Långtidstest: Orange Stage 5, del 2 – första intryck

Datum:
17 april 2017 11:45

 

Efter några första trevande möten har jag och Orangen nu lyckats känna och klämma lite på varandra och här kommer ett första utlåtande.

Orangen har alltså ett rätt annorlunda länkage mot vad jag är van vid, vilket var en av de saker jag funderade på om jag skulle tycka om. Och angående länkaget blev jag upplyst om en väsentlig skillnad mot den gamla Alpine Five som jag jämförde den med i min presentation i första artikeln. Förutom att Stage 5 är två centimeter längre och har kortare kedjestag så har även pivotpunkten flyttats för att göra dämpningen mer aktiv. En förändring som gjorts på de flesta Orangemodellerna som uppdaterats 2016/2017. Eftersom jag inte testat någon tidigare modell speciellt mycket kan jag inte säga så mycket om den här förändringen, mer än att jag kan kommentera den nuvarande länkaget. Och det ska jag, sen.

Orangen har även fått sitt styrhuvud nedhyvlat vilket gör att fronten är lite lägre. Jag börjar med 20 millimeter spacer under styrstammen för att ge en styrhöjd som jag är van vid, vi får se om det åker ner senare.

Bengt Luthman

Sram Matchmakers gör att broms och växelreglag/sadelstolpsreglage inte kan justeras individuellt.

Monteringsbestyr
När jag monterar ihop cykeln blir jag genast provocerad. Det är nämligen så att hojen kommer med matchmakers för bromsar/växlar/Reverb. I jakten på att göra styrena mer stilrena och snygga har tillverkarna gått och gjort något så här sjukt. Jag hör till de människor som gillar att justera reglage individuellt. Till exempel är det helt omöjligt att få till en bra placering på både frambroms och Reverbreglage när de sitter på samma klämma. Iaf för mig. Men jaja, det är ju enkelt ordnat om man nu skulle vilja det. När jag ändå är på dåligt humör kan jag nämna att styrstammen Renthal Apex är bland de krångligare jag pysslat med. Väl på plats är den stilig och verkar fungera bra, dvs styret sitter kvar, men den är lite onödigt knölig. Men. Jaja.

En första sväng
Innan första turen klämmer jag lite på däcken, de verkar ha lagom tryck och jag pumpar dämpare och gaffel så jag får ungefär 25 procent statiskt sag. Det brukar vara en rätt bra början i alla fall. Huruvida jag kommer att behöva blåsa i mer, pysa ur lite eller stoppa i/ta ur tokens får bli en senare fråga.

Det första jag noterar när jag trampar mot skogen längs cykelbanan är att den är lite svårare att få upp på bakhjulet än vad min Enduro 29 är. Inte så förvånande, kedjestagen är 15mm längre och det kommer inte som en chock att jag istället för stora, har mycket stora problem med att köra på bakhjulet på väg till stigarna.

Väl ute på stigarna känns det som att hojen skjuter bra fart när jag trampar, den accelererar lätt. Om det har med hjulen eller länkaget att göraär det för tidigt att avgöra, men den känns snabb och rapp, för att vara en heldämpad hoj. Första rundan går på mina hemmastigar. Här avlöses rotmattorna av klipphällar och packad jord.

Fredrik Hjelm

Stage 5 är stabil i kurvorna.

Bättre vid attack
Jag ger mig i kast med några gamla SBR-sträckor, det är inte på något sätt några tuffa utförslöpor, snarare trampiga partier där man får hjälp av gravitationen. Ganska snabbt inser jag att hojen beter sig mycket bättre när jag attackerar lite mer. När jag fegåker och släpar bromsarna lite känns det att baksvingen inte alls vill samarbeta med marken, jag tappar greppet och det blir märkbart stötigare. En skillnad som visserligen återfinns på de flesta cyklar, men jag tycker att skillnaden är större här. Och visst kan man då tycka att det är väl bra med en hoj som gör att man måste skärpa sig och bromsa där man ska och inte fegåka. Mitt motpåstående då är att jag kanske vill ha en hoj som låter mig köra dåligt utan att känslan blir märkbart sämre, menmen, det här blir säkerligen något jag återkommer till. Släpper jag på bromsarna och attackerar mer känns det i alla fall betydligt bättre, då blir den  stabil i kurvorna och det är lätt att behålla fart över rötter och sten. Att de långa kedjestagen skulle göra att den är mindre lekfull på stigen kan jag inte påstå. Visst jag, liknar kanske inte Wyn Masters när jag trampar mig fram, men det brukar jag sällan göra. 

Nästa steg
Det mesta på hojen känns redan rätt bra, jag var lite skeptisk mot de tunna handtagen. Jag brukar gilla fetare och mjukare grepp för att det är snällare mot mina händer, men originalen får sitta kvar ett tag till. Det 800mm breda Renthalstyret känns också fint så det får hänga kvar.

Nästa steg är att börja fippla lite med dämparna för att få dem att jobba som jag vill. Inledningsvis kändes de helt okej men det saknas lite progressivitet. Men det blir nästa gång!

Om det är något ni undrar eller tycker att jag borde testa med hojen får ni väl säga till.

PS. Reverben började glappa efter 30 minuters användning. DS.

 

Senaste Kommentarer

Luthman Photography 2017-09-05 22:00

Sista och avslutande delen i testet är här!

[img]https://happyride.se/wp-content/uploads/2017/09/BEL4744.jpg[/img]

https://happyride.se/2017/09/05/langtidstest-orange-stage-5-rs-del-5-sammanfattning/

larsaw 2017-09-06 07:52

Fint sammanfattat Luth, och jag tror visst att du legat o bölat av att blivit tvungen att lämna ifrån dig DIN apelsin... ;)

H. 2017-09-06 08:06

Jag tycker inte du är tillräckligt upprörd över kabeldragningen.

Det ser ju typ ut så här

[Img]https://www.sideshowtoy.com/wp-content/uploads/2015/10/avp-elder-predator-sixth-scale-hot-toys-feature-9025671.jpg[/img]...

Luthman Photography 2017-09-06 08:14

Haha, ja visserligen. Men med kortare slangar så hade det ju inte stört överdrivet mer än när man tittar på det. Och tittar man på överröret cyklar man inte tillräckligt fort.

larsaw 2017-09-25 21:42

Inte bara Luth som tycker om Stage 5: http://singletrackworld.com/2017/09/review-orange-stage-5-rs/
Fast dom lovordar iof dom två andra testade hojarna också: http://singletrackworld.com/2017/09/bike-test-modern-geometry-29ers-evil-orange-pivo...