att hyra för konferens och så vidare. Mycket mer än att det var otroligt vackert hann jag inte reflektera över, det kom nämligen en nedförsbacke som krävde min uppmärksamhet direkt efter. Små ljusglimtar finns hela vägen runt Vättern.
Ny nivå av livrädd; att köra i stor klunga genom en rondell och bli omkörd av ett ännu större gäng. Fy.
Sorry, jag bor i Jämtland och där har vi liksom inte milsvida, platta rapsfält med stora vindsnurror. Så då får man ta bild och föreviga detta.
Motala sett från Motalabron och ett fint vägräcke.
Team Smiling: Magnus Svinhufvud, Vilda Forsén, Emrik Jansson, Klara Wåhlberg, Viktoria Andersson & William ”Kulan” Forslund.
Slagna hjältar, tappra krigare. Det här gör vi om, eller hur?
Text & foto: Emrik Jansson
