Nu har det gått en dryg vecka sedan Åre Bike Festival avslutades med besöksrekord, #epicenduromadness och värmebölja. Ett lugn råder i byn och det finns tid att tänka efter – vad var det egentligen som hände?
Text: Björn Olsson (bjorn@happmtb.org) Foto: Thomas Lundman, Björn Olsson, Märta Olson
– Det var på håret att det inte ens blev någon festival i år, säger Tobias Liljeroth, en av initiativtagarna. – Vi fick klart med finansieringen först i mars, så planeringen blev rejält stressig och det har varit svårt att komma ut med information i tid.
Svårigheterna till trots slog parken tidigare somrars besöksrekord på lördagen, många clinics var fullbokade och endurotävlingen lockade riktigt snabba cyklister från hela norden. Just endurot var en logistisk utmaning eftersom banorna gick i Åre Bike Parks leder som var öppna för allmänheten. Det krävdes enormt mycket bandning och många funktionärer för att hålla hyrtröjor och nöjescyklister skilda från tävlingsbanorna under dagen, något som sköttes med bravur av de flesta inblandade. Förutom av flaggvakten i Bräckebäcksleden.
Inte ens när Happys utsända Bengt Luthman kraschade våldsamt fyra meter från honom lyckades han vakna.
– Ja han blev visst lite trött där på förmiddagen, skrattar Tobias, – en av efteråkarna som skulle banda av väckte honom till slut och då var förvirringen visst total.
Under avdelningen skrällar bör downhillsprinten nämnas.
Robin Wallner vann tävlingen, men andraplatsen togs av lokala åkaren Olle Forsman – som blandade ihop dagarna och körde tävlingen utan kedja. Olle tog andraplatsen även i den riktiga chainlesstävlingen i Flinbanan två dagar senare, så formen är uppenbart jämn. Robin Wallner vann den tävlingen också, och Niklas Wallner tog tredjeplatsen i både downhillsprinten och chainlesstävlingen.
– Här gick vi igenom grunderna till det alla vill kunna men få vågar träna på i vuxen ålder. Kan man grundtricken tar man all sin cykling till nästa nivå.
Orden kommer från Per Björkebaum, Årebo och en av få svenskar som är PMBI-certifierad, alltså professionell instruktör inom mountainbike. Per höll clinics i AM/Enduro på skutan samt en dirt/pump/street-kurs i dirtområdet vid Åresjöns strand. Många av deltagarna var redan erfarna cyklister som ville utvecklas ytterligare genom Pers tips.
– Det är den stora skillnaden mot skidor skulle jag säga. Du ser aldrig en erfaren åkare i skidskolan, folk lär sig stå på ett par lagg och tänker inte mer på det. Cyklister är tvärt om, nybörjarna vill helst ha guidning i systemet medan redan duktiga cyklister har en stor kunskapstörst som bara blir större ju mer de lär sig.
Båda endurokurserna var fullsatta och där var fokus på fart, kurvtagning och linjeval. Pers pedagogik går ut på att ge deltagarna egen erfarenhet, en verktygslåda att plocka ur vid olika situationer.
– Ingen kurva är den andra lik. Övar du mycket på en kurva blir du bra på just den, men jag föredrar att lära ut några generella grundtekniker och sedan låta deltagarna prova sig fram i olika situationer. Då får de utvärdera själva, tänka efter och använda sig av problemlösning, och det tycker jag ger ett bättre resultat.
Men medan kurserna var välbesökta var det mer problem med stigturerna.
– Vi lade merparten av turerna för tidigt på dagarna har vi lärt oss. Många verkar inte vilja offra tid när liften är öppen till att dra på stigtur utanför systemet, säger Tobias Liljeroth.
Det mest publikfriande inslaget i Åre Bike Festival var förmodligen uppvisningstävlingen Whip it good. Den gick av stapeln i trippeln under liften i Shimano efter parkens stängning på onsdagen, där en jury röstade fram den fetaste whipen bland 46 deltagare. Vann gjorde Emil Jonsson.
– Vi var stenhårda med bedömningen, det räckte inte att langa den fetaste whipen och sen landa i nittio grader för att vinna, landningen var tvungen att sitta snyggt också, säger Lina Hansson på Ohrey Riders, en lokal grupp cyklister som arrangerade tävlingen. – Men vi hade ett bonuspris till det bästa laddet också och det gick till Ville Ormo från Finland, fortsätter hon.
– det var kul att arrangörerna vågade låta oss i Ohrey Riders ansvara för tävlingen, det gjorde att vi verkligen kunde fokusera på att genomföra den på bästa sätt istället för att den hade varit en punkt för mycket på listan av att-göra för festivalarrangörerna, säger Lina Hansson.
Detta var den femte Åre Bike Festival i rad och trots att den var nära att ställas in anser sig arrangörerna någorlunda nöjda med utfallet. Det smids redan planer inför nästa år.
– Festivalen är ett amatörprojekt idag. Lite som att sminka en gris. Det känns som det är dags att satsa nu, eller hur? Frågan är retorisk och kommer från Tobias Liljeroth som varit med och arrangerat festivalen sedan starten 2009.
– Vi vill ju fortsätta locka nya cyklister, vi vill ha mer ös och saker som händer. Det känns som festivalen är en bra mötespunkt för cyklister men vi behöver utveckla oss och skapa programpunkter som verkligen samlar folk. Mer publikvänligt. – som Mayhem var… men kanske lite mognare, avslutar han.
