Canyon Torque Alpinist verkar på pappret något splittrad. 180/160 mm slaglängd bak/fram och flack gaffelvinkel talar för att det är tänkt att gå undan nedför. Vikt under 14 kg och trippelvevparti antyder å andra sidan att höjmetrarna ska intjänas med muskelkraft. Det låter onekligen som ett recept där det är lätt hänt att den tillagade rätten smakar mer lappskojs än lammfilé. Vi tar reda på vilket!
Text: Mikael Jonsson (micke@happymtb.org) Foto: Mikael Jonsson, Martin Stefan
Det är visserligen sent på året för att publicera test av en 2010-cykel och nästa års Canyon-modeller har redan presenterats och finns på webben. Men våra ansträngningar och din lästid är ändå tämligen välinvesterade, Torque Alpinist kvarstår i modellprogrammet utan genomgripande förändringar för 2011.
I Canyons Torque-serie ingår förutom Alpinist modeller med tillnamnen Vertride, Dropzone, Trailflow och Playzone (för 2011 även Rockzone). Om du tycker att namnen antyder freeriding så är det för att cyklarna är tänkta för det. Dropzone och Playzone har stålfjädrade 180 mm-framgafflar, komponenter som tål rejält med stryk och vikt kring 17 kg. Trailflow har visserligen gaffel med 160 mm slaglängd men den är fortfarande stålfjädrad, ett dubbelvevparti samt vikt över 15 kg. Alpinist är som antyddes i ingressen svårare att kategorisera. Luftgaffel med 160 mm slag, vikt under 14 kg och trippelvevparti. Vertride är något så annorlunda som en cykel med 180 mm slaglängd fram och bak och downhillmässig geometri tillsammans med XTR-drivlina (med bash!) och extra allt. Priserna sträcker sig från 18 895 kr för Playzone till 36 805 kr för Vertride. Samtliga priser per 2010-09-06.
Ram och komponenter
Aluminiumramen som alla dessa modeller bygger på har alltså 180 mm slaglängd och på numera nära på standardmässigt vis koniskt styrhuvud med internt styrlager. Bakbromsfästet enligt postmount-standard passar för 185 mm bromsskiva utan att använda adapter. Bakhjulet fästs i ramen enligt den nya 142×12-”standarden” (hur många standards behövs innan begreppet tappar mening?) med en genomgående axel utan snabbkoppling. Fästen för flaskhållare saknas så om något att fukta strupen med ska medföras får det bli i vattenryggsäck. Under överröret finns däremot fästmöjligheter för att hålla vajern till en justerbar sadelstolpe. Tack vare att ramens sadelrör är 30,9 mm invändigt så passar de flesta populära justerbara sadelstolparna. Fästen finns även för kedjestyrare eller Hammerschmidt enligt ISCG05-standard. I baktriangeln finns gott om plats för breda däck och kletig lera. En trevlig detalj är markeringarna på en av länkagets ledpunkter för att enkelt ställa in önskat sag utan gissning.
Vi har vant oss med att Canyon preparerar cyklarna bra med bland annat skavskydd på utsatta ställen och vår Alpinist var inget undantag, förstklassig ordnung. Torque Alpinist finns i två färger, testcykelns grafit-grå med kopparfärgade accenter samt anodiserad svart. Den senare är färgen man får välja på om man vill köpa lös ram som för övrigt kostar 14915 kr.
Utrustningen på Torque Alpinist är påkostad och framgaffeln är inget undantag: Fox 36 Talas RC2 FIT. Talas betyder att fjädermediumet är luft och att slaglängden är justerbar från 160 mm ner till 130 mm eller 100 mm. FIT står för Fox Isolated Technology och betyder på svenska att dämpningen inte sker i öppet oljebad utan i en sluten kassett. I övrigt finns justerbar retur (R) samt separata justeringar av låg- och högfartskompression (C2). Gaffeln har ett till ramen passande koniskt styrrör som kombinerar de bästa egenskaperna hos 1.5 och 1 1/8-standarderna.
Mitt i ramen sitter bakdämparen i form av en Fox Float DHX Air 5.0. Denna kan justeras med avseende på fjäderstyrka (lufttryck), retur, ProPedal (anti-trampgung av/på) samt tryck och volym för BoostValve. Många justeringsmöjligheter blir det och det lönar sig att läsa på och förstå hur alla rattar och ventiler kan påverka hur cykeln uppför sig. Manualen innehåller tyvärr inga som helst rekommendationer utan det är att testa sig fram som gäller.
Fartsänkningar sköts av Avid Elixir CR. Sintrade belägg och 203 mm skiva fram och 185 mm bak borgar för att tillräcklig stoppkraft finns.
Drivlinan är Shimano XT rakt av. Växelreglage, bakväxel, framväxel, vevparti samt kassett och kedja, allt är XT.
Hjulen är av det lyxigare slaget: Mavic Crossmax SX. Naven är båda för genomgående axel, 20 mm fram och 142×12 bak. Cykeln levereras med slangar och vanliga däck men hjulen är UST-kompatibla. Däckvalet är på välbekant Canyon-manér Schwalbe Fat Albert fram och Nobby Nic bak. Nobby Nic har ny greppigare design för 2010 och båda däcken levereras i Snake Skin-upplaga och är 2.4″ breda.
Kontaktpunkterna mot cyklisten utgörs av Canyons egna lock on-grepp och en Selle Italia SL. Handtagen sitter på ett Easton MonkeyLite XC styre i kolfiber som hålls av en Syntace F149 styrstam. Sadeln sitter på en Syntace P6 sadelstolpe i aluminium. Pedaler ingår som brukligt inte.
Framgaffel : Fox 36 TALAS RC2 FIT 160 mm, 1.5 Tapered Steerer Bakdämpare : Fox DHX Air 5.0 Bromsar : Avid Elixir CR 203/185 mm Vevparti : Shimano XT 22/32/44 175 mm Framväxel : Shimano XT E-Type Bakväxel : Shimano XT Shadow Kassett : Shimano XT 11-34 Kedja : Shimano CN-HG73 Växelreglage : Shimano XT Nav fram : Mavic Crossmax SX Nav bak : Mavic Crossmax SX Fälgar : Mavic Crossmax SX Däck : Schwalbe Fat Albert 2,4"/Nobby Nic 2,4" Styrlager : Acros AiX-03 1.5 - 1 1/8 Styrstam : Syntace F149, 90 mm Styre : Easton MonkeyLite XC, 685 mm brett, 25 mm rise Sadelstolpe : Syntace P6 Alu 30,9 mm Sadel : Selle Italia SL Pedaler : - Riktpris : 29 840:- (2010-09-06)
Vi har mätt upp vårt testexemplar i storlek large vilket ger oss ytterligare en tabell:
Styrvinkel : 66,3 grader Effektivt överrör : 595 mm Hjulbas : 1150 mm Vevlagerhöjd : 360 mm med originaldäcken Vevlager-lyft : +16 mm relativt navcentrum Kedjestag : 425 mm Reach : 420 mm Stack : 595 mm Vikt : 13,85 kg utan pedaler
Enligt Canyons uppgifter är large längre både i effektiv överrörslängd och hjulbas som uppges till 605 mm respektive 1155 mm. Med mina 183 cm hade jag inte velat ha en mindre storlek då den blivit väl kort i överröret. Däremot hade jag gärna haft ett lägre styrhuvud då styret i mitt tycke hamnar högt på large trots att jag kört stammen direkt ovanpå styrlagret. Om kunden inte har andra önskemål vid beställning så levereras en Torque Alpinist i storlek large med en styrstam som är 90 mm lång. Det låter långt och det är långt. Jag hade föredragit en något kortare styrstam, särskilt vid utförsåkning. På ramstorlek large är maximal sitthöjd 84 cm med originalstolpen. Ramen finns i tre storlekar från S (16,5″) till L (20″).
På berget
Under min tid med Torque Alpinist har den fått agera allt-i-allo. Vi har avverkat lokala xc-kvällsturer, knuffdownhillsessioner, pumpbanelek och en episk högfjällstur tillsammans. Det är således en mångsidig cykel, vilket kanske är svårt att tro för många som stirrar sig blinda på slaglängden. Men även om vikten är rimlig och trampeffektiviten tillräckligt hög för att denna 180 mm-cykel ska fungera helt ok även till de mindre adrenalinstinna aspekterna av skogscykling så känns det lite…oinspirerande. Inte oangenämt eller dåligt på något sätt, men involverande? Inte direkt. Alpinisten slutar gäspa och lever upp först när farten ökar och den får lite luft under hjulen emellanåt. Men tro nu inte att det handlar om slaglängd, för det gör det inte utan det handlar om geometri. En flack gaffelvinkel och relativt lång hjulbas gör Alpinisten mycket fartstabil och baksidan av det myntet är en viss sävlighet när det inte går fullt så fort. Nä, Canyons recept med korta kedjestag, flack gaffelvinkel och lång hjulbas smakar bättre när gravitationen utnyttjas för att få upp ordentligt med fart. Det är faktiskt svårt att inte ha roligt när bromsarna släpps och Torquen ges friare tyglar. Till slut begränsas framfarten av gaffeln upplever jag det som, resten vill köra fortare. Bakfjädringen levererar fint grepp och god känsla för underlaget och hela slaglängden är väl kontrollerad med en jämn progressivitet. Den extremt justerbara DHX Air-dämparen gör att det går utmärkt att hitta inställningar som ger både bra grepp, chassikontroll och motstår bottning. Man har dessutom lyckats kombinera dessa goda utförsegenskaper med mycket god trampeffektivitet för cykeltypen, det är 180 effektiva millimetrar slaglängd. Så pass att jag sällan brydde mig om att använda ProPedal-spaken på dämparen. Inte medvetet i alla fall, spaken har en tendens att självmant söka sig till på-läget. Den som tänker att 180 mm måste vara för mycket för att cykla uppför får nog tänka om. Inte heller den där känslan av att kämpa i ett gungfly som en del långslagiga cyklar ger vid till exempel ett bunny hop infinner sig. Jag är genuint imponerad över hur väl Canyon lyckats med bakfjädringen.
Väl fungerande bakfjädring i all ära men än viktigare är gaffelns jobb: att hålla framhjulet i kontakt med marken. Den 36 Talas som satt på vår testcykel led av påtaglig stiction och tycktes något ointresserad av uppgiften den givits. Det är inte första exemplaret vi stött på med de här symptomen så det går inte riktigt att avfärda som en tillfällighet heller. Varken de icke slaglängdsjusterbara syskonen 36 Float och Van eller mindre kusinen 32 Talas lider av det i samma utsträckning så det verkar som om Talas-funktionen på just 36-modellen är benägen att kärva. Det är synd för det är i övrigt en superbt styv gaffel med väl avstämd dämpning och sänkning av fronten är genuint användbar för längre klättringar på den här typen av cyklar. På vårt exemplar kändes det tyvärr aldrig som om fram- och bakfjädring arbetade tillsammans, oavsett framfartens hastighet. 2011-modellen har fortfarande Talas-gaffel men slaglängden har växt till 170 mm och förhoppningsvis lyckas Fox få Talas-enheterna att fungera mer konsekvent.
Den genomgående 142×12-axeln saknar som nämnts tidigare snabblås så insexnyckel krävs om en punktering ska lagas. Det i sig själv är väl inget problem (om man nu har rätt insexnyckel med sig vill säga), värre är det med ”muttern” som axeln gängar i. Den är lätt att tappa i fjällmossan och kan ta en stund att hitta… Efter några byten är det säkert inget problem att hantera men det finns definitivt mer användarvänliga lösningar.
Canyon har specat Shimano XT rakt igenom i drivlinan. Jämfört med konkurrenten SRAM är känslan vid växling antingen inte lika distinkt eller mer förfinad beroende på hur man ser på det. Oavsett tycke och smak så är funktionen oklanderlig. Men kom igen Canyon, trippelvevparti? Då jag är av meningen att grusvägsrally utför är missbruk av höjdmeter så använde jag 42:an fram precis ingen gång till att driva cykeln framåt. Den användes istället desto oftare som första kontaktpunkt mot stock och sten. Ett dubbelvevparti med 24/36/bash vore lämpligare för cykeltypen och det skulle som bonus, i kombination med bakväxel med kortare arm och kortare kedja, göra att kedjan i större utsträckning stannar på dreven när det stökar till sig. Till 2011 har Canyon gjort precis de här förändringarna och dessutom skickat på en kedjestyrare, tumme upp!
Elixir-bromsarna har fungerat precis så bra som vi vant oss med. De är kraftfulla och förmedlar fin känsla även vid hård bromsning. Bladen ligger bra i händerna och ergonomin är mycket god. Elixir CR har justering för när i bladets rörelse beläggen ska börja röra sig men jag ifrågasätter nyttan med funktionen. I min mening är R-modellen lika bra och som bonus enklare att lufta. Även under hård bromsning är bakfjädringen aktiv och bakhjulet följer underlaget väl.
Crossmax SX är inte bara ögongodis utan de har även fungerat ypperligt under testperioden. Med 48 POE (Points Of Engagement, greppunkter) är ingreppet mycket direkt. Hjulen uppevs som styva trots den relativt låga vikten. Fälgarna är tillräckligt breda för att fungera även med riktiga downhilldäck och har trots en del högljudda genomslagspunkor hållit sig fria från bucklor. Schwalbedäcken har trots Snake Skin för tunna sidoväggar för utförsåkning men framför allt nya Nobby Nic är ett fint däck för stigcykling.
Canyon har gjort ett bra jobb med cockpitkomponenterna på Torque Alpinist men det finns två saker ytterligare att önska sig. Ett, MonkeyLite-styret är visserligen mycket behagligt men på en så pass utförsinriktad cykel borde det sitta ett några centimeter bredare styre, särskilt på största ramstorleken. Återigen har Canyon lyckats bättre inför nästa år då ett bredare Easton Haven finns att greppa tag i. Två, en cykel som är tänk att trampas uppför och hårdköras nerför borde komma med en justerbar sadelstolpe. Jag har använt en under större delen av testet och funktionen är i min mening väl värd viktstraffet.
Sammanfattning
Precis som på andra Canyoncyklar vi testat får köparen riktigt fina komponenter för prisnivån. Och det är väl gott så, det är ju en del av affärsidén. Men alla blänkande komponter i världen hjälper inte om man köper fel typ av cykel för den tänkta användningen. Så för vem är en Torque Alpinist ett bra köp? Som namnet inte bara antyder utan tydligt proklamerar är Alpinist avsedd för stora berg och den som tänkt sig en alpsemester både med och utan liftassistans kan knappast önska sig en bättre vapendragare. Men efter semestern då? När vardagen gör sig påmind? Normalsvensk stigåka går visserligen an men det finns bättre val. Det krävs mer än en medelsvensk kulle för att utnyttja Torque-seriens kapacitet fullt ut, både vad gäller höjdmeter och stökfaktor. Och om specifikationen på just Alpinist ska komma till sin fulla rätt bör en potentiell köpare även vara intresserad av att cykla uppför. En adrenalinsökande självspäkare som bor nära rejäla berg borde alltså bli mycket nöjd med en Torque Aplinist. Alternativt, förutsatt en väl fungerande Talas 36, kan några justeringar i utrustningen göra att Alpinist passar fint för endurotävlande. Om trippeldreven fram dumpas till förmån för en kedjestyrare och biffigare däck monteras så återstår sen bara att plöja sig fram genom horderna av galna fransmän på väg mot mållinjen.
Länkar
Tillverkarens information (årsmodell 2011)
