RR-test av väskor från Apidura

Datum:
13 februari 2020 14:24

Det finns en gräns för hur mycket som man vill packa på cykeln. Ska man hålla en relativt hög fart i flera dagar och sova inomhus så är många av väskorna för bikepacking lite väl stora. Därför kändes det lite extra roligt att byta ut min stora ramväska och jättelika sadelväska mot Apiduras racingväskor. 

Efter att ha packat ner en massa nödvändigheter som powerbanks, slangar, pump, en hög med Babybel-ostar, extra strumpor och några bars rullade jag i höstas ut på en testrunda med dom nya väskorna från Apidura. Jag tänkte att jag skulle rulla upp till stugan i Medelpad och plocka upp båten. Morgonen var krispig och trots att det bara vara slutet av september så låg det rejält med frost. Direkt som solen gick upp blev det bättre, i höjd med Gysinge åkte jackan av och framme vid Sandviken kändes det nästan som en sommardag med åtta varma grader och vindstilla. Maten hade jag packat i väskan på toppröret och i ramväskan. Just ramväskan har två fickor, det är skönt att kunna ha telefon i en ficka där man inte riskerar att riva upp en massa andra grejer om det ringer. Dragkedjorna är lätta att öppna i farten men lite svårare att stänga, troligtvis kommer det att gå lättare efter mer användande. Någonstans efter Sandviken började det äntligen regna, ett kallt spöregn som verkligen sätter väskornas vattentäthet på prov. Att cykla utan skärmar är aldrig kul och tanken på att min dunjacka ligger ytterst i sadelväskan skaver lite när jag skakandes av köld trampar vidare mot Bollnäs.

Apidura Racing är en serie med lätta väskor främst tänkta för långa lopp på landsväg.

Käket på väg
Jag hoppar tillbaka några timmar, avfärden sker tidigt, det som inom klättringen kallas alpin start och det är precis som vid en alpin start kallt även i Mälardalsregionen. Sakta vaknar kroppen och mellan Uppsala och Gysinge upplever jag någon form av medvind. Benen känns starka och jag njuter av vetskapen att solen snart går upp. Myggorna som dalälvsdeltat är känt för är som bortblåsta, inget kan stoppa mig nu. Dagen är minst sagt ung och jag behöver gång på gång påminna mig om att det är för tidigt att ropa hej, jag har en heldag cykling kvar innan jag ens kan försöka hoppa över bäcken (bäcken är Ljungan och det finns bro). För att ligga steget före försöker jag äta när allt känns bra, det är ofta lättare att käka två Babybel, en chokladboll och en macka när allt känns fint. Värre är det att försöka trycka i sig energi när man väggat. Energin gör mer nytta i kroppen än i väskan tänker jag. Maten har jag packat efter ätordning i topprörsväskan. Det är den enda väskan utan dragkedja, här är det istället ett lättöppnat magnetspänne. Locket är lite i vägen för knäna om man vill trampa samtidigt som det är öppet, det är egentligen det enda som stör mig. En detalj som skulle kunna vara ett problem är att väskan inte är helt tät, jag körde ensam och hade bara regn uppifrån på väskan och det blev ändå lite fuktigt inuti, i klunga kan jag tänka mig att det trycks in en del vatten när det sprutar från cykeln framför. Packar man smart och inte har en massa gelehallon löst i väskan behöver inte det vara ett problem. När jag passerar Årsunda börjar benen bli lite slöa, vetskapen om att jag strax är ute på det vackra stycket väg mitt i Storsjön upp mot Säljan ger mig lite energi och jag trampar på. Jag plockar upp en Flapjack ur väskan utan att sluta trampa, jag behöver inte längre titta ner i väskan när jag plockar upp mat, jakten på föda blir mer och mer taktil. Jag skiter i att vänster knä slår till locket när jag trampar.

 

100 gram väger matväskan som ska sitta bakom styrstammen på toppröret.

Torr och varm
I Bollnäs blev det dags för en bit varm mat och jag var verkligen genomfrusen. I sadelväskan hade jag packat en ultralätt extra vindjacka, skönt att ta på mellan det blöta understället och dunjackan. Allt som har legat i sadelväskan var snustorrt. Väskan satt bra även när man ställde sig upp och trampade, inget onödigt gung alltså. Många större sadelväskor kommer lätt i gungning när man står upp och trampar, oftast en gungning som motarbetar den rörelse du vill att cykeln ska ha. Mycket av stabiliteten i Apiduras väska vill jag tillskriva storleken och spännremmarna som går att dra åt rejält, dessutom är remmen runt sadelstolpen gummerad. Utöver bra remmar så har också väskan styvats upp genom att laminera in ett material med högre vridstyvhet i textilen. Sadelväskan är ett rejält uppköp från den Alpkit jag kört mest med och även från en Topeak jag cyklade med förra sommaren. Det enda jag egentligen saknar är några elastiska band att snabbt kunna spänna fast en tröja eller vindväst med.

205 gram väger sadelväskan. Den rymmer en dunväst, verktyg, slangar, pump, torra strumpor och lite småkrafs. Sadelväskan finns i 5 och 7 liter.

143 gram väger ramväskan. Och ja jag vägde även allt med en digitalvåg.

Allt det andra
Efter Bollnäs vaknar jag till igen. Det är något ganska fantastiskt med Hälsingland. Vid ett tidigare försök att stänga stugan med cykel var vädret ännu värre, då gav jag upp, delvis för att jag hade följebil men jag tror också att ha ett misslyckande med sig är en erfarenhet som gör allt lättare. Jag vet att det kommer kännas tungt efter Järvsö. Glesbyggd och långa sträckor utan människor, det innebär också ett lågt trafiktryck och det kommer att vara fortsatt vackert. Jag plockar upp telefonen ur högerfickan på ramväskan och försöker ta en bild, i högerfickan har jag bara telefon och några Ipren. Ramväskans vänsterficka är platsen där allt annat hamnar, allt som jag bara kanske behöver, toapapper en powerbank, kedjesmörja, rumpsmörja, tandborste och lite annat bös. Dragkedjorna fungerar bra att öppna när man cyklar men är lite trögare att stänga. Efter Ramsjö är det dags att tända lamporna, nu är det inte långt kvar, jag hoppas att den bofasta grannen ställt dit det jag bad honom att handla, chips, bacon, parmesan och öl. Stugan håller samma temperatur som ute, kanske lite kallare, så fort jag fått igång elden i den gamla kaminen från Husqvarna kör jag igång pastan, en snabb carbonara senare parkerar jag mig i fåtöljen vid kaminen och öppnar en ny öl. Björkveden brinner tyst och ger en fin värme, ibland lägger jag i lite gran för sprakets skull. För att inte vakna av kylan behöver jag elda fyra timmar efter ankomst. Det enda som jag egentligen stör mig på med ramväskan är spännremmarna mot diagonalröret, dom är svårjusterade och det krävs lite trixande innan den sitter, jag hade hellre sett att alla remmar var med kardborre. Nere vid sjön nästa morgon provkastar jag lite in i båthuset, det brukar alltid stå en gädda mellan båtarna men hon verkar ha simmat ut på djupare vatten. 143 gram väger ramväskan. Och ja jag vägde även allt med en digitalvåg.

Vem ska ha Apiduras Racingväskor?
Tidigt på morgonen är det 12 grader inne, det ligger frost på lägdan ner mot sjön, vattnet ligger helt stilla. Storlommen som sommartid ofta hörs och brukar förstärka stillheten är någon annanstans.
Som tur är går det snabbt att få eld i kaminen och kokkaffet står lika snabbt på spisen. Jag får klä mig i sånt som jag hade i stugan, för i väskorna får bara det mest nödvändiga plats.
Racing är enligt Apidura att inte packa med sig en massa ”bra att ha-grejor” och jag håller med. Tänker man efter när man packar så borde det gå att cykla ganska många dagar med bara det som får plats i den uppsättning väskor jag har lånat. I serien finns också en styrväska som jag tyvärr inte kunde låna, den ser väldigt fin ut och fungerar ihop med tempopinnar. Ytterligare en positiv sak med väskorna på cykeln är att det inte går att packa ner en massa vikt, cykeln känns nästan som vanligt. För längre breveter och flerdagars lopp när man tänker bo inomhus känns väskorna perfekta. Det är mer ett system för det man behöver ute på vägen. Har ni frågor om väskorna så svarar jag gärna i tråden.

När mackorna är slut får man äta ost och chokladboll.

 

Testat:
Sadelväska
Apidura Racing 7 Liter cirka 1300 kronor
Topprörsväska Apidura Racing 1 Liter Cirka 500 kronor
Ramväska Apidura Racing 2,4 Liter Cirka 900 kronor

www.apidura.com

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.

Senaste kommentarer

SåsenFrÅsen 2020-03-04

Jo så är det nog, dem har väl fått ganska mycket skit för sina heat maps över amerikanska militärbaser...

frankfurt 2020-03-04

Jag tror att det finns en funktion på Strava där man kan dölja start och avslut?

SåsenFrÅsen 2020-03-03

Sorry för otydligheten, menade mest en där start och mål inte visar var man bor och/eller har stugan!

frankfurt 2020-03-03

Jag kör Lezynes app och Ride with GPS. Men mest för navigation. Brukar sällan logga något, har inte öppnat Strava på väldigt länge. Tänker att det borde vara GDPR-OK att dela en GPX hur man än gör det?

SåsenFrÅsen 2020-03-03

Gpx-fil or it didn't happen! Men skämt åsido, finns det något GDPR-vänligt Sträva spår eller motsvarande? Bra recension!

frankfurt 2020-02-18

Stämmer. Frusen och snudd på gråtfärdig i Holmsveden.

sikkel 2020-02-18

Bilden tagen i Holmsveden?

frankfurt 2020-02-18

Jag kommer att komplettera med en väska under tempobågarna på Sverigetempot. Och kanske en större ramväska. Men dom är väldigt bra, gillar verkligen hur smidig matväskan på toppröret är.

NotReallyGunde 2020-02-18

Ser ju onekligen intressant ut. tack för bra RR