Cyklist dömd för vårdslöshet

Idag kom då domen i det uppmärksammade fallet där cyklist A står åtalad för att ha cyklat på cyklist B. Åklagaren har yrkat på att A ska dömas till vårdslöshet i trafik samt vållande till kroppsskada.

Bakgrund

Den 24 september 2015 kommer A cyklandes längs med Ribersborgsstigen, en lång raksträcka längs med Ribersborgsstranden. Sträckan är skyltad med separerad gång och cykelbana. Enligt rätten är det 40 km/h som gäller på cykelbanan med hänvisning till Limhamnsvägen som löper parallellt med stråket. Vi har redan konstaterat att 40 km/h är korrekt men utifrån att detta är bashastigheten i Malmös innerstad. Limhamnsvägen ligger mer än 6 meter från cykelbanan och reglerar därmed inte hastigheten på denne. Eftersom A inte haft någon cykeldator så har den faktiska hastigheten för A inte kunnat fastställas men i rätten har det talats om 27-30km/h.

B har varit och morgonbadat på brygga 3 (T-bryggan) med en vän (cyklist C) och ska bege sig av hemåt. Klockan är ca 06.45 när B och C cyklar upp längs gångfartsområdet som leder upp till den separerade gång- och cykelbanan för att cykla åt varsitt håll. Enligt B och C syns ingen till på cykelbanan. Bara en kort stund senare kolliderar cyklist A och B. B ådrar sig allvarliga skador och badvännen C ringer efter en ambulans. A har också skadat sig men inte lika illa som B.

Domstolsförhandlingen

Happyride har tidigare skrivit om domstolsförhandlingarna här. Som nämns, går uppfattningarna om händelsen i mångt och mycket isär. A säger att B plötsligt svängt ut på cykelbanan framför A och att A inte haft någon möjlighet att stanna. B har själv inga minnen från händelsen annat än att det var fritt på cykelbanan när de cyklade ut. C vittnar om att ha mött A på cykelbanan efter en kort bit och reagerade på att denne cyklade fort. C vänder sig om för att varna B och ser då A cykla in i B bakifrån.

Tingsrättens bedömning

Med stöd av ovanstående uppgifter anser tingsrätten att det är klarlagt att A körde på B. Rätten går även på B och C´s linje att de hade cyklat en bit åt varsitt håll på cykelvägen och anser att A´s uppgifter om att A kört in i B´s bakhjul utesluter att olyckan berodde på oförsiktighet från B´s sida. Olyckan anses helt och hållet vara vållat av A.

Beträffande hastigheten så anser tingsrätten att även om det finns uppgifter om att A hållit en förhållandevis hög hastighet så har det inte framkommit någonting som tyder på att A höll en högre hastighet än vad som var tillåtet på platsen. Däremot anser rätten att även om A följde de hastighetsbegränsningar som gällde så har A brustit i uppsikten samtidigt som hög fart hållits. Detta ska ha lett till kollisionen med B. Rätten gör även bedömningen att A borde ha sett B på den raka cykelvägen då siktförhållandena var goda. A anses därmed inte ha levt upp till de krav på omsorg och varsamhet som gällde för trafikanter i förhållande till deras medtrafikanter. Dessa omständigheterna sammantagna gör att Tingsrätten anser att A i väsentlig mån har brustit i omsorg och varsamhet att A ska dömas för vårdslöshet i trafik i enlighet med åtalet.

Som en följd av sammanstötningen tappar B balansen och faller till marken. B skadade sig allvarligt och saknar helt minne av händelsen. Med hänvisning till att skadorna uppkom som en följd av A´s oaktsamhet så döms även A för vållande till kroppsskada.

Cyklist A döms alltså för 1. Vårdslöshet i trafik, 1 § 1 st trafikbrottslagen (1951:649) samt vållande till kroppsskada, 3 kap 8 § 1 st brottsbalken. Påföljden blir dagsböter 80 á 200 kr. A ska utge skadestånd till cyklist B med 15 266 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 24 september 2015 till dess betalning sker. Den tilltalade åläggs även att betala en avgift på 800 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

Är domen rimlig?

Som vi nämnde i samband med domstolsförhandlingarna så har det varit många detaljer som spelat in, detaljer som vi inte riktigt kan se att tingsrätten tagit med i sin bedömning. Det första och kanske största gällande domen är ju frågan om det ens borde vara möjligt att döma A för vårdslöshet?

I prop 1994/95:23 (s 122) till lagändringen 1 januari 1995 uttalas bl.a.: ”bör från det straffbara området för vårdslöshet i trafik undantas sådana förfaranden där trafikanten på grund av tillfällig ouppmärksamhet eller bristande förmåga gjort en felbedömning av trafiksituationen. Likaså bör rena manövreringsmisstag normalt inte leda till ansvar enligt aktuell bestämmelse.”

Avsikten med den föreslagna lydelsen är att ansvar för vårdslöshet i trafik skall förbehållas sådana beteenden i trafiken som är att beteckna som vårdslösa i egentlig mening. Det skall härvidlag vara utan betydelse om en trafikolycka inträffat eller ej. Att göra en felbedömning eller ett misstag som leder till en olycka ska således inte kunna anses som vårdslöshet. Detta innebär ett kraftigare understrykande av att det trafikfarliga beteendet verkligen skall vara täckt i subjektivt hänseende. Under Trafikbrottslagstiftningens (TBL:s) tillämpningsområde ska således främst hänföras i sådana fall där trafikanten gjort sig skyldig till medvetet risktagande.

Har A gjort sig skyldig till medvetet risktagande i den omfattning som krävs för att handlingen ska ses som vårdslös?

Som samtliga parter konstaterat så var det lite folk i omlopp på tidpunkten för olyckan. Här har parterna varit eniga. Det var tidig morgon i slutet på september. Enligt A fanns det en cyklist längre fram på cykelbanan och två powerwalkande personer på gångbanan. Enligt B och C fanns inga personer i närheten. Är 27-30 km/h en vårdslös hastighet med hänsyn till den rådande väg-, terräng-, väderleks- och siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt just den morgonen? (TraF 3kap 14 §) Ljusförhållandena är inget som rätten tagit med i bedömningen trots att det mycket väl kan ha varit så att både B och C borde haft lyset tänt på cyklarna vid olyckstillfället. A vittnar om att det funnits minst en cyklist på cykelbanan med lyset på förutom A själv.

Beträffande sikten så har A förvisso påtalat flugor i luften men aldrig påstått att dessa hindrat sikten utan bara gjort att A hållit ner huvudet för att inte få in flugorna i munnen. Bedömningen att A inte haft uppsikt alls kommer från C´s vittnesmål. Å ena sidan har A kommit i så hög hastighet att B och C inte såg A komma på cykelbanan innan de cyklade ut, men trots detta så ska C ändå tydligt ha sett att A inte tittade när han cyklade. Är det möjligt att cykla utan att se vart man cyklar? Detta var även något som A ställde sig frågande till under C´s vittnesmål.

Placeringen

Tingsrätten går helt och hållet på C´s linje när det kommer till B´s placering. B själv har inget minne från det att B cyklat ut på cykelbanan. Polisrapporten nämnder enbart 50m men om detta är räknat från bryggan eller från början av cykelbanan framgår inte.

I domen kan läsas följande: ”A körde på B bakifrån. Med hänsyn till att C och B hade cyklat en bit åt varsitt håll på cykelvägen och till A uppgifter om att han körde in i bakhjulet på B´s cykel är det uteslutet att olyckan berodde på att B cyklade ut på cykelbanan på något oförsiktigt sätt utan det är klarlagt att den orsakades av A.”

Att Tingsrätten gör denna bedömning utifrån A´s vittnesmål känns något märklig. A har aldrig förnekat kollisionen men hävdar att B cyklade ut snett framför A´s cykel. Någon bedömning huruvida B möjligtvis skulle kunna ha brustit i väjningsplikten enligt TraF 3kap 21 § 3p. görs således inte. Att A kört in i bakhjulet på B anses nog för att utesluta att B på något sätt varit oaktsam. Även polisens teckning av hur B skulle ha cyklat ut från gångfartsområdet styrker att A cyklat på B snett bakifrån, något som B hävdar är fel trots att B inte har några minnen av händelsen. ”Det är så B brukar cykla” Men är det garantier för att det även så den här gången?

Gångfartsområde och heldragen linje

Att A ses som ensam vållande enligt tingsrättens dom, har vi redan konstaterat. Men borde inte B och C´s lagöverträdelse beaktas? I domstolshandlingarna har C vittnat om att C och B cyklat upp från bryggan och ut på cykelbanan. Området är ett gångfartsområde som leder upp till den separerade gång- och cykelbanan. Förvisso får annan trafik vistas på banan än den trafik banan är avsedd för om man endast korsar den (TraF 3kap 6§). Det skulle ge B och C rätten att korsa gångbanan på cykel, på väg till cykelbanan. Men som också kan läsas i TraF 3kap 11§ så får inget fordon med något hjul föras på ett spärrområde eller heldragen linje. Längs med Ribersborgsstigen löper en heldragen M8 markering för att separera gång- och cykelbana. Sträckan är dessutom skyltad med D7-2 skylt (Påbjudna gång- och cykelbanor). B och C får med andra ord inte cykla ut på cykelbanan som beskrivs i vittnesmålet samt i domstolsförhandlingarna.

Vägledande?

I Sverige är det i första hand domar från Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen som anses prejudicerande d.v.s utgör vägledning för avgöranden av kommande fall. Ett rättsfall vars avgörande blir rättspraxis. Även domar från hovrätter och kammarrätter kan ha ett visst prejudikatvärde. Den som har rättat sig efter en domstols tolkning av lagen ska kunna känna sig säker på att domstolen dömer på samma sätt nästa gång samma fråga kommer upp. En domstol förutsätts med andra ord döma lika i lika fall. En domstol dömer i princip inte heller på ett sätt som står i strid med hur en överordnad domstol dömt tidigare. Eftersom Högsta domstolen är den högsta rättsinstansen inom sitt område, innebär det att lägre domstolar, rättar sig efter Högsta domstolens avgöranden.

Då dagens dom kommer från tingsrätten så kommer den inte att bli prejudicerande i den bemärkelsen men det innebär inte att domen inte kommer att användas som underlag i liknande fall. Dagens som skulle faktiskt kunna innebär att det blir enklare att döma cyklister för vårdslöshet i trafiken trots vad som nämns i prop 1994/95:23 (s 122) till lagändringen 1 januari 1995. Dagens dom visar i stort sett att följande formulering är verklös: ”Att göra en felbedömning eller ett misstag som leder till en olycka ska således inte kunna anses som vårdslöshet”.