Långtidstest: Rose Root Miller, del 2 – Första intryck

Datum:
05 maj 2017 08:43

När farten går upp väcks cykeln till liv. Vikten är som bortblåst och de långa kedjestagen ger dig den trygghet du behöver när hela cykeln fullkomligen vrålar ”snabbare!” – Läs om första intrycken i del 2 av långtidstestet.

Läs del 1 av testet

Om testaren och valet av cykel

Testcykeln konfigurerades för att vara allround men excellera på utförssträckorna. Detta är givetvis ingen slump utan ligger helt i linje både med hur jag använder cykeln och min cykelstil.

Jag har cyklat mountainbike +ANNAT i snart 20 år och har under den tiden hunnit beta av det mesta, som XC och LVG långlopp, svenska downhillcupen, slopestyle, BMX, droppa skoltak, enduro, SBR, trial, ja det mesta helt enkelt. Ett genomgående tema har dock varit att jag vurmat för de mer adrenalinstinna disciplinerna och mitt hjärta klappar mest för utförsorienterad mountainbike och BMX. Idag har jag lagt det mesta vad gäller tävlingar bakom mig, även om jag brukar försöka köra ett par SBR-tävlingar och någon enstaka endurotävling per år. Cykling sker i mån av tid och blir oftast i hemmaskogarna, med några årliga utflykter till större berg.

Testcykeln är kort och gott anpassad för att passa mig och den cykling som jag naturligt utsätter cykeln för. Kedjestyraren är egentligen overkill på hemmaplan, men ett måste i bikeparken. Uppgraderingen av bakdämparen är också en följd av önskade utförsegenskaper.

Eftersom jag under de två föregående åren cyklat på en Root Miller 2015 har jag också fått möjlighet att skaffa oberoende kunderfarenhet av Rose service.

Bengt Luthman

”Lekfull” är kanske inte självklara beskrivningen. Men det betyder inte att den inte kan slängas runt.

Uppackning och visuell granskning

Testcykeln hämtades färdigmonterad från Rose Showroom i Barkarby, men normalt sett levereras cyklarna i en kartong. I de fallen är monteringen mycket lätt, i princip handlar det om att montera styre och framhjul.

Det är ingen tvekan om att Root Millern är en cykel som är byggd för tuffa tag. Det är rejäla rör som ger ifrån sig ett kort och distinkt ljud om man knackar på dem, så långt ifrån colaburkar man kan komma. Styrhuvudet känns väl tilltaget och den stora bakdämparen bidrar till det muskulära intrycket. Cykeln är märkbart längre än min två år gamla Root Miller och även om de vid första anblick ser identiska ut bortsett från lacken är det tydligt att något har hänt. Som om min gamla cykel knaprat stereoider i en källare i två år och nu klivit ut, bredare, större, svartare och mer badass än någonsin. Ja, förutom det faktumet att en tysk postordercykel signalerar badass ungefär lika mycket som en Dressmanutstyrsel.

Av någon anledning var styret inte med i konfiguratorn och detta var jag lite orolig för innan cykeln levererades, vilket gjorde förvåningen ännu större när jag konstaterade att RaceFace-styret var hela 800mm brett. Att Rose specar cykeln med ett 800 mm styre och inte ens låter kunden välja något smalare är både djärvt och tyskt smart. Det är ju mycket lättare att kapa ner ett styre som upplevs för brett än att försöka bredda det. Det säger också en hel del om hur Rose anser att cykeln ska användas. Även om det är en kategori 3-cykel så skulle ingen vid sina sinnes fulla bruk sätta ett sådant styre på en cykel tänkt för långlopp och mesåkande. Det är tydligt att Rose vill att Root Millern ska köras hårt.

Personifiering

Jag hann komma ungefär 500 meter innan jag dunsade in i första trädet med ena styrändan och innan jag kom hem efter första rundan hade jag tappat räkningen på alla gånger jag slagit i styret. Det är väl delvis en vanesak, men med mina 175 cm och inte alltför grova kroppsbyggnad blev det ändå påtagligt att styret var för brett. Fram med bågfilen och snart var styret 780 mm, vilket kändes betydligt bättre. Ett par andra justeringar jag gjorde direkt var grepptejp på reverbreglaget och lite filande på växelreglagets infästning i matchmakern för att kunna justera vinkeln oberoende av bromshandtaget. Gaffeln fick ett par extra tokens istoppade för att hantera kraftigare smällar på ett bättre sätt.

I sadeln

Med alla inställningar intrimmade kunde cykeln börja köras på riktigt. Än så länge har cykeln bara rullat i hemmaskogarna och de erbjuder tyvärr inga riktiga berg, men gott om stök i småkuperad terräng med ett 10-tal gamla SBR-sträckor att maxa på.

Plattförs och uppför
Ja, det är klart att det går. Man trampar och så kommer man framåt. Trampa hårdare så går det fortare. Det går dock inte att komma ifrån faktumet att cykeln väger en stadig bit över 14 kg, dämparna är inställda för snabb brötcykling utför och däcken jag kör med hjälper väl inte heller till.

Missförstå mig rätt, Root Millern klättrar rätt bra sett till tryck på bakdäck, position på cykeln, hålla framhjulet i marken osv. Och på platten gör den ett strålande jobb så länge benen orkar hålla farten uppe. Men det är ingen XC-raket och det är inte heller tanken. Det är en stigcykel, en rallycykel, en nästan-enduro för nästan-berg. Det är en cykel som låter dig vara smånöjd under hela rundan men som inte gör någon hemlighet av sina intentioner och på en runda utan en rejäl urladdning utför skulle det nog kännas som fel cykelval för dagen.

Det kan också vara mina fortfarande otränade vårben som spelar mig ett spratt. Jag kanske skulle tycka att även den sprättigaste XC-raketen upplevdes lite slö på platten. Nå, det där kan vi förhoppningsvis reda ut vad det lider.

Utför
Den långa hjulbasen och halvflacka gaffelvinkeln ger tillsammans med det breda styret en rejäl känsla av ”sikta och skjut”. Cykeln längtar efter fart och är otroligt stabil genom stenkistorna. Stabiliteten har dock ett pris i form av lite sämre kurvtagning i långsammare, tighta svängar. Eftersom Sverige inte direkt är överröst med switchbacks, men desto mer av stenar och rötter tror jag det är ett pris väl värt att ta.

Bengt Luthman

När farten går upp väcks cykeln till liv. Vikten är som bortblåst och de långa kedjestagen ger dig den trygghet du behöver när hela cykeln fullkomligen vrålar ”snabbare!”

Länkaget och bakdämparen ger ett neutralt intryck, det gör sitt jobb utan att jag reflekterar närmare över hur det sköter sig, och det tolkar jag positivt. Kompressionsratten på bakdämparen får ofta stå kvar på mittenläget även när det börjar gå utför. Det ger cykeln lite mer pop och eftersom det oftast är en hel del trampa involverat även på utförssträckorna vill jag att det sprätter lite när jag börjar veva.

Bytet från en customtunad Pike RCT3 till en standard Pike RC fick internetcyklisten i mig att gå på högvarv innan jag kom ut på första rundan. Jag trodde ärligt talat inte att den skulle vara körbar över huvud taget. Behöver jag säga att internetcykling är något helt annat än verkligheten? Efter ett tiotal rundor på hojen är jag övertygad om att RCn gör precis ett lika bra jobb som sin mer påkostade storebror.

Magura MT5-bromsarna har ett sanslöst bett och skulle inte göra bort sig på en downhillcykel, men jag dementerar å det starkaste att jag skulle ha råkat göra en OTB på grund av frambromsen. Fyrakolvsok fram och bak känns lite överdrivet för hemmacykling men bortsett från viktökningen finns det egentligen ingen anledning att gå på något klenare eftersom det är så bra modulation i bromsarna. När man väl lärt sig hur hårt man ska trycka alltså. Frambromsen har dock uppvisat vissa oroande tendenser och jag tvingades redan på andra rundan skruva ut ställskruven till max för att bromsen inte skulle ta inne vid styret, med följden att man måste sträcka på fingret för att fånga in handtaget.

På det stora hela känns det tydligt att det är utför som cykeln briljerar. Den kan kännas lite stor och slö när man dötrampar eller segar sig uppför någon backe men när farten går upp väcks cykeln till liv. Vikten är som bortblåst och de långa kedjestagen ger dig den trygghet du behöver när hela cykeln fullkomligen vrålar ”snabbare!” ”hårdare!” och ”ryck i styret, tönt!”. Jag ser verkligen fram emot att låta hojen vråla sig hes i Åre senare under säsongen.

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.

Senaste kommentarer

Solaris 2018-08-17

Det sitter två lager på varje sida, med en skiljevägg mellan lagerna. Det var tydligen väldigt svårt att komma åt med verktyget för att få ta lagret, eftersom det låg i press mot skiljeväggen. Lagerdragare, är det verktyget som ser ut som en solfjä...

Solaris 2018-08-17

Verkligen, det var med skräckblandad fasa som jag inväntade domen från LBS. Tre år är såklart alldeles för lång tid, om man kör året runt i GBG. Har också hört att Cura ska vara bra, men jag och Formula ska nog gå skilda vägar.

sdx 2018-08-17

Var glad för att dom höll i tre år annars så levereras dom med kassa lager .

Luthman Photography 2018-08-17

jag skulle gissa at man behöver en lagerdragare (eller vad det nu heter) där bak. Det är inte direkt något avancerat verktyg, när jag gör det där på min egen hoj går det ganska smidigt. Men det kan ju så klart vara någon annan lösning också....

Luthman Photography 2018-08-17

Min sambo hade formula på sin förra hoj, hela familjen är mkt gladare nu när hon har shimano.

larsaw 2018-08-17

Det där låter som klassiska Formula-bromsar (pinne i hjulet-känslan), ny Cura lär vara en helt annan känsla: https://enduro-mtb.com/en/best-mtb-disc-brake-can-buy

Solaris 2018-08-17

Jag hämtade min Root miller igår hos LBS efter ha bytt alla lager i bakssvingen. Första gången på tre år och det var helt klart dags. Tydligen så är konstruktionen inte helt enkel att serva. Vid baknavet sitter fyra lager, två på varje sida. De får ...

H. 2018-08-17

Har du haft skruvarna tillräckligt åtdragna? Det ska inte vara skruven som håller det på plats utan friktionen i de mötande sidorna som uppstår genom förspänning av skruven. Sen ska det så klart inte glappa ändå, men lite spel måste man ju ha för sk...

Beppo 2018-08-17

En uppdatering om Rose Root Miller långtidstest. Monteringshålen i länkagebryggorna där dämparen infästes visade ju sig vara för stora, därav ständiga problem med glapp. Rose har hela tiden lett in mig på bussningar, dämparfel osv, men jag har inte g...

Beppo 2018-05-18

Tja, framskiva bak och vice versa. Dropper post som inte funkar med ramen. Brickor inbankade i dämparinfästningen. Skramlande höljen. Känns inte så komponentrelaterat. Man betalar ju för att sakerna ska lira, lite vitsen med en komplett hoj. Jag ha...