Randonné – va e de?

Datum:
09 mars 2020 23:41

Att marginalsporten långcykling trendar just nu är svårt att inte märka när man hänger på forumet. Några av sommarens mest aktiva trådar var kopplade till olika superlånga Randonnélopp. Vi kommer i ett par artiklar försöka reda ut begreppen och rota lite i mystiken kring Randocyklingen, Hur långt kan man egentligen cykla utan att sova? Vad ska man äta? Och vad kan man cykla på? Och kan vi kalla all långcykling för randonné?

Den form av organiserad långcykling som är vanligast i Sverige är helt klart Brevetloppet. Klubbar anslutna till Randonneurs Mondiaux ordnar vanligtvis en serie med lopp, det kortaste loppet är 200 kilometer, loppen cyklas som en orientering där man ska stämpla sitt stämpelkort när man stannar i olika orter längs med banan. 20, 30, 40, 60 och 100 mil är standarddistanserna för Brevetlopp. Utöver dessa lopp finns det en hel del varianter, både i Sverige och runt om i landet. Sverigetempot som cyklas i juli 2020 är cirka 2160 kilometer och har en maxtid på nästan nio dygn, hur man fördelar sitt cyklande på den tiden är upp till var och en. Det finns också ett gäng superlånga ultralopp som körs med eller utan support dessa är inte släkt med Randonneurs Mondiaux. Race Across America cyklas till exempel med följebil, för att kvalificera sig till RAAM så måste man cykla ett kvalifikationslopp som också cyklas med support. Om man inte vill cykla med support så finns det ibland ett alternativ, Trans Am Bike Race är en tävling rakt över USA som cyklas helt utan support. En viktig del av cyklandet utan support är att klara sig på de butiker, hotell och serviceinrättningar som är tillgängliga för alla.

Sverigetempot

Målgång efter lite drygt 2100 kilometer, gissar på att duschen var ganska härlig.

Men, Brevet? Hur e de? 
Att cykla en av alla breveter som svenska långcyklarklubbar ordnar är ett perfekt sätt att påbörja sin karriär som långdistanscyklist. Bara i den klubben som ordnar lopp runt Stockholm finns 28 lopp att välja på. Vanligtvis anmäler man sig några dagar innan start för att den arrangerande klubben ska hinna ordna med stämpelkort. Loppet går till så att man efter start ska kunna klara att navigera själv efter en bestämd rutt och stämpla Brevet-kortet längs med vägen. En Gpx-fil laddas med fördel ned för att kunna hitta, annars så kan man cykla efter en traditionell papperskarta. Starten brukar ganska ofta ske på ett kafé eller liknande och målgång på samma ställe. Många av platserna som man ska stanna på och stämpla brukar också sälja bakverk av olika kvalitet, energidepåerna är oftast lätta att hålla på en bra nivå.

Ett Brevet-kort ska stämplas och sen granskas av Audax Club Parisien, om man har stämplat överallt och betalat extra för medalj kommer en liten plåtbit i brevlådan efter en tid.

Enkelhet i sin vackraste form
Att cykla långt under ordnade former är för många enklare än att göra det själv, främst på grund av sällskapet och den draghjälp som det kan innebära men också på grund av det enkla formatet och den förutbestämda distansen. Säsongen är uppbyggd för att öka distansen, en 100-milare cyklas till exempel ofta mitt i sommaren, efter att många hunnit beta av de kortare distanserna. Arrangemangen är enkla och det är upp till var och en att klara sig själv, men oftast cyklar man ändå i grupp. Bansträckningen är också ett sätt att dela med sig av sina favoritsträckor, även om det på en 60-milare inte alltid är späckat med godbitar. Vid starten brukar också någon form av indelning i fartgrupper ske, det är inte alltid jättemånga som startar men ofta tar någon ändå ansvaret att försöka hålla ihop en grupp som kanske cyklar lite långsammare.

Sverigetempot

Nattkontroll i midnattssolen under Sverigetempot.

Det är också härligt att spana in alla cyklar, det är ofta ganska stor variation på olika åk. Den vanliga landsvägscykeln är absolut vanligast men klassiska franska randocyklar dyker också upp ibland och mer moderna äventyrscyklar och någon touringcykel. Just enkelheten att vara med gör det lätt att vara med, arrangörerna vill ofta ha anmälan inne några dagar innan för att veta hur många stämpelkort som ska ordnas, det går alltså att invänta en relativt pålitlig prognos och bestämma sig sent för att cykla.

Neonvästen är viktig men kanske inte fager och så, håret på läppen är mindre viktigt men stiligt ändå.

Sverigetempot
I år cyklas ett lopp från Riksgränsen till Smygehuk, det är lite mer än 200 mil och anordnas när arrangörerna återhämtat sig från föregående upplaga, senast Sverigetempot arrangerades var 2016. Starten går i början av juli och maxtiden är lite mer än en vecka. Sverigetempot cyklar man utan support och det finns inga obligatoriska stopp. Vill man veta lite mer och anmäla sig till väntelistan finns mer info här.

I år är intresset för just Sverigetempot större än någonsin, detta kan bero delvis på den film som producerades under förra upplagan. Men samtidigt var arrangörerna ute tidigt med möjligheten att föranmäla sig. Kanske kan det liknande motionsloppet Sverigeloppet som cyklats i några år med support varit bidragande till det stora intresset för att cykla Sverige från norr till söder ”på riktigt”.

Sverigetempot

Start för Sverigetempot uppe i Riksgränsen.

Vad behövs?
Vi kommer i en senare artikel titta lite mer på utrustningen men något som kan vara bra att veta när det gäller prylarna är att det fungerar alldeles utmärkt att cykla långt och relativt komfortabelt på en vanlig landsvägscykel. Om man ska cykla i regn och riktigt långt är någon form av skärmar ett bra sätt att höja komforten lite, både för en själv och den som ligger på hjul. Vill man ha med sig lite extra käk och kläder är väskor för bikepacking alldeles utmärkt och det finns även mer traditionella styrväskor med kartficka överst för dom som vill cykla långt med stil. Annars är det viktigaste att anmäla sig och dyka upp med det man har, det är du som gör din cykel till en randocykel genom att använda den till det. Däcken är klokt att välja för både komfort och slitstyrka. Kolla bansträckningen om det finns med gruspartier, det är egentligen enda gången man kan behöva tänka lite mer på cykelvalet, men oftast går det alldeles utmärkt att cykla grus med smala däck också.

Att få med sig en massa käk är viktigt, att planera sin mat likaså.

Johan Mölleborn har cyklat en massa olika långlopp på landsväg och har också hängt en hel del på Happy, 41300 inlägg närmare bestämt, vi tog ett snack med Bigmollo och försökte bena ut varför långcykling lockar.

– Längre är bättre. Så är det bara. Skämt åsido så tycker jag att de första timmarna på en brevet är de sämsta. Det är oftast lite stressigt och man har inte kommit in i flytet. Oftast infinner sig lugnet efter andra kontrollen. Då har det bildats bra grupper och det mesta sprättet i benen är bortskavt. Jag tycker att det är väldigt kul med gruppdynamiken när man kör längre. Folk som är jättestarka i början kan ofta krokna helt efter ett halvt dygn. Samtidigt som personer som inte ser så mycket ut för världen kan visa sig vara av riktigt segt virke.
Jag får ofta upp scenen från Apocalyps now, när den galna airborn-kaptenen säger ”you know, some day this war gonna end”. Jag vill oftast inte att dagen ska ta slut. När man väl är i långcyklarbubblan vill jag vara kvar där. Förutom när det suger för mycket, Johan om hur cyklister kan växa med uppgiften.
På frågan om vilken som är Sveriges finaste brevet vågar han inte riktigt svara, det verkar finnas en hel del godbitar men också några sträckor som kräver en hel del för att beta av.
–Jag har inte kört tillräckligt många breveter för att kunna säga vilken som är finast i Sverige. Vissa rundor har magiska avsnitt som man lägger på minnet. Göteborgs 100-milare har några såna bitar. Den har samtidigt ett avsnitt som är så mördande tråkigt så totalbetyget går ner. Täbys 30-milare är fantastisk. Södertäljes 30 och 60-milare är finfina. Jag måste såklart utnämna alla breveterna från Barkarby eftersom det är jag som har ritat dem. Den jag är mest nöjd med är 40-milaren med kvällsstart. Den är kul på många sätt.
Linköping har fina rundor. Har dock bara kört deras 20 och 30. Jag ska försöka upptäcka Uppsalas rundor i sommar, Johan fortsätter med tips till nybörjare.
– Tvivla inte på dig själv. Häng med på en 20-milare och var ödmjuk inför utmaningen. Jag brukar säga att om man klarar en 20-milare så klarar man en 30-milare. Klarar man en 30-milare så klarar man en 40-milare. Om man klarar av en 40-milare så är inte steget så långt till att klara en 60-milare. Det är bara att cykla. Det låter värre än vad det faktiskt är. Ibland kan det dock bli värre än det låter, men det behöver man inte nämna för nån som är ny. Ett annat ordspråk som kan vara bra att ha i bakhuvudet är: Hur äter man en elefant? En tugga i taget, Efter några minuter med Johan är jag sugen på att cykla riktigt långt. Jag börjar också att tro på min förmåga att klara det.
Men det är inte bara kul, det finns givetvis också en del misär i långcyklandet, kanske kan det också vara det som lockar. Bigmollo berättar också om sina värsta lopp, konstigt nog tänker jag på hur han tidigare berättade att längre är bättre.
– Det värsta jag varit med om är nog LEL (London-Edinburgh-London) 2009. Vi hade motvind de sista 30 milen innan vändningen i Edinburgh. Vinden vände när vi vilade på natten så vi hade motvind hela vägen tillbaka. Som lök på laxen fick jag en inflammation i hälsenan halvvägs och saknade bra antiinflamatoriska tabletter så jag förstörde hälsenan. Den är fortfarande dålig. Jag fick tejpa den med silvertejp på en 60-milare för något år sen. Det gjorde så ont i hälsenan de sista 30 milen på LEL att jag grät i alla backar. Sen måste jag såklart ta med senaste PBP (Paris-Brest-Paris) som det värsta psykbrytet jag fått. Huvudet gav upp. Det har aldrig hänt förut. Det var en riktigt läskig känsla. Jag intalade mig att det bästa och enda alternativet var att bryta efter 100 mil. Det infallet kom som en blixt från klar himmel. 5 mil innan kändes allt bra. Sen sket allt ihop sig. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för det, Johan Mölleborn avslutar med två riktiga misärberättelser men jag kan fortfarande inte släppa lockelsen att cykla långt. Kanske ses vi där ute i sommar, på någon lämplig nybörjarbrevet.

 

Skärmdump från Sverigetempots startlista.

Ta del av Happyrides nyhetsbrev med spännande nyheter!

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.

Senaste kommentarer

ohellstrom 2020-04-05

Solocyklade 22 mil igår. Blev en Magnum på CircleK ca halvvägs, i övrigt utan kontakt med omvärlden. Eftersom detta utspelade sig i Danmark var sittplatserna avspärrade så ståfika var enda möjligheten. Vidare står kassörskan bakom plexiglas så det k...

Fjärdebrunn 2020-04-05

Märkte på 20-milaren att stämpelkorten inte behövdes för att hålla fart, hitta bättre fika eller driva längtan efter mer.

nieves 2020-04-05

På tillbakavägen vattennära efter Sigtuna javisst. Jag hade även skippat Enköping och kört Västerås-Örsundsbro-Sigtuna-Steninge slott och genom skogen till Stäket, inget för kolfiberhjul men kul som tusan. Ps. Missade motsols Ds. Real Brevet gick ...

spiken67 2020-04-05

Jag har haft lite planer på Götakanal start Göteborg men är inte säker på om det blir av i år med tanke på hur allt ser ut nu.

NotReallyGunde 2020-04-05

3 stora skillnader. Kvicksund, ner mot Trosa och motsols. Tycker jag borde funka fint Slipper ju pluppsala och tebyy 😁

nieves 2020-04-05

Blir kanske lite för lik Täbys BRM400 Mälaren runt XL

NotReallyGunde 2020-04-05

Skissa Slottsrundan så den blir 400 km så ar vi ju en brevet

torsten-var-namnet 2020-04-05

Nej nog tycker jag du ska komma hit också, samtidigt passar du på att vandra runt bland kyrkstugorna i landets största och bäst bevarade kyrkstad. Jag kan bjuda på en kaffekopp också som pricken över i:et! 409287

GoranS 2020-04-05

Stryka Nederluleå? Varför det? :sneaky:

uandt 2020-04-05

Jag är ett ganska stort fan av Albertus Pictor. Får se om jag kan få ihop en gpx med de finaste kyrkorna som tydligen är Härkeberga, Odensala, Täby, Floda, Härnevi och Kumla följt av Dingtuna, Yttergran, Ösmo, Lid, Bromma, Almunge, och Nederluleå (...